SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1993  
STUKA stɯ3ka2, v.1 -ade; äv. STUKAS stɯ3kas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr STUK, sbst.4
Ordformer
(stuck- 1896 (: stuckningar, pl.). stuk- 1670 (se anm. sp. 13255), 1740 osv.)
Etymologi
[liksom ä. d. stuge, nor. dial. stuka av mlt. stūken, stöta, hålla tillbaka (lt. stuken), motsv. mnl. stuken, t. stauchen, samhörigt med STUKA, sbst.1, o. i avljudsförh. till STOKA, v. — Jfr STUK, adj. o. adv.]
1) (i sht i fackspr., särsk. metall.) med avs. på långsträckt föremål: förkorta o. göra tjockare gm slag l. stöt(ar) l. starkt tryck mot ena l. båda kortändarna; i sht med avs. på föremål (i sht stång) av metall; äv. i fråga om att bocka o. förtjocka plåtkant l. vidga ändytan (o. änden) av plåt o. d.; äv. allmännare: (i änden) deformera l. tillknyckla; äv. dels refl. (se e), dels med obj. o. bestämning betecknande resultat. VetAH 1740, s. 226 (i p. pf., om metallstång). (Ång)Hammaren var särdeles passande för ändamålet och med så hög rest som 36″ var möjligt att från alla sidor hopslå och stuka de vällande smältorna. JernkA 1852, s. 276. För att kunna fastvälla armen vid (järnvägsvagns)hjulets ring måste dess öfre ända .. stukas platt. Därs. 1865, s. 3. För att alla (mynt)-plattarna skola få alldeles samma storlek, brukar man före kantningen stuka dem, hvarigenom kanten blir något bredare och fullkomligt cylindrisk. UB 4: 284 (1873). Mera aflägset belägna oljecisterner stukades (vid en explosion). TT 1894, Allm. s. 20. Tryckeriet måste .. genom förkoppring och förnickling göra stereotypplattorna särskilt hårda så att all stukning under tryckningen uteslutes. NordBoktrK 1915, s. 87. De Geer Bergsl. 220 (1951). — jfr AV-, HOP-, KALL-, NED-, SAMMAN-, TILL-, UPP-STUKA. — särsk.
a) med avs. på sågtänders spetsar: gm pressning bredda så att tänderna lämnar ett skär som är bredare än sågtanden i övrigt (för att sågen vid sågningen inte skall fastna i skäret); äv. med obj. betecknande såg, med tanke på sågtänderna; jfr SKRÄNKA, v.3 1 a. 2UB 6: 234 (1904). Sågars skränkning, stukning och filning. HantvB I. 2: 107 (1934). TNCPubl. 71: 301 (1978).
b) (förr) med avs. på (del av) projektil för eldvapen: vid ansättning (se ANSÄTTA I 1 a) l. avfyrande sammantrycka (o. sålunda fylla ut loppet i vapnet, så att projektilen följer räfflorna). (Tappgevär och tappstudsare) hafva sin benämning deraf att i pipans botten sitter en tapp, mot hvilken kulan stukas vid laddandet, så att hon tvingas att fatta refflorna. NF 4: 347 (1881). Karteschen, som vid skottlossningen, till följd af sin tröghet stukas, går redan i loppet sönder, så att alla skroten fria lemna mynningen. Billmanson Vap. 228 (1882). 2NF 32: 504 (1921).
c) med avs. på nit l. spik: tillplatta i dess ena (övre) ände (så att ett huvud bildas); äv. med obj. betecknande resultat: gm stukning forma (huvud o. d.); äv.: nåda (spik; se NÅDA, v.1). Dessa (i maskinen) stukade hufvuden (på knappnålar) pläga hafva en platt päronformig skapnad. Eneberg Karmarsch 2: 678 (1862). För si stuka en spik ordentligt dä kan ho förstås inte. Sparre Skärg. 92 (1917). Nitarnas stukade ändar. Fornv. 1917, s. 135. Vid nitning stukas den ena nitändan så, att ett tillhållande eller tillslutande huvud erhålles, sluthuvud eller slutskalle. HbVerkstTekn. 1: 383 (1944).
d) i utvidgad anv. (jfr f).
