SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUVA stɯ3va2, v.1 -ade (Salé 17 (1664: stufwader, p. pf.) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (se STUVNING, sbst.1); -ARE (se avledn.). ((†) p. pf. stubt (-bbt) HovförtärSthm 1667 B, 22/11. stufft HovförtärSthm 1667 B, 12/11).
Ordformer
(stub- 1667 (: stubt, p. pf.). stubb- 1667 (: stubbt, p. pf.). stuv- (-f-, -ff(w)-, -fv-, -fw-) 1664 osv.)
Etymologi
[liksom d. stuve (, stove, stube) sannol. av t. stoben, stowen, stufen, t. dial. stufen (mlt. stoven); jfr mlt. stoven, mnl. stoven (nl. stooven), eng. dial. stove; möjl. besläktat med STUGA]
I. tr. koka (fisk l. kött l. grönsaker l. dyl. tillsammans) på svag värme (o. under lock) tillsammans med ngn vätska (ofta vin l. mjölk l. grädde) o. kryddor (, bräsera); numera i sht: värma l. koka upp (ngt tidigare kokat l. stekt) o. i samband härmed göra en (tjock) redning (vari födoämnet sakta kokas l. värms); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i abs. anv. (se c). Stuvad potatis, vitkål. Stuvade bönor, murklor. Stuvad lake, abborre. Giuth ett halfft Stoop Wijn i Soppan och ströö the Krydder der vthi som tiena til at stufva medh. Salé 23 (1664). (Araberna) koka .. (gräshopporna) först en god stund i vatten, stufva dem sedan med smör, och göra på detta sättet .. en art Fricassé. VetAH 1752, s. 78. Braxen fjällas, rensas och skäres .. nedlägges i en kastrull, med smör (m. m.) .. samt .. rödt vin; derefter sättes fisken på swag eld att sagta stufwas. Nordström Matlagn. 87 (1822). Fordom ”stufvades” många grönsaker i mjölk eller grädde, och så mycket socker, muskottblomma m. m. tillsattes att grönsakernas egna smak alldeles förkläddes. Langlet Husm. 383 (1884). Hare stuvad i rödvin. SvD 11/2 1938, s. 5 (i annons). — jfr HOP-, OM-, RÅ-, UPP-STUVA m. fl. — särsk.
a) (†) med avs. på bär: koka sakta (tillsammans med socker), göra kompott. Man tager stenarna vr kirsbären, och stufwar them vti en kruka med såcker och Caneel. Broocman Hush. 6: 3 (1736). Stufva krusbär. Sundén (1891).
b) (†) i p. pf., om bröd: som mjukats upp gm att sakta kokas med ngn vätska. Anrätta (ålsoppan) på stufwa Brödh. Rålamb 14: 106 (1690).
c) (†) i abs. anv., övergående i bet.: laga mat. Wallin (SVS) 1: 227 (c. 1805).
d) mer l. mindre bildl. Någre värde män, pålitelige uti lögn .. borde .. för all ting tilse, at ingen smäde-skrift måtte utspridas, som ej stufvar Lögnen med en sauce af bitterhet och galla, tjenlig at reta allmänhetens smak. Creutz Vitt. 93 (1759). Först går jag til en fru af mycken dygd och ära, / Som stufvar alt sit tal med Argisk sedo-lära. GFGyllenborg Vitt. 1: 107 (1759, 1795). Att L. (dvs. Leopold) .. ännu i Stockholms Posten lufvas (dvs. grälar), / At hvad han ej har nytt af gamla infall stufvas, / .. Är hvad jag säga kan och hvad ni vet förut. Lenngren (SVS) 1: 101 (1779). Huru tog man ej efter Napoleon III:s vaxade mustascher .. Nästan hela vår officerskår var stufvad i den såsen. Cederström NFund. 56 (1917).
II. (†) intr. koka sakta på svag värme (under lock) tillsammans med ngn vätska o. kryddor, bräsera. Lät .. (kycklingarna) stufwa uppå Elden, när de äro kokade tag lijtet af Flåttet .. redh det af medh Grädda. Rålamb 14: 103 (1690).
Särsk. förb. (till I): STUVA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032.
1) = hopstuva, v.2 1; äv. i pass. närmande sig dep. Valleria Hush. 18 (c. 1710). Lät detta stå på sackta eld at stufwas tilhopa. Warg 69 (1755). (Tuppen är) Idag så stolt och styf, och ett, tu, tre / I morgon stufvad hop till frikassé! Nordlund Bit. 64 (1894).
2) mer l. mindre bildl. (jfr stuva, v.1 I d), = hopstuva, v.2 2. Denna gång har den glädtige författaren slagit på stort och stufvat ihop en hel roman af ett påhitt, som godt kunde rymts i en af hans vanliga små skojnoveller. SD(L) 1905, nr 100, s. 4. Programmet hade informationsminister Bracken stuvat ihop. GHT 1943, nr 31, s. 8.
STUVA OM10 4.
1) (numera föga br.) = omstuva, v.2 1. Weste (1807). Steken stuvades om till måndagsmiddagen. SvHandordb. (1966).
2) bildl. (jfr stuva, v.1 I d), = omstuva, v.2 2. Under medeltiden stufvade man .. om dessa slippriga fabler (dvs. Ovidius' Metamorfoser) till en för unga predikanter afsedd predikohandbok. Schück SvLitH 181 (1886). Förberg SäljFilm 24 (1946).
STUVA OPP, se stuva upp.
STUVA TILLHOPA, se stuva ihop.
STUVA TILLSAMMANS. (†) = stuva ihop 1. Oec. 16 (1730).
STUVA UPP10 4, äv. OPP4.
