SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1993  
STUDEL stɯ4del l. stɯ3del2, r. l. m.; best. -n; pl. -dlar.
Etymologi
[liksom d. studel av t. studel, stolpe, stötta (mht. stuodel, studel); liksom fvn. stuðill, stötta, bildat med -l-suffix till den stam som äv. föreligger i fvn. stoð, stötta, o. feng. stuðu, dets.]
(förr) i (hjul- l. flint- l. snapp)-lås på handeldvapen: järnskiva l. järnbleck l. kåpa l. dyl. över nöten (se NÖT, sbst.1 4 b) (o. stången) för att ge låset stadig gång o. dess inre axel stöd; jfr hjul-stol 3. 3:tio skall arbetet på berörde (1731 års gevärs)modell medelst kantfilade lås, studel, insänkta skrufvar med annat mera .. vara dubbelt kostbarare än på 1704 och 1716 års modeller. 2RA 3: 879 (1734). Studeln (på 1857 års infanterigevär) har 2 studelskrufvar och 1 stångskruf. KrigVAT 1860, s. 376. Låset är ett ordinärt flintlås med studel och numera förlorad varhake. Livrustk. 1940—42, s. 18. Alm ArmEldhandv. 88 (1953).
Ssgr (förr): STUDEL-BRYGGA. hos hjullåsvapen förekommande studel (utformad så att den för tanken till en brygga). På 1600-talets början .. använde man (på hjullås i västra Europa) .. ofta en sorts studelbrygga, vilken gick tvärs över hjulet. Alm Eldhandv. 1: 61 (1933).
-KLACK. på studel (ss. förstärkning) fastsatt klack (se klack, sbst.2 1). SFS 1830, s. 835. Alm Eldhandv. 1: 219 (1933).
-SKRUV. skruv som håller studeln i korrekt läge. Weste FörslSAOB (c. 1817). WoJ (1891).
-TYP. typ av studel. Alm Eldhandv. 1: 55 (1933).
Spoiler title