SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SVART svar4t, adj. -are. n. o. adv. =. Anm. Den gamla formen svartan (eg. ack. sg. m.) som äv. förekommer vid urspr. fem. substantiv, förekommer stundom ännu i folkvisestil, särsk. i uttr. svartan mull, svartan jord. (Hans) här för wåra Ögon på swartan Båår stående döde Lekamen. Lacander Gyllenstierna 73 (1706). Blott stjernorna vandra i svartan qväll / Och skuggorna smyga på gången. Öman LyrBl. 1: 8 (1857). Strindberg Svanehvit 135 (1902: jord). Ur svartan mull och disigt grått / har livet återuppstått. Bergman Riket 122 (1944).
Etymologi
[runsv. svartr ss. personnamn, fsv. svarter; jfr ä. dan. o. dan. dial. svart (d. sort), fvn. svartr, nor. sort, svart, got. swarts, fsax. swart, mlt. swart, ffris. swart, mnl. swart (nl. zwart), fht. swarz (t. schwarz), feng. sweart (eng. dial. swart); i avljudsförh. till fvn. sorti, mörker, tät dimma o. sannol. besläktat med lat. sordes, smuts, sordidus, smutsig (se SORDID). — Jfr NED-, REBEN-SVART, SOL-SVÄRTA, SVART, sbst., SVARTA, sbst.1, 2, SVARTIS, sbst. o. adj., SVARTNA, SVÄRTA, sbst.]
1) som (helt l. till en (större) del) har samma färg (l. en l. flera av de färgnyanser) som sot l. kol l. tjära; som är mörkast av alla färger; äv. om färg: som är identisk med den färg som sot osv. har; om (egenskap hos) ämne o. föremål o. d. äv.: som inte utsänder ngt ljus förnimbart för det mänskliga ögat; motsatt: vit. En svart frack, dräkt, kappa, rock, kostym, klänning. Svarta handskar, strumpor (jfr 2 f). Svart bläck, tusch. Benedictiner orden the ther haffua en stoora och wijdha suarta cappo uppå. OPetri Clost. A 3 b (1528). Hansker medh gulld I swarte frantzer. KlädkamRSthm 1648 A, s. 11 a. Serenius (1741; om färg). Upphettar man (kobolt)oxiden med boraxglas på en postlinsskärfva, så superoxideras den, och man får en svart massa. Berzelius Kemi 2: 297 (1812). (Ett föremål är) svart, om det ej återgifver något ljus alls. NF 5: 594 (1882). Mot en kall grå himmel avtecknade sig en röd skorsten med en påbyggnad av ett högt svart plåtrör. Hedberg VackrTänd. 128 (1943). För hundra år sedan var akademiens högtider höljda i tunga svarta flor. 3SAH 58: 14 (1947). SvOrdb. (1986). — jfr AGAT-, ALL-, BECK-, BLACK-, BLANK-, BLEK-, BLY-, BLÅ-, BLÄCK-, BRUN-, DIAMANT-, DJUP-, EBEN-, EBENHOLTS-, ETTER-, FUKT-, GRYM-, GRÅ-, GRÖN-, HALV-, HEL-, ILL-, KOL-, KORP-, MATT-, METALL-, MIDNATTS-, MOLN-, MULL-, MÖRK-, NATT-, NATUR-, NÖT-, OLJE-, ONYX-, PURPUR-, RAGG-, ROST-, RÖK-, SAMMETS-, SIDEN-, SILKES-, SKIFFER-, SKIMMER-, SKUGG-, SMUTS-, SNUS-, SOT-, SPEGEL-, SPISEL-, TJÄR-SVART m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt (jfr r α). Man skal tagha suart salt aff onda gellenärer. SvOrds. B 5 a (1604). Det går sällan en bra karl i svarta kläder. Eurén Kotzebue Orth. 1: 15 (1793). Svarta bär smaka stundom bäst. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) attributivt i ett flertal stående förbindelser o. uttr., t. ex. svarta jungfrun, svarte Petter (jfr 4 b δ α'), i sht förr äv. svarta Peter, se under resp. huvudord. Svarta Peter. Spelas af högst 7 personer. HbiblSällsk. 1: 360 (1839). Svarta maneret, en kopparsticksmetod som uppfanns på 1640-talet av Ludvig v. Siegen. Åhlén Dahl OrdbBoksaml. 109 (1946). Spelets idé (i Svarta damen) Att undvika att ta hem spaderdam (även kallad Svarta damen eller Svarta Maria) och hjärter. Werner Kortsp. 89 (1967). — särsk.
α) (i sht i fackspr.) i namn på vissa bergarter l. jordarter l. ämnen med svart(aktig) färg; särsk. i uttr. svart granit, krita, se under resp. huvudord. Est. 1: 6 (Bib. 1541; om marmor). Swart Glaskopf. Gifwer rödt eller brunt pulwer då den rifwes, drages ej af Magneten, och är ganska hård. Cronstedt Min. 180 (1758). Svart fluss är en af kol och kaliumkarbonat bestående blandning. Cleve KemHlex. 118 (1883). Leopold von Buch indelade jurasystemet i Tyskland i tre stora underafdelningar, hvilka han efter bergarternas öfvervägande färg benämnde i ordning underifrån uppåt, svarta juran, bruna juran, hvita juran. Nathorst JordH 792 (1893). Den i Sverige hittills icke påträffade s. k. svarta marmorn .. (har hittats) i Kvarsebo socken i Kolmården. UNT 7⁄9 1933, s. 5. — särsk. (†) i uttr. svarta kol, om svartkol (se d. o. 2). 6 Gardies Karlar som rodt till Staden efter swarta kåhl. HovförtärSthm 1760, s. 2691.
β) (i sht zool. o. bot.) i namn på djurarter l. djurraser med svart päls l. fjäderskrud l. dyl. l. i namn på vissa växtarter l. växtvarieteter med svart blomkrona l. annan (andra) svart(a) del(ar); ofta för att beteckna motsats till annan art inom samma släkte o. d. med annan färg; särsk. i uttr. svart havre, svart hjortrot, svarta ibisen, svart kalla, svart kanel, svart kornmask, svart kråka, svart kummin, svarta mullbärsträdet, svart nysrot, svart poppel, svart rapphöna, svart rok, svart råtta, svart rättika, svart rödstjärt, svart senap, svart smörbult, svart snok, se under resp. huvudord; i sht förr äv. i uttr. svart andorn, om växten Ballota nigra Lin. ssp nigra ruderalis Sw. (förr odlad som medicinalväxt), som svartnar vid torkning. (Lat.) Ballote, Marrubium nigrum, foetidum, Marrubiastrum, Prassium nigrum. (Sv.) Askenäszlor, Swart Andorn. Franckenius Spec. A 4 b (1638). Swarta Körssebär. Linc. M 5 b (1640). Then swarta ahlen wäxer mäst wid watn och diup morast, hafwer rödt träd, mörkgrönt, fett och klebbigt löf. Broocman Hush. 5: 42 (1736). Att sylta svarta Vinbär. Nordström Matlagn. 190 (1822). Svarta svanen (Chenopsis atrata Latham) .. är i sin helhet gråsvart utom på hand- och de yttre armpennorna, som är vita. Näbben är rädisröd och vit. DjurVärld 8: 394 (1960). Svarta björnen eller baribalen (Ursus americanus Pallas) når inte mycket över 180 cm i längd och 90 cm i höjd över manken .. Vikten kan uppgå till 180 kg. Därs. 12: 429. Svart terrier är en nykommen brukshund i Sverige. SDS 12⁄4 1986, s. 27.
γ) i benämningar på beredningar l. preparat o. d. med svart(aktig) färg; särsk. (o. numera bl., farm.) i uttr. svart vinbärssirap. Swart Ambra. ApotT 1739, s. 2. Swart Peruwianisk Balsam. Därs. s. 11. Swart Winbärsyrup. Berlin Farm. 2: 690 (1851). Svart salfva. Lindgren Läkem. (1902). Hjorthornsolja .. som råprodukt svart benolja .. svartbrun olja av obehaglig lukt, innehållande ammoniak, pyridin och andra baser. 2SvUppslB 13: 531 (1949). — särsk. α') i uttr. svart kumilolja, se KUMMIN-OLJA 3. β') (förr) i uttr. [vattnet färgades svart av kvicksilveroxidul] svart vatten, om ett slags utvärtes läkemedel mot syfilitiska sår. (Sv.) Svart vatten (Lat.) Aqua phagedænica nigra. Lindgren Läkem. (1891). Därs. (1902).
δ) i benämningar på vissa sjukdomar som medför svarta märken l. fläckar på huden l. svart pupill vid blindhet; särsk. dels [jfr t. schwarzer tod] i uttr. svarta döden, om digerdöden (se d. o. 1), dels i uttr. svarta koppor, om elakartad form av smittkoppor. (År 1350) war then stoora pestilentzien här i Suerighe, som kallades Digre dödhen, thet är then stoore dödhen, somblighe kalla honom swarta dödhen. OPetri Kr. 128 (c. 1540). Namnet Svarta Döden uppkom av de svarta fläckar, som slog ut på insjuknades hud (vid digerdöden). Moberg SvH 1: 191 (1970). Lindskog o. Zetterberg 543 (1981: koppor). — särsk.
α') (numera föga br.) i uttr. svart(a) pest(en), form av pestseptikemi, särsk. om digerdöden. (Han dog) i den gambla och så kallade svarta pesten. Carlquist Herdam. 6: 527 (1756). Svarta pesten benämndes på somliga ställen i nordlanden den annars under namn af Digerdöden allmänt bekanta förfärliga farsot (osv.). SKL (1850). Hvar finnas nu svarta pesten, engelska svetten, heliga elden, som förr voro så utbredda och mördande? Agardh o. Ljungberg III. 3: 91 (1859). NF 3: 1196 (1880).
β') (om utländska förh.) i uttr. svarta sjukan, om en huvudsakligen i tropiska länder (särsk. i Indien) förekommande elakartad infektionssjukdom med bl. a. feber, lever- o. mjältförstoring. SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 37. ”Svarta sjukan”: en huvudsakligen i tropiska länder (särsk. i Indien) förekommande elakartad infektionssjukdom .. orsakad av blodparasiten Leishmánia Donováni. Wernstedt 245 (1959).
γ') (†) i uttr. svarta gulsoten, om form av gulsot (som medför svart urin). (Fältmarskalk Johan Banérs sjukdom) var i början tredjedags frossa, men då han emot läkarens förbud blottställde sig för fria luften .. slog sig härtill svarta gulsoten. BL 2: 47 (1836).
δ') i uttr. svart starr, se STARR, sbst.2 a δ.
ε) i uttr. [av eng. black box, sammanfattande benämning på olika slags svarta lådor i flygplan med elektrisk o. senare elektronisk utrustning; färdskrivaren är emellertid orangefärgad (för att lättare hittas vid eventuellt haveri)] svarta lådan, oeg., om orangefärgad färdskrivare i flygplan för registrering o. lagring av data (t. ex. hastighet, höjd, kurs); äv. (tillf.) om gråfärgad färdskrivare på lokomotiv. BonnierSvOrdb. (1986; på flygplan). Den stora tågkraschen i Lund orsakades inte av att lokföraren höll för hög hastighet. Det visar kontrollen av lokets färdskrivare (svarta lådan). SDS 16⁄6 1987, s. 24. Alla stora moderna trafikflygplan måste ha två svarta lådor. Det bästa 1997, nr 12, s. 94.
ζ) i uttr. svarta stenen, om den svartröda sten som är inmurad i Kaba, islams centralhelgedom i Mekka. 2NF 13: 510 (1910).
η) i uttr. det svarta guldet o. d., om olja l. (i sht förr) gummi; jfr GULD 1 e β. Människor från hela världen strömmade till Manáos för att göra sin lycka i det ”svarta guldet”, och gummifirmor växte upp som svampar ur jorden. Melin AmazUrskog. 45 (1929). SvD 17⁄10 1976, s. 26 (om olja).
ϑ) astrol. i uttr. svart dvärg, benämning på stjärna med så liten massa att inga kärnreaktioner förekommer i dess inre. Wallenquist AstrVT 240 (1977).
ι) i namn på vissa ordnar; särsk. dels [efter fr. ordre de l’étoile noire] i uttr. svarta stjärnan l. stjärnorden, en 1889 instiftad, från 1896 fransk kolonialorden (1964 ersatt av Nationalförtjänstorden), dels [efter t. der hohe orden vom schwarzen Adler] i uttr. svarta örnsorden, kungariket Preussens förnämsta orden instiftad 1701 av Fredrik I. Swarta Örns orden, som består af et Guld blått emailerat kors med åtta spetsar; uti hwilket Konungens namn F. R. står, och i alla fyra hörnen en swart fläkter Örn. Uggla Herald. 136 (1746). 2NF 20: 833 (1914: stjärnan). BonnierLex. (1966: stjärnorden).
κ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. svart(a) måndag (jfr blå måndag, se BLÅ 1 k η α' o. SVART-MÅNDAG); särsk. dels ss. benämning på dagen mellan fastlagssöndagen o. fettisdagen, då kyrkan invändigt kläddes i svart (l. blått), dels ss. benämning på måndagen i påskveckan. Dagarna i påskveckan heta: svarta måndag, hvita tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag l. påskafton. 4GbgVSH V—VI 4: 84 (1903). På ”svarta måndag” borde tvättas och lakas (i Knallebygden), på ”hvita tisdag” borde sköljas, ty då skulle byken bli hvitare än andra dagar. Fatab. 1913, s. 47. BraBöckLex. 3: 123 (1973).
c) svartaktig l. svartblå efter slag l. stöt o. d. Under en lek med snöbollar råkade en son af (Gulielmo) .. att skaffa .. (Bertaccios) son ett svart öga. Lovén Dante 1: XXXVI (1856).
d) om tavla att skriva l. meddela ngt på; särsk. om sådan stor tavla (numera äv. grön l. vit) för skolbruk (som vanl. anbringa(t)s på skolsalens främre vägg o. varpå man skriver med krita l. färgpenna), i sht i uttr. svarta tavlan (jfr 2 g). Stor swart tafla til Gymnasium. VGR 1777, Verif. s. 432. I dag stod anslaget på de svarta taflorna, att Hemliga Utskottet sammanträder om Måndag. Liljecrona RiksdKul. 217 (1840). Här finnas prof på skolmöbler såsom kateder, skolbord, ritbord, svart tafla, kartställ m. m. PT 1900, nr 11, s. 2. 2NF (1918; om anslagstavla på universitet för offentliga meddelanden o. d.). De minsta delade sin uppmärksamhet mellan profeten Elisa och svarta tavlan. Nilsson HistFärs 147 (1940). Tillverkning av vita ”svarta tavlor” för undervisningsanstalter. Björk Lot Slump 155 (1958). Gå fram till svarta tavlan! SvHandordb. (1966). — särsk. (numera föga br.) i det bildl. uttr. skriva ngt på svarta tavlor, utbasunera ngt, tillkännage för hela världen. Förre Ständers göromål, skolen I med helig wördnad omtala. Och hwad deraf för wår tid ej skulle passa sig .. det skolen I intet skrifwa på Swarta Taflor. Posten 1769, s. 426.
e) om ruta l. fält l. pjäs o. d. i spel; särsk. om spelkort l. färg i kortspel: som är spader l. klöver; äv. i obest. form sg. i substantivisk anv., om (den spelare som har) de svarta pjäserna (i sht i schack). Spela ut ett svart kort. Svart blev matt i fyra drag. De 2 swarta Essen giöra ofta stor frestelse. BeskrLombreSp. 15 (1745; i kortspelet Lomber). Königstedt Schacksp. 15 (1771; om schackpjäser). HbiblSällsk. 2: 173 (1839; om drottning i schackspel). I yttersta hörnen af taflan (i Biribispelet) befinnes 4 qvadratrutor, deraf 2 röda och 2 svarta. Därs. 663. Svart har försvarat sig storartat (i schacktävling) men dukar nu under för vits kraftiga finish. BokSchack 750 (1948). För damernas placering (i schack) gäller regeln: vit dam på vit ruta, svart dam på svart ruta. 2SvUppslB 25: 387 (1952). Här är en patiens för två lekar som bygger på växelverkan mellan de svarta och de röda korten. Cronsjö 100Pat. 118 (1968). BraBöckLex. 20: 15 (1979; om fack i roulettspel).
f) fys.
α) i uttr. (absolut) svart kropp, om tänkt kropp som antas fullständigt absorbera all elektromagnetisk strålning som den träffas av. Någon ”absolut svart kropp” existerar icke i naturen, men vissa kroppar, t. ex. sot och platinasvamp, komma dock den teoretiskt definierade mycket nära. 2NF 27: 402 (1918). TNCPubl. 81: 64 (1984: svart).
β) i utvidgad anv., i uttr. svart strålning, om strålning från en absolut svart kropp. Bergstrand Astr. 344 (1925). IngHb. 1: 566 (1953).
γ) (numera mindre br.) i utvidgad anv., i uttr. svart temperatur, om temperatur som en tänkt absolut svart kropp måste ha för att utsända samma strålning som den icke svarta kroppen, effektiv temperatur. BonnierKL (1927). BonnierLex. (1966).
g) [jfr motsv. anv. i t. o. dan.] om mat o. dryck.
α) om bröd; särsk. om mörkt bröd bakat av rågmjöl, mörkt l. grovt bröd. Then spijsning ther wonkade (nemlige salt ööll, swart och grofft brödh, och härsk sill). Svart G1 6 (1561). Hungrig Maga är intet Bröd för swart. Grubb 333 (1665). Svart grovbröd. Benedictsson Ber. 142 (1883). Det är .. genom jäsningen, som det svarta brödet erhåller sin angenäma, syrliga smak. ArbB 23 (1887). Kvällsmaten .. bestod av en smal skiva syrligt, svart rågbröd. Fahler FängFångl. 11 (1918).
β) (numera föga br.) om rågmjölsgröt. Rågmjölsgröt eller s. k. svart gröt ville han hafva tämligen tjock, nästan hård. Cronholm Minnesbl. 10 (1908).
γ) om kött av oxe, ren l. vilt (som då det beredes till föda blir mörkt rödbrunt). Robocka kiöt Suardt. HovförtärSthm 4⁄2 1636. Harakiöt Swardt. Därs. 6⁄2. (Sv.) Swart kött (om harar etc.). (Fr.) Viande noire. Nordforss (1805). Gåskött med saffran, hare med brynt fläsk och svart älgkött. Bolin VFöda 33 (1933).
δ) i uttr. svart kaffe, kaffe utan grädde (o. socker); äv. om mycket starkt kaffe. Sökte slå tillbaka sin systersons schackangrepp och stärkte sig med svart kaffe. Riwkin o. Brick Inber Näkt. 34 (1931). De .. satte sig åter med sitt svarta kaffe. Edqvist AngelTer. 216 (1953). Hon kokade starkt svart kaffe. SvHandordb. (1966).
ε) om soppa l. spad o. d.; jfr -soppa 1 (b). Swart Sodh på Lax, Rudhor och Braxen. Kockeb. C 3 b (1650). Redan spartanerna använde en svart soppa, beredd av svinblod och bittra örter. 2NF 27: 807 (1918).
h) om skörd, frukt o. d., övergående i bet.: rutten (av övermognad o. d.). Plommonen äro svarta vordna. Schultze Ordb. 5250 (c. 1755). Äplerna äro svarta. Därs. (Sv.) Säden blir swart. (Fr.) Les blés bisent. Nordforss (1805).
i) om jord l. mull; särsk. dels (i högre stil) om jorden ss. de dödas vilorum, dels om bördig l. kolhaltig jord(art), särsk. i uttr. svarta jorden. At tu ligger i swarta mull, / Ther til har iagh slätt ingen skull. Messenius Swanhuita 116 (1613). Min Faar och Moor i swarta jordh / liggia förrutna både. Wivallius Dikt. 97 (c. 1635). Swart Jord bär och godh Sädh. Grubb 774 (1665). Mellan Donau, Theiss och Maros ligger Ungerns bästa del, det s. k. Banatet, med ”svart jord”. Roth Geogr. 1: 169 (1886). Den södra delen af R(yssland) upptages af svarta jorden .. som utgör stäppens mark och utmärkes genom stor fruktbarhet. 2NF 23: 1395 (1916). På kustslätten träffas Marockos berömda svarta jord. Ymer 1922, s. 167. Den fruktbara lössjorden brukar kallas svarta jorden. SvHandordb. (1966). Svarta jorden .. platsen för det forntida Birka på Björkö i Mälaren .. har fått sitt namn efter de två meter tjocka, mörksvarta kulturlagren, rester av avskräde och nedbrunna hus. BraBöckLex. (1980).
j) i fråga om frånvaro av l. brist på ljus (från solen l. annan himlakropp l. en artificiell ljuskälla): icke upplyst, icke belyst.
α) om (del av) landskap l. lokalitet l. hål o. d.: icke belyst l. upplyst (med naturligt ljus l. artificiell belysning); äv.: som har blott obetydlig tillgång till dagsljus; särsk. [jfr eng. black hole] i uttr. svart hål, om materia i rymden med så intensiv gravitationskraft att inte något ljus l. elektromagnetisk strålning förmår tränga ut (äv. bildl.). En svart källare, gruva. Sielfwa ordet Kidron gifwer tilkänna, at denna tract warit swart och mörk. Bælter JesuH 6: 204 (1760). Atterbom 2: 150 (1827; om gruva). Efter klockan nio blir det svart som i en säck. Stiernstedt Attentat 346 (1942). Exempel på ”svarta hål” som börjat fyllas med forskningsresultat är inom juridiken t ex brott mot kvinnor. DN 10⁄6 1982, s. 11. (Fysikern Stephen Hawking) försöker beskriva universum och dess paradoxer avspeglat i elementarpartiklarnas fysik. Det handlar om svarta hål (osv.). SvD 8⁄6 1986, s. 7. Göteborg har kallats det svartaste hålet i finanskrisens Sverige. DN 12⁄3 1994, s. C1. — särsk.
