SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUKA stɯ4ka l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, sbst.3, r.; best. -an; pl. -s.
Etymologi
[av t. stuka, kortform för sturzkampfbomber l. sturzkampfflugzeug, störtbombflygplan]
(om förh. i Tyskl. under andra världskriget) enmotorigt, tvåsitsigt störtbombplan av typ Junkers Ju 87. Ruin Drömsk. 93 (1951). I våg efter våg flög Stukas (år 1939) in över de polska städerna, bombade och satte i brand. MånJourn. 1980, nr 3, s. 54.
Ssg (om förh. i Tyskl. under andra världskriget): STUKA-PLAN. stuka. TT 1942, Skeppsb. s. 7.
Spoiler title
Spoiler content