α) (förr) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om bösspipa: som var tjockare i godset i de båda ändarna än på mitten. Källström Jagt 246 (1850).
β) skogsv. med avs. på stock l. stockända (l. träd på rot): inhugga stämpelmärke uppkommet gm fibrernas deformering, stukmärka; ofta abs., särsk. ss. vbalsbst. -ning. TNCPubl. 43: 156 (1969). Därs. 71: 250 (1978).
γ) vap. med avs. på främre kant av hagelpatronhylsa: vika in (så att den håller fast förladdningen). Knöppel Morg. 121 (1913).
δ) bokb. med avs. på kapitäl (se d. o. 2 a): platta till kanten på. BokbOrdl. (1899).
ε) (numera mindre br.) med avs. på lem: tillplatta l. deformera gm stöt l. tryck; illa tilltyga. GHT 1896, nr 155 B, s. 1.
ζ) (numera bl. mera tillf.) med avs. på morrhår o. d.: tilltufsa. På en halvtimme hade (det fullpackade) torget tömts .. utan att en katt fått morrhåren stukade. Blomberg Städ. 103 (1931).
e) refl.: bli stukad, stukas. En kil (sättes) i ändan på pinnen, som går in så fort pinnen slås in (i hålet), hvaraf pinnen sedan stukar sig nedre i botnen. GPolhem PVetA 1745, s. 11. Goda stenverktyg, som ej stuka sig. SvD(A) 1932, nr 106, s. 1.
f) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., dels om sätt att vara stukad, dels om ställe där ngt är stukat, dels om skada uppkommen gm oönskat stukande, dels i utvidgad anv. (jfr d), om egenskap hos betong att utvidga sig vid centriskt tryck. SFS 1889, Bih., nr 63, s. 80 (om ställe i kanonrör). (Mekanismen i kanonen) skyddar .. skrufmoderns gängor för stuckningar genom slarfvigt införande af projektilen. SDS 1896, nr 35, s. 2. Vad beträffar spjutspetsen, har den tillika samma stukning, som kännetecknar exemplaren från Åsby. Fornv. 1938, s. 76. Stukningar och grader på pipans låsflänsar kunna uppstå vid kg m/37 genom att pipbyte utföres ovarsamt eller felaktigt. SoldIInf. 1944, s. 44. TNCPubl. 46: 237 (1971; i fråga om betong).
2) [specialanv. av 1] med avs. på hatt (l. mössa o. d.): (deformera gm att) platta till; i sht i fråga om att ge önskad form åt hatt osv. gm att trycka l. vika ned hattkullen på olika sätt. Nu stukar hösten redan / Med regn min silkeshatt. Sehlstedt 5: 92 (1869). Striden varade .. hela natten och efterföljdes af blånader, sår, stukade hattar och (osv.). Hagström Herdam. 2: 252 (1898). (En hindu med) hufvudet i en turban, som stukas under det stora varuknytet. Bergdahl Antip. 109 (1906). Den där lille pojken i kort och sliten kavaj och en stukad skolmössa neddragen i pannan. Krusenstjerna Fatt. 1: 148 (1935). Männens hattar var vikta och stukade, med en fåra i mitten av hattkullen och nyptag framtill. Gyllensten Senat. 40 (1958). — jfr NED-, TILL-STUKA. — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., dels om sätt varpå hatt osv. är stukad, dels om det stukade stället. DN(A) 5/12 1965, s. 33 (om sätt). En ny vegamössa med stukning där fram. Därs. 29/2 1976, s. 33.