α') om bölja l. hav o. d.: mörk av brist på l. frånvaro av solljus l. på grund av storm l. dimma l. dis o. d.; särsk. [jfr t. das schwarze Meer, av mlat. Mare nigrum] i det geografiska namnet Svarta havet, benämning på ett bihav till Medelhavet mellan Mindre Asien o. sydöstra Europa (o. som vintertid karakteriseras av cyklonbildning, starka stormar med dimma o. mulet väder). Se svarta böljans hvita drägg, / Ach se hur Charon stretar! / Han vrider vatnet ur sitt skägg, / Och med sin båt arbetar. Bellman (BellmS) 2: 16 (1770, 1791). Om Skaffarn är borta och hafvet / Svart af storm försvarar sin fisk, då stillar du magens / Knorrande fordran med salt och bröd helt gerna. Adlerbeth HorSat. 47 (1814). Jag skulle önska, att Ni tillsammans med mig ville fira julen längst ute i hafsbandet på en kobbe, hvit af snö, med det svarta hafvet rundt om. Strix 1900, julnr, s. 3. BraBöckLex. (1980: havet).
β') (förr) i uttr. svart arrest, om arreststraff som avtjänades i mörkt rum. För att se ditt fagra ansigte i sex minuter underginge jag gerna sex dagars svart arrest. Blanche Bild. 1: 105 (1863).
β) om himmel l. moln l. natt l. årstid o. d.: som är mörk av brist på l. frånvaro av solljus l. månljus l. på grund av moln l. töcken l. storm l. regn o. d.; äv. bildl. Thå wart en stoor iordbäffuing, och solen wort swart såsom en hårsek, och månen wort all sammans såsom itt blodh. Upp. 6: 12 (NT 1526). Uti swartaste nedanet. Broman Glys. 3: 659 (c. 1740). Svarta, tunga moln foro hastigt öfver himlen. Carlén Repr. 216 (1839). Brinn, klara fyr! Dig söker seglarns öga / På väglös rymd i nattens svarta timma. Böttiger 1: 8 (1856). Natten var svart, och varken .. (förföljarna) eller Martín kunde sätta in sina skott med någon nämnvärd precision. Åkerlund Baroja Zal. 187 (1927). Den svartaste årstiden vid julen, snöstormarnas tid. TurÅ 1936, s. 219. — särsk.
α') i uttr. vara svarta natten, vara becksvart, vara kolmörkt; i svarta natten, i becksvart nattmörker. Det var svarta natten, när vi kommo ut på däck. LD 1910, nr 299 A, s. 3. Ofta fick han leta sig tillbaka i svarta natten. Olzon Llewellyn GrönDal 9 (1940). Det var svarta natten när vi kom hem till ön. Ångström O’Crohan Kust 180 (1949).
β') om väder l. vind o. d.: full av moln l. dimma o. d. (så att dagsljuset mer l. mindre undanskymmes). I det samma skyltes Himmelen af en swart Storm, som uprörde alla hafswågor. Ehrenadler Tel. 226 (1723). Svarta brisar komma allt oftare norr ifrån. Engström Häckl. 45 (1913). UNT 1943, nr 138, s. 4 (om väder).
k) tättpackad (av levande varelser, särsk. av personer som bildar en svart massa, där de enskilda individerna ej l. knappast kan urskiljas); särsk. i det opers. uttr. det är l. blir svart av folk o. d. Torget, gatan var svart av nyfikna personer. På gården .. var svart af män, hvars hjelmar blänkte. Heidenstam Vallf. 70 (1888). Hela skaran följde efter framåt Klostergatan, som blef svart af folk. GHT 1898, nr 262, s. 3. Det var bistert att sitta eller stå stilla .. men icke dess mindre var Nybrovikens norra och vestra strand alldeles svart af åskådare (vid skridskotävling). SD(L) 1901, nr 71, s. 6. I skogsbrynet hade det i en hast blifvit svart af folk. Heidenstam Folkung. 2: 33 (1907). I Ruga San Giovanni var det svart av folk som sjöng och skrattade. Jersild 50Fräls. 232 (1984).
l) i det opers. uttr. det blir svart (för ögonen på ngn l. ngns ögon) o. d., förr äv. svart är mig för ögon, ss. uttryck för att ngn blir yr l. svimmar l. att det svartnar för ögonen på ngn. Sår hafwer iag sextan, / Och slitna brynia; / Swart är mig för ögon; / Jag orkar intet gå. Verelius Herv. 70 (1672). Jag kan swärja gode Herrar, at det blef helt swart för mina ögon, då jag hörde läsa desze tidender. Lagerström PolKannstöp. 12 (1729). (Hon) blef .. svag i knäna, och det blef svart för ögonen. Hallström Than. 46 (1900). Då blev det svart för Ingers ögon, benen veko sig under henne. Oterdahl Skram. 272 (1919). Det blev svart för ögonen på mig. SvHandordb. (1966).
m) om blod.
α) (numera bl. i skildring av ä. föreställningar) svartröd l. mörk; särsk. dels [jfr t. schwartzes blut] om det svartröda osv. blodet i venerna i motsats till det ljusare blodet i artärerna, dels om blod som i ä. folktro ansågs skämt l. dåligt. (Åderlåt) synnerligh när som Blodhet tiuckt, swart och heet är. Berchelt PestOrs. F 8 b (1589). I medler tidh drager Mielten åt sigh then swarta bloden, och åter häfwer en ifrån sigh igen. Schroderus Comenius 271 (1639). Fänads-Pästen .. en hos Boskapen hitsig feber; desz blod är i början af siukdomen het, och blifwer ju längre ju swartare än den ordinairt bör wara. PH 5: 3042 (1750). Blodigeln ansågs kunna suga bort gammalt skämt, ”svart” blod, som man antog kunde ”sätta” sig nånstans, t. ex. i käkarna, där det skämda blodet då åstadkom tandvärk. Västerb. 1935, s. 129.
β) (†) [jfr t. schwartz geblüt] i uttr. svart blod, om själstillstånd (enl. humoralpatologin förorsakat av allt för riklig förekomst av ”svart galla”) som yttrar sig i svårmod l. tungsinne l. nedstämdhet o. d., melankoli (se d. o. 2). Mina Bröder, lif och mod! / Dansa, hör de spela. / Kom och hjertan dela. / Ingen svart och ängslig blod; / Flaskan vår klenod. Bellman (BellmS) 1: 23 (c. 1769, 1790).
γ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. det svarta blodet, om de svartas blod (se d. o. 5). Genom nya äktenskap åt det vita hållet förtunnas det svarta och det kopparröda blodet alltmer. Hedin Pol 2: 339 (1911).
n) i fråga om en människas (äv. övernaturligt väsens) hudfärg l. huvudhår l. ögon samt i anv. som ansluter sig härtill. — särsk.
α) ss. framförställd (i sht förr äv. efterställd) bestämning till egennamn, angivande att ngn har svart l. mörk hud(färg) l. att ngn är mörkhyad l. svarthårig o. d. i allmänhet. Hen(r)ic swart. SthmSkotteb. 3: 168 (1521). Swarte hakon j arboga. OPetri Tb. 13 (1524). Orientens här, med den svarta Memnon i spetsen. Adlerbeth Æn. 18 (1804). Se, svarta Rudolf dansar, och böjer sin nacke och ler. Strix 1909, nr 19, s. 12. Svarta Sara. SvD(A) 25⁄4 1966, s. 14 (rubrik; om kafferkvinna); jfr β.
β) [jfr motsv. anv. av d. sort, t. schwarz, o. eng. black] ss. beteckning för att ngn har svart l. mörk hud(färg), särsk. om person av central- l. sydafrikansk l. afroamerikansk härkomst; förr äv. i uttr. den svarta rasen. Är sådan een heeta j thet Landet (Etiopien), at Folcket warda plat swart, effter Soolen bränner in j Blodhet. Lælius Bünting Res. 1: 218 (1588). Svarta slafvar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Han har gift sig med en svart enka, som har en liten puckel och en stor förmögenhet. SKN 1843, s. 112. Predikanten (i baptistkyrkan) .. var en fullkomligt svart man. Bremer NVerld. 1: 411 (1853). Negrerna eller svarta racen, i största delen af Afrika. Sundevall Zool. 29 (1864). Emellertid åto vi en utmärkt lunch serverad av en neger som var svartare än sot. Engström KaapAfr. 135 (1937). — särsk.
α') (numera bl. mera tillf.) i sg. i substantivisk anv. En swart. Nordforss (1805). I Amerika skall den hvite aldrig lära sig att i den svarte se en broder. Svensén Jord. 508 (1887). Harlock (1944).
β') [jfr motsv. anv. av eng. black] i pl. i substantivisk anv., sammanfattande, särsk. om den svarthyade befolkningen i Afrika söder om Sahara o. dess avkomlingar i resten av världen; i sht i pl. best. FinKyrkohSP 5: 142 (c. 1778). I stället för det twungna transporterandet af Swarta till Antillerna, skulle man så ställa till att inga andra dit öfwerfördes än friwilligt antagna. AJourn. 1815, nr 176, s. 1. De swarta i Afrika. Lindfors (1824). ”De svartes världsdel”, Afrika, är för litet lämplig för hvita forskare, för att den skulle vara grundligare känd. PT 1900, nr 196, s. 3. Motsättningen mellan svarta och vita är ännu stor. SvHandordb. (1966).
γ') i utvidgad anv.: som avser l. berör l. tillhör l. omfattar o. d. de svarta; ofta liktydigt med: de svartas; särsk. dels om land(område) o. d.: som övervägande bebos av svarta, dels [efter eng. black power] i uttr. svart makt, ss. uttryck för ökad makt åt de svarta (särsk. i USA). Det svarta slafveriet och slafhandeln utgöra en vederstygglig skamfläck hos mensklighetens i vår tid framträdande historiska character. Hwasser VSkr. 3: 304 (1858). Negrer finnes huvudsakligen i de s. ö. staterna, ”svarta bältets” stater, där de i ett par stater äga majoritet. 3NF 1: 735 (1923). (USA:s militära satsning i Vietnam) sammanföll med en radikalisering av negerrörelsen, som bl. a. tog sig uttryck i slagordet ”svart makt”. NärVarHur 1969, s. 174. De svarta staterna i Afrika. DN 13⁄8 1975, s. 2. På så sätt rensas Kapstaden från svart boende. Därs. 11⁄1 1985, s. 13. Den dominerande spridningsformen av svart musik var (på 1950-talet) .. cover-versioner av rythm & blueslåtar. Brolinson o. Larsen GoodVibr. 14 (1994).
γ) om huvudhår l. skägg o. d.; förr äv. om person med svart l. mörkt hår, särsk. i pl. best. i substantivisk anv., sammanfattande, om zigenarna l. tattarna; äv. bildl. Gubben hade långt, svart skägg. Mat. 5: 36 (NT 1526). Jag wardt i Lund blefwen, werldzlig, såsom andre mine gelikar. Jag lade mig til en long, swart piruk. Swedberg Lefw. 31 (1729). De Swartas språk. Ganander UndersTatt. 35 (1780). Det sköna svarta håret upphöjer glansen af en blomstrande hy. Weste (1807). Nattens barn, de allvarsamma tankar, / med svarta lockar, gingo jemnt förbi / mitt vakna öga. Tegnér (TegnS) 4: 55 (1824). Svart hår och blixtrande mörka ögon. Östergren (1951).
δ) om ögon l. öga; stundom med inbegrepp av hot l. sorg l. förtvivlan o. d. Weste FörslSAOB (c. 1817). I detsamma hon mötte gossens svarta ögon .. påminte de henne om ett par andra. Hallström Than. 47 (1900). Mannen häpnade öfver hur stora och svarta och förtviflade hennes ögon voro. Dens. El. 47 (1906). En karl med blå apkäke och stickande svarta ögon. Siwertz Tråd. 33 (1957).
ε) i fråga om hy l. hud som (numera bl. mera tillf.) är mer l. mindre svart l. svartaktig på grund av stark sol, ansträngning l. affekt (i sht vrede) o. d. (Job:) Iagh är Drakars brodher, och Strutzfoghlars stalbrodher. Mijn hwdh offuer migh är swart worden, och mijn been äro förtorkat. Job 30: 30 (Bib. 1541). Ondskan förwandlar quinnonnes hyy, och gör hennes ansichte swart såsom en seck. LPetri Sir. 25: 17 (1561). (Sv.) Svart af solen, (Lat.) Sole tinctus. Schultze Ordb. 5250 (c. 1755). Personer, hvilka varit svarta af fräknar, hafva erhållit den renaste hvita hy (med fräkenpomada). GHT 1895, nr 202, s. 1.
o) om person l. kollektiv av personer med tanke på klädedräkt l. rustning o. d.: som bär svarta kläder l. svart klädesplagg resp. svart rustning o. d.; äv. substantiverat. Dit (till en dödsbädd) de komma / de svarte män / uti munke-kåpor. Geijer Skald. 25 (1811, 1835). Hultin Minn. 113 (1872; om husarer). De svarte kring påfvens stol hviska honom i örat hvad han skall säga. Beckman Påfv. 68 (1880). En hedersman af det svarta ståndet med den ljusa läran. Hedenstierna Kaleid. 207 (1881, 1884). I går kom en svart gumma med en lång näsa och frågade efter dig. HOuchterlony hos Petri Ouchterlony 288 (1888). Jonason Fotb. 124 (1917; substantiverat i pl., om fotbollsspelare i svarta tröjor). — särsk.
α) i uttr. svart ryttare, se RYTTARE 2 a.
β) [efter eng. the black prince] i uttr. svarte prinsen, benämning på prins Edvard av Wales (1330—76) som var en av de dugligaste engelska befälhavarna under hundraårskriget med Frankrike (o. som brukade bära en svart rustning). Berndtson (1880). England vann (under hundraårskriget) stora framgångar under Edvard och hans son, ”Svarte prinsen”. BraBöckLex. 6: 211 (1976).
p) [jfr 2] i de mer l. mindre obr. uttr. l. draga svart, gå svartklädd, klä sig i svart; vara svart klädd, klä sig i svart; klä(da) sig svart, klä sig i svart, klä sig i svarta kläder; ofta ss. uttryck för sorg (jfr 2). Emedan H(ans) K(ungliga) M(ajestä)tt ginge nu svarth för Kongens i Frankerijke frånfälle skull. RP 10: 208 (1643). (Sv.) Han är swart klädd, (t.) er trägt sich schwartz, er ist schwartz gekleidet. Lind (1749). Jag måste en tid draga swart. Sahlstedt (1773). Klä sig svart. Cannelin (1921).
q) i uttr. den svarta konsten.
α) (numera föga br.) om boktryckarkonsten. Boktryckarekonsten — ”den svarta konsten”, som den ibland benämnes. ProNovitate 2: 256 (1914). GrafInstSkr. 2: 7 (1947).
β) [jfr t. schwarze kunst] (förr) om grafisk djuptrycksteknik l. metod vid kopparstickstryck, avsedd att ge mjuka övergångar mellan skuggor o. dagrar, varvid plåtytan uppruggades med granuleringsstålet, så att den i trycket lämnade ett fullkomligt svart avdrag, varefter de ljusa partierna arbetades fram, mezzotintgravyr. Lindfors (1824).
r) om djur: som har svart(aktig) päls l. hud l. fjäderskrud o. d.; äv. i uttr. med bildl. bet., särsk. i uttr. [efter eng. dark horse] svart häst, om okänd kandidat i politiskt val l. idrottstävling, som plötsligt träder fram med stora utsikter att besegra sina konkurrenter resp. medtävlare. Upp. 6: 5 (NT 1526; om häst). Juslenius 219 (1745; om ko). SvFmT 10: 167 (1898; om kattor). En svart mus parad med en vit ger svarta bastarder. Hofsten ÄrftlL 1: 108 (1927). Lindström Leksaksb. 10 (1931; om hund). Ekbohrn (1936; bildl., om häst). — särsk.
α) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt (jfr a). Suart koo giffuer huit mölk. SvOrds. C 2 b (1604). Smickrare säya offta korpen wara hwijt, och swanen swart. Törning 137 (1677). Alle swin äro swarte i mörkret. Lind (1749). Svarta hönor värper också vita ägg (en ful moder kan få vackra barn). Holm Ordspr. 278 (1964).
β) om får; särsk. i det bildl. uttr. svart får, se FÅR, sbst.1 2 b β. All fleckiot och brokot fåår, och all swart fåår jbland lamben och kedhen. 1Mos. 30: 32 (Bib. 1541). Svarta får funnos i Thracien. TVeterLandth. 130 (1877).
s) [jfr t. schwarz auf weiss] i n. sg. i uttr. svart på vitt.
α) i substantivisk anv. (jfr u).
α') ss. uttryck för att ngt är skrivet l. tryckt, ngt skriftligt; särsk. ss. uttryck för skriftlig(t) bekräftelse l. intyg l. dokumentation l. bindande bevis l. rättslig garanti o. d., ofta liktydigt med: klara l. övertygande bevis l. bekräftelse l. ”papper” o. d.; numera företrädesvis i sådana uttr. som visa (ngn) l. ha l. l. se svart på vitt (på ngt l. att-sats); äv. bildl. utan tanke på skriftlig dokumentation. l. begära l. ge svart på vitt. Jag tror det bara om jag får se svart på vitt. Will han at honom först skall gifwas swart på hwijtt .. och at den som giör någre observationer på honom, skall skrijfwa sitt nampn derunder. ConsAcAboP 6: 190 (1687). Hon .. väntar nu med det första svart på hvitt. Bark Bref 1: 63 (1703). Här hafwer jag swart på hwit, som du intet lärer gråta öfwer, och kanske wet du allaredan hwad det innehåller. Lagerström Tart. 71 (1730). Den vänliga reception .. hwarom jag, äfven utan swart på hvitt, var öfvertygad. AnderssonBrevväxl. 1: 87 (1839). Jag skall visa dig svart på hvitt på att jag är en man, som alltid vet att dra sig ur klämman. Jolin Kom. 82 (1845). 1650 fick .. (prästerskapet) omsider i sina privilegier svart på hvitt på att det utgjorde ett eget stånd i riket. Hildebrand Statsförf. 346 (1896). Nu har vi svart på vitt på att det finns förmågor (i slalomåkning) också. Ljusnan 13⁄2 1967, s. 10.
β') (†) i uttr. svart på vitt om ngt, bevis för ngt. Alla de olagligheter, som de väl känna, men icke ha svart på hvitt om. ObjGästen 1829, nr 9, s. 4.
γ') (†) i uttr. äga svart på vitt på ngn, ha skriftligt bevis mot ngn. Almqvist Amor. 328 (1839).
δ') (†) i uttr. skriva svart på vitt, skriftligen bekräfta l. uttrycka. Har hon ej sagt, ja, skrifvit svart på hvitt, / Att alla sina barn Christina miste? Franzén Skald. 3: 132 (1829).
ε') i uttr. i svart på vitt, i skrift l. i tryck. Det skulle trötta läsaren, om vi i svart på hvitt lade alla de namn som Göran nu uppgaf. Almqvist TreFr. 1: 148 (1842). (Han) trodde, att doktorn .. blott af politik skrifvit det afvisande brefvet; ty i svart på hvitt borde ju en hofman uttrycka sig försigtigt. Cederschiöld Riehl 1: 9 (1876).
β) i adverbiell l. predikativ anv.: i skrift l. i tryck, skriven (skrivet) l. tryckt. Där står det — svart på vitt. Raderna .. stå svart på hvitt. Geijer I. 5: 361 (1821). Den unge författare, som för första gången såg sitt jag i en tidningskorrektur, svart på hvitt, representeradt af ett Rec. — han var en hel karl. SKN 1843, s. 31. Folket ville länge icke tro, att doktor Müller åter kommit i fullständig nåd, och då man slutligen i kabinettsdirektorns förordningar fick se det svart på hvitt (osv.). Cederschiöld Riehl 1: 26 (1876).
t) i jämförelser; särsk. för att uttrycka en hög grad av svarthet. Hans håår är krusat, swart såsom en korp. HögaV 5: 11 (Bib. 1541). Thet watn är så swart som tiära. Petreius Beskr. 1: 96 (1614). Missnöjd, orolig, humeuret svartare än det bläcket med h(vil)k(e)t jag beskrifver det. Kellgren (SVS) 6: 25 (1773). Här ligger jag i rännsten och betraktar / Mina gamla skor. / Tvi tocka hasor! / Rocken i trasor! / Skjortan svart som sot! Bellman (BellmS) 1: 61 (c. 1770, 1790). Om en person el. en ting som är helt svart säjs Han, hon, det är svart som en korp, som en sotare, som sot, som kol, som beck. Weste FörslSAOB (c. 1817). Håret är svart som natten. Östlund Cheyney BeskPill. 15 (1959).
u) i n. sg. i substantivisk anv. (jfr s); äv. bildl.
α) i obest. form, dels ss. benämning på svart(aktig) färg, dels om ngt som har denna färg; äv. bildl. l. skifta l. stöta i svart, förr äv. stöta på svart. Borghar stugu dretth med siuton st(ycke)r, med suartth och huitth. BtFinlH 3: 232 (1549). Hwitt och swart skillies bäst .. (Dvs.) När tw olijka ting hållas tilhoopa, så kunna dhe bäst skillias åth. Grubb 357 (1665). Det stöter på swart. Sahlstedt (1773). I svart och blått, i silfver och grått, / som hamrad, blank metall / står isen hård där vågen gått / i går i rolöst svall. Gripenberg Aftn. 24 (1911). Synålsbreven hade .. ornament mot svart. Hallström Händ. 129 (1927). Vita blommor vilka inuti äro tätt punkterade med svart. Holzhausen AnnVäxt. 114 (1933). — jfr ANTIMON-, AZO-, BEN-, DIAMIN-, DIAZO-, DIREKT-, ELFENBEN-, JÄRN-, KASSEL-, KASTOR-, KROM-, KÄRN-, LACK-, LAMP-, MATT-, MINERAL-, OLJE-, PLATINA-, PUDER-, PURPUR-, SAMMETS-, SEDAN-, SKIFFER-, SKOLTAVEL-, SOCKERBRUKS-SVART m. fl. — särsk.
