SUBDUKTION -dukʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr ä. t. subduction, eng. subduction; av lat. subductio (gen. -ōnis), fråndragning o. d., vbalsbst. till SUBDUCERA]
eg.: fråndragande, undandragande; numera bl. (geol.): nedåt o. åt sidan riktad rörelse hos en kontinentalplatta in i manteln under en intill liggande platta. NF 15: 848 (1891). Asymmetrin kring (de oceaniska ryggarna i) Stilla havet orsakas av kollisionen (subduktionen) vid Peru—Chile och Alaska. Stephansson SvVandr. 46 (1983).