3) [jfr 1] med avs. på kon- l. toppformig hög: platta till; äv. med avs. på säck med jord l. dyl.: ge en något lutande ställning i förhållande till basen. (Skans)Korgarna ställas i rad tätt bredvid hvarandra med pålspetsarna uppåt samt fyllas med jord, som stampas hårdt; .. Skall beklädnaden hafva någon mindre lutning, stukas korgarna. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 250 (1880). En knifsudd (av ett antändningspulver), som lägges såsom en något stukad hög ofvanpå thermiten. TT 1903, K. s. 66.
4) i utvidgad (se a) l. bildl. anv. av 1 (o. 2): platta till (se PLATTA TILL 1 slutet) l. kväsa (se KVÄSA, v. 3) l. kuva l. slå ned l. ”sätta sig på” (ngn); i sht i fråga om att i ord kväsa ngn; äv. dels med obj. betecknande djur (l. sak; se a), dels utan obj., dels refl. (se g). Hon låter inte stuka sig så lätt. Om ibland vi stukas, / Eller förödmjukas, / Hvad bör göras? Sehlstedt 5: 75 (c. 1870). Strindberg Dödsd. 213 (1901; utan obj.). Det är så nyttigt att få en liten stukning emellanåt, annars bli vi så sturska, att vi vill hoppa öfver små hus. Humble Hemm. 127 (1903). (Big Jerry) visade sig vara en oförskämd öfversittare, och med stöd af sina väldiga kroppskrafter stukade han hvar och en, som försökte bestrida honom herraväldet. VFl. 1911, s. 70. — jfr AV-, GRUND-, TILL-STUKA. — särsk.
a) med avs. på ngt sakligt (i sht egenskap l. känsla o. d.). Rydberg Faust 110 (1876). Inte är det fråga om att hjelpas åt med stukande af den osedliga och prest- och gudasmädande literaturen. Hedenstjerna FruW 248 (1890). Krusenstjerna Pahlen 3: 137 (1931; med avs. på högmod).
b) i p. pf.; särsk. i adjektivisk anv., särsk. dels: tillplattad l. avsnoppad l. snopen o. d., dels: (ständigt) hunsad l. förödmjukande behandlad. Han kände sig stukad. Nu blev du allt stukad! Hvem mins inte R., den stilla, städade, magre, och utan tvifvel mycket stukade informatorn. Ödman VårD 2: 15 (1888). Endast modern var .. (på skolavslutningen). Det var en liten stukad, anspråkslöst klädd gumma invid väggen. Lo-Johansson Stat. 2: 297 (1937). Janne otålig, oberörd syntes det (av chefens utbrott), dock väl en aning stukad, .. försökte avbryta. Kihlman Se 12 (1960).
c) liktydigt med: besegra i strid, slå (ned) i strid; äv. i allmännare anv.: slå ihjäl, döda (mygg o. d.). CVAStrandberg 5: 148 (1862; i p. pf., om nedskjuten person; eng. orig.: floor'd). Vid Kara-köll hittade vi .. på ett raffineradt sätt att stuka myggorna. I solnedgången satte vi eld på den torra vassen från fjoråret. SD(L) 1896, nr 509, s. 5. O Bonaparte den skurken! / Om vi ej haft Suvorov, han stukat oss hade. Jensen Mickiewicz Tad. 20 (1898).
d) (†) liktydigt med: klandra, kritisera. En Julehelsning som bland vänner brukas, / Dig, Lukasbroder klinge först emot! / Tag sen vårt gilles förstling utan knot, / Fast du väl finner mycket som kan stukas. Finn 1899, s. 1.
e) (†) överträffa l. övergå (ngt). Doktor B. hade gjort en operation, som stukade allt annat i den vägen. Bergdahl Antip. 98 (1906).
f) (†) liktydigt med: vederlägga (ngt). Om talaren motsäger sig sjelf eller framkommer med saker, som af sunda eftertanken genast måste skamligen stukas, sådant bör man alls inte referera. Hedenstjerna Kaleid. 8 (1884).
g) (numera knappast br.) kugga (ngn, se KUGGA, v.1 4); äv. refl.: kuggas, bli kuggad. (Studenten) blef formligen sjuk vid hvarje tanke på att utsätta sig för en stukning. Tavaststjerna Inföd. 19 (1887). Soldan stukade sig i finansrätt härom dagen. Bergman (o. Söderberg) KHjalleBo 71 (1891). Auerbach (1913).