α') i uttr. i svart (jfr β'), i svarta färger (särsk. i uttr. måla i svart); äv. i uttr. i svart och vitt, i svarta o. vita färger; äv. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. i sådana uttr. som måla l. skildra l. teckna ngt i svart. Se ngt i svart, se SE I 3 e δ. TörngrenMål. 498 (1802). Det nya verklighetsdramat, hvilket endast målar i svart och grått. Hedberg SvSkådesp. 6 (1884). Ett par år senare .. målar .. (Rembrandt) några porträtt i det kallaste, hårdaste ”svart och hvitt” .. utan tanke på ljuscharme. Bergh Konst 140 (1898, 1908). (Sv.) Måla i svart (t.) schwarz malen, ins Schwarze malen, mit schwarzen Farben malen. Auerbach (1913). Måla (: skildra) .. i svart. Harlock (1944). Den helt i svart tecknade bild av Erik XIV, som kom till i propagandan mot honom i samband med hans avsättning. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 460 (1962). Pessimisten älskar att måla i svart. SvHandordb. (1966).
β') i uttr. svart i (jfr α') äv. på svart, vanl. ss. bestämning till ett utsatt l. underförstått måla, för att beteckna ett sätt att måla varvid endast ljusare l. mörkare nyanser av svart används (vanl. så att ljusare svarta färger läggs på mörkare svarta); enbart l. helt o. hållet i svarta färger; äv. i mer l. mindre bildl. anv. för att beteckna ngt ss. fullständigt mörkt l. dystert l. pessimistiskt l. hopplöst o. d. En oljemålning målad svart i svart. Hjärne SvFräm. 182 (1880, 1908). Massor af flygskrifter, tidningsartiklar och plakat målade den förfärlige agitatorns bild svart i svart. Lundegård Stormf. 47 (1893). De mörka minnena från barndomen .. ha .. lämnat materialet till en skildring, som är svart i svart. Sylwan SvLit. 108 (1903). Väl kan man måla svart på svart, men Gorki är åtminstone icke ännu i ”På bottnen” mästare i detta förfaringssätt. Söderhjelm Upps. 109 (1903). Jag såg hur hon led och hur hon såg framtiden svart i svart. Palm AgitL 26 (1904). Läkare gör .. sitt bästa för att måla svart i svart. SvD 26⁄9 1922, s. 7.
γ') i vissa (hasard)spel om svart ss. ett av de alternativ varpå de spelande kan göra insatser. Satsa, spela på svart. Bl. a. är av betydelse (i roulett), om kulan visar .. rött el. svart. 2SvUppslB 24: 590 (1952).
δ') (†) i uttr. saltvedelskt svart, benämning på ett slags svart kläde från Salzwedel i Sachsen i Tyskland. 2SthmTb. 8: 133 (1590).
ε') (†) i uttr. fendiskt svart, benämning på ett slags kläde från Venedig. TullbSthm 17⁄5 1561 (: Fendis Suarth).
ζ') (†) i uttr. grått svart, om gråsvart kläde l. tyg. TullbSthm 8⁄5 1561.
η') om färg l. färgämne l. färgmedel som har l. ger svart färg; särsk. (förr) i uttr. engelskt svart, om svart engelskt färgämne osv.; i sht ss. senare led i ssgr. Spanskt svart, se SPANSK 2 a σ. Almström KemTekn. 2: 591 (1845: Engelskt). — jfr ALISARIN-, ANILIN-, INDIGO-, KORK-, KROM-, PARISER-, SEPIA-, SKIFFER-SVART m. fl.
ϑ') om svarta kläder l. svart tyg o. d. (jfr δ'—ζ'); särsk. (o. numera företrädesvis) i sådana uttr. som [jfr t. in schwarz (gekleidet)] (klädd) i svart; äv. bildl. (Prinsessans eskort) klädhe sigh och theris tienere effter thenne tijdz lägenheett vdi swartt. E14R 1561, s. 10 b. SkrVSocLd 20: 148 (c. 1690; bildl., om solen). I Stockholm gjorde borgarna sig i ordning att fira den tysta veckan, och svart breddes över altarna. Heidenstam Svensk. 1: 268 (1908). På långfredagen klädde sig allt anständigt folk (i Sthm på 1870-talet) i svart från topp till tå. Linder Tid. 71 (1924). Doktorinnan Nyberg var i svart, dock utan att vara sorgklädd. Hedberg Prins 239 (1936). Dens. SnällBarn 248 (1958).
ι') motsv. e, ss. sammanfattande beteckning för klöver o. spader i kortspel. Manillen (i kortspelet lomber) .. förändrar sig efter färgen hvaruti spelas, antingen i rödt eller svart. BeskrLombreSp. 5 (1745). Är Trumpf uti svart så är Tvåan, nemligen i Spader och Klöfver Manille. Därs. 6.
κ') i bildl. uttr. som betecknar att sanningen l. det verkliga förhållandet förvanskas l. förvrängs l. kastas om l. att orätt blir rätt l. ont blir gott o. d.; särsk. i uttr. göra svart till vitt, i sht förr äv. göra svart vitt och vitt svart. Szå skole i oss .. icke öfuerthale att swartt är hwijtt. HB 2: 330 (1597). Medh .. Ränckior och Påfunder, göra swart hwitt, och hwitt swart. Rudbeckius Luther Cat. 111 (1667). Holmströms stora förmåga att göra .. svart till vitt kunde han (dvs. Bergsten) ej undgå att erkänna. Liljecrona RiksdKul. 162 (1840). Det är en vanlig sak, att, när passioner beherska sinnet, framställa sig föremålen i förändrade gestalter, så att svart blifver hvitt. Svedelius i 2SAH 46: 186 (1871). Konsten att se hvitt som svart / och svart som hvitt är inte svår, / när fåfängan i fara står. Andersson MickelR 160 (1900). Hon advocerade och resonerade, så att svart blev vitt, brukade prosten säga, när han pustande drog sig tillbaka från någon av deras små skärmytslingar. Juel ProstD 46 (1933). Han gör svart till vitt. SvHandordb. (1966). — särsk. (†) i det bildl. uttr. byta vitt i svart, förvanska l. förvränga gott till ont l. rätt till orätt o. d. Munrifwaren hade en förträffelig färdighet i tungan .. Han bytte hwitt i swart, rundt i fyrhörnadt. Roman Holbg 32 (1746).
λ') (†) i det bildl. uttr. svara varken vitt l. svart, varken svara ja l. nej, varken svara det ena l. andra. Patkul sände ett bref in (i Posen), och fordrade Fästningen op, men Commendanten Lilliehök swarade hwarken hwitt eller swart. Nordberg C12 1: 552 (1740).
μ') i det bildl. uttr. skilja svart och vitt (l. vitt och svart), skilja på ont o. gott (l. gott o. ont) l. orätt o. rätt (l. rätt o. orätt) o. d. I Thronens Trogne Män, som nämst till Kungen sitta, / Som skola hwitt och swart hwarannan skillia frå. Frese VerldslD 18 (1715, 1726). (Sv.) Ikke kunna åtskilja svart åkk hvitt, (Lat.) Atra et alba discernere non posse. Schultze Ordb. 5250 (c. 1755). Ljus kom — en allmän fröjd / Vid denna syn. Hvem är ej nöjd / På Svart och Hvitt at skilnad göra? Kellgren (SVS) 2: 337 (1792).
β) i best. form, dels ss. benämning på svart(aktig) färg, dels om ngt som har denna färg; äv. bildl. Thet suarta suiker icke, thet huita går aff medh ångest. SvOrds. C 3 a (1604). Det blå har blifvit det lugna framåtskridandets, det svarta reaktionens, det röda den sociala revolutionens färgsymbol. Rydberg DSkön. 148 (1889). Jag måste .. blunda för att icke se. Men bilden tecknade sig i det svarta inunder ögonlocken, fullt så tydligt som på papperet. Hansson Kås. 34 (1897). — särsk.
α') i uttr. göra det svarta till vitt, göra svart till vitt. Wirsén Vis. 212 (1899).
β') i det bildl. uttr. skilja det svarta från det vita, skilja ont från gott. Jag wil Kong Salomon egentelig afrita, / At man må skilja rätt thet swarta frå thet hwita, / Thet är, then sköna dygd ifrå the stygga laster. Spegel SalWijsh. Föret. 2 (1711).
v) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr j α, β, n β γ', r (β), s α α', u); särsk. i uttr. se ngt genom svarta glasögon, betrakta ngt pessimistiskt l. dystert l. illvilligt o. d. Ack! jag sörjer deröfwer, at min kära Brors-Dotters upförande skall blifwa en swart skamfläck för en så ädel Stam, som wår. Ekelund Fielding 292 (1765). En del missgrepp och af oerfarenhet dikterade tillvägagångssätt, som hota att sätta en svart stämpel på hela vår bärexport. PT 1915, nr 189, s. 3. Hör du Strindberg, sade Lie. Nu ser du återigen på världen genom svarta glasögon. Berg Lie Minn. 137 (1929). Han fortsatte att utstöta jämmerrop och förbannelser — och kupén var svart av hans ogudaktiga tal. Berg EgyptProf. 148 (1933). — särsk.
α) i uttr. måla ngn l. ngt i svarta färger o. d., i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: framställa ngn l. ngt värre än han (det) är, framställa ngn l. ngt i pessimistiska l. dystra färger l. illvilligt, måla ngn l. ngt i svart. Just de alltför svarta färger, hvaruti du målar allt i de der brefven, gör kanske att Axel ej sätter tro till dina ord. Jolin Kom. 34 (1845). (Föredragshållaren) målade i de svartaste färger privathandlarnas och mellanhändernas regemente. Johansson Krutgubb. 43 (1938).
β) i uttr. måla svart, se MÅLA, v.2 3 d. Han målar alt så svart, beskrifver alt såsom fult, uttyder alt till det värsta. Weste FörslSAOB (c. 1817).
γ) (†) se ngt på den svarta sidan (jfr SE I 3 e α), bedöma ngt illvilligt l. tyda ngt till det sämsta. Se alting på den svarta sidan. Weste FörslSAOB (c. 1817).
δ) i uttr. svart och vitt, rätt o. fel, gott l. ont o. d. Säja, hvad som är svart åkk hvitt. Schultze Ordb. 5250 (c. 1755).
ε) [jfr 7] (†) i uttr. sätta en svart färg på ngt, misskreditera ngt; kasta svarta färger på ngn, misskreditera ngn; jfr FÄRG, sbst.1 2 a β. Man fant på tusend utwägar och knep, at snärja Författaren, at sätta en swart färg på hans menlösaste utlåtelser. Posten 1769, s. 699. Detta var det hårdaste som någonsin kunde åläggas de högsta Ämbetsmän i et Rike, at sjelfve nödgas kasta svarta färgor på sina egna personer. Schönberg Bref 3: 179 (1778).
ζ) för att beteckna att ngt är tomt på ngt; ss. förled i ssgn SVART-SKÖT.
η) övergående i förstärkande anv. för att beteckna en extra hög grad av svarthet; ss. förled i ssgn SVART-SVART.
2) [specialanv. av 1] i fråga om användande av svart färg med symbolisk innebörd, t. ex. (med anslutning till 4) sorg l. lidande l. skräck l. ondska (jfr 4 b), l. ss. konventionellt tecken för ngt; i sht attributivt i vissa stående förbindelser o. uttr. (jfr 1 b, q, r). Swarta färgen föör mig Sorgen / mörkt har Motgång utan boot. FoU 20: 382 (1665). Groft Swart Klädhe på wäggen så och ett swart bordklädhe hwar med Enckian sörier sin Man. BoupptSthm 1689, s. 611 a. Vid kongl. begrafningar fästes svart krusflor med hängande ändar vid spetsen af fanor och standarer. Hallman Förf. 286 (1881). Hvitt betydde (under medeltiden) hoppet .. svart lidande och sorg. Rydberg KultFörel. 6: 467 (1888). Svart är .. skräckens färg, hatets, komplottens, mordets, den oförsonliga fiendskapens, den hjärtlösa grymhetens färg, färgen för det onda, det hälvetiska, det djäfvulska. Dens. DSkön. 144 (1889). Svarta vävkulor hissas om dagen på fartyg, som icke är manöverfärdigt. Stenfelt (1920). Mästare (i ju-jutsu) bär svart bälte. DNSportlex. 55 (1988). — jfr AVGRUNDS-, SORG-SVART. — särsk.
a) i uttr. svart not, om not (se NOT, sbst.3 1) med fjärdedels värde l. mindre, vars huvud är (fyllt av) svart (färg). Weste (1807). Valentin Musikh. 119 (1900).
b) i uttr. svart kula, ss. uttryck för negativt utslag vid ballotering (motsatt: vit kula); äv. (numera bl. tillf.) om person: som vid ballotering inte väljs l. upptages i korporation o. d. 1SAH 1: 24 (1786, 1801; i fråga om inval i Svenska Akademien). Et sällskap .. där vid ballotteringen en enda svart kula var nog, at utesluta Candidaten. LBÄ 14—15: 73 (1798). Man drar väl icke egentligen svart och rödt om deras ära och deras Embeten; men man kastar svarta eller hvita kulor derom i lyckpottan. Tegnér (WB) 6: 264 (1829). BvBeskow (1842) i 3SAH 37: 124 (om person).
c) (förr) i uttr. svart flagga, särsk. ss. symbol för pestsmittat fartyg l. pirater o. d. Bör Lotsen, om Skepparen (på pestsmittat fartyg) icke äger swart flagg, genast .. öfwerlemna den, med hwilken han sjelf är försedd. SPF 6: 220 (1831). Svart flagga utmärkande pestsmitta, el. pirater el. att ingen pardon gifves. WoL 463 (1885). Ryssarna fordrade kapitulation. Till svar lät Schamyl hissa svart flagga: det betydde att han föredrog döden. Ackté Jalander 46 (1932). — särsk. [efter eng. black flags] i utvidgad anv., i pl., om sjörövarband som var motståndare till fransmännen i Tonkin under senare delen av 1800-talet. NF 16: 483 (1892). 3NF 17: 1011 (1932).
d) i uttr. svart(a) kabinett(et), se KABINETT I 5 slutet. NF 2: 1494 (1878).
e) (förr) [det efter d bildade] uttr. svarta kansliet, om avdelning inom kansliet med uppgift att hemligen öppna o. undersöka till kansliet inlämnade brev. Anledning är likwäl att tro, det skrifwelsen .. snarare war fabricerad i det swarta kansliet .. än af en Fransysk underhandlare. AJourn. 1815, nr 34, s. 4.
f) i uttr. ha l. bära, förr äv. draga svarta strumpor, se STRUMPA 3 c.
g) [delvis äv. med anslutning till 7] (förr) [jfr t. schwarze tafel] i uttr. svarta tavlan (jfr 1 d), om (upphängd l. uthängd) tavla där misshaglig l. misskötsam l. brottslig person(s namn o. bestraffning) offentligt noterades; särsk. i utvidgad anv., om ett för mindre förseelse avsett straff ombord (varvid namnet på den försumlige anslogs på en svart tavla under strafftiden, särsk. i uttr. sätta ngn på svarta tavlan, sätta ngn på bestraffning, rekommendera ngn till bestraffning). (Han) skall hafft .. den utlåtellse att uthi Tyskland stå antechnat på den swarta taflan, hwilket om så är ey af någon des dygd lärer wara skiedt. VRP 13⁄9 1729. Svarta Taflan är et sedan länge i Svenska Flottan brukadt bestraffningssätt. KrigVAT 1835, s. 92. Konow (1887: sätta). 2NF (1918).
h) [delvis äv. med anslutning till 7] i uttr. svart bok, se BOK, sbst.2 1 b ϑ; förr äv. om bok vari gesäll som gjort sig skyldig till svåra förseelser inom gesällsällskapet skrevs in; äv. bildl. Våår skuld och last / Hoon (dvs. Nemesis) tecknar fast / Medh största hast / Uthi sin svarta book föruthan rast. UHiärne Vitt. 99 (1665). (Sv.) Swart bok eller register .. (Fr.) Livre rouge. Nordforss (1805). Samqväm, som behaga hålla svarta böcker (så lära de kallas), hvari .. för brott otilltalta medborgares .. namn finnas anteknade, såsom vanfräjdade. SC 3: 58 (1822). Gesällen (hade) blivit inskriven i gesällskapets svarta bok. Ambrosiani SvSkråämb. 17 (1920). I sin svarta bok samlade .. (personalchefen) allt ofördelaktigt från vaggan till dags dato om samtliga departementstjänstemän. Ödmann Munk 33 (1968).
i) [delvis äv. med anslutning till 7] i uttr. stå, äv. komma i svarta registret, se REGISTER I 1 f β. Komma, stå i swarta registret. Lindfors (1824).
j) [delvis äv. med anslutning till 7] i uttr. svart lista, se LISTA, sbst.2 e; äv. bildl. Vi kontorsflickor har en hemlig svart lista på Stockholms flirtigaste chefer. Wägner Norrt. 82 (1908). Vi har satt romantik på svarta listan. Gullberg Kärlek 10 (1933).
3) som på grund av viss verksamhet l. visst bruk l. skeende o. d. antar en svart färg; nedsvärtad; smutsig, ”skitig”; särsk. om händer l. naglar l. kläder o. d.; i sht förr i uttr. svart arbete, om grovt kroppsarbete som gör den arbetande smutsig; äv. substantiverat, särsk. om smutsrand på nagel; äv. bildl. Gossen hade lekt med lera och var alldeles svart om händerna. Skjortan hade blivit svart under leken. I theras ansichte äro the swarte aff röken j hwsena. Bar. 6: 20 (Bib. 1541). Huru swarter ästu, sadhe Kiättilen til Grytan. .. (dvs.) Dhen ena Paddan förbrår offta dhen andra, och äre både lijka goda. Grubb 338 (1665). Sotarn svart i skorsten står, / Hvisslar, sjunger, skämtar. Bellman (BellmS) 1: 161 (c. 1771, 1790). (De) som icke åtnjutit skolundervisning .. kunna i det hela blott användas till groft kroppsarbete — i Ryssland s. k. svart arbete. EkonT 1900, s. 31. Jag bad honom särskildt om ett ordentligt klädstreck, och nu kommer den slarfvern stickandes med en tåt, som inte är bredare än det svarta på en nagel. Lindqvist Stud. 18 (1906). Den bränner visst vid, Eva, sade jag .. hela franskbrödet var svart undertill. Wägner Norrt. 126 (1908). Svarta händer gör vita pengar (arbete och flit ger inkomst). Holm Ordspr. 317 (1964). Personbilar, lastbilar och bussar, vars avgaser gjorde husens utsidor och människornas insidor svarta och söndervittrade. Ödmann Munk 40 (1968).
4) i överförd l. bildl. anv. av 1—3 (jfr 1 v).
a) om ngt sakligt: som väcker l. framkallar l. är förenat med (djupt) missmod l. (djup) förstämning l. gör ett nedstämmande l. dystert l. pessimistiskt l. obehagligt intryck på sinnet: dyster l. mörk l. hopplös l. sorglig o. d.; bitter; plågsam l. svår o. d.; äv. om person: missmodig l. svårmodig l. pessimistisk o. d. Saturnus regerer öffuer then swarte Melancholism. Berchelt PestBeg. A 8 a (1588). Et så högt sinne som wil i sigh sielfwan wijka / .. kan på then swarta Dödh / Förvthan blundan sij. Lucidor (SVS) 1: 317 (1673). Fernander Theatr. 464 (1695; om hungersnöd). Hvad svarta samvets-qval, hvad ånger qvälja mig? Lidner (SVS) 1: 202 (1781). Jolin UHansDr 96 (1860; i superl., om smärta). Den svarta omöjligheten att finna tillräckligt arbete för uppehällets vinnande. GHT 11⁄5 1898, s. 2. Karlgren BolsjevRyssl. 340 (1925; i superl., om misär). Han är en man, som med sitt glada väsen förstår att bringa den svartaste pessimist på gott humör. Ankarcrona SerTillb. 192 (1926). Min själ var fylld av svart förtvivlan. Olzon Macdonald HalsHuv. 8 (1936). Ett av de svartaste kapitlen i den mänskliga dumhetens tragiska historia. Ehrenpreis Liv 275 (1946). — särsk.
α) om tid(speriod): svår l. mörk; bitter; äv.: olycklig, olycks-; stundom äv.: misslyckad. Konsertpianisten spelade fel flera gånger. Han hade en svart dag. Spådommen gick i fullbordan på den swarta dagen den 19 augusti år 1772. En förbannad dag. Annerstedt UUH Bih. 4: 123 (i handl. fr. 1781). Då tryckte Rakel händerna öfver sina brännande ögon, och tiden var svart och tung och grym framför henne. Hallström Purpur 10 (1895). 1931 ett svart år för sjöfarten. SvD 4⁄1 1932, s. 11 (rubrik). Den 23 april 1891 var en svart dag för dels två elever i min klass, dels fyra i klassen över (som på grund av restaurangbesök fick nedsatt sedebetyg). Henning HbgMinn. 1: 129 (1950). Inte heller skulle hon kunna berätta för någon om sina svartaste stunder — då hon inget annat kunde se hos sig själv än fel och brister. Dahl När 202 (1966). Svart dag på Mallorca. Nio dog i bussolycka. DN 6⁄5 1984, s. 5 (rubrik). — särsk.
α') i uttr. svarta veckan, benämning på veckan före första världskrigets utbrott 1914 (från 23 juli, då Österrike—Ungern gav Serbien ett ultimatum, till den 1 augusti, då Tyskland förklarade Ryssland krig). 2SvUppslB (1953). BraBöckLex. (1980).
β') [efter eng. black thursday] i uttr. svarta torsdagen, benämning på torsdagen den 24 oktober 1929, då fondbörsen i New York upplevde ett katastrofalt kursfall som bildade upptakt till en allvarlig världsekonomisk depression under (början av) 1930-talet. BonnierLex. (1966). BraBöckLex. (1980).
