SUICID su1isi4d, n.; best. -et; pl. =; äv. SUICIDIUM su1isi4dium, n.; best. -iet; pl. -ier. Anm. Ngn gg förekommer den lat. pl.-ändelsen -ia av suicidium. Dalin 712(1871).
Ordformer
(suicid (sv-) 1763 osv. suicidium 1871 osv.)
Etymologi
[jfr t. suizid, suicid, n. o. m., eng. suicide, fr. suicide; ytterst av nylat. suicidium, av sui, gen. sg. m. av suus, sin (se SIG, pron.), o. -cida, dödare (i t. ex. homicida, mansdödare (människodödare, mördare)), till cidere, svagform till cædere, hugga ned, döda, besläktat med mnl. heien, slå, stöta, ramma, fr. hier, slå ned (gatsten) (jfr HEJA, v.3). — Jfr SUICID, adj.,SUICIDAL,SUICIDOLOGI]
med. självmord. Hr. v. Bar berättar .. åtskilligt om våra nyare Lärare af Sviciden, och ibland dem i synnerhet om Svenska Jesuiten Joh. Robeck, som skrifvit en hel bok därom, och slutel. kastade sig 1735 i Weser-strömmen. SvMerc. 1763, s. 460.(Vi) se .. ock, huru paranoikern begår suicidium för att av två dåliga ting välja det drägligaste. Gadelius Själsl. 3: 241 (1922). En hel del, sannolikt största delen av suicid och suicidförsök kan nog betraktas som ”onödiga”. SvD 12⁄4 1975, s. 26.
Avledn.: SUICIDERA10040, v. [jfr fr. se suicider; jfr äv. eng. suicide] med. begå självmord. Petter är 23 år. Föräldrarnas äktenskap var problematiskt. Fadern missbrukade alkohol och suiciderade när Petter var 8 år. Crafoord BorderlPers. 7(1971).
SAOB