5) [jfr 1; sv. skolslang stukas] (numera mindre br., vard.) ss. dep. i reciprok anv.: slåss. Sno er, grabbar, Frasses farsa å morsa stukas, sno er får ni kika! Koch GudVV 1: 147 (1916).
6) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om att tvätta gm klappning (se KLAPPA, v. 1 b γ) l. gnuggning av tvätten, t. ex. mot tvättbräde o. d. (äv. med inbegrepp av övriga moment vid tvättning); förr äv. med tanken särskilt riktad på användning av tvål o. d. vid tvätten. (Sv.) Stuka kläder i twätt .. (eng.) To latherwash linnen. Serenius (1741). Det hade varit som om allt gjordes i smyg där på stället, om det så bara gällde att stuka kläder eller sticka en gris. Wägner ÅsaH 141 (1918). Magnusson SprKalmar 108 (1978).
7) med avs. på (led i) fot l. hand o. dyl. (l. tass o. d. hos djur): skada gm en stöt (varvid leden osv. svullnar); vricka utan att ledhuvudet går ur led; äv. refl.: stuka hand- l. fotled. Han stukade tummen mot golvet, när han föll. Jag hade en tid masserat hans stukade fot. Kongo 2: 183 (1888). Under träning (i hopp) har man fördel av att i skon nedstoppa en gummisvamp, vilken skyddar hälen från att ”stukas”. Idrottsbok. 104 (1914). Det (hände) sig, att .. hushållerskan .. råkade halka, föll omkull och stukade handen. Agrell Tolstoj Kar. 1: 329 (1925). Om jag övergav Adrian, skulle jag känna det som om jag övergav en valp med en stukad tass. Loya Wodehouse Somm. 252 (1938). Stuka sig illa [i handen]. SvHandordb. (1966). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om skada uppkommen då ngn stukar sig, distorsion. Fädernesl. 4/4 1914, s. 4. Lindskog o. Zetterberg 131 (1975).
Anm. Enligt följande belägg har verbet i sv. också haft bet.: stöta (fot o. d.) mot ngt (så att det gör ont l. foten skadas) l. (om fot o. d.): stöta emot (så att det gör ont l. den skadas). (Got.) Gastaugojaisei, (lat.) offendas, impingas, luc. 4: 11, S(venska) Stuka. Stiernhielm EvUlf. Gloss. 68 (1670). Sannol. har Stiernhielm konstruerat denna bet. utifrån mom. 7 och lånordets bet. i lt., (m)nl. och t. (jfr Spegel 494 (1712)).
Särsk. förb.: STUKA IHOP10 04, äv. HOP4. till 1: gm stukning trycka ihop (ngt). Som det .. kan hända vid grofva kanoner med mycket stora laddningar att tärningens hufvud småningom stukas ihop .. har (osv.). Palmstierna Artill. 63 (1872). Högberg Storf. 125 (1915). jfr hopstuka.
STUKA NED10 4 l. NER4. till 1: gm stukning pressa l. trycka ned (ngt). TT 1898, M. s. 122 (med avs. på nit); jfr stuka, v.1 1 c. Hon (måste) med sitt tunga paraply stuka ner otyget (dvs. krinolinen), som då pöste upp åt sidorna. Högberg Storf. 18 (1915). jfr nedstuka.
STUKA OPP, se stuka upp.
STUKA TILL10 4. (snabbt l. plötsligt, t. ex. med ett slag l. en stöt l. tryckning) stuka ngn l. ngt; jfr tillstuka.