β) övergående i l. närmande sig bet.: aggressiv l. oppositionell o. d.; särsk. med abstrakt huvudord. Har du aldrig känt det svarta trots, som knyter händerna och säger: Jag kan allt, jag kan till och med böja mig ned till jorden blott för nöjet att få resa mig, när man minst väntar det. Benedictsson Dagb. 1: 206 (1884).
b) som avviker från l. strider mot det (moraliskt) rätta; som har samband l. samröre l. förknippas med djävulen l. annat ont väsen o. dyl. l. ngt onaturligt l. trolldom l. magi o. d.; särsk. om handling(ssätt) l. sinnelag l. karaktärsegenskap l. person (se γ) med tanke på handlingens osv. moraliska halt: moraliskt förkastlig l. usel l. ond l. ondskefull l. illasinnad l. skändlig l. brottslig l. otillständig o. d.; i fråga om magi o. d. äv. övergående i bet.: otillåten; äv. dels: gemen l. nedrig l. tarvlig l. avskyvärd, dels: lömsk; i (absolut) superl. ofta med förbleknad bet., övergående i l. närmande sig bet.: grövsta l. värsta o. d. En svart ogärning, handling. Ett svart brott, bedrägeri. Palmchron SundhSp. 179 (1642; om avund). Gref Barck har berättat mig en hop af Röökens nedriga konster emot honom, hvilka alla bevisa det svartaste hjerta. JGOxenstierna Dagb. 162 (1771). Den unge Arthur af Bretagne, offret för konung Johans svarta anslag .. är en bland de intressantaste bilder dem dikten någonsin tillegnat sig. SKN 1842, s. 77. Hör nu på det svartaste! Midt i arbetet stannade min kamrat, ställde sig kapprak .. och ropade: skurk! Almqvist Smar. 443 (1845). Det skamlösa skvallret om ohederlighet från kontorets sida är den svartaste lögn. Munsterhjelm Öd. 130 (1935). (G. I) hade överhopat von Melen med gåvor och belöningar och rönte till tack det svartaste förräderi. Moberg SvH 2: 243 (1971). — särsk.
α) (i sht i vitter stil) i uttr. en svart själ, en gemen l. tarvlig l. nedrig l. ondskefull själ; äv. om gemen l. lågsinnad person. Full af harm, wrede och sorg går han at .. utgiuta alt det förgift, som hans swarta Siäl af lasterna indruckit. Mörk Ad. 1: 393 (1743). Höpken 1: 436 (1765; om person). Tre Judas, hwarje mer än trefaldt Judas! / De? Sluta fred? Må satans härsmakt kriga / Mot deras swarta själ för sådant brott! Hagberg Shaksp. 3: 62 (1848). Man måste ha stark fantasi för att bakom Crispis strålande och mäktigt bjudande yttre tänka sig en så svart själ, som hans fiender påstå honom ega. GHT 1895, nr 137, s. 2.
β) (†) i det opers. uttr. vara svart, vara fult l. gement l. avskyvärt (handlat). Vi behöfva ej göra Almqvist svartare än han var. Och svart nog var det af honom (osv.). Lysander Almqvist 166 (1878).
γ) om person; särsk.: ond l. ondskefull l. illasinnad; äv.: gemen l. nedrig l. tarvlig l. avskyvärd; äv., i superl., med förbleknad bet.: värsta. Hon är aldrig swart i själen. Riccoboni Catesby 10 (1761). Edra svartaste fiender. Almqvist GMim. 2: 143 (1842). Nej, nu går det för långt! Qvinna, är du inte den svartaste, den otacksammaste varelse på jorden? Blanche 1846—1946 23 (1847). (Antonius) skymtar .. (i samtida romares skrifter) endast fram såsom den svarte förrädaren. Cavallin (o. Lysander) 68 (1885). I Atén finns ingen man så svart / som Alkibiades, den skönhetsstymparn, / den svansafhuggaren, den hundfördärfvarn. Fröding NyttGam. 40 (1897). Framför allt var .. (politikern Adolf Hedin) ingen psykolog. För honom var en person antingen svart eller vit. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 329 (1947).
δ) om djävulen l. annat ont väsen l. om ngt som har samband l. samröre l. förknippas med djävulen osv. l. trolldom o. d.; särsk., mer l. mindre eufemistiskt, i uttr. den svarte, om den onde, djävulen. Then swarte tigh aldrig förtro, han plägar gerna swijka. Arvidi 189 (1651). Här måtte sielfve den Svarte hålla til! Den som vore väl härifrån! Stridsberg Friman 74 (1798). Tidens ande, hvem han är, om bland de svarta änglar eller ibland ljusets sändebud. Svedelius SmSkr. 1: 30 (1846, 1872). Där är det ändock shamanens svarta trollkonster de ty sig till i farans och nödens stund. Uggla Haslund Jab. 366 (1932). Den svarte har hängt mig i stövelskaften halvannan mil .. Hit in vågar den lede sig inte. Salje NattBröd. 95 (1968). — jfr AVGRUNDS-, DEMON-SVART. — särsk.
α') i uttr. svarte Petter (jfr 1 b), se PETTER 2.
β') i uttr. svart magi, se MAGI a.
γ') (†) [liksom t. schwarze kunst, av mlat. nigromantia, ssg med niger, svart (se NEGER), ombildning av gr. νεκρομαντεία, eg. spådom med hjälp av de döda (se NEKROMANTI)] i uttr. (den) svart(a) konst(en) (jfr 1 q), om trolldom l. trolldomskonst utövad med djävulens l. annan ond makts hjälp, svartkonst; svart magi. Medh tesse efftherscriffne styckier wardher .. första bodhit brutit som är. När man brukar troldoom, swarte konst (osv.). OPetri MenFall. 20 (1526). Hennes son Hinrich, som thee seja, at han brukar swarte kånsten och hafuer Diefwlen. ConsAcAboP 1: 166 (1645). At tu emot tin siuka / Ei söker theras hielp, som swarta konster bruka, / .. Som Satan signa lärdt, och lögn för lön tig spå. Kolmodin QvSp. 1: 362 (1732). Dalin (1854).
δ') [jfr lt. swarte school] i uttr. svarta skolan, ä. folklig benämning på (i folktron vanl. till Wittenberg förlagd) skola som meddelade undervisning i svartkonst (stundom med djävulen som läromästare). BraBöckLex. (1980).
ε') i uttr. svart mässa, se MÄSSA, sbst. 1 d β; äv. bildl. Sedan han firat bitterhetens och hatets svarta mässor framför Gustav III:s oäkta sånggudinnor (osv.). Siwertz Låg. 224 (1932). Djävulsdyrkarna har slagit till igen! Den här gången har de förlagt sina aktiviteter i form av svarta mässor och seanser till Östra kyrkogården i Göteborg. GbgP 2⁄11 1983, s. 30.
ζ') ss. förled i ssgn SVART-RUNA.
c) mörk (se MÖRK, adj. 13), oupplyst, ociviliserad; äv.: okänd l. gåtfull o. d.; särsk. om ngt avlägset (i tid l. rum) l. om ngt okänt; jfr 1 j α. Icke heller hennes hjärta var lyhört som pappas för en liten flickas tassande steg i en för henne väldig och svart värld. Krusenstjerna Fatt. 1: 42 (1935). Starkt luktande örter ansågos under den svarta forntiden och den gråa medeltiden ha kraft mot onda andars anslag. Hewe VälsignVäxt. 66 (1939). — särsk. i superl. övergående i l. närmande sig rent förstärkande bet., ungefär liktydigt med: djupaste. AB 14⁄11 1889, s. 2 (om vidskepelse). Den forna upsaliensiska Zoologiska trädgården har råkat i svartaste glömska. Ergo 1931, s. 295. Om allt detta måste jag förbli i svartaste okunnighet. Malm Roberts Arund. 17 (1939).
5) [utvecklat ur 4] om ort l. område (med inbegrepp av invånare o. d.): krisdrabbad; kännetecknad av arbetslöshet (o. armod); äv.: avfolkad; äv. om endast folket i sådan ort osv. Han hade vuxit upp i det svarta Prag, Böhmens minnesrika hufvudstad. Lundegård LaMouche 8 (1891). Det svarta folket — så kallades de lägre borgarena (i Novgorod). Ahrenberg StRätt 24 (1899). Socialminister Gustav Möller har myntat ordet ”svarta distrikt” om .. de svenska arbetslöshetsöarna (i Bohuslän). GHT 1938, nr 238, s. 3. Stora delar av Sverige håller på att bli svart .. allt håller på att koncentreras till några få expansiva regioner. GbgP 28⁄12 1986, s. 23.
6) [utvecklat ur 4] grotesk l. absurd l. ”vansinnig” o. d.
a) [efter motsv. anv. av eng. black] om humor, särsk. i uttr. svart humor, absurd l. grotesk humor, skämt om sorgliga l. makabra företeelser, sjuk humor. Chaplins humor, som här (i filmen ”Diktatorn”) är svartare än svart. Ruin SjunknH 75 (1956). Ett nedstigande i den svarta humorns avgrunder. Vi 1970, nr 33⁄34, s. 43. SvOrdb. (1986).
b) i uttr. svart fars, om fars med groteskt l. makabert motiv l. ämne o. d. (som behandlas på ett absurt sätt). SvD 20⁄8 1986, s. 22 (om dokumentärfilm).
7) [jfr 2 g—j] misshaglig l. avskydd l. illa omtyckt l. anskriven o. d.; särsk. [jfr t. einen schwartz machen (bei jemand)] i uttr. göra ngn svart, göra ngn misshaglig osv., äv.: bringa ngn i onåd; äv.: illojal; numera bl. i a o. b. Denne neutraliteten giör Lüneburgh och Brunsswijk svart hooss Keijsaren. RP 7: 552 (1639). I hemlighet giorde .. (Kung Hans Sten Sture d. ä.) svart wid Romerska Hofvet och sökte upväcka honom alt bekymmer. Dalin Hist. 2: 839 (1750). Mera behöfdes icke, at giöra de Samaritaner swarta uti Judarnas ögon (än att hindra ett tempelbygge). Bælter JesuH 3: 162 (1756). Bror Jean .. var verkligen en vacker yngling, och likväl det svarta barnet i denna familj. Han hatades af sin far. Zeipel Set. 1: 39 (1847). — särsk.
a) (vard., o. med anslutning till 8) närmande sig l. övergående i bet.: svartlistad. Mitt namn är ett besmittat namn .. Jag är ju en av .. de ’svarta’! Jag är fredlös! Jag ska svältas ihjäl! Siwertz JoDr. 394 (1928). Alla brittiska båtar som anlöper engelska hamnar på världshaven förklarades i dag ”svarta” av hamnarbetarna. Expressen 13⁄6 1966, s. 12.
b) osolidarisk l. illojal; i ssgn SVART-FOT.
8) [bet.-utveckling ur 4 b] om ngt sakligt: olaglig, illegal, otillåten; om person: som ägnar sig åt olaglig l. otilllåten verksamhet (se h). Byråkratiens nuvarande fullständighetsraseri, med den svarta trafik och handel, det undergrävande av laglydnad och medborgerlig moral .. som följa i dess spår. GHT 3⁄12 1947, s. 10. Man har misstänkt, att det på det statliga området skulle föreligga s. k. ”svarta avtal” mellan verken eller mellan dessa och privata arbetsgivare. RiksdP 1956, 1 k nr 25, s. 9. — särsk.
a) [jfr t. schwarze börse, d. sorte börs] i uttr. svarta börsen, ngn gg äv. börs, (eg.: om plats där olaglig börsaffär bedrivs) om (hemlig marknad för) olaglig handel med valutor l. ransonerade l. eftertraktade varor till högre pris än i den öppna handeln; smyghandel; äv. oeg. l. bildl; jfr b. Det misstänkes på goda grunder, att de nu avslöjade omsatt mycket kaffe i smyghandeln, den s. k. svarta börsen. SvD 9⁄5 1941, s. 3. Så styr han ut på svarta börsens svallande hav för att i någon tingssal till slut gå i kvav. Nordström-Bonnier ÅrRunt 140 (1944). Under kriget köptes det mycket kaffe på svarta börsen. SvHandordb. (1966). Ransoneringen var hårdast 1942 .. En omfattande svarta börs fanns emellertid. SvD 1⁄9 1974, s. 17.
b) i uttr. svart(a) marknad(en) o. d., svarta börsen; äv. om marknad där man anlitar svart arbetskraft l. illegalt utbyter tjänster o. varor o. d. (för att på så sätt undandra sig skatter o. lagstadgade avgifter av skilda slag). Svart arbetsmarknad. SvD 5⁄10 1932, s. 4. En ganska utbredd smyghandel med sovjetrubel. Man får köpa den på så kallad svart marknad. Stiernstedt Ryskt 18 (1935). Hederligt folk måste försaka och lida brist, för så vitt man inte hade råd att skaffa sig på svarta marknaden till rövarpriser vad man behövde. Gyllensten Grott. 75 (1973). En betydande svart marknad, där såväl varor som tjänster utbyts vid sidan av den seriösa verksamheten. MotRiksd. 1980⁄81, nr 326, s. 10.
c) (vard.) om vara: såld l. köpt l. åtkommen på svarta börsen l. svarta marknaden; om affärstransaktion: uppgjord på svarta börsen l. svarta marknaden. Polisman köpte svart julskinka. DN(A) 31⁄12 1942, s. 40. För svarta köttaffärer har Falu rådhusrätt dömt slaktare .. till 4 månaders fängelse. DN(B) 17⁄2 1943, s. 16. Skulle både köpare och säljare bestraffas bleve det komplicerat att få fram vittnen, då ”svarta” affärer ju ej avslutas inför åskådare. SvD(B) 1943, nr 84, s. 10. Svart sprit i Finland. Över 1 000 smyghandlare hållas efter. Därs. nr 295, s. 3. Handeln med ”svarta” videoband ökar lavinartat. SvD 24⁄6 1979, s. 1.
d) (vard.) om byggnad o. d.: som är uppförd utan byggnadstillstånd. ”Svart” stuga växte upp på en natt. SvD 29⁄4 1949, s. 16. SDS 19⁄6 1949, s. 20 (om byggen).
e) (vard.) om lön l. pengar o. d.: lön osv. som man ej betalat (l. betalar) skatt för, lön osv. som ej redovisa(t)s; om ekonomi: som baserar sig på ”svarta” pengar. I minst ett företag i Stockholmstrakten har .. företagare och anställda i maskopi manipulerat med ”svarta” överlöner, som inte beskattats. SvD 7⁄6 1975, s. 1. De båda anhållna direktörerna .. anklagas för att ha tagit svarta provisioner i samband med utlåning. DN 14⁄9 1983, s. 1. GbgP 7⁄12 1984, s. 11 (om ekonomi). Anmälaren gjorde gällande att all personal på Trocadero fick svarta löner. SDS 2⁄12 1987, s. 27. Därs. 17⁄10 1993, s. A1 (om pengar).
f) (vard.) om arbete o. d.: som bedrivs i smyg l. illegalt av företag l. privatperson som ej redovisar o. betalar skatt för sin inkomst. UNT 1⁄11 1947, s. 10 (om slakt). SDS 23⁄12 1983, s. 34 (om barnomsorg). Bofors kan ha haft en svart tillverkning av Robot—70. Man kan ha producerat robotar utan att ge dem tillverkningsnummer. Därs. 5⁄11 1987, s. 6.
g) i substantivisk anv. i n. sg. l. ss. adv.: (i) svarta pengar l. varor l. olagligt l. utan att redovisa l. betala skatt för arbetsinkomst l. pengar o. d.; särsk. i sådana uttryck som köpa l. sälja ngt svart, köpa l. sälja ngt olagligt l. för pengar som ej redovisas l. beskattas, bygga svart, bygga utan byggnadstillstånd, arbeta svart, arbeta utan att betala skatt för arbetsinkomsten, anställa svart, anställa svart arbetskraft. Hon har tjänat 100 000 kronor svart. Minister bygger lyxvilla ”svart”. SDS 16⁄10 1947, s. 9 (rubrik). Par fick dagsböter .. Sålde bostad svart. DN(A) 1957, nr 302, s. 3. Han köpte svart. SvHandordb. (1966). Bygga svart. Därs. Kännbar straffavgift anställa ”svart”. DN 22⁄1 1981, s. 8 (rubrik). Jobba svart. Nyord (1986).
h) (vard.) om person l. företag o. d.: som ägnar sig åt olaglig l. otillåten verksamhet; särsk. dels: som sysslar med svarthandel l. svartbygge, dels: som utför tjänst l. arbete mot betalning som ej redovisas l. beskattas l. som arbetar utan arbetstillstånd (o. vanl. för mindre lön än kollektivavtalade); om företag äv.: som (anställer l.) anställt svart arbetskraft; äv. om region l. område som karaktäriseras av svarthandel osv. Ett par nya ”svarta” kaffehandlare ha uppspårats av polisen. UNT 27⁄8 1941, s. 4. SvD(B) 1943, nr 84, s. 10 (om säljare). ”Svart slakteri” slog snuskrekord. SvD 11⁄9 1947, s. 7. Därs. 4⁄1 1975, s. 24 (om taxiförare). S. k. svarta företag inom bygg- och transportsektorn. MotRiksd. 1980 ⁄ 81, nr 326, s. 11. Den svarta marknaden och anlitandet av svart arbetskraft har blivit ett allt större problem. Därs. nr 1159, s. 1. Riksskatteverket, RSV, har nu kommit fram till .. att ”det svarta Sverige” omsätter 30 miljarder kronor per år. GbgP 2⁄11 1981, s. 3. SDS 10⁄12 1990, s. A5 (om dagmammor o. hantverkare).
9) [efter fr. les noirs, de svarta, om (möjl. ytterst om det svartklädda prästerskapets) medlemmar i 1789 års konstituerande församling i motsats till les blancs, de vita; jfr motsv. anv. av d. sort, svart; jfr äv. sv. slang blå, konservativ] (numera föga br.) (ultra)konservativ, (ultra)reaktionär; särsk.: som tillhör yttersta högern; i pl. äv. i substantivisk anv., i uttr. de svarta, om personer som har (ultra)konservativa åsikter l. tillhör yttersta högern. Jag märkte .. på de svartes sida, det slags öfverlägsenhet .. de fina manéren skänka i en församling. Hedin Rev. 258 (1880; i övers. om förh. i Frankrike 1791). De ultra konservativa .. kallades ömsom för de hvita eller de svarta. SvH IX. 2: 29 (1908; om förh. i Sv. ca 1850). Det hette att .. (Finlands regering) var ”svart” och ”kontrarevolutionär” och frihetsfientlig. Söderhjelm Uppror. 111 (1918). Bohusläns skärgård var länge nästan helt oåtkomlig för socialdemokratisk propaganda. Inte utan skäl talade man om det svarta Bohuslän. NTid 1938, nr 64, s. 7.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. 1:o Adjektiviska ssgr betecknande färg förekommer i n. sg. obest. ofta substantiverade ss. färgnamn, vilket nedan icke anmärkts vid de särskilda orden. 2:o Vid nedan behandlade växt- o. djurnamn angives icke anledningen till första ssgsleden, när denna har avseende på blommans färg resp. på den förhärskande färgen i djurets yttre. 3:o I ssgr som i senare leden innehåller ett adj. betecknande färg o. som anger att två (oblandade) färger uppträder skrives ofta bindestreck (l. och) mellan de båda ssgsleden; se t. ex. svart-vit): A: SVART-ABBORRE~020. zool. den i sht i Nordamerika levande fisken Micropterus dolomieu Lacep., småmunnad bass. Hemberg JagtbDäggdj. 124 (1897). Det smutsbruna vattnet, där svartabborrarna, tusenbröderna, står i täta stim. Wassing Dödgr. 271 (1958).
-AL. (numera mindre br.) trädet l. busken Alnus glutinosa (Lin.) Gärtn., med svartgrå bladverk; förr äv. om brakved. Serenius BotReg. Iiii 2 b (1757). Hisinger Ant. 2: 7 (1820; om A. glutinosa). I äldre tider kallades .. (brakveden) äfven svart-al med anledning af bärens färg. LfF 1898, s. 68. HantvB I. 3. 1: 21 (1935).
(1, 4 b, 7) -ALF l. -ALV. [efter fvn. svartalfr] i den fornnordiska mytologin, om underjordisk, svart, illvilligt sinnad alf (se d. o. 1); motsatt: ljusalf; i sht i pl.; jfr mörk-alf. Cnattingius SnE 119 (1819). Svartalferna omtalas blott en gång i Snorres Edda och sägas vara svartare än beck och bo nere i jorden. 3NF 1: 478 (1923). särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; jfr -älv. Stagnelius (SVS) 4: 4 (c. 1815). Då steg en mjeltsjuk svartalf opp, och plötsligt / bet sig den svarte vid mitt hjerta fast. Tegnér (TegnS) 5: 12 (1826). Och tvivlet på egen förmåga — den hemska, förintande svartalfen — smög sig redan då in i mitt hjärta. Lundgren BrSolkl. 94 (1932). särsk. (numera föga br., skämts.) om mygga. De svartalfer, hvilkas obehagliga sång genast väcker tankar om smärta, bulnader och störd hvila. Fries Grönl. 37 (1872).
-AND.
1) (numera bl. i vissa trakter bygdemålsfärgat) andfågeln Melanitta fusca fusca Lin., svärta. Nordholm Djurf. 17 (1749). Rosenius SvFågl. 5: 16 (1936).
2) zool. om den i Nordamerika hemmahörande andfågeln Anas rubripes Brewster. Bruun AllEurFågl. 300 (1971).
-ANSIKTAD~020. [senare leden till ansikte] (numera bl. tillf.) som har svart ansikte. Om natten for wij öfwer skiöen Wirisiar .. Kommom om morgontijden till Länsmannen Kock, där jag förundrade mig öfwer dett swartansichtade folkets (dvs. lapparnas) snöhwita kroppar, h(vil)ka wida öfwergingo alla fruentimbers. Linné Skr. 5: 141 (1732). GbgP 1956, nr 69, s. 14 (om får).
