SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SULT, r. l. m., l. SYLT, r. l. f. l. m.
Ordformer
(sult (-tt) 1557—1745, 1886. sylt (-dt, -th) 1556—1812)
Etymologi
[fsv. sulter, m., sylt, f., sylter, m., svält, hunger, hungersnöd; motsv. fd. sult, sylt (d. sult), nor. bm. sult, fvn. sultr, nor. nn. svolt, feng. swylt, död, got. swulta- (i ssgn swultawairþja, nära döden); i avljudsförh. till SVÄLTA, hungra o. d. Jfr SVÄLT]
(†) hunger, svält; hungersnöd. När man skall bruke .. (finländarna) emot fienderne, förlöpe mesteparten sin kooss för sylt och hunger skuldh. G1R 26: 106 (1556). Stundom war öfwerflöd i maat och dryck; stundom stor sylt. Broman Glys. 3: 842 (1747). (Flickans) sjukdom okjänd, dock, som säkerligen tros, död mera af syldt .. och bristande föda. Modin GTåsjö 369 (cit. fr. 1812). Linder Regl. 207 a (1886; angivet ss. provinsord).
Avledn. (†): SULTNA, r. l. f. svält, hunger. (Fvn.) Syltur oc seyra .. (lat.) Fames & squalida egestas, (sv.) Sultna, hunger, fattigdom. Verelius 250 (1681).
Spoiler title
Spoiler content