1) till 1. SvHandordb. (1966; med avs. på nit); jfr stuka, v.1 1 c.
2) till 2. Krusenstjerna Fatt. 2: 310 (1936). Hade ett karakteristiskt sätt att stuka till hatten. Östergren 8: 292 (1957). särsk. (ngt vard.) i utvidgad anv., betecknande att man avsiktligt ger ngt en mera speciell form, snitsa till. GbgP 23/3 1989, s. 8 (med avs. på bilmodell).
3) i bildl. anv. av 1; jfr stuka, v.1 4; ngn gg äv. i fråga om att åstadkomma färgbrytning. Jag måste försöka stuka till Svenskarna på samma sätt som du! Strindberg Brev 4: 81 (1884). Det är kanske (hans pojkaktighet) .. som gör att han .. söker .. att ”stuka till” eller ”snoppa af” misshagliga ministrar. Thyselius VHerr1Kam. 105 (1908). HantvB I. 1: 161 (1934; i fråga om färgbrytning).
STUKA UPP10 4, äv. OPP4. till 1: ge (ngt) en (tillplattad l. huvudlik) stukad form, stuka (ngt); äv. refl., i uttr. stuka upp sig, stukas o. få en hoptryckt l. tillplattad form. LD 1907, nr 92, s. 3 (med avs. på myntplåts kant). 2NF 19: 1061 (1913; vid nitning); jfr stuka, v.1 1 c. Kulorna slå .. ofta på tvären eller stuka upp sig i svampform sedan de passerat genom pansarplåten. Alm BlVap. 281 (1932). jfr uppstuka.
Ssgr: A: (1 d γ) STUK-APPARAT. jakt. apparat för stukning av hagelpatronhylsor. TIdr. 1895, s. 268.
(6) -BALJA. (stuk- 17501895. stuke- 17791798) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tvättbalja. BoupptVäxjö 1750. SD 1895, nr 350, s. 8.
(1 d δ) -BEN. bokb. falsben för stukning. Ambrosiani NordMBokhandtv. 25 (1916).
(6) -BRÄDA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tvättbräda; äv.: bräda varemot tvätt klappas. BoupptVäxjö 1897. Magnusson SprKalmar 108 (1978; om bräda varemot tvätt klappas).
(6) -BUNKE. (stuk- 1792. stuke- 17481796) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr -balja. BoupptVäxjö 1748.
(1) -GRÄNS. tekn. tryckspänning vid vilken ett material börjar plasticeras utan att spänningen nämnvärt ökas. TT 1927, Allm. s. 22.
(1 d β) -HAMMARE. skogsv. märkhammare för stukmärkning. TNCPubl. 43: 210 (1969). Ryd Timmerskog. 122 (1980).
(1) -LÄNGD. [jfr t. stauchlänge] metall. vid stuk- l. brännsvetsning, om den åstadkomna avståndsminskningen mellan spännbackparen. SvetsteknHb. 1: 23 (1947).
(1) -MASKIN. [jfr t. stauchmaschine] metall. maskin för stukning; särsk. om maskin för framställning av skalle på spik l. nit o. d. gm stukning (jfr stuka, v.1 1 c); jfr stuknings-maskin. PriskatalSonesson 1895, s. 73. Stukmaskin, kall .. För uppstukning av skallar på nit och skruvar av metall. SvIndLex. 1: 280 (1948).
(1) -MEJSEL. (förr) mejsel varmed stukning av kant på plåt o. d. utfördes. Frykholm Ångm. 94 (1881).
(1 d β) -MÄRKA, -ning. skogsv. märka (stock- l. virkesända) medelst stukning (med stukhammare o. d.). TNCPubl. 43: 156 (1969). Därs. 71: 250 (1978).
(1 d β) -MÄRKE. skogsv. medelst stukning åstadkommet stämpelmärke; äv. om stämpel l. dyl. på stukyxa varmed sådant märke göres. SkogsvT 1907, s. 175 (på stukyxa). Varje intummad stock förses med s. k. stukmärken till bevis för att den är inräknad. SvSkog. 816 (1928).