-ANTILOP. zool. till familjen gasellartade antiloper hörande antilopen Antilope cervicapra Lin., besoarantilop. SvUppslB (1935). DjurVärld 14: 363 (1960).
(8 f) -ARBETE~020. svart arbete, se svart, adj. 8 f. MotRiksd. 1981, nr 1159, s. 2.
-ASK. bot. det i östra Nordamerika inhemska trädet Fraxinus nigra Marsh. PrisförtAlnarpsTrädg. 1892, s. 32. Bland de skogligt värdefulla arterna (av asksläktet) må .. nämnas .. svartasken, Fraxinus nigra Marsh. Nitzelius BokTräd 290 (1958).
-AXIG. i sht bot. som har svarta ax. LAHT 1892, s. 268.
-BAGGE. [insekterna har svarta l. svartbruna antenner] zool. om insekt tillhörande familjen Tenebrionidae; i pl. äv. om familjen; förr äv. om insektssläktet Hister Lin. Retzius Djurr. 80 (1772; om släktet). DjurVärld 3: 223 (1963; i pl., om familjen). Några svartbaggar har i så hög grad anpassat sig till ett liv i människans närhet, att de med hennes produkter spritts över nästan hela jorden. Därs. 224.
-BAK. [jfr d. svartbag, nor. svartbak] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fågeln Larus marinus Lin., havstrut. Werner Græs. 12 (1727). Rosenius SvFågl. 5: 183 (1939; i Bohuslän).
-BANDAD, p. adj. försedd med ett l. flera svarta band; särsk. (zool.) motsv. band, sbst.1 34 a, banda I 5 a. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 270. I sin strävan att behaga lyfter (småskrak)hannen sina vingar för att låta de svartbandade skulderfjädrarna komma till synes. Rosenius SvFågl. 5: 168 (1939).
-BEFJÄDRAD, p. adj. (numera bl. tillf.) om fågel l. kroppsdel hos fågel: beklädd l. betäckt med svarta fjädrar. Örnen .. den svartbefjädrade jägarn. Johansson HomIl. 21: 252 (1848).
-BEHANDSKAD, p. adj. (i sht i vitter stil) beklädd med l. iklädd svart handske l. svarta handskar. Agrell Tolstoj Kar. 1: 45 (1925; om hand).
-BEKLÄDD, p. adj. (numera mindre br.) klädd i svarta kläder o. d.; om ngt sakligt: försedd med ett svart lager l. överdrag o. d. (till skydd l. prydnad). I Nedre Sahlen Målade Tapeter, d(it)o svartbekläd(d)a. Beskow Bruksherrg. 306 (i handl. fr. 1736). (Elgström o.) Ingelgren 299 (c. 1809; om priaper). En svartbeklädd bild af den Heliga Jungfrun. Strinnholm Hist. 2: 130 (1836).
-BENT. som har svarta ben (l. fötter). På trappsteget sitter här en hvithårig, barfotad och svartbent pojkunge. Sturzen-Becker 2: 101 (1844). särsk. zool. i uttr. svartbenta strandpiparen, fågeln Charadrius alexandrinus Lin. FoFl. 1906, s. 287.
-BETNING. (i sht förr) om betning (se betning, sbst.2 a) som användes inom färgeritekniken för att binda vissa svarta färgämnen vid textilfibrerna. UB 5: 507 (1874). Auerbach (1913).
-BETS. (i fackspr.) om bad bestående av betspulver blandat med vatten (l. sprit) med vilket (ytan på) träföremål o. d. behandlas för att erhålla en svartaktig färgnyans; äv. om färgnyans på träföremål osv. uppkommen gm behandling med sådant bad; jfr bets a. Grått. — Åtskilliga grader af denna färg erhållas genom den mer eller mindre med vatten utspädda svartbetsen. Eneberg Karmarsch 1: 207 (1858). Brefställ, svartbets. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 133. AHB 131: 73 (1887).
-BETSA, v. -ning. (i fackspr.) med avs. på föremål av trä: gm betsning ge svart färg, betsa svart; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr betsa, v. a. 1 st. Skrifbord svartbetsadt. 2Saml. 8: 41 (1795).
-BILD. (numera mindre br.) bild i svart o. vitt (äv. i uttr. svart- och vittbild) (motsatt: färgbild). Föredrag färglagda bilder (för skollokalernas prydande) .. och låt svartbilderna hellre glädja den enskildes samling än fördystra lektionsrummen! PedT 1901, s. 57. (Strix) svart- och vittbilder bestämma åtminstone i vissa fall vår uppfattning om hur svenskarna se ut. Arosiana 6: 122 (1941). Östergren (1951).
-BINDA. (†)
1) om mörk bergart bestående av kvarts, glimmer (se glimmer, sbst.2) o. hornblände; jfr binda, sbst. 3. Rinman 1: 209 (1788). Retzius Min. 250 (1795).
2) om örten Convolvulus arvensis Lin., åkervinda; jfr binda, sbst. 4 b. ORudbeck HortBot. 32 (1685). PUgla PræfNæsg. 33 (1734).
-BJÖRK. bot. om det i Nordamerika hemmahörande trädet Betula nigra Lin. Agardh o. Ljungberg III. 1: 167 (1857).
-BJÖRN. zool.
1) om den bl. a. i Nordamerika o. Alaska hemmahörande björnarten Ursus americanus Pallas, svarta björnen, baribal. Skandinaviens, Finlands och Rysslands bruna björn (är) betydligt större än södra Europas svartbjörn i samma åldersklass. Hemberg JagtbDäggdj. 200 (1897).
2) (†) om slagbjörn. Leijonflycht (1827).
-BLACK, adj. (†) matt l. svagt svart(aktig); jfr -blackig. Wollimhaus Ind. (1652). GenMRulla 3⁄10 1711 (om häst).
-BLACKIG, förr äv. -BLACKOT. [sv. dial. svartblackig] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -black; särsk. om häst. Swartt blackott bläsott medt hwita backfötter. GripshR 1556, s. 196. Ett svartblackigt Sto, med liten smal bläs. LdVbl. 1821, nr 46, s. 3.
-BLADIG. som har svarta blad. Lo-Johansson Stat. 2: 169 (1937; om al).
-BLANK. (i sht i vitter stil) svart o. blank; förr äv. substantiverat, om svart o. blank färg. Ett parti goda Danska fårskin beredda till swartblank paszande för Wagnsklädsel samt Soffor och Stolar. VexiöLT 17⁄8 1846, s. 4. Den djupliggande fjällsjöns svartblanka spegel. Santesson Sv. 170 (1887).
-BLANKAD, p. adj. jfr blanka, v.1 a, o. -blank. BoupptVäxjö 1824 (om fårskinn).
-BLECK. [jfr t. schwarzblech] (i fackspr.) om tunn svartplåt. Nordforss (1805). DataIllUppslB 7: 3276 (1976).
-BLEK. [jfr t. schwarzbleich] svartaktigt blek, bleksvart; äv. bildl. VarRerV 21 (1538). Jag ser den svartbleka och magra fattigdomen midt i hopen bland skalderna. Bergklint Vitt. 151 (1761). Avledn.: svartblekhet, r. l. f. (numera mindre br.) särsk. om svartblek hy l. färg. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-BLIXTRANDE, p. adj. särsk. om ögon. Runeberg (SVS) 3: 241 (1841).
-BLOMMIG. särsk. om tyg o. d.: som har mönster som föreställer svarta blommor. LdVBl. 16⁄7 1846, s. 4 (om sjal).
-BLÅ.
1) blå med skiftning i svart, mörkt blåaktig; äv. bildl. (jfr 3). En svartblå himmel, sjö, rökstrimma. Jtem en Messehakel aff swartblå flogeld (dvs. sammet). VDAkt. 1576, Invent. F II. (K. XII:s) ögon woro swartblå, qwicka och brinnande. Schützercrantz Olyksöden 201 (1775). Med svartblå olust lägger jag tillbaka det andra ägget (efter att ha krossat ett av fågelboets ägg). SD 10⁄7 1933, s. 6.
2) svart o. blå. En svartblå flagga, halsduk. IllSvOrdb. (1955).
3) (numera föga br.) i bildl. anv. av 1: (ultra)konservativ, reaktionär; jfr svart, adj. 9. De konservative (i tyska riksdagen) .. närmade sig centern, och det blef .. genom ett ”svartblått” block, som ett resultat i finansfrågan 10 juli 1909 kunde vinnas. 2NF 30: 689 (1920).
-BLÅ-AKTIG. UHiärne Berghl. 447 (1687; om järnmalm).
-BLÄNDE. (†) = pech-blände. Bromell Berg. 70 (1730). ÖoL (1852).
-BLÄNKANDE, p. adj. som blänker svart l. är svart o. blänkande. Knöppel SvRidd. 64 (1912; om älgtjur). TurÅ 1954, s. 264 (om korp).
-BLÄSIG, förr äv. -BLÄSOT. [sv. dial. svartbläsig] (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om häst l. nötkreatur: som har svart bläs. Rääf Ydre 3: 395 (i handl. fr. 1594; om häst). Hallström Skogsl. 84 (1904; om tjurkalv).
-BOK. (svart- 1630 osv. svarte- 1620—1852)
1) till 1, om bok i svart band l. svart omslag; utom i uttr. Åbo domkyrkas svartbok, förr äv. Åbo svartbok, om bok från senare hälften av 1400-talet, innehållande avskrifter av Åbo domkyrkas privilegiebrev, statuter, åtkomsthandlingar o. d., numera bl. tillf. Åbo Dom-Kyrkas Svartbok eller rättare gamla Copie-bok. Alopæus BorgåGymn. 8 (1804). Fridegård KvinnTräd. 200 (1950; om bibeln).
2) (numera bl. tillf.) till 2 h (o. 7): bok (se bok, sbst.2 1 b ϑ) vari misshagliga personer l. företag o. d. antecknas som man av ett l. annat skäl vill varna för l. bojkotta o. d.; jfr -lista, sbst. SvD 14⁄12 1970, s. 26.
3) [jfr sv. dial. svartbok] till 4 b: (avskrift l. exemplar av) trolldomsbok (innehållande trolldomsformler, besvärjelser, råd o. d.); jfr -konst-bok. VästeråsDP 4⁄11 1620. Tron på svartboken är gammal här i landet. NorrlS 14: 116 (1934). Ssg (till -bok 3): svartboks-konst. om svartkonst l. trolldom (som finns att studera i en svartbok). För .. truldom, Swartbookzkonster, och een falsk och wrånghwijs uthtydningh, på Apostlars .. skriffter, blir .. (förbrytaren) lefwandes opbrändh. Barckhusen Cotossichin 120 (1669).
-BOLL. (†) orstensboll; jfr boll 1 d. Svartbållar kallas (på Öland) ett slags stora swarta stenar, til skapnaden af en Limpa; Desze äro så hårda, at de ei utan största möda .. slås sönder, warandes i bråttet helt bekswarte. Linné Öl. 78 (1745). Svartbållar, Körtelstenar, Kulestenar, är dels en art lefversten, dels orsten, som finnes i synnerhet ibland alunskiffern vid Andrarum. Rinman 2: 929 (1789). Möller (1807).
-BOTTNAD. (numera bl. mera tillf.) = -bottnig. Cedercreutz Typ. 2: 100 (1919; om hy). Fatab. 1930, s. 105 (om svartkragar).
-BOTTNIG. (numera bl. mera tillf.) som har svart botten (se d. o. II 1 b); särsk. om tyg l. klädesplagg o. d. SthmModeJ 1848, s. 32 (om sjal).
-BRAND. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om smittosam nötkreaturssjukdom kännetecknad av att svulster innehållande en svartröd vätska bildas på kroppen o. att den angripna muskelmassan är svartaktig; jfr mjältbrands-emfysem. 2NF 18: 720 (1912). Läkedomskunniga redde salvor och framsade galdrar mot död, svartbrand, varbulnad och allt ont. Lindström LeendGud. 123 (1951).
-BRODER. (svart- 1525 osv. svarta- c. 1540 (: swartabrödhra clöster). svarte- 1761—1951) [fsv. svartbrodhir; jfr mlt. swartbroder] (numera bl. i skildring av ä. förh., ålderdomligt) munk bärande svart dräkt; särsk. dels (o. företrädesvis) om dominikanmunk, dels om kluniacenser; jfr svart, adj. 1 o, o. -man 1, -munk. OPetri Tb. 54 (1525). Svartbröder kallades i Sverige för sin svarta drägt de till Dominikaner-orden hörande munkar, hvilka äfven benämndes Predikomunkar och Mariæbröder. SKL (1850). 2SvUppslB 6: 312 (1947; om kluniacenser). Dominikaner och franciskaner, även kallade svartbröder och gråbröder. JämtlHärjedH 1: 382 (1948). Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh., ålderdomligt): svartbrödra-kloster. [fsv. svartbrödhra kloster] dominikankloster; jfr svartmunke-kloster. OPetri Kr. 125 (c. 1540). I Skänninge svartbrödrakloster blev två munkar ihjälslagna under mässan, när taket över högkoret rasade under stormen. Moberg SvH 2: 91 (1971; om förh. 1448). -konvent. [fsv. svartbrödhra konvent] dominikankonvent. SvKyrkH 2: 162 (1941). -munk. dominikanmunk. Bergman GotlGeogr. 43 (1870). -orden. [fsv. svartbrödhra ordin] dominikanorden. Reuterdahl SKH II. 1: 121 (1843).
-BRODERAD, p. adj. som har broderier i svart. Lidman Vällust 80 (1957; om knapp).
-BROKIG, förr äv. -BROKOT. brokig med svart ss. huvudfärg l. med svart ss. en av huvudfärgerna (o. vanl. med vitt ss. andra färg); äv. [delvis bildat till uttr. svart och vit] i uttr. svart- och vitbrokig, brokig i svart o. vitt; i sht (o. numera vanl.) om nötkreatur. En suart broket god oxse. VgFmT I. 8—9: 84 (1554); möjl. icke ssg. RR 4⁄5 1583 (om hästar). BtRiksdP 1917, 9Hufvudtit. s. 17 (om låglandsras). Rosenius SvFågl. 2: 196 (1922; om kråkor). I Skåne håller man de stora, svart- och vitbrokiga korna och i mellersta Sverge huvudsakligen röd- och vitbrokiga kor. Bolin VFöda 212 (1933). Vår svartbrokiga kviga gick ner sig i ett skärv i hagen. Moberg DinStund 183 (1963). särsk. i uttr. svartbrokig svensk låglandsboskap, om (ursprungligen från Nederländerna o. Ostfriesland importerad) svensk nötkreatursras representerad särsk. i mellersta o. södra Sverige, svensk låglandsboskap. 2NF (1917). 80 % av Skånes nötkreatur beräknas vara svartbrokig svensk låglandsboskap. SvGeogrÅb. 1945, s. 28. Avledn.: svartbrokighet, r. l. f. Östergren (1951).
-BROSCHERAD, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr broschera 1 o. -broderad. NJournD 1854, s. 86 (om hattkulle).
-BRUN.
1) till 1: brun med skiftning i svart; mörkbrun. Swart brunn bläsott (fåle). GripshR 1556, s. 196.
2) till 3: smutsbrun. Swarta Pijgor blij och giffta, i. e. Man kastar intet bortt en swartbrwn Pijga. Grubb 773 (1665). (Lappgumman) såg ut helt liten, ansiktet var helt svartbrunt av rök, ögonen bruna, lysandes, ögonbrynen svarta, håret helt becksvart. Hagberg Linnæus 78 (1939). Ssgr (till 1): svartbrun-glänsande. Svartbrunglänsande tusenfotingar. BokNat. Liv. 350 (1951). -lav. (†) om laven Lecidea fuscoatra (Lin.) Ach., rutlav (med svarta apothecier). Acharius Lich. 63 (1798).
-BRUNHET~02, äv. ~20. [till -brun] (numera bl. tillf.) om egenskapen att vara svartbrun. Serenius Hhh 3 a (1734). Dens. Rrr 1 b (1757).
-BRÄKEN. bot. om växten Asplenium trichomanes Lin. (med svartaktig rachis). Hylander NordKärlv. 1: 50 (1953).
-BRÄMAD, p. adj. jfr bräma 1, 3; äv. bildl. VetAH 1767, s. 29 (om klädesplagg). Den vitmenade fromheten eller den svartbrämade religiösa ortodoxins människoförakt. DN 20⁄9 1976, s. 12.
(1 (o. 3)) -BRÄNNA, v. -ing. gm bränning ge (ngt) svart färg; äv. om solen: gm sina (brännande) strålar komma (ngt l. ngn) att anta en mer l. mindre svart färg; numera nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: bränd svart, bränd o. svartfärgad. Et kumbel, eller et rundt swartbrändt bräde, som en talrik. Broman Glys. 3: 562 (c. 1740). (Kol av bokstubbar) blir et godt sköre, som lätteligen fattar eld, allenast det ofwanpå litet swartbrännes. Fischerström 2: 290 (1780). Der synas ännu märken efter en spisel och bergets sidor äro svartbrända. Holmberg Bohusl. 3: 290 (1845). Hans ansikte svartbränt av sol och vindar. Kjellgren SpanOd. 82 (1932). Han var slätrakad och svartbränd i ansiktet av att gräva i jorden kring fängelset mitt i den starkaste solhettan. Golovanjuk ParaplBarn 171 (1938). särsk. teknol. gm bränning (i ugn l. dyl.) ge (ngt) svart färg. Diamantfolium är en af gummi arabicum med svartbrändt elphenben sammanrifven färg. Rinman 1: 426 (1788). Många stiftsorter komma .. i en skurningstrumma för att göras blanka, hvarpå stundom ytterligare följer förtenning, blå anlöpning eller svartbränning (med linolja). UB 6: 172 (1874). JernkA 1945, s. 420 (i p. pf., om sinter). Svartbränning utföres bäst över fyren i ässjan, men mindre föremål kan också utföras över en gaslåga. Ljungqvist Slöjdb. 166 (1957).
-BRÖD. [jfr t. schwarzbrot] (numera nästan bl. i Finl.) om mörkt matbröd; särsk. om bröd bakat av rågmjöl, grovbröd, mörkt bröd; jfr pumpernickel 3 o. svart, adj. 1 g α. TT 1871, s. 398. Af sammalen råg får man svartbröd (kommisbröd eller pumpernickel). Wretlind Läk. 4: 95 (1896). Äkta Skånskt Svartbröd. SvRödK 1928, s. 15. Äkta åländskt hemvetebröd och skärgårdslimpor av olika slag var mest efterfrågade, och det traditionella åländska svartbrödet. Hufvudstadsbl. 30⁄5 1988, s. 10. Ssgr (numera nästan bl. i Finl.): svartbröds-kaka. jfr kaka, sbst. 1. Rönnberg Bredbolstad 59 (1907). -skiva. Stenius HelgKlost. 196 (1934). -soppa. Av svartbröd med tillsats av små ostbitar (stundom också något jästbröd) bereder ålänningen en svartbrödssoppa ’Beso’. Hembygden(Hfors) 1913, s. 8.
-BRÖSTAD. som har svart bröst; särsk. zool. om djur. FoFl. 1949, s. 69. särsk. (numera föga br.) i uttr. svartbröstade snäppan, om vadarfågeln Calidris alpina alpina Lin., kärrsnäppa. FoFl. 1907, s. 39.
-BUKS-ROCKA. zool. rockan Raja nidrosiensis Collet. Lilljeborg Fisk. 3: 576 (1890). FoFl. 1939, s. 208.
(8 (h)) -BYGGARE. person l. företag som bygger utan byggnadstillstånd. 1,454 svartbyggare åtalades i fjol. UNT 13⁄1 1950, s. 3.
(8) -BYGGD, p. adj. som byggts utan byggnadstillstånd. Svartbyggda sommarstugor. Upsala 7⁄5 1952, s. 2.
(8) -BYGGE. abstr. o. konkret; jfr -byggd. Öronavdelning (på sjukhus) var svartbygge. SvD(B) 3⁄10 1949, s. 2. (Bron) var ett svartbygge. SvD(A) 1⁄6 1966, s. 3.
(8) -BYGGNAD. jfr -bygge. DN 28⁄7 1973, s. 2.
(1, 3) -BYTTA. (svart- 1558—1560. svarte- 1522—1525) (†) om mörkhyad l. smutsig person med benägenhet att löpa med skvaller; anträffat bl. ss. tillnamn; jfr bytta 2. Elin Swartebytta. SthmSkotteb. 3: 199 (1522). Därs. 1560, s. 90.
-BÅGAD, p. adj.
1) svart o. bågformig. Mörkblå ögon, svartbågade ögonbryn. Atterbom FB 13 (c. 1855).
2) [delvis till båge, sbst.1] motsv. båga, v. 1 b β: försedd med svarta bågar. De svartbågade brillorna. Renvall Hallonm. 50 (1935).
-BÅGIG. jfr -bågad 2. Hallström Brilj. 156 (1896; om glasögon).
-BÄCKS-GUBBE. (i vissa trakter) om stort isstycke. Svartbäcksgubbarnas dans nedför Fyrisån. AB(B) 1931, nr 203, s. 5.
-BÄLTOT, adj. (†) om nötkreatur: som är svart o. har ett l. flera vita bälten; jfr -brokig o. bältig, adj.2 VgFmT I. 8—9: 84 (1554).
-BÖSSA, förr äv. -BYSSA. (svart- 1557—1667. svarta- 1572. svarte- 1567—1645. svarts- 1823) [jfr t. schwarzbüchse] (†) förvaringskärl med l. för svart vätska l. färg o. d.; jfr svärte-bössa. TullbSthm 24⁄7 1557. Sädhann hann drogh dädan vthur härberget hafua the tagit en swart bÿsza och struckit medh swartann öfuer hanns nampnn och märke. 3SthmTb. 3: 132 (1600); möjl. icke ssg. Kryddkrämare måge handla med följande waror, nemligen: saffran, .. papper, swartsbysza. Danckwardt SmndrFörf. 242 (1823).
