SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUSPIRERAN, r. l. f.
Ordformer
(-en)
Etymologi
[vbalsbst. till ett icke anträffat suspirera (jfr t. suspirieren, eng. suspire, fr. soupirer (mfr. suspirer), av lat. suspirare, alla: andas, sucka, av sub, under (se SUB-) o. spirare, andas (se SPIRANT, sbst.2)). — Jfr SUSPIRIUM]
(†) suckande, suckan. Såsom Segersteenen aff sin Natur drager til sigh Jern och Ståål, så drogh H. K. Maitz. (dvs. Gustav I:s) liuffligha täckheet alle fromhiertade til at medh suspireren och förundran haffwa honom aff hiertat kär. Svart Ähr. 67 (1560).
Spoiler title
Spoiler content