(1) -PLATTA. (förr) på stukmaskin: platta mot vilken arbetsstycke stukades. PriskatalSonesson 1895, s. 73.
(1) -PROV. (i fackspr.) medelst stukning utfört prov. IngHb. 5: 35 (1948).
(1) -SKADA. (i fackspr.) skada uppkommen gm stukning, stötskada. TNCPubl. 43: 337 (1969).
(1) -SMIDA, -ning. metall. medelst stukning smida (ngt). Vi stuksmider 3 .. (tums) muttrar på bulten. SvD(A) 1954, nr 100, s. 1 (i annons).
Ssg (metall.): stuksmidnings-maskin. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 522.
(1) -SMIDE. (metall.) medelst stukning utfört smide. IngHb. 6: 483 (1954).
Ssg (metall.): stuksmides-maskin. stuksmidningsmaskin. IngHb. 6: 482 (1954).
(1) -SPÅR. metall. i valsmaskin: spår (utvecklingsspår) där breddning av arbetsstycket sker medelst stukning, breddningsspår. JernkA 1874, s. 255 (i fråga om valsning av järnvägsskenor).
(1) -STANS. metall. i stukmaskin: stans som stukar arbetsstycken. HbVerkstTekn. 1: 209 (1944).
-SVETSA. metall. svetsa (ngt) medelst stuksvetsning; äv. utan obj. SIS 11 00 02: 4 (1958).
Ssgr (metall.): stuksvets-maskin. maskin för stuksvetsning. SvIndLex. 1: 315 (1948).
-tång. stuksvetsmaskin där inspänningsbackar o. stukande delar är tånglikt utformade. SvIndLex. 1: 315 (1948).
(1) -SVETSNING. metall. svetsning varvid arbetsstyckena upphettas o. under tryck ligger med ändytorna mot varandra. HbVerkstTekn. 3: 266 (1944).
(1) -TRYCK. metall. vid stukning använt tryck. HbVerkstTekn. 3: 269 (1944).
(1) -VULST. metall. medelst stukning erhållen vulst på arbetsstycke. HbVerkstTekn. 3: 267 (1944).
(1 d β) -YXA. (föga br.) stukhammare; anträffat i ssgn stukyx-märke, märke (se märke, sbst.1 2) åstadkommet med sådan yxa. Stukyxmärken anbringas, då de användas, i stockens ändytor. Edberg TräB 11 (1929).
B: STUKE-BALJA, -BUNKE, se A.
C: (1) STUKNINGS-APPARAT. Holmberg Artill. 1: 84 (1881; för uppmätning av krutgasens tryck i eldvapen); jfr stuka, v.1 1 b. Stukning av sågtänderna utföres med därtill avsedda stukningsapparater. HantvB I. 2: 107 (1934); jfr stuka, v.1 1 a.
(1) -MASKIN. (i fackspr.) stukmaskin. KatalIndUtstSthm 1897, s. 194. 2UB 6: 625 (1904; för stukning av kanten på myntplattor).
(1) -MÅN. (numera bl. mera tillf.) om den längd varmed ngt (t. ex. en bult) förkortas vid stukning; jfr mån, sbst.1 11. Witt Skeppsb. 215 (1863).
(1) -PROV. (i fackspr.) prov varvid stukning sker. TT 1891, s. 174.
Avledn.: STUKARE, r. l. m. till 1 d γ: apparat varmed hagelpatronhylsor stukas; anträffat bl. i ssgn patron-stukare.
STUKBAR, adj. (i sht i fackspr.) till 1: som går att stuka, som kan stukas; äv. bildl. (särsk. i ssgn o-stukbar). TSjöv. 1891, s. 70. jfr ostukbar.
Avledn. (i sht i fackspr.): stukbarhet, r. l. f. JernkA 1897, s. 229.
Spoiler title
Spoiler content