-DRAPERAD, p. adj. draperad i svart. Palmborg Westerlund 246 (1939; om likvagn).
-EK.
1) om form av svensk ek. Luttropp Svarfk. 455 (1839).
2) bot. om det i Nordamerika hemmahörande trädet Quercus velutina Lam. De gick genom rödek och svartek. Moberg Nybygg. 236 (1956).
3) om ekvirke som länge legat under vatten l. i torvmosse o. därigm svartnat, svartnad ek. Uppl. 1: 86 (1901).
-ETSAD, p. adj. etsad i svart. Fusthambrar .. Suarth etsath — 1 Blancke — 7. ArkliR 1563, avd. 4. Sadel röör .. m(ed) suarth essath pipe förgyldh iacht och låden för benneth. Därs.
-FERNISSAD, p. adj. fernissad i svart. Johansson RödaHuv. 2: 186 (1917).
-FIGURIG. [senare ssgsleden till figur] (i fackspr. i fråga om forntida grekiskt vasmåleri) om bild o. d.: som består av svarta figurer; ofta om vas l. stil o. d.: försedd med resp. kännetecknad av sådana figurer; jfr röd-figurig. AntT XI. 1: 37 (1890; om vaser). Löpning på kort distans. Svartfigurig attisk vasbild. Grimberg VärldH 2: 206 (1927). AntikvB 160 (1947; om stilperiod).
-FISK. [jfr eng. black fish] om fisk med svart(aktig) färg; särsk.
1) (zool.) om fisk tillhörande familjen Centrolophidae hemmahörande i tropiska o. tempererade hav; särsk. om arten Centrolophus pompilus Gmelin; i pl. äv. om fam. Svartfiskens huvudsakliga utbredningsområde är Medelhavet. FoFl. 1941, s. 12. Därs. 1964, s. 262 (om C. britannicus Günther).
2) zool. om fisken Dallia pectoralis Bean, alaskasvartfisk. Svartfisken, Dallia pectoralis, från Alaska och Sibirien .. kan uthärda tillfällig infrysning i vinterisen. DjurVärld 6: 138 (1962).
3) (†) om bläckfisk. Lind 1134 (1749).
4) om grindval, anträffat bl. i ssgn svartfisk-familj. Ssg: svartfisk-familj. (†) till 4, om den i ä. zoologisk systematik uppförda familjen Globicephalidae. VFl. 1915, s. 88.
(8 (h)) -FISKARE. jfr -byggare. DN 25⁄5 1983, s. 23.
(8) -FISKE. abstr.; jfr -bygge. DN 30⁄5 1983, s. 12.
(1, 3) -FLAMMIG. som har svartaktiga flammor (se flamma, sbst. 2 b). Herman (som blivit omkullslagen) .. vände med harm och förtrytelse samt sina rena skjortärmar något svartflammiga åter till byen. Knorring Ståndsp. 1: 71 (1838). Möter du de högväxta männen (från Skelleftetrakten) en vinterdag i sina svartflammiga hundskinnspälsar, gördlade med breda kalfskinnsbälten, tror man sig se de gamle svear, samlade till ting. TurÅ 1911, s. 270.
-FLIKIG. som har svarta flikar. VetAH 1814, s. 174.
(8) -FLYG. illegalt flyg. Svartflyget ökar. GbgP 18⁄1 1993, s. 6.
-FLÄCKIG, förr äv. -FLÄCKOT. som har svarta fläckar; särsk (zool.) i uttr. svartfläckiga blåvingen, fjärilen Maculinea arion Lin. Broocman Hush. 3: 5 (1736: svartfläckota, om tänder). DN 13⁄4 1987, s. 56 (: blåvingen). Avledn.: svartfläckighet, r. l. f. abstr. o. konkret. Svartfläckighet .. Svartfläckig teckning. Weste FörslSAOB (c. 1817). SAOL (1973).
-FLÄCK-SJUKA. (i fackspr.) benämning på sjukdom hos olika slag av kulturväxter framkallad av parasitsvamp o. yttrande sig ss. svarta fläckar på värdplantan(s stjälk, balja l. blad). Svartfläcksjuka å betblast .. begynner såsom små, bruna rödkantade fläckar, oregelbundet strödda öfver bladskifvan. LAHT 1912, s. 432. Svartfläcksjuka (Vermicularia circinans) är en särskilt på syltlök ganska allmänt förekommande sjukdom. Sonesson HbTrädg. 133 (1919). SvVäxtförädl. 1: 567 (1951; på raps).
-FOT.
1) [av eng. blackfoot, av algonkinspr. siksika] till 1: medlem av nordamerikansk indianstam inom algonkinernas språkgrupp, svartfotsindian; i sht i pl. NF 2: 640 (1877). Resterna av svartfotsindianerna (svartfötterna) bo nu på reservationer i Montana och Alberta. Östergren (1951).
2) (numera bl. tillf., vard.) till 3: skämts. l. nedsättande, om person med svarta fötter; i sht förr om eldare på fartyg. Nu har svartfötterna varit på trossbotten å svinat ner igen. SoS 13: 221 (1913). En plötslig uppställning för kontroll (av beväringarna) avslöjade åtskilliga svartfötter. Wigforss Minn. 1: 161 (1950).
3) [jfr eng. black-leg] (vard.) till 7 b, ss. nedsättande benämning på person som arbetar på blockerad arbetsplats, strejkbrytare; i sht i pl. SvD 14⁄12 1924, s. 12. Varje dag pågår människosmuggling på Bromma flygplats. Fyra värdinnor, utpekade som ”svartfötter” och strejkbrytare, förs i bilstafetter från planen till någon grind som demonstranter just då inte bevakar och vidare till hemliga övernattningslägenheter. Därs. 23⁄8 1975, s. 5. Ssg: svartfot- l. svartfots-indian. till -fot 1. Nilsson PrimRel. 144 (1911).
-FOTAD. om fågel, äv. person: som har svarta fötter; om växt: som har svart fot. Lundgren MålAnt. 2: 175 (1872; om infödingar). Den svartfotade pluggskivlingen växer tämligen allmänt från juli till oktober. Cortin SvampHb. 140 (1937). Michanek o. Krusenstierna Beebe Fiske 23 (1939; om albatrosser).
-FRUKTIG. i sht trädg. om växt: som bär svarta frukter. BotN 1886, s. 35.
-FRUSEN, p. adj. svart av köld. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 2 (om händer o. fötter). Det låg något af nödår, af svält och försakelse i själfva naturen .. i de nakna skogarne .. de aflöfvade, svartfrusna asparne. Roos Norrsk. 89 (1897).
-FRÖIG. om växt: som har svarta frön. HeimdFolkskr. 58: 16 (1898).
-FUX. (†) Swart-Fuchs kallas den, som har en brun kropp med grå eller hwit mahn och swants, samt ofwan på kroppen appelkastad med swartare fläckar. Florman Hästkänned. 133 (1794). Svart-fuchs har svartrödt lod; lugg, mahn och svans ofta hvita, grå eller rödgrå. Billing Hipp. 124 (1836).
-FÅGEL. (i sht i vissa trakter) om svart(aktig) fågel; särsk. om korp l. kråka l. kaja; äv. sammanfattande l. kollektivt, om (mindre) fåglar med svart färg. VDAkt. 1679, nr 9. Swartfogel få ej skrämas, emedan de med sitt skrik locka djuren och göra dem säkra. Greiff Jagt 19 (1821). Längs hela näset så långt ögat når .. en lång kedja af ”svartfågel”, mest vanliga kråkor, men äfven råkor och kajor. SDS 1905, nr 69, s. 2. särsk. bildl.; särsk. nedsättande, ss. öknamn. Schück FUpsala 104 (cit. fr. 1641). Kihlman 2Skälmrom. 75 (1923).
-FÄRDNUBBOT. (-fäl-) [senare ssgsleden är avledn. av färd-nubb] (†) i uttr. svartfälnubbot pipa, om svart ”färdnubb”. Warnmark Epigr. L 3 a (1688).
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA. om färg(ämne) varmed man målar l. färgar ngt svart. Wollimhaus Ind. (1652: swartfärga). Swartfärg .. En .. jord sades finnas vid Horshult .. och skulle wara en Dy, som gaf mörckare färg än någon annan Swärta. Linné Öl. 29 (1745). I Willsta socken finns et slags kärrjord, hvarmed allmogens quinnfolk sätta stark och varaktig svartfärg på ylle. SDS 1914, nr 4, s. 5 (i referat av handl. fr. 1794).
-FÄRGA, -ning. [delvis till -färg] färga (ngt) svart; äv.: måla l. bestryka (ngt) med svart färg; äv. i pass. övergående i dep.: få svart färg, bli svart; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are) om svart färg. Svartfärgning av ylle. Åkerman KemTechn. 1: 554 (1832). Rysslädrets svartfärgning kan ske på många sätt. AHB 4: 5 (1860). Pachtussow .. (hade) till skydd mot snöns bländande sken plägat svartfärga det undre ögonlocket. Nordenskiöld Vega 1: 270 (1880). Förtärande af .. (kaliumpermanganat) i fast form (själfmord) framkallade häftig etsning af munnen med svartfärgning å läppar, tunga etc. 2NF 17: 761 (1912). Man kunde tycka, att det .. vore bättre, om bläcket ej innehållit någon syra. Men då skulle det ha svartfärgats redan i bläckhornet. Bolin OrgKem. 115 (1925).
-FÄRGAD, p. adj. [i vissa användningar är senare leden att fatta ss. avledn. av färg, sbst.1] svart till färgen; äv.: färgad l. målad svart; äv. bildl. (Sv.) Swart eller swartfergha (lat.) Niger .. ater. Helsingius Gg 3 b (1587). Ekblad 239 (1764). Över alltsammans ljöd docenten Rosenraucks bölande över någon mustigare svartfärgad historia han fått tillfälle att viska i ett rodnande flicköra. Krusenstjerna Pahlen 4: 340 (1933). Där eldstaden legat bestod materialet av skärvsten och rikligt med svartfärgad aska. Fornv. 1949, s. 162.
-FÄRGARE. [till -färga l. till uttr. färga svart] (förr) person med uppgift att färga ngt svart. RR 1654, s. 355. Bååth WagnerS 3: 13 (1905).
-FÄRGERI. [till -färga] (†) (yrkesmässig) svartfärgning. RR 1654, s. 354 b. Heinrich (1814). särsk.: Svartfärgeri .. Så kallas den del af färgerihandteringen, som anbringar oäkta, lätt utplånliga eller snart förgängliga färger. Dalin (1854).
-FÄRGIG. (†) svartfärgad. Schultze Ordb. 961 (c. 1755). Heinrich (1814).
-FÖRNICKLAD, p. adj. AB 30⁄1 1915, s. 1 (om mässing).
-GARVA. med avs. på hud l. skinn: garva svart; i sht i p. pf. Forssell Handskom. 49 (1920).
-GINST. bot. växten Cytisus nigricans Lin. Hylander PrydnV 42 (1948).
-GLASERAD, p. adj. försedd med svart glasyr. Dörr- och fönsteromfattningarne .. bestå .. af finskuren svartglaserad tegelsten. Brunius SkK 258 (1850).
-GLETE. (†) om oren, svart(aktig) blyoxid. Svart-glete, Schwarze Glöte, kallas vid Tyska silfververken det sämsta svartgrå orena gletet. Rinman (1789). WoJ (1891).
-GLIMMANDE, p. adj. jfr -glänsande. Almqvist Hind. 202 (1833; om ögon).
-GLITTRANDE, p. adj. jfr -glänsande. Högberg Vred. 3: 63 (1906).
-GLÄNSANDE, p. adj. som glänser svart. PoetK 1817, 2: 80 (om ögon).
-GLÄNT, p. adj. [senare leden p. pf. av glänta, v.1] (†) svartglänsande. Sp(ecies) Zincum sterile, nigrum. Swartglänt Sandeblände håller Zink och sitter i en mica. Linné Stenr. 64 (c. 1747).
-GNISTRANDE, p. adj. jfr -glänsande. Strindberg Hafsb. 86 (1890; om stenar).
-GODS. (i fackspr.) (om keramiksort bestående av) poröst keramiskt gods bränt vid låg temperatur o. reducerad lufttillförsel med svart l. gråsvart skärv, dels ss. ämnesnamn, dels koll., om föremål av sådant gods; särsk. om sådant lergods från medeltiden. Den älsta lundensiska keramiken är av största intresse. Lerkärlen äro uteslutande av mera eller mindre väl bränt svartgods. HTSkån. 3: 182 (1909). Den medeltida keramik, som hittats i Lunds jord .. ett äldre, grovt svartgods, ett yngre hårdare svartgods, rödbränt lergods med glasyr samt stengods. Kulturen 1951, s. 150. Svartgodset — en exklusiv keramiksort — går på ca 100 kr och mer. ÖgCorr. 26⁄1 1968, s. 15. Det nordiska svartgodset kännetecknas av att kärlen alltid har plan botten. Kulturen 1985, s. 105. Ssgr (i fackspr.): svartgods-keramik. HTSkån. 3: 191 (1909). -kruka. DN(A) 27⁄1 1966, s. 12. -kärl. Kulturen 1972, s. 123. -lampa. Svartgodslamporna hade inte någon pip eller tut att lägga veken i, den kunde vila på kärlkanten. Kulturen 1983, s. 136.
-GRAN.
1) bot. om det i östra Nordamerika hemmahörande barrträdet Picea mariana (Mill.) B. S. P. med svartaktig bark l. ved. VetAH 1798, s. 65.
2) (i vissa trakter) om (mindre) gran överväxt med svart lav. Jag har aldrig varit med om tyngre arbete. Vi högg svartgran utmed Suobbat. Ryd Timmerskog. 12 (1980).
-GRANIT. (i fackspr.) inom stenindustrin sammanfattande benämning på olika, svarta(ktiga) bergarter ss. diorit, hyperit o. diabas (ofta använda till gravvårdar); jfr svart, adj. 1 b α, o. granit, sbst.1 a. Dagen 1915, nr 44, s. 6. Ssg (i fackspr.): svartgranit-gång. jfr gång III 2. De skånska svartgranitgångarna hafva kunnat följas upp i Småland ända inemot Jönköping. TT 1897, Allm. s. 332.
(1, 3) -GRIMLIG. som har svarta strimmor i ansiktet; om ngt sakligt: mörkstrimmig. SvD(B) 1956, nr 111, s. 8 (om person). Browallius ParDagg 161 (1957; om potatisgärde).
(1, 3) -GRIMMIG. som har svarta strimmor i ansiktet. Böök ResSv. 74 (1924).
-GRÅ. (svart- 1658 osv. svarte- c. 1710—1732)
1) till 1, 3: grå med skiftning i svart; mörkgrå; smutsgrå; äv.: svart o. grå; äv. bildl. En svartgrå halsduk. BoupptSthm 6⁄11 1658. Skallan (på kopparoxarna) war swartgrå / Aff Sandmullige träck, och war fast faaslig aff anseend. 2Saml. 35: 215 (1662). Dagar, veckor, månader gingo, under ett enformigt, tungt, svartgrått hvardagslif. Palmblad Nov. 4: 68 (1851).
2) (mera tillf.) till 8 f, om arbete: (mer l. mindre) svart. Ingen välståndsundersökning kan dock bli rättvisande om man inte tar hänsyn till det mycket omfattande svartgrå arbetet. DN 24⁄10 1983, s. 2.
-GRÖN. [fsv. svartgrön] grön med skiftning i svart; mörkgrön; äv.: svart o. grön; äv. bildl. En svartgrön halsduk. Forsius Min. 127 (c. 1613; om fläckar). Zonas unga lif svartnade för en djup sorg och grönskade för en hög glädje .. Den svartgröna sommaren 1842. Topelius (1842) hos Vasenius Top. 2: 382.
-GRÖT.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om rågmjölsgröt; jfr svart, adj. 1 b, g β. Kvällsvard .. var oftast svartgröt med mjölk, pannkaka eller raggmunk. Hammar Minn. 1: 20 (1937).
2) (numera bl. tillf.) svart hoprörd blandning; jfr gröt 2. Koch GudVV 1: 333 (1916).
-GUL. [fsv. svartgul] gul med skiftning i svart; mörkgul; äv.: svart o. gul. En svartgul halsduk. VarRerV 21 (1538). Den gula landskapsfärgen i Kronobergs regementes uniformer går igen i regementets svartgula fanor 1656—1657. MeddRiksheraldÄmb. 10: 107 (1945). Ssgr: svartgul-röd. Hedin Front. 420 (1915; om flaggdukar). -spräcklig. En fågel av ungefär en björktrasts storlek med svartgulspräckliga vingar och rygg. Finnilä BortPolcirk. 21 (1917).
-GYLDEN, r. l. m. [efter t. schwarzgülde(nerz)] (†) svartaktig(t) silvermineral l. silvermalm vari ingår antimon o. svavel, stephanit. Svartgylden .. Är hel mörk och merendels sotig, tung och lös. Wallerius Min. 312 (1747). Schulthess (1885).
-HAKAD. som har svart haka; särsk. (zool.) i uttr. svarthakad buskskvätta, tättingen Saxicola torquata Lin. Nilsson Fauna II. 1: 291 (1858: Busksqvätta). Ericson Fågelkås. 2: 168 (1907).
-HAKE-DOPPING. zool. doppingen Podiceps auritus Lin. Holmgren Fogl. 1005 (1871).
-HALL. (†) svart, kolhaltig skiffrig bergart, alunskiffer; jfr -häll, -hälla, -skiffer. Alunskiffern som i orten kallas Svarthall, är aldeles svart, gifver svarta streck då den rifves, ligger dels i rätklufne och sällan kilformiga lager. VetAH 1797, s. 36. Stenkolssvärtan bildar .. tillsammans med leran så kallad svarthall. Svea 1: 72 (1818).
-HALLON. (frukt av) växtsläktet Rubus Lin.; särsk. (o. numera bl., bot. o. trädg.) om den i Sv. odlade prydnadsbusken Rubus occidentalis Lin.; förr äv. om arterna R. plicatus Whe & Nees, sötbjörnbär, o. R. caesius Lin., blåhallon. Rubus plicatus Whe. .. Svarthallon. Nyman VäxtNatH 2: 57 (1868). Rubus cæsius .. (dvs.) Svarthallon. ASFFlF XL. 4: 29 (1915; fr. Åland). Rubus occidentalis svarthallon. VåraKulturvN 152 (1977).
-HALSAD. som har svart(aktig) hals; särsk. om djur. Koltrasten .. Andra medlemmar af familjen äro dubbeltrasten, svarthalsade trasten, rödvingetrasten (etc.). Ericson Fågelkås. 1: 5 (1906). IllSvOrdb. (1955). särsk.
a) zool. i uttr. svarthalsad dopping, doppingen Podiceps nigricollis Brehm. Nilsson Fauna II. 2: 532 (1858).
b) (numera mindre br.) i uttr. svarthalsad kobra l. spottorm o. d., svarthalskobra. Cyrén Orm. 205 (1934). 2SvUppslB (1955: spottorm). SvD(A) 1960, nr 177, s. 7 (: Kobran).
c) zool. i uttr. svarthalsad svan, svanen Cygnus melanocoryphus Molina. SAOL (1950).
-HALS-KOBRA. zool. om den i Afrika hemmahörande giftsnoken Naja nigricollis Reinhardt, spottkobra. DjurVärld 7: 560 (1962).
(8) -HANDEL. olaglig l. otillåten handel. SvD(B) 12⁄11 1942, s. 7. Svarthandel med lägenheter. GbgP 3⁄12 1985, s. 10.
-HAVRE.
1) (förr) om tidigare, särsk. i Norrland odlad form av havre (med svartbruna kärnor). 24 1⁄2 t Swart Hafre. BoupptSthm 18⁄2 1682, s. 310 a. Mestaghafren (är) jämte den nordfinska svarthafren den enda hafresort, som .. kan beräknas årligen lämna mogna skördar. Hellström NorrlJordbr. 392 (1917).
2) (†) om det förr odlade gräset Avena strigosa Schreb., purrhavre (med svartbruna kärnor). Swart-hafra. Denne har tiockare och hårdare skal, än hwit-hafran .. och kan utsås i mera fuktig jord än den. Gadd Landtsk. 3: 398 (1777). Avena strigosa Schreb. .. odlas .. i magra skogstrakter under namnet Svarthafra. Nyman VäxtNatH 2: 498 (1868). Svensson Kulturv. 38 (1893). Ssgr (till -havre 1, 2; förr): svarthavre-bröd. Andersson Sorgm. 67 (1913). -distrikt. Uppl. 2: 82 (1903). -kärna. Bonnier o. Tedin BiolVar. 247 (1940). -odling. särsk. abstr. LAHT 1901, s. 157. -område. SvVäxtförädl. 1: 147 (1951). -slag. jfr -havre-sort. LAHT 1887, s. 135. -sort. LAHT 1894, s. 295.
-HJÄLMIG. (†) om nötkreatur: som har svart ”hjälm” (se hjälm, sbst.2 1). NVedboDomb. Vårt. 1672 (: Swartthielmet).
-HOP. (†) svartklädd hop (av människor). Störste parten aff folkit .. (var vid vapensynen) vtan harsk och werie, Szå ath then swarthoop war i thet nämeste så starck, som the ther wälrustade wåre. G1R 11: 268 (1537).
-HUVAD. som har (delvis) svart huvud; särsk. (zool.) om djur. Svarthufvade ormen. Hufvudet är allena beksvart. Tinningarne äro hvita, och har två ljusa puncter. Linné MusReg. 24 (1754). Thomson Insect. 192 (1862; om larver). Agge SvartTj. 169 (1935; om får). särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. svarthuvad sångare, svarthätta. Ström SvFogl. 34 (1839). TurÅ 1953, s. 168.
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. svarthuvad dopping, svarthakedopping. 1Brehm 2: 557 (1875).
c) zool. i uttr. svarthuvad mås, måsen Larus melanocephalus Temminck. DjurVärld 9: 478 (1961).
