SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
SUBALTERNATION subal1ternaʃω4n l. 10104, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. subalternation; av mlat. subalternatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till subalternare (se SUBALTERNERA)]
1) (numera föga br.) förhållandet att vara underordnad (inneha underordnad tjänsteställning). ConsAcAboP 12: 467 (1730). Ekbohrn (1904).
2) log. i fråga om omdömen: förhållandet att vara ”subalterna” (se SUBALTERN, adj. 3). Ribbing Log. 20 (1863). Marc-Wogau ModLog. 111 (1950).
Ssg (till 2; log.): SUBALTERNATIONS-SLUT. jfr slut, sbst.1 I 14. Subalternationsslut, då man sluter från sanningen af det subalternerande omdömet till sanningen af det subalternerade, men icke tvärtom, och från falskheten af det subalternerade till falskheten af det subalternerande, men icke tvärtom. Borelius Log. 38 (1863).
Spoiler title