1) (numera föga br.) stuva l. värma (mat o. d.) på nytt (så att maträtten blir annorlunda). Schenberg (1739). Stufva upp mat. Meurman (1847). Till frukost får ni nöja er med att jag stuvar (upp) de rester jag har från i går. Östergren (1949).
2) (numera föga br.) bildl. (jfr stuva, v.1 I d): förbättra (ngt) o. d.; i sht: förbättra utseendet hos (ngn l. ngt); äv.: modernisera l. ”fiffa upp” (ngt); särsk. med avs. på hatt liktydigt med: pressa om l. pressa upp. Sahlstedt (1773). (Sv.) Stufva up en hatt .. (t.) ein Hut aufformen. Möller (1790). Så snart jag kan få (lös)lockarna från Sofi, så skall jag skicka dem .. Bed emedlertid Thilda stufva opp och förvälla lockarna så länge möjligt är. Tegnér Brev 5: 29 (1828). Jag stufvar opp min lilla tråflorsklädning .. Då skall den nog gå an, och det kan vara detsamma hur jag ser ut. Bremer Hem. 1: 232 (1839). Krigs-termer, som de stufwa upp med nymodiga swordomar. Hagberg Shaksp. 4: 62 (1848). En herre med bildning inträder; han snyter sig med en rosig silkesnäsduk, stufvar upp tupén, och småler åt alla. Bergman VSmSkr. 309 (1857). Harlock (1944). särsk.
a) med avs. på text: arbeta om (o. i samband därmed förbättra); äv.: göra slagkraftigare l. bättre gm att ta med (ngt) l. komplettera (med ngt). Marcet roade sig åt .. (sin hustrus anteckningshäfte i kemi) och visade det åt Tennant, som genast föll på den idéen, att det skulle stufvas upp litet och tryckas. Berzelius Res. 29 (1812). Han stufvade upp denna petition (om ersättning för skövlad åker) med många vittnesintyg, som gingo ut på att bevisa, att det var trupperna och icke indianerna, som förstört egendomen. Nyblom Twain 2: 138 (1874). THjelmqvist (1926) hos Lenngren (SVS) 3: 65.
b) med avs. på (diktad) person i uttr. stuva upp ngn till ngt, göra om ngn till ngt. I verkligheten göra således desse (dvs. oduglingarna) lycka hos fruntimren, emedan de utan förbehåll låna sig till kärleksgycklet .. under en författarinnas händer stufvas de upp till hjeltar, hvilkas mod bevisas vid en eldsvåda eller i sjönöd. Snellman Gift. 1: 101 (1842).
c) koka soppa på en spik, se soppa, sbst.1 2 a. Nå! tänkte jag: I måtte wara rätt stora tokar, som så kunnen stufwa upp ingen ting. Hwalström SpecPaid. 28 (1773).
d) refl. i uttr. stuva upp sig, snygga upp sig, ”fiffa upp sig”. Jag är arg på, at dina systrar inte stufwa opp sig på stadsmaner. Jag tål inte fruntimmer med bindmössor. Wallenberg (SVS) 2: 138 (1771). Stufva nu upp dig litet och gå in i förmaket, der .. (friaren) väntar dig för att få höra ditt utslag. Carlén Skjutsg. 333 (1841).
Ssgr (i allm. till I): A: STUV-ABBORRE. (numera bl. tillf.) abborre lämplig l. avsedd att stuvas; äv.: stuvad abborre. Ett dussin utsökta stuvabborrar. Bergman LFrkSöd. 98 (1909). Sparre FimpSt. 7 (1915).
-BÖNA. (stuv- 17921852. stuve- 1846) (numera bl. tillf.) i pl., om bönor lämpliga l. avsedda att stuva; jfr -abborre. Til salu finnes: .. hvita Stufbönor .. uti Kryddboden i hörnet af Wästerlånggatan. SP 1792, nr 37, s. 4.
(II) -HET. (†) som är så het att man kan bräsera l. stuva kött l. grönsaker. (Eng.) A place stiving hot, (sv.) et rum stuf-hett. Serenius Ggg 2 b (1734).
-KITTEL. (numera bl. tillf.) kittel lämplig att l. tillverkad för att stuva kött l. grönsaker l. dyl. i. BoupptRArk. 1693.
-PANNA. (stuv- 16641889. stuve- 16851749) (numera bl. tillf.) jfr -kittel o. panna, sbst.1 1. Tagh Kiött betanne effter hwar andra och rulla dem vthi hackelsen, och så lät them bakas vthi en Stuffpanna eller teckt Kopparpanna. Salé 26 (1664). Björkman (1889).
-SOPPA. (†) buljong (lämplig) att stuva kött o. grönsaker o. d. i. Oec. 32 (1730).
-STEK. (†) i skivor l. bitar skuren stek tillredd l. värmd i sky l. redd (tjock) sås. Sahlstedt (1773). (Sv.) Stufsteck .. (t.) der eingeschnittene Braten .. (fr.) roti en ragoût. Dähnert (1784). Heinrich (1814).
-ÄRT, äv. -ÄRTA. (numera bl. tillf.) jfr -abborre, -böna. Bruna Stuf-ärter .. finnas till salu hos Waktmästaren Ryling. DA 1824, nr 1, Bih. s. 3. Stufärter, gröna, utmärkt goda. SDS 1895, nr 541, s. 1 (i annons).
B: STUVE-BÖNA, -PANNA, se A.
Avledn. (till I): STUVARE, sbst.1 (tillf.) person som stuvar (ngt). Jag vet, att varje amatörfiskare innehar det allena saliggörande patentet att stuva abborrar och betraktar alla andra ”stuvare” som eländiga stympare. Randel SpisSpett 112 (1927).
Spoiler title
Spoiler content