-HUVUD.
1) (numera bl. mera tillf.) person som har svart(aktig) hy l. ansiktsfärg l. svart hår; särsk. om svarthårigt barn. Ett .. svarthufvud sticker fram under bordet. Callerholm Stowe 285 (1852). särsk. bildl., om medlem av föreningen Schwarzhaupterhaus i Riga (vars skyddshelgon är helgonet Mauritius, vanl. avbildat som en i riddarrustning klädd ung neger); i sht i pl. SvKulturb. 5: 320 (1930).
2) (†) örten Eriophorum vaginatum Lin., tuvull, tuvdun (som har gråsvarta blomhuvud innan kalkborsten vuxit ut). Rothof 712 (1762). Ahlman o. Forsman (1885).
-HYAD. som har (mer l. mindre) svart(aktig) hy. LPetri Kr. 74 (1559).
-HYLLT. som har (mer l. mindre) svart(aktigt) hull (se hull, sbst.1 3). Carlson 1Skolgeogr. 121 (1894).
-HÅRAD. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -hårig. Rudbeck Atl. 1: 549 (1679).
-HÅRIG. som har svart hår l. svart hårbeklädnad. Goda Oxar .. äro swarthårige. Rålamb 13: 59 (1690). Jacobsson HavVag. 29 (1933; om svin). VeckoJ 1957, nr 44, s. 22 (om pojke). Avledn.: svarthårighet, r. l. f. SAOL (1923).
-HÄLL. (†) = -hall. Kalm VgBah. 31 (1746). Svarthäll kallas af von Linné den grofva skiffern vid Hunneberg. Rinman 2: 930 (1789).
-HÄLLA. (†) = -hall; jfr -häll. Kalm VgBah. 268 (1746). Om de så kallade Swart- eller Spräck-Hällor, et slags Skifwer wid Hunebärg, kunde genom watnläggning förstärkas, finge man deraf en god och nyttig skifwer. Rothof 452 (1762).
-HÄTTA.
1) (förr) svart hätta (se hätta, sbst. 1). Svarthätta, ursprungligen av enkelt svart siden .. hade svart spets framtill och knöts med en svart ”bindil”. Fatab. 1930, s. 108.
2) om fågel med svart hätta (se hätta, sbst. 2 a); särsk. (o. numera bl., zool.) om tättingen Sylvia atricapilla Lin. En annan art (av järnsparvarna) är Svarthättan, som uppehåller sig på de lägsta buskarne. Gravander Buffon 4: 64 (1807). ÖoL (1852; om svartmes). DjurVärld 10: 274 (1963). Ssgr (till -hätta 2): svarthätte-bo. NatSkåne 98 (1947). -hane. Rosenius SvFågl. 1: 126 (1915). -hona. Rosenius SvFågl. 1: 126 (1915).
-HÄTTAD. som bär l. har svart hätta (se hätta, sbst. 1, 2 a). Sparre Pikstav. 95 (1916; om entitor).
-HÖ.
1) [benämningen föranledd av att växten svartnar vid torkning (l. av de övre bladens mörka färg)] bot. om örten Bartsia alpina Lin. Fries BotUtfl. 3: 209 (1864).
2) (†) om örten Thymus serpyllum Lin., backtimjan. Örtenamn woro .. (vid Sövdeborg): Serpillum .. Swarthö. Linné Sk. 272 (1751). ÖoL (1852). Ssg (†): svarthö-släkte. till 1, om släktet Bartsia alpina Lin. ArkBot. II. 1: 19 (1904).
-HÖLJD, p. adj. (i sht i vitter stil) höljd i svart. Lundin NSthm 219 (1888; om kvinnor).
-HÖVDAD. som har svart huvud. Hedin Bagdad 496 (1917).
(1, 3) -IS. (i vissa trakter) om svartaktigt isskikt o. d. (som ofta är svårt att upptäcka). Dessa .. ögon, så mulet mörknade .. som blank svartis en molnig vinterdag. Ullman FlickÄra 56 (1909). Bil körde av vägen på grund av svartis. HangöT 22⁄4 1980, s. 5.
(8 f) -JOBB. (vard.) arbete som i smyg o. utan tillstånd bedrivs av företag l. löntagare l. privatperson som ej betalar skatt för sin inkomst. Störst fuskare är man inom byggbranschen som har 16 procent av alla svartjobb — fem miljarder kronor. DN 20⁄2 1980, s. 7. Svartjobben i Malmö är troligen rekordmånga på grund av den höga arbetslösheten. SDS 4⁄11 1993, s. C13.
(8 h) -JOBBARE. (vard.) person som arbetar ”svart” o. ej betalar skatt för sin arbetsinkomst. SDS 27⁄9 1978, s. 20.
-JORD.
1) (i fackspr.) om svart(aktig) jord l. jordmån; särsk. om sådan (av talrika humusämnen) bördig jord osv. (särsk. i den tempererade zonens stäppområden); jfr -mylla. En stor del af .. (mellersta Ryssland) består af en egen jordart s. k. svartjord .. som sväller af den ymnigaste fruktbarhet. Svedelius Statsk. 2: 12 (1868). De östra och mellersta delarna (av Mississippibäckenet) äro utomordentligt fruktbara (”svartjord”) och bestå av bördiga sädesländer. Rönnholm EkonGeogr. 276 (1907). särsk. (†) om ofruktbar svartmylla. En svartjord, eller svartmylla, som är aldeles ofruktbar och betäcker en del af våra Svenska Fjellberg. Rinman 2: 935 (1789).
2) (†) av svart jordart beredd färg l. berett färgämne; äv. i utvidgad anv., om svart slam använt till svartfärgning av tyg; jfr svärto-jord. Linné SystNat. 3: 211 (1768). Fresco-färgor .. Svart-Jord kommer ifrån Tyskland. Miniatursk. 85 (1784). En svart slam, som af bönderna under namn af ”svartjord” användes till svartfärgning af tyger. JernkA 1865, s. 119. Ssgr (i fackspr.; till -jord 1): svartjords-bälte. jfr bälte 2 o. svartajords-bälte. Vid svartjordsbältets västgräns blir jorden mörkbrun i det där rådande, .. torrare klimatet. Ymer 1924, s. 439. -distrikt. jfr svartajords-distrikt. Ymer 1948, s. 14. -område. jfr svartajords-område. Svartjordsområdena i Sydryssland. SvGeogrÅb. 1932, s. 202.
-KAFFE. (i vissa trakter) svart kaffe; jfr svart, adj. 1 g δ. Fridegård LHårdVid. 156 (1951).
-KALK. (numera föga br.) kalk av svart(aktig) färg; särsk. om ättiksyrad kalk, kalciumacetat. För att ge exempel på svart- och gråkalks halt af ättiksyra och acetat anföres i nedanstående tabeller resultatet af några analyser. ArkKem. II. 13: 5 (1906). Utom ättiksyra befinner sig en del fenolartade substanser lösta i träsyran. Neutraliseras denna .. erhålles en produkt af lägre kvalitet s. k. svartkalk eller i bästa fall brunkalk. JernkA 1910, s. 434. Kalciumacetat .. framställes genom neutralisation av träättika med släckt kalk och bildar en grovkornig massa, som i handeln benämnes gråkalk eller svartkalk. VaruhbTulltaxa 1: 133 (1931).
(1, 2) -KANTAD, p. adj. som har svart(a) kant(er); om nagel: som har sorgkant (i sht i pl.). Thomson Insect. 71 (1862). Och hans naglar är fullständigt svartkantade. Buchholtz ClHaagMir. 56 (1922).
-KAPPA. särsk. metonymiskt, om person som bär svart kappa; särsk. om präst. (Folkslaget) Melanchlænerne, det är svartkapporne, bära alla svarta kläder, hvarutaf de också fått sitt namn. Carlstedt Her. 2: 88 (1833). Han hade trott att han härute skulle få vara i fred för svartkapporna, som i Sverige hade plågat honom med sin katekes och sina husförhör. Moberg Nybygg. 108 (1956).
-KAVLE. bot. gräset Alopecurus arundinaceus Poir. (med vid mognaden svartnande skärmfjäll). Wahlberg Foderv. 139 (1835). Svartkafle (Alopecurus nigricans), anses af flera såsom en afart af .. (ängskavlen), hvilken den serdeles liknar. Lundequist Landtbr. 424 (1840). Weimarck SkånFl. 127 (1963).
-KINDOT. (†) om djur: som har svarta kinder (se kind, sbst.2 1 a). VgFmT I. 8—9: 85 (1554; om ko).
-KITTEL. (förr) kittel för svartfärgning. Et Färgerie .. bestående af blå-Kyper, 1 swart-kiettel, 2:ne Färg-pannor (osv.). SvSaml. 1: 6 (1756).
-KJOL l. -KJORTEL. (förr) om svart kjol som bars på större helgdagar. När modern återvänder från kyrktagningen, plägar hon .. lägga ”svartförklädet” eller ”svartkjolen” över barnet i vaggan, så blir det icke ”krossat” av onda makter. FolklEtnStud. 2: 7 (1917). Svartkjortel av svart hemvävt treskäft utan kant eller bård. Användes då man var ”svartklädd”. Fatab. 1930, s. 101.
-KLAR. (i sht i vitter stil) svart o. klar. Sjön som ännu låg täckt av blågrå is utom vid stränderna där en svartklar vattenrand blänkte. Fridegård LHård 25 (1935).
-KLINT.
1) (†) växten Nigella sativa Lin. (med svarta frön), svartkummin. (Lat.) Melanthium sativum, Nigella. (Sv.) Swart Kumijn, Swart Klint. Franckenius Spec. D 2 a (1638); möjl. icke ssg.
2) växten Centaurea nigra Lin. (med holkfjäll med svart topp). Centaurea nigra (Svartklint), vars rätta hemort är Norge och Västkusten. Västerb. 1924—25, s. 243.
-KLOSTER. (†) dominikankloster. Möller (1790). Heinrich (1814).
(8) -KLUBB. illegal klubb. DN 4⁄4 1992, s. A1.
-KLÄDD, p. adj.
1) [fsv. svartklädder] iförd svarta kläder l. svart klädesplagg; ofta ss. uttryck för sorg. Svartklädda begravningsgäster. OPetri 1: 480 (1528). Ni är svartklädda allihop, som om ni hade sorg. Strindberg Påsk 72 (1901). Tvenne stora allvarliga perioder, adventet och fastan, under vilka kvinna vid kyrkobesök skulle vara ”svartklädd” eller åtminstone ”mörkt klädd”. Fatab. 1930, s. 97.
2) om ngt sakligt: klädd med (överdrag av) svart tyg; försedd med svart klädsel. En svartklädd soffa, stol. När mannen i huset dör, tå sörjer alt husfolket, och alt blifwer swartklädt. Spegel Pass. 450 (c. 1680). Akademiska föreningens festsal var (vid sorgefest över Oskar I) svartklädd. Svedelius Lif 535 (1887).
3) i bildl. anv. av 1 o. 2. Sommarn förbleknat har, / Ligger på svartklädd bår. Sätherberg Blom. 1: 30 (1841). Svartklädd höst / sig hugger girigt fast vid jordens bröst. Wecksell SDikt. 72 (1891). Avledn. (till -klädd 1 o. 2): svartkläddhet, r. l. f. Atterbom Minnest. 1: 240 (1847).
-KLÄDE. (svarte-) svart kläde ingående i högtidsdräkt i ä. tid. Förmodligen äro dessa s. k. svartekläden af mycket gammalt dato. Branting PrydnSöm 36 (1910).
-KLÄDER. (i vissa trakter) svarta kläder. Kom inte å säj att Smålands-Pelle är utan bå rena och snygga å hela svartkläder, bå ti bröllop å begravning! Johnson Här 16 (1935).
-KLÄNNING. (i vissa trakter) jfr -kläder. Bergfors Inland 75 (1942).
-KLÄTT. (†) växten Agrostemma githago Lin. (med svarta frön). Wahlenberg FlSv. 284 (1824). Nyman VäxtNatH 1: 391 (1867).
-KNOLLRIG. (vard.) jfr knollrig 1. Pojken med det svartknollriga håret. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 273.
-KNOPPS-MOSSA. bot. mossan Catoscopium nigritum (Hedw.) Brid. (med svart kapsel). Hartman Fl. 396 (1854).
-KNORRIG. (numera föga br.) jfr knorrig, adj.2 1, o. -lockig. VRP 1693, s. 31 (om hår).
-KOBBE. (i vissa trakter) jfr kobbe 2. Strindberg Hafsb. 139 (1890).
-KOFTA, förr äv. -KOFT l. -KOFTE. (förr) jfr kofta 1. Af mansdrägterna (i Delsbo socken) följde svartkoften städse svartlufvan. 1MinnNordM III. 1: 3 (1881).
-KOL.
1) (förr) om gm torrdestillation i mila framställt kol (se kol, sbst.1 1 a) av trä (l. torv). Fries Krutl. 15 (1869). UB 4: 630 (1873).
2) (numera föga br.) om stenkol; jfr kol, sbst.1 2. Almroth Kem. 116 (1834). Svartkolen (antracit, stenkol) .. äro svartbruna till svarta, fett- eller glasglänsande, finkorniga af skåligt eller jemnt brott. Keyser Kemien 3: 441 (1876). Rosenberg OorgKemi 372 (1888).
-KONST. (svart- 1596 osv. svarte- 1526—1747) [fsv. svarta konst; jfr fd. swartokonst, t. schwarzkunst; av mlat. nigromantia, ssg med niger, svart (se neger), ombildning av gr. νεκρομαντεία, eg.: spådom med hjälp av de döda (se nekromanti)]
1) (numera föga br.) till 1 q α, om boktryckarkonsten. Även den nyuppfunna svartkonsten, boktrycket, har .. (1400-talsbiskopen Rogge) begagnat sig av. Fehr Strängnäs 4 (1917).
2) (förr) till 1 q β, om grafisk djuptrycksteknik l. metod vid kopparstickstryck, avsedd att ge mjuka övergångar mellan skuggor o. dagrar, varvid plåtytan uppruggades med granuleringsstålet, så att den i trycket lämnade ett fullkomligt svart avdrag, varefter de ljusa partierna arbetades fram, mezzotintgravyr. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den så kallade svartkonsten. Inom detta maner utarbetas ej det svarta i det hvita, utan tvärtom det hvita ur det svarta. UB 1: 640 (1873). Som den ypperste av ”svartkonstens” mästare brukar man räkna Earlom (1728—1800), vilken på ett mästerligt sätt förstod att trolla fram färgverkan i sina sammetsmjuka svart-vitt-kompositioner. Lindblom Rokokon 123 (1929). FogtdalKonstlex. 10: 84 (1995).
3) [jfr svart 4 b δ γ'] om trolldom l. trolldomskonst utövad med djävulens l. annan ond makts hjälp, svart magi; äv. om enskild trolldomskonst; äv. bildl. jfr konst 6. OPetri 1: 12 (1526). Om någor bedrifwer trulldom, swartkonst eller andra sådana Diefwuls handlingar. Lagförsl. 68 (c. 1609). Den politiske Constantinus Magnus förbjöd väl den skadliga svartkonsten, men tillät uttryckligen användandet af trollformler mot oväder och sjukdomar. Lysander RomLittH 224 (1858). Spriten .. luckrar upp en smula i ens undermedvetna. Men det är en gammal svartkonst, som skalderna upptäckt för tusentals år sedan. Hellström Malmros 307 (1931). Där ormbunken växer, utövar Satan mycket sällan sina svartkonster, och det hus, vari den förvaras, är säkert för blixten. Hewe VälsignVäxt. 141 (1939).
4) [bet.-utveckling ur 3] (†) om krut. Attu .. äst förtänckt vdj, att skicke till en halff Läst körne krutt tijt nid till hopen, så att Swartekunsten icke motte fattis. G1R 15: 37 (1543). Därs. 16: 408 (1544). Ssgr: svartkonst-, förr äv. svartkonste-bild. (i fackspr.) till -konst 2: bild med avtryck i svartkonst. Bland kopparsticken finnas .. svartkonstbilder af J. Gessner. ActaHortBerg. III. 2: 6 (1903). -blad. till -konst 2: (i fackspr.) blad (se d. o. 2) med avtryck i svartkonst. Bladet har sitt särskilda intresse deri, att det är det första svenska svartkonstblad af modern konstnär. SD(L) 13⁄10 1896, s. 4. -bok. [jfr t. schwarzkunstbuch] (svart- 1720 osv. svarte- 1628) etnogr. till -konst 3: bok innehållande anvisningar (trollformler, besvärjelser o. magiska ritual o. d.) för utövande av svartkonst l. svart magi. Rudbeckius Dagb. 119 (1628: Swartekonst böker). Svartkonstböckerna innehålla anvisningar att .. bota sjukdomar, upptäcka tjufvar (osv.). 2NF (1918). Svartkonstböckerna utgör en hel liten litteraturgenre från medeltiden och in på 1800-talet, och åtskilliga har bevarats. BraBöckLex. 22: 130 (1980). särsk. bildl. Han vet ej — med ett ord — vet ingenting / om hvad i hjertats svartkonstbok står skrifvet. BEMalmström (1842) i 3SAH 51: 157. Ja, jag har sett mig och läst mig, fröken, / närsynt i nattlifvets svartkonstbok. Fröding Stänk 49 (1896). -bokstav. (†) till -konst 3: bokstav (se bokstav, sbst.2 1) med vilken svartkonst l. svart magi kan utövas; jfr -konst-stav. De Ephesers swartkonstbokstäfwer äre sådane, genom hwilcka dhe woro utur stoor fara frelsade, och hade wunnit seger. Rudbeck Atl. 2: 507 (1689). Ett stort Chinesiskt papper med swartkonst bokstäfwer. CvLinné (c. 1755) hos Fries 2Linné 99. -gravyr. (i fackspr.) till -konst 2: mezzotintgravyr. Nordforss (1805). Taflan .. synes vara en groft utförd svartkonst-gravyr. ActaHortBerg III. 2: 42 (1903). -idkare. (†) till -konst 3, = svart-konstnär 3. Nordforss (1805). Meurman (1847). -makare. (förr) till -konst 3, = svart-konstnär 3. Nicander 2: 379 (1820). -maner. (i fackspr.) till -konst 2: stil l. teknik använd vid mezzotintgravyr; mezzotintmaner. PT 8⁄6 1898, s. 3. (Albert Müllers) dekorationer förlorade dock med åren sin friska färg, och kritiken klandrade det ”svartkonstmanér”, som präglade hans arbeten. Personne SvTeat. 8: 28 (1927). -mästare. (förr) till -konst 3; äv. bildl. jfr mästare 5. PoetK 1814, 2: 76. Ibland de många andar (t. ex. tidens anda, konstitutionens anda ..), som af våra svartkonstmästare och drömtydare frammanas hvarje gång de icke rätt veta hvad de vilja .. påropas också en som kallas högre anda. Livijn 2: 335 (1842). -porträtt. (i fackspr.) till -konst 2. NordT 1892, s. 631. -sedel. (†) till -konst 3: (på ett litet papper skriven l. tryckt) kortfattad skrivelse innehållande trollformler o. besvärjelser för utövande av svartkonst l. svart magi; jfr sedel 1 e. Effuert Hansson .. skylt för truldom, uplaass någre svartekonste zedlar för svärdh, för eldh. Hall KultInt. 4 (i handl. fr. 1629). -skola. till -konst 3: skola som enligt folktron meddelade undervisning i svartkonst (stundom med djävulen som läromästare); jfr svart, adj. 4 b δ δ'. I de tider, då trolldom var allmännare än nu, måste alla, som studerade till prester, också gå i svartkonstskolan i Lund. Wigström Folkdiktn. 2: 189 (1881). Rydberg KultFörel. 4: 530 (1887). -stav. (†) till -konst 3, = konst-bokstav. Swartekonst-stafar, och Trollkarla kiusningar och beswärielser, som ellest kallas galldur, heeta, uti een wärre mening, Runor, och pläga på rim mumlas och utföras. Verelius Run. 3 (1675). -stycke. (†) 1) till -konst 2, = -konst-gravyr. Nordforss (1805). Schulthess (1885). 2) till -konst 3, om enskild handling av svartkonst, trolldomskonst. Thenne haffuer .. warit för widskepelse och Truldom i oppenbara Rychte monga menniskor bedragit, anklagat i retta för swartekonst stycken. VDAkt. 1651, nr 181. -utövare. till -konst 3: person som utövar svartkonst l. svart magi; numera bl. om ä. l. utländska förh. Strindberg Inf. 102 (1897). Det finns än i dag cirka 10 000 svartkonstutövare i Västtyskland. DN(B) 1961, nr 76, s. 26.
(4 b δ γ') -KONSTIG, förr äv. -KONSTUG. (svart- 1541—1851. svarta- 1617. svarte- 1639) [till -konst (i bet. 3); jfr mlt. swartekunstiger, schwarzkünstig] (†) som är kunnig i l. utövar svartkonst l. svart magi; trolldomskunnig. At ingen .. warder funnen .. som på foghlalååt achtar, eller trollkarl, eller beswäriare, eller en swartkonstugh (etc.). 5Mos. 18: 11 (Bib. 1541). (Lapparna) äro .., såsom swartkonstige, hållna för farliga menniskor, de der kunna ”förgöra” både folk och fä; fruktade gäster i bondens hus. Afzelius Sag. 6: 47 (1851).
(4 b δ γ') -KONSTLARE. [till -konst (i bet. 3)] (†) = -konstnär 3. Krijgz anförare .. som förmena sigh kunna genom diefwulens hielp, Swartkonstlar, Trolkäringar och theras beswäringar, nederläggia fienden. Isogæus Segersk. 1324 (c. 1700). VexiöBl. 1819, nr 1, s. 2.
(4 b δ γ') -KONSTLER. [till -konst (i bet. 3); jfr t. schwarzkünstler] (†) = -konstlare, -konstnär 3. Isogæus Segersk. 1324 (c. 1700). Därs.
