SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUVERÄN 1verä4n, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(sou- 1635—1868. su- 1680 (: halffsuveraine, pl.) osv. -rain 1635—1868. -ran- 1842 (: suveranaste, superl.)—1658 (: Souveranitet). -rein- 1660 (: souvereinitet). -ren 1759. -renn- 1729 (: Souverenniteten, sg. best.)—1750 (: Souverennité). -rän 1779 osv.)
Etymologi
[liksom d. suveræn, nor. suveren, t. souverän, eng. souvereign, av fr. souverain (ffr. sovrain); ytterst av ett icke anträffat mlat. superaneus, överst, högst (jfr it. soprano (se SOPRAN)), avledn. av super, över (se SUPER-). — Jfr SOPRAN, SOVEREIGN, SUVERÄN, sbst.]
1) som har den högsta makten l., i sht förr, oinskränkt makt; högstrådande, allenarådande; särsk. om Gud l. om statsöverhuvud l. regent l. politisk organisation l. korporation o. d.; om regent äv.: enväldig l. ofelbar l. egenmäktig; äv. med sakligt huvudord betecknande makt o. d.: oinskränkt; äv. ss. adv., särsk.: enväldigt l. oberoende l. självständigt. Härskare med suverän makt. Een Enwåldz allom biudande och rådande Souverain Konung. Stiernman Riksd. 2098 (1693). Gud är ju souverain. Runius (SVS) 1: 183 (1707). (Tatar Chamen) är een souverainer herre öf:r chrimiske, nagajische och circhasiska Tartariet. KKD 5: 169 (1710). Til religion äro .. (javanerna) Mahometaner, men äro aldeles undergifne Holländarne, som på Java Souveraint regera. Brelin Resa 12 (1758). Souveraina Rådet i Canton Basel har frikallat alla sina undersåtare ifrån .. lifegenskapen. PT 1791, nr 5, s. 2. Det är en allmän, sedan sexton hundrade år tilbaka fortplantad, fördom, at Konster och Wetenskaper ej kunna blomstra under en souverain Regering. Hasselroth Campe 263 (1794). Om jag (K. XIV J.) vore souverain Regent, afskedade jag mitt Garde. BrinkmArch. 2: 274 (1822). Bolin Statsl. 1: 105 (1868; om makt). Napoleon gjorde sig till suverän härskare. SvHandordb. (1966). — särsk. om stat(smakt): som har full inre o. yttre självständighet, som har oinskränkt tvångsrätt över statens medlemmar o. folkrättslig oavhängighet i förhållande till andra stater; som besitter (full) suveränitet; autonom. Stiernman Riksd. 931 (1635; om stat). Detta missfoster till stad (dvs. Kizyl-Su vid Kaspiska havet) med sina tio tusen invånare var på den tiden en fri suverän republik med en socialdemokratisk regering. Johnsson Essad Härligh. 106 (1930). Frågan om den suveräna staten som högsta auktoritet för medborgaren. Wigforss Minn. 2: 119 (1951). — jfr HALV-SUVERÄN.
2) om person, karaktär, handling o. d.: höjd över det vanliga, upphöjd, sublim; som vittnar om upphöjdhet osv.; om ngt sakligt äv. dels (i sht om ngt negativt): ytterst, dels: högst, förnämst. Rosenstein 3: 329 (1788; om förakt). Enckell Olivpar. 168 (1934; om värdighet). Men jag tänkte ofta, och har senare ofta kommit till klarhet om, att det är en av människans suveränaste privilegier att hon själv kan välja om hon vill leva eller dö. Martinson MötDikt. 331 (1950). Tänkarna i Miletos hade utformat sin kosmologi med suverän likgiltighet för det gängse religiösa föreställningssättet. Aspelin TankVäg. 1: 47 (1958). Han verkade lugn och suverän i sin ensamhet. Ekman Dödsklock. 110 (1963).
3) i allmännare (l. bildl.) anv. av 1 (o. 2); särsk.: som sätter sig över skick o. bruk, självrådig, egenmäktig; självständig; myndig, diktatorisk; oinskränkt. Du (penningen) herrskar souveraint. Granatenflycht Vitt. 291 (1698). (De brasilianska kvinnornas) mästa göra är at anrätta mat och behaga sina männer, som souveraint öfver dem regera. Brelin Resa 93 (1758). Ett nytt samhälle .. där förnuftet var den suveräne härskaren. Wändahl Stud. 224 (1929). Den primitive jägaren och fiskaren, som själv ställde med sitt liv och styrde det efter egna suveräna lagar. Hellström Storm 222 (1935). Med suverän frihet skall den som strävar efter en sådan rent andlig religiositet hämta fram det bästa ur kristendomen liksom ur alla andra högre religioner. FinT 1955, s. 58. Bestämmelserna i semesterlagen .. ger arbetstagarna rätt att få ut hela semestern på en gång, medan arbetsgivaren är suverän att bestämma själva tidpunkten för semestern. DN(A) 12⁄4 1964, s. 31.
4) [av nutida språkkänsla genomgående uppfattat ss. allmännare l. bildl. anv. av 1—3; sannol. delvis utgående från ordets grundbet.: högst] som är av hög(sta) kvalitet, som är överlägset l. ytterst skicklig.
a) om ngt sakligt, särsk.: ypperlig, enastående, storartad, makalös; om medikament, kur o. d. särsk.: ofelbar, som inte slår fel, oöverträfflig; äv. ss. adv. (ss. predikatsbestämning särsk.: överlägset l. lysande l. skickligt o. d., ss. bestämning till adjektiv l. adverb särsk.: fullständigt). En suverän film, bil. Wisp, i det samma strök Biörn oförwarandes til den lycksalige Flaskan med sin swingande käpp, så at hela den souveraina Essencen låg bland Glas-Bettarne på golfwet. Dalin (SVS) 2: 312 (1734). Uti undra wåningen af Hr Simsons hus utom Kongs-Porten förfärdigas souveraint botemedel för Gikt, Podagra, Slag, Fallande-sjukdom, Ögon- Öron- och Tand-wärk. GT 1786, nr 97, s. 4. CFDahlgren 1: 152 (1826; om råd). Det är ytterst sällsynt att i våra dagar .. påträffa en skald, som med så suverän säkerhet (som K. A. Melin) rör sig med de metriska formerna och språkliga vändningarna. SD(L) 1897, nr 598, s. 3. Andra kommo med förslag till mer eller mindre suveräna kurer, som ofelbart skulle rädda patienten. HågkLivsintr. 12: 67 (1931). Göta spelade suveränt. IdrBl. 1935, nr 6, s. 2. Ingen var sin konst så blint och suveränt hängiven som du. Siwertz Fribilj. 72 (1943). Jag tycker det är helt suveränt. Räfflan i rutan rensar torkarbladen från avlagringar och man slipper ränderna efter torkarna. GbgP 25⁄3 1995, s. 70.
b) om person, särsk.: överlägset l. ytterst skicklig, ofta liktydigt med: överlägsen, enastående, storartad, makalös. En suverän pianist, tennisspelare. Zorn som är suverän på .. (etsningar) har gjort ett porträtt af mig som jag tror tillhöra hans bästa, fast jag ser ut som Mefistofeles. Engström Brevbok 143 (1905). Tjuvlyssnande är för övrigt den enda sportgren som jag är suverän i, jag har ställbara öron. Alving Tack 93 (1946). Fast boken (dvs. C. Colletts ”I de lange Nætter”) närmast är memoartext har den gott om sobra, mer utsökta och oväntade bilder i språket, av det slaget, som Tove Ditlevsen var så suverän på. KvinnLittH 1: 134 (1981).
Avledn.: SUVERÄNITET10104, r. l. f. (-etet 1823—1895. -ité 1750. -itet 1658 osv.) [jfr d. suverænitet, nor. suverenitet, t. souveränität, eng. sovereignty, ffr. suvrainitet, sovraineté (fr. souveraineté)]
1) till 1, om egenskapen l. förhållandet att vara suverän; överhöghet (särsk. o. urspr. om en länsherres överhöghet över vasall); högsta makten; herravälde; oinskränkt makt; en stats (inre o. yttre) självständighet o. oavhängighet i förhållande till andra stater; i sht förr äv.: envälde; förr äv. om stat med suverän makt. Hans Furstl. Durchl. hafwer een oomskränckt Souveranitet .. erhållit. NAv. 26⁄5 1658, s. 3. Jag N. N. lofwar och swär .. at jag intet .. på något sätt wil sökia at införa, uphielpa och befordra det oinskränkte Konunge-Enwäldet, eller den så kallade Souverainiteten. SvRStBesl. 21⁄2 1719, s. B 1 a. Dessa ord verkade allsicke på Gustaf (IV) Adolf, som svarade, att suveräniteten vore hans lagliga arf. MinnSvNH 3: 210 (1853). Statens härskarmakt kallas suveränitet, när den både inåt och utåt eger full själfständighet. 2NF 26: 1032 (1917). Genom konventionen i Paris 1920 erhöll Norge suveräniteten över Spetsbergen med vidliggande öar samt Björnön, gemensamt kallad Svalbard. Ymer 1955, s. 81. Under medeltidens feodala förhållanden avsågs med suveränitet en länsherres maktställning över en vasall. NE (1995). jfr folk-, halv-, riksdags-suveränitet.
2) till 2, 3, särsk. dels: överlägsenhet l. upphöjdhet l. sublimitet, dels: oinskränkt makt l. maktfullkomlighet, äv.: herravälde. Deras Flaska (innehållande en alkemisk essens) hade redan gifwit deras anleten en Souveraineté, som så sällan låter see sig i de enfaldiga och menlösa upsyner. Dalin (SVS) 2: 306 (1734). Förslaget afslogs af Ständerna emedan det gjorde ingrepp i suveräniteten öfver penningarne. Hellberg Samtida 12: 80 (cit. fr. 1865). En kraftig personlighet .. (dvs. den franske filosofen m. m. E. Renan) med den starka och djupa enhet i sitt väsen, som gifves af en aldrig svikande tro på tankens suveränitet. Levertin Diktare 160 (1892, 1898). (De engelska domstolarna) hafva en ”suveränitet”, som är okänd på kontinenten. SD(L) 1904, nr 248, s. 1. Av det extravaganta Nizza var endast kvar en stad av hotellkulisser, där ödsligheten härskade med spöklik suveränitet. Sparre HetKust. 244 (1934).
3) i bildl. anv. av 1—2 (jfr suverän, adj. 4); särsk.: överlägsen skicklighet. Tegnér har till och med med sin vanliga obesvärade suveränitet ordagrant öfversatt några linjer ur Oehlenschlägers dikt. Böök SvStud. 10 (1913). På detta område är hans suveränitet oomstridd. Östergren (1951). (Laurence Olivier) är skicklig på gränsen till suveränitet. BonnierLM 1954, s. 674. Hans suveränitet [i tennis] är obestridd. SvHandordb. (1966). I höjdhopp stod som väntat Dwight Stones i suveränitet. SvD 27⁄8 1973, s. 15.
Ssgr (till 1): suveränitets-akt. hist. akt bekräftande konungens suveränitet; särsk. om den akt som undertecknades av ständerna den 10 december 1680; äv. bildl. Det är bekant, at .. (Karl XI:s) Stadfästelse på .. Riksens Ständers yttrande (den 10 december 1680), sedermera ofta har fått namn af Souvérainitets Acten. Schönberg Bref 3: 20 (1778). En verklig suveränetetsakt är alltså icke en öfverenskommelse mellan en högre och en lägre, utan mellan ett helt med sina delar. Bolin Statsl. 2: 175 (1871).
-anspråk. SAOL (1900).
-antagning. (†) = -akt. Herr Clas Fleming var mycket betydande .. för den denne Riksdagen år 1680 påböryade så kallade Souverainitets-antagningen. HSH 9: 164 (c. 1800).
-avgift. särsk. om ä. förh.: avgift för (areal på) suveränitetsholme. FörteknHolm. 65 (1823). Den så vitt bekant sista suveränitetsavgiften torde ha utgått från Koivukylä by. Betalningen upphörde så sent som 1969. NU 1975, nr 26, s. 12.
-begrepp. Bolin Statsl. 1: 302 (1870).
-ed. hist. under frihetstiden instiftad ed som innehöll en förbindelse att den svärjande skulle avvärja det oinskränkta konungaenväldet. Hans Excellence Landtmarskalken proponerade .. at Souverainitets-Eden vid Hyllnings-acten måste afläggas. 2RARP I. 2: 163 (1720). Ingen fick (under frihetstiden) tillträda något ämbete, som ej afsvor envåldsregementet (den s. k. suveränitetseden). Hildebrand Statsförf. 459 (1896).
-förklaring. hist. jfr -akt. Sjelfva suveränitets-förklaringens tillkomst (den 10 december 1680) sprider ett märkligt ljus öfver Ständernas ställning. Frey 1845, s. 18. Man har från denna s. k. suveränitetsförklaring velat räkna uppkomsten af det kungliga enväldet i Sverige. SvH 6: 126 (1904).
-holme. jur. i sht i pl., om i Torne, Muonio o. Könkämä älvar belägna holmar vilkas suveränitet innehas av främmande stat o. vilkas rättsliga särställning bygger på gränsregleringstraktat mellan Sv. o. Finl. (tidigare Ryssl.) o. för vilka innehavarna fram till 1969 skulle erlägga suveränitetsavgift. Der gjordes (i gränstraktaten mellan Sv. o. Ryssl.) en reservation för privat eganderätt till holmar, äfven om de skulle tillfalla det andra landet (”suveränitetsholmar”). Kjellén SvGeogr. 80 (1900). Hemställs att riksdagen hos regeringen begär kompletterande utredning och förslag till lösning av äganderättsförhållandena rörande de s. k. suveränitetsholmarna i Torne, Muonio och Könkämä älvar. MotRiksd. 1979, nr 1759, s. 16. 1986 års överenskommelse mellan Sverige och Finland om suveränitetsholmarna i Torne, Muonio och Könkämä älvar. SvÖFrämmMakt. 1986, nr 66, s. 2.
-princip. om den princip l. de regler som värnar om staters självständighet gentemot varandra o. deras rätt till maktutövning inom det egna territoriet. Höpken 1: 25 (c. 1752). Det existerade i själva verket en oförsonlig motsats mellan suveränitetsprincipen och folkrättens spekulationer om solidaritet mellan staterna. Landberg Fredsorg. 33 (1928).
-regering. regering med suverän makt. Grundwalen till framtida Konungars Regering, hwilken hittills, till och med under Souverainitets-Regering, hwilat, ej på deras magt, utan på Swenska Folkets kärlek och förtroende för deras Regenter. AdP 1789, 1: 399.
-rätt. jfr -rättighet. En .. (i Nederländerna) gällande arfssedvanerätt ville .. (Ludvig XIV) öfverflytta från det civilrättsliga till det statsrättsliga området, göra den civila rättsregeln gällande såsom grund för suveränetetsrätt. Hedin Ludv14Tid. 94 (1895). Detta alltså vid en tidpunkt då Tyska Riket ännu hade suveränitetsrätt över Ostpreussen. HT 1950, s. 287.
-rättighet. Svedelius Statsk. 4: 152 (1869). Områdena hörde till Bolivia, som dock knappast förut gjort sina suveränitetsrättigheter gällande. 3NF 4: 228 (1925). De flesta av de nuvarande stormakterna utöva transoceana suveränitetsrättigheter. Numelin PolGeogr. 92 (1927).
-tid. (förr) om den tid l. period då enväldet existerade. 2RA 1: 484 (1723). Det .. tidehvarf, som börjar med Konung Carl den XI:tes tilträde til Riksstyrelsen, och innefattar nästan hela, den så kallade, Souverainitets tiden. ÅmVetA 1781, s. 5. Den största Souverainitets-tiden under Konung Carl den XII. AdP 1789, 1: 392.
-tvång. (förr) Riksens Ständer (anser), at Ridderskapet och Adelen nu, sedan Riket ifrån Souverainitets twånget är befriat, wäl hade fog at återkalla theras förra rättighet (till lägre skatt för hammarsmedjor). Bergv. 1: 713 (1731).
Spoiler title
Spoiler content