SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SVALA sva3la2, v.1 -ade; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SVALAS sva3las2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Ordformer
(förr äv. skrivet -ua-, -wa-, -aa-, -hl-. -a 1526 osv. -as 1578 osv.)
Etymologi
[fsv. svala, sv. dial svala, svalas; jfr fd. svalæ (d. svale), fvn. svala, nor. svale; avledn. av SVAL, adj. — Jfr AVSVALA, HUGSVALA]
I. tr.
1) motsv. SVAL, adj. 1: göra (ngn l. ngt) sval(t), svalka (ngn l. ngt). Sendt Lazarum ath han indoppar thz ythersta aff sitt finger i watn, och swalar mina twngo. Luk. 16: 24 (NT 1526; Bib. 1917: svalka). (Hjärtat) swalkas (swalas) aff then widliggiande Lungan, när man genom Strupan andas. Schroderus Comenius 275 (1639). Miölken kokas vp först, och sedan swalas som til warmt deg-spad. Broocman Hush. 6: 13 (1736). Ryttarne .. ledde de eldiga, gnäggande djuren ikring på gården, för att svala dem efter den långa ridten. Kullberg Portf. 174 (1838). När färskjernet blifvit alldeles nedsmält .. påösas några skyfflar slagg för att svala och betäcka ytan ifrån förbränning. Åkerman Stångj. 104 (1839). Ja, det här regnet har svalat luften — sade Wessberg och stoppade pipan med tummen. Dahlgren SmStug. 78 (1894). Hon svalade chokladen. SvHandordb. (1966).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr SVAL, adj. 2); särsk. med avs. på sinne l. lynne l. upprörda känslor l. dyl.: lugna ner, dämpa, svalka. Leyoncrona Vitt. 138 (c. 1685). Sökandes hon der med alldeeles svala sin vrede i min olycka. VDAkt. 1695, nr 785. Fabius Maximus .. drog vth tiden, til thes fiendans hetzige öfwermod kunde swalas och dämpas. Isogæus Segersk. 773 (c. 1700). Din (dvs. aftonstunden) köld min oros eld kan swala. Nordenflycht QT 1746—47, s. 11. Så må jag min ifver att skrifva svala / Ty bättre är tiga än illa tala. Runeberg (SVS) 2: 136 (c. 1829). Jag hade så när telegraferat hem om händelsen, ifall inte ett ledsamt faktum svalat min hänförelse. Lindqvist Dagsl. 2: 40 (1900). SvH 5: 546 (1906; med avs. på krigsiver). — särsk.
a) (†) i uttr. svala blodet av ngn, eg.: kyla blodet ur ngn, avkyla ngns hetsiga sinne l. dyl. Hülphers Ångermanl. 41 (1900).
b) (†) med avs. på sorg: lindra l. stilla; med avs. på person l. kroppsdel som är utsatt för smärta o. d.: bereda lindring åt; med avs. på person äv.: skänka tröst l. vederkvickelse. Tänk .. tu (dvs. ordinarius, vid G. I:s dödsbädd) mig någre verldslige läkedomar till min kropp, som .. minom maga, som .. brinner, svala kan och stilla. HH 20: 135 (c. 1565). Then som effter lefwer, lefwer i så stoor Sorg, at hon esomofftast intet kan swalas vthan genom sielfwa Döden. Kalff JUggla C 3 a (1649). Han (dvs. den upprörde Naboth) led ei någon mat, och wille intet tala. / Jag gick til honom in, och sökte honom swala. Kolmodin QvSp. 1: 512 (1732). Up min Siäl! Ty kroppens dwala / Har dig ny förmåga gedt; / Du har rönt, och du har sedt, / Huru Gud kan matthet swala. Tessin Skr. 116 (1762). Thunberg Resa 1: 222 (1788; med avs. på sorg).
II. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) refl., motsv. I 1 (o. 2): göra sig sval, svalka sig; äv. bildl. Tå gick Ptolemeus allena til Konungen j hans saal, ther han sigh j swaladhe. 2Mack. 4: 46 (Bib. 1541; Apokr. 1921: svalka sig). I sommar-hettan skola .. (svinen) hafwa waten at swala sig vti. Broocman Hush. 3: 48 (1736). Colas i ödmjukhet begär / Personligt vid hans nåd få tala. / En timme går förbi, förrän han anmäld är; / Två timmar får han stå att sig i förstun svala. Stenhammar 138 (1795). Hur blinksnabbt stack icke Ellin sitt ena pekfinger under jernet .. för att känna efter, om det var lagom varmt eller först borde stå och svala sig på nycklarne. Almqvist TreFr. 3: 229 (1843). Rätt som jag satt en gång ock snackade, sade jag till min dans: ”skall vi inte gå ut ock svala oss?”. Landsm. 1: 225 (1879).
III. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. dep. l. i pass. övergående i dep., motsv. I 1 (o. 2): bli sval, svalna; äv. bildl. När thet begynnar kålna eller swalas. BOlavi 67 b (1578). Men o huru wäl gorde sådana at de låte den salighen döde sualas vthi iorden förän dhe sådant (dvs. att få efterträda den döde) sökia. VDAkt. 1657, nr 220. Helfwetet är aldrig så heet att dhet ju swahlas. Därs. 1707, nr 453. (Av generalens vänliga ord) swalades Soldaternas wrede. Celsius G1 1: 228 (1746). (Milan) lämnas ett eller annat dygn att svalas innan den rifves. Uhr Koln. 74 (1814). Hustrun sysslade med små kakor och tårtor, som just höllo på att svalas i fönstret åt gården. Ödman VårD 1: 115 (1887). Cannelin (1921). — särsk. (†) i uttr. det svalas väl, det går väl över, det lugnar sig väl. (Sv.) Thet swalas wäl, (t.) es giebt sich wohl, es geht wohl über. Lind (1749).
IV. intr. motsv. I 1 (o. 2): bli sval, svalna; särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; numera nästan bl. i den särsk. förb. SVALA AV o. ss. förled i ssgr. Han såg, sen bloden swalat / .. Man ej om honom talat. Dalin Vitt. 5: 168 (1752). Håll, obetänkte Man! och lät Din hetta svala. Wallenberg (SVS) 2: 10 (1775). Ack, Herre! finn Ert fel, och lät Er ifver svala. Därs. 33.
Särsk. förb.: SVALA AV10 4, äv. UTAV04. jfr avsvala.
I. tr.
1) till I 1: göra (ngn l. ngt) sval(t) l. svalare. En Smed som får et ondt och rödbräckt järn at smida, låter det 2 à 3 resor i elden omarbetas och swalar af jernet emellan hwar gång. Tiselius Vätter 2: 104 (1730). (Klädes) Stycket får ej .. löpa för varmt (vid valkningen), hvarför det är rådligast att .. under arbetets fortgång tid efter annan taga ut stycket ur maskinen och svala af det. TT 1890, s. 158. Nya toddar svalades av med mera konjak. Nilsson BombiNick 58 (1946).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr svala, v.1 I 2); särsk. med avs. på känsla l. sinne l. sinnesrörelse: dämpa, lugna ner. Han (dvs. Jakob), på sin moders råd, sig bort til osz begaf, / At wreden medlertid må något swalas af. Kolmodin QvSp. 1: 90 (c. 1710, 1732). Swala af sitt sinne. Nordforss (1805). Mot svärmande prester (använder jag) intet strängare medel än att missivera dem bort från den ort, der de blifvit allt för myndige och sjelfrådige. Dessa resor och ombyten svala af dem och göra dem spakare. CFafWingård (1831) hos Fehrman Wingård 1: 92. Otto Schauman .. (lär) ha fått ett par slängar (vid ett studentslagsmål), som svalade af hans entusiasm för krigarståndet. Ahrenberg Männ. 1: 196 (1904).
II. refl. till II: göra sig l. bli sval, svalka av sig; äv. bildl. Berndtson (1880). Herr Lindbom, hvars varma hjerta haft tid att svala af sig i golfdraget. Strindberg Skärk. 49 (1888). Nu blixtrade fyren .. sedan luften svalat af sig och daggen fallit. Dens. Hafsb. 166 (1890). På morgonen väcktes jag af tupparnes galande, .. tog .. ett bad .. för att svala af mig före färden, och klockan sex satt jag i sadeln. Langlet Ryssl. 286 (1898). Sedan bränningen är verkställd får ugnen stå och svala av sig. Saxon Palest. 293 (1921).
III. (†) ss. dep. l. i pass. övergående i dep., särsk. till III: bli sval, svalna. När hettan swalas af. Sahlstedt (1773). Dalin (1854).
IV. intr. till IV: bli sval, svalna. Ställa en soppa att svala av. IllSvOrdb. (1955).
SVALAS ÖVER. (†) till III, i uttr. vreden svalas väl över, vreden svalnar väl o. går över. Sahlstedt (1773). Möller (1790, 1807).
Ssgr (till I 1 (o. IV)): A: SVAL-BACK. back (se back, sbst.1 1) för svalning av ngt, back vari ngt får svalna; särsk. (fisk.). Hasslöf SvVästkustf. 256 (1949).
-BRYGGA. (förr) jfr brygga, sbst.1 5 h, o. -back. JernkA 1869, s. 33.
-BÄDD. tekn., metall. jfr bädd 5 o. -back. Sliprar .. gå från kapverken .. till hydrauliska pressar, där de .. uppläggas på svalbäddar. JernkA 1894, s. 381. NTeknik 1974, nr 13, s. 4.
-DYGN. (numera föga br.) dygn som behövs för svalning, dygn varunder svalning sker. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 3 (1755). Rinman JärnH 973 (1782).
-HALL. särsk. (om ä. förh.) i slakthus: hall för avsvalning av slaktad djurkropp. I slakthuset ingår nötslakteri, svinslakteri, svalhall, kylrum, saltningsrum och tarmtvättningsrum. UNT 8⁄1 1935, s. 1.
-KAR. (sval- 1756 osv. svale- 1932) (numera bl. mera tillf.) kar (se kar, sbst.1 2) för svalning av (ngt), kar vari ngt får svalna. Luten kokas ett dygn (vid alunberedning) och pannan lossas i ett svalkar, der luten står gerna en dag eller tills han svalnar. Tidström Resa 61 (1756). Wärkstaden (hos en kopparslagare) .. 1. Svalkar. BoupptVäxjö 1843. SvGeogrÅb. 1932, s. 71 (i fråga om ä. förh.).
Ssg: svalkars-slam. (förr) slam (se slam, sbst.3) avsatt i svalkar; särsk. om vid process i aluntillverkning avsatt slam, alunslam. Rinman JärnH 232 (1782). Luten .. aftappas först i en reservoir, der den får afsätta gips och basisk svafvelsyrad jernoxid (alunslamm, svalkarsslamm). Berlin Farm. 1: 76 (1849).
-SKEPP. (†) skepp (se skepp, sbst.1 3 c) för svalning av ngt. (Bränneriägaren skall vid besiktning av bränneriet) uppgifwa alla de mäskningskar och öfrige kärl, såsom förmäskare, jästtinor, swalskepp .. med flere, hwilka wid bränneriet användas. SPF 295 (1855).
-SPRICKA. spricka som uppstår vid alltför snabb svalning; särsk. (numera bl. tillf.) om i metall uppkommen sådan spricka. JernkA 1925, s. 527. HbVerkstTekn. 1: 181 (1944).
-TUNNA. tunna för svalning o. avkylning av ngt; jfr -skepp. 2 st(ycke)n mindre Kahr en Swaltunna. ÅgerupArk. Bouppt. 1760. En Bränwinspanna .. samt .. Swaltunna .. och Qwarn äro till salu. LdVBl. 1831, nr 40, s. 4.
-UGN. (förr) i glasbruk: kylugn. AB 5⁄8 1845, s. 4.
-VERK. (förr) om anordning för avkylning av mäldgodset i kvarn. LB 4: 441 (1907). Kvarnen .. är försedd med .. 1 centrifugalsikt med svalverk samt försikt. PT 14⁄9 1912, s. 2.
B (†): SVALA-DRYCK, se C.
C (†): (I 1) SVALE-DRYCK. (svala- 1637. svale- 1582) svalkande dryck; äv. bildl. Ther androm plägade giffuas wijn til swaledryck .. ther skenckte the (osv.). PErici Musæus 1: 283 b (1582). Därs. 2: 119 a (bildl.). JBureus (1637) i 3SAH 23: 355.
-KAR, se A.
Spoiler title
Spoiler content