-KONSTNÄR. (svart- 1582 osv. svarte- 1582—1694) [delvis till -konst; jfr d. sortekunstner, t. schwarzkünstner]
1) (numera bl. tillf., skämts.) till 1, om sotare. SotJul 1954, s. 27.
2) (i fackspr.) till 1 q β. Estlander KonstH 140 (1867). 2NF 6: 1261 (1907).
3) till 4 b δ γ': person som utövar l. sysslar med svartkonst l. svart magi; utom i fråga om ä. förh. numera bl. allmännare, om trollkarl, l. bildl.; jfr häx-mästare. PErici Musæus 1: 212 b (1582). Altarens Tienare eller the Andelige skole icke wara Swartkonstnärer eller Trullkarlar. Schroderus Os. 1: 465 (1635). Koler .. war .. en .. sådan swartkonstnär; att han .. kunde sig uti så monga skapnader ombyta. Reenhielm ThViik 12 (1680). Faust .. berömd tysk svartkonstnär från förra hälften av 1500-t. TidLex. 695 (1927). Jag tänker på en svensk svartkonstnär, en absurdist av stora mått, Hjalmar Bergman. OoB 1963, s. 102. Vidare uppträdde clowner och ”svartkonstnärer”. Ernvik EviGl. 112 (1978). Ssg (till -konstnär 3; förr): svartkonstnärs-bok. svartkonstbok. RP 17: 209 (1657).
-KOPPAR. [jfr t. schwarzkupfer] (numera mindre br.) om gm smältning av kopparmalm erhållen koppar med föroreningar av bl. a. järn (varav den svarta färgen), råkoppar. Dædalus 1952, s. 108 (c. 1747). Törnstrand Metall. 76: 47 (1927).
-KORNIG. som har svarta korn l. frön. Ström Skogsh. 69 (1846).
-KORP. särsk. (†) bildl., om person, särsk. använt ss. okvädinsord (till l. om präst). Prästernar hafuer han kallat kåpkarar och svartkorpar. Hall KultInt. 56 (i handl. fr. 1633).
-KRAGE. (förr) svartbottnad krage (som användes till svart dräkt). Fatab. 1930, s. 105.
-KRITA. [jfr t. schwarzkreide] (i fackspr.) om ä. typ av färgkrita bestående av pressade eller formade stavar av lerskiffer med hög kolhalt; äv. om ett (för märkning l. målning l. teckning o. d. använt l. avsett) stycke av sådan skiffer l. av konstprodukt med liknande utseende o. egenskaper (jfr krita, sbst. 3 c); äv. i sådana uttr. som ritning l. tavla i svartkrita, ritning osv. utförd med svartkrita. Sp(ecies) Schistus ater, characteribus nigris. Han kallas gemenligen swartkrita; giör swarta bokstäfwer. Linné Stenr. 30 (c. 1747). Svartkrita, Skiffersvärta .. är en ganska fin, len och sotande skifferart, af en mycket hög sammetssvärta, som tjenar til teckning på papper med fina strek. Rinman (1789). En ritning i svartkrita. SvLitTidn. 1820, sp. 469. Svartkritan .. begagnas uti större stycken och uti stift, till tecknande på papper och träd. JernkA 1832, Bih. s. 146. Blå färgpenna eller svartkrita må i posttjänsten begagnas för skrift å etikett, å rekpaket (osv.). Döss o. Lannge 274 (1915). Svartkrita är en mjuk, finkornig kolhaltig lerskiffer och förekommer vanligen i form av stänger eller stift. VaruhbTulltaxa 1: 176 (1931). Ssgr: svartkrits- l. svartkrite-, äv. svartkrit-bild. jfr -porträtt. Svartkritbild från 1840-talet. Östergren (1951). -förstoring. förstoring av porträtt o. d. utfört med svartkrita. I hans arbetsrum hänger det ett porträtt af henne i svartkritsförstoring. Söderberg Glas 26 (1905). Med gungstol, schaggmöbler och svartkritsförstoringar på väggen. SvSkämtl. 135: 43 (1919). -maner. konst. stil l. teknik som användes vid l. påminner om svartkritsteckning. Pasch ÅrsbVetA 1828, s. 58. -porträtt. porträtt utfört med svartkrita. DA 1824, nr 251, Bih. s. 4. -ritning. jfr -teckning. Lundgren Res. 42 (c. 1865). -stift. (numera mindre br.) för skrivning l. teckning avsett stift av svartkrita. Lundgren Res. 122 (1846). -teckning. abstr.: teckning med svartkrita; äv. (o. vanl.) konkret: teckning utförd med svartkrita. Sandström KrMat. 44 (1840). För de allra mjukaste tonerna användas (vid litografering) tamponer af vadd, hvaremot starkare toner eller skuggpartier utföres med stomp, alldeles som vid svartkritteckning. 2UB 10: 314 (1907).
-KRULLIG. (vard.) jfr -krusig. Nordström Lack 120 (1912; om hår).
-KRUSIG. svart o. krusig (se d. o. 1). VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 253.
-KRUT. (i fackspr.) om sprängämne bestående av en blandning av c. 75 % salpeter, 15 % (trä)kol o. 10 % svavel förr använt ss. drivmedel i eldrör men numera huvudsakligen ss. anfyrning l. sprängladdning i granatkartescher o. dyl. l. vid sprängning i stenbrott l. vid tillverkning av fyrverkeripjäser o. stubiner; motsatt: röksvagt l. ”rökfritt” krut. KrigVAH 1887, s. 53. 3NF 12: 197 (1930). Ännu i dag användas ej obetydliga mängder svartkrut för stenindustriens, stubintillverkningens och vissa militära behov. SvIndustri 452 (1935). Under långa tider var det gamla svartkrutet det enda sprängämne, som fanns att tillgå. SvTeknUppslB 1: 305 (1937). Ssgr (i fackspr.): svartkrut- l. svartkruts-laddad, p. adj. TSjöv. 1905, s. 83 (om granat). -laddning. särsk. konkret. TSjöv. 1890, s. 51. -patron. TSjöv. 1891, s. 405. -rök. Sparre FimpSt. 192 (1915). -skytte. SDS 8⁄8 1989, s. 27. -stubin. med svartkrut försedd tråd för antändande av sprängladdning o. d. TT 1895, Allm. s. 213. TNCPubl. 73: 161 (1979).
-KRÅKA. zool. kråkan Corvus corone corone Lin.; äv. (numera bl. tillf.) oeg., om den om svartkråkan påminnande kråkfågeln Corvus frugilegus Lin., råka. Leijonflycht (1827). Corvus frugilegus L. någon gång kallad Svartkråka. FoFl. 1920, s. 99.
-KUMMIN. bot. växten Nigella sativa Lin.; äv. om växtens ss. krydda, förr äv. ss. läkemedel använda svarta frön; jfr -klint 1. Franckenius Spec. D 3 a (1638). Svartkummin .. utbredd från Orienten till medelhavsländerna .. användes som krydda i bröd. Simmons Jönsson 167 (1935). Ssg: svartkummin-släkte(t). bot. om släktet Nigella sativa Lin. ArkBot. II. 1: 57 (1904).
-KVIST. (i fackspr., i sht skog.) (missfärgad) död (se död, adj. 3) kvist (se kvist, sbst.1 1). Till försågning är .. (lärkträdet) mindre lämpligt på grund af ofta förekommande långa, tunna, lätt utfallande svartkvistar. LAHT 1912, s. 310. Tillåtna svartkvistar få (i halvrent golvträ) vara högst 3⁄4 tum i diameter, ljusa kvistar 1 1⁄4 tum. HbSkogstekn. 853 (1922). Särskilt utgöra de i urskogen förekommande röt- och svartkvistarna en allvarlig defekt. Ymer 1942, 3—4: 502. Avledn.: svartkvistig. (i fackspr., i sht skog.) som har svartkvistar. SkogsvT 1905, s. 280.
-KÄLLA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om källa innehållande järn o. vitriol, använd ss. hälsobrunn. Oräknelige månge så kallade Suur-Brunnar och Svart-Källor, hwilke .. blefwo ogillade. Lindestolpe SuurbrKrafft 5 (1718). Svartkällor kallas de mycket järnhaltiga och vitrioliska mineral-vatten, som med galläplen, eller andra adstringentia, gifva en svart bleckfärg, som intet förgår. Rinman (1789). Väl känner man hos oss ’svartkällor’, där offer ske för sjukdomar eller vilkas vatten botar sådana. FolklEtnSt. 1: 295 (1916).
(h) -KÖRARE. [bildat till köra svart, köra taxi utan tillstånd] (vard.) person som ägnar sig åt svartkörning. GbgP 1⁄7 1981, s. 9.
(8) -KÖRNING. (vard.) i fråga om taxikörning utan tillstånd o. utan redovisning av inkomsten. GbgP 1⁄7 1981, s. 9.
-LACKERA, -ing. förse (ngt) med svart lackering; vanl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. SvT 1852, nr 156, s. 4 (i p. pf., om tavelramar). Knappnålar af .. (stål- eller järntråd) antingen svartlackeras eller blåanlöpas och förses stundom med glashufvud. 2NF 20: 307 (1913).
-LAGD, p. adj. (numera knappast br.) mörk o. svartaktig, mörklagd; särsk. om hy l. ansiktsfärg; äv. bildl.; jfr -lätt. Murenius AV 48 (1640; om hy). Det kunde väl .. någon gång hända den i grunden så blide godhjärtade skalden, att hans fantasi ofrivilligt företog .. svartlagda ommålningar af dem, som han ansåg sig skyldig att hafva till motståndare. Tegnér i 3SAH 11: 120 (1896). Auerbach (1913).
-LASSE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) [sv. dial. svartlasse] måsfågeln Stercorarius parasiticus Lin., labb.; jfr skitare, sbst.1, strunt-jägare. ORudbeck D. Y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 16. Hortling Fågelnamn 216 (1944).
-LAV. [lavarna har mörk bål] (†)
1) laven Placynthium nigrum (Huds.) Gray, bläcklav. Acharius Lich. 92 (1798).
2) laven Bryoria fuscescens (Gyeln.) Brodo & Hawksw., manlav. NormFört. 41 (1894). TurÅ 1956, s. 299.
3) laven Melanelia stygia (Lin.) Essl., svart sköldlav. Krok o. Almquist Fl. 2: 112 (1907).
-LERA. geol. lera som färga(t)s svart(blå) av organiska ämnen o. svaveljärn l. humus, sulfidjord; äv. med tanken riktad på svartlerans användning till formande av kärl o. d., särsk. i uttr. i svartlera, formad i svartlera. Holm NSv. 41 (1702). Till de äldre lerorna höra vidare svartlera, som i färskt tillstånd utvecklar vätesvafla, i synnerhet vid behandling med syror, samt slutligen de vanliga åkerlerorna. Bergstrand LbGeol. 240 (1868). Vas i svartlera med glaserade figurer av Tom Möller. Form 1949, s. 27.
-LILA. lila med skiftning i svart, mörklila. SvD 16⁄9 1934, s. 5.
-LIND. bot. växten Tilia americana Lin. HbTrädg. 5: 108 (1874). Av de amerikanska, till Europa införda lindarterna är det egentligen endast en, som kommit att få någon större betydelse som park- och gatuträd, nämligen den redan berörda svartlinden. Nitzelius BokTräd 278 (1958).
(2 j) -LISTA, r. om lista över personer l. företag l. organisationer, äv. länder o. d. som en organisation l. regering vill varna för l. öva påtryckning mot; jfr -bok 2. SAOL (1950).
-LISTA, v., se d. o.
-LOCKIG. som har svarta lockar. PoetK 1817, 2: 69. En svartlockig italienare. IllSvOrdb. (1955). Avledn.: svartlockighet, r. l. f. SAOL (1923).
-LOD. (i fackspr.) om svart smältfärg (bestående av pulvriserat glas med tillsats av järn- l. kopparoxid) särsk. använd vid glasmålning under medeltiden. Eichhorn KonstH 109 (1881). Konturteckningen på glasskivan utfördes med svartlod, en svartbrun färg som kunde målas på glaset och brännas in. Rig 1931, s. 155. Ssgr (i fackspr.): svartlod-, äv. svartlods-måleri. särsk. abstr. Omkring 1800 finnas endast bildlösa inskrifter i dåligt svartlodmåleri och därmed utslocknar konstarten (dvs. glasmåleriet). Rig 1931, s. 159. -målning. målning med svartlod. Fornv. 1955, s. 266. -teckning. jfr -lods-målning. SvSlöjdFT 1919, s. 35.
-LUDEN. svart o. luden. VetAH 1816, s. 251 (om insekt).
-LUGGIG. [senare ssgsleden till lugg, sbst.2] som har svart lugg; särsk. (motsv. lugg, sbst.2 1 b) om person. Castrén Res. 2: 66 (1845).
-LURVIG. dels om hår(beklädnad): svart o. lurvig, dels om (kropp l. kroppsdel hos) person l. djur: som har sådant hår l. sådan hårbeklädnad. Bremer GVerld. 3: 190 (1861). Lundh Bleik 57 (1911; om hund). Natten var fullkomligt vindstilla och mörkret som en enda stor, svartlurvig fäll. Utas ViStäpp. 106 (1938). Avledn.: svartlurvighet, r. l. f. Östergren (1951).
-LUT. (i fackspr.) om den avtappade kokvätskan från avslutat sulfatmassakok (vid tillverkning av pappersmassa). KemT 1909, s. 17. TNCPubl. 74: 258 (1980).
-LUVA. svart luva; särsk. (i sht förr) om huvudbonad hörande till den manliga o. kvinnliga sockendräkten i Delsbo. Af mansdräkterna följde svartkoftan alltid svartlufvan, liksom ljusblå koftan hade ljusblåa lufvan. Norlind AllmogL 348 (1912). Till och med den stränga svarttröjan med svartluva bars av en deltagare. Rig 1933, s. 192.
-LYNT. (†) = -lagd. Wallin Bref 177 (1849; om utseende).
-LÄTT, förr äv. -LETT. (-leedt 1645. -let (-ee-, -h) 1549—1712. -lett 1612—1889. -lätt 1635 osv.) [fsv. svartleter] (numera knappast br.) som har svart(aktig) färg; ngt mörk o. svart(aktig); jfr lätt, adj.1, o. -lagd, -lättad, -lättig. BtFinlH 3: 234 (1549;   om föl). Auerbach (1913).
-LÄTTAD. (-lettader) (†) ngt mörk o. svart(aktig); jfr -lätt. Hogne .. war swartlettader öfwer hela kroppen. Peringskiöld Wilk. 247 (1715).
-LÄTTIG. (-lettig 1698. -lättigh 1639) [senare ssgsleden till -lätt] (†) = -lätt. Schroderus Comenius Reg. e 4 a (1639). Rudbeck Atl. 3: 167 (1698).
-MALM.
1) (†) om svartaktig silvermalm; jfr -gylden. Linné SystNat. 183 (1748).
2) (†) om kopparmalm. JernkA 1823, s. 344.
3) (i fackspr.) om järnmalm huvudsakligen bestående av magnetit (som är svart till färgen o. avger ett svart streck då den repas), magnetisk järnmalm, magnetitmalm, magnetit; jfr -stens-malm. JernkA 1828, 1: 8. Sveriges jernmalmer utgöras hufvudsakligen af svartmalm eller magnetisk jernmalm och blodsten eller jernglans. SvTidskr. 1873, s. 90. Ssgr (till -malm 3; i fackspr.): svartmalms- l. svartmalm-beskickning. jfr beskickning 2 b. JernkA 1880, s. 178. -fyndighet. PT 8⁄11 1901, s. 3. -körtel. jfr körtel 3. JernkA 1898, s. 102. -lins. jfr lins II 1. JernkA 1898, s. 116. -slig. JernkA 1901, s. 20.
-MAN.
1) (numera föga br.) till 1, om person klädd i l. iförd svarta kläder l. svart dräkt o. d.; särsk. dels om dominikanmunk, dels om skarprättare. SthmStCal. 1763, s. 25 (om dominikanmunk). Strindberg Kronbr. 89 (1902; om skarprättare, använt ss. namn).
2) (numera föga br.) till 1 n β, om färgad (se färga, v.1 1 d β). SvD 3⁄7 1924, s. 3.
3) till 4, om person som är negativ l. aggressiv l. illasinnad o. d.; person som ser ngt i svart (se svart, adj. 1 u α α'); äv.: obskurant (se d. o. I). Hur ha ej hetsare och svartmän smugit / i lögnens ärenden på mullvadsstig! Hemmer LandKamp 18 (1919). Paulus har använts som slagträ under höstens debatt om kvinnliga präster, han har varit svartmannen i kyrkodebatten. SkånD(B) 1958, nr 27, s. 7. DN 12⁄7 1969, s. 9.
-MANAD. som har svart man, svartmanig. Olzon Markham Västv. 63 (1943; om lejon).
(1 q β) -MANER. jfr maner, sbst.1 4 b o. -konst-maner. 8 sällsynta porträtt, graverade i svartmanér af den svenske kopparstickaren och miniatyrmålaren A. U. Berndes. SD(L) 10⁄3 1894, s. 4. 2NF 10: 89 (1908).
-MANIG. som har svart man; jfr -manad. LbFolksk. 804 (1892; om bufflar).
-MANTLAD, p. adj. (i sht i vitter stil) som är klädd i svart mantel (se d. o. 1, 2 b); äv. bildl. Svartmantlade män. Atterbom Lyr. 2: 14 (1808). Stagnelius (SVS) 3: 85 (1817; om nunnor). Timmarna skredo sakta förbi .. / ett ändlöst, svartmantlat tåg. (Mörne o.) Kihlman FinDikt. 144 (1933). Svartmantlade, mindre trutar förekomma .. i de nordliga och tilldels i de lägre tempererade trakterna av Gamla världen. Rosenius SvFågl. 5: 203 (1939).
-MARMORERAD, p. adj. försedd med svart marmorering; äv. i uttr. svart- och vit-marmorerad, försedd med marmorering i svart o. vitt. Framvingarnes basal-hälft svart- och hvit-marmorerad. Thomson Insect. 197 (1862). Sjöstedt Storv. 185 (1911).
-MELERAD, p. adj. jfr melera 1 a. Backman Dickens Pickw. 1: 309 (1871; om byxor).
-MENA. (numera föga br.) svartfärga (ngt); äv. bildl. Censuren (i Finland) .. hvilken .. börjat stoppa ned utlandets tidningar i papperskorgen i stället för att som dittills endast svartmena de misshagliga artiklarna. SvD 30⁄1 1900, s. 1. En enda sommarsky framför solen kan .. plötsligt svartmena hela sjön och komma vågorna att sjuda. Heidenstam Birg. 7 (1901). Samuelsson HALärovUpps. 567 (1952; i p. pf., om skolbänkar).
-MES. zool. tättingen Parus ater Lin., som har svart hjässa o. strupe (förr äv. kallad vitplättig svartmes); jfr kol-mes, sbst.1 Hvitplättuge Svartmesen. ORudbeck D. y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 11. Svartmesen .. är den minsta medlemmen av sl. Parus. DjurVärld 10: 375 (1963). Ssgr: svartmes-art. FoFl. 1910, s. 211. -bo. FoFl. 1907, s. 226.
-MICKEL l. -MYCKEL. (svart- 1546—1694. svarte- 1614) [senare leden är bildl. anv. av MICKEL, sbst.2] (†) om ett slags svart (sannol. konserverad) korv. Talgh, ÿster, sylta, kötkorff(u)ar, swarthmichlar och andre korffwar. HH XXXIII. 2: 11 (1546). Thet feta och bästa hon icke mon spara,  / Thet Swultna och Härskna hon låter qwar wara, / Ryggstycken, och Reefben, Slaksijder, Lårlägger, / Swart-Michlar, hon låter qwarhängia på wägger. Törnewall C 1 b (1694).
-MOCKA. (i fackspr.) om lera l. silt (dvs. jordart vars lerhalt är mindre än 15 viktprocent) med hög halt av järnsulfid o. därav orsakad svart(flammig) färg, sulfidjord. TNCPubl. 59: 111 (1975).
-MOSSA. (numera föga br.) = sot-mossa. UHiärne 2Anl. 307 (1706). 2SvUppslB 26: 1053 (1953).
-MUGGA. [sv. dial. svartmugga; senare leden är sannol. bildl. anv. av mugga, sbst.3 (l. möjl. till stammen i mugg, sbst.4)] (†) om kvinna med svart hår o. mörk hy. Serenius (1741). Schulthess (1885).
-MUGGIG. [senare leden samhörig med efterleden i -mugga o. möjl. identisk med muggig, adj.2 (o. med betydelsemässig anslutning till muskig (jfr -muskig))] (numera föga br.) svartmuskig, svartlagd. Sahlstedt (1773). Lundegård DrMarg. 2: 121 (1906).
-MULEN. svart o. mulen. PåSkid. 1931, s. 117 (om himlen).
-MULL l. -MULLA. [fsv. svartmuld] (†) = -mylla; jfr mull, sbst.2 2 (b). SthmSkotteb. 1549, s. 227. Aff en Swartmulla finnes sällan stoore Trachter, hwilken doch är bördigast, för Sädh öfwer Jorden och Rötter vnder Jorden. Risingh LandB 14 (1671).
-MUNK. (svart- 1524 osv. svarte- 1561 (: Swartemuncka Clöster)—1915) [fsv. svartmunker] (numera bl. i skildring av ä. förh., ålderdomligt) = -broder; jfr svart, adj. 1 o. OPetri Tb. 1: 25 (1524). Ssg: svartmunke-, äv. svartmunk-kloster. (-munk- c. 1525. -munka- c. 1525—1629. -munke- c. 1525—1881) [fsv. svartemunkekloster] (numera bl. i skildring av ä. förh., ålderdomligt) = -brödra-kloster. Åbo .. ther war itt Svartmunk closter. OPetri 4: 558 (c. 1525). Dermed slutar svartmunkeklostrets i Stockholm gamla historia. Eichhorn Stud. 3: 109 (1881).
-MUSKIG.
1) om person: som har ett mörkt utseende; i sht om mansperