SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUPIR, r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest. o. pl. -er.
Ordformer
(sou-)
Etymologi
[liksom eng. suspiry, suspire av ffr. s(o)uspir (fr. soupir), av lat. suspirium, till suspirare, andas djupt, sucka, av sub, under (se SUB-) o. spirare, andas (se SPIRANT, sbst.2). — Jfr SUSPIRIUM]
(†)
1) suck. Hela wallgrafwen syntes upfyld med Billets-doux och Soupirer. Dalin Vitt. 6: 45 (c. 1755).
2) om fjärdedels taktpaus. Höijer 466 (1864).
Spoiler title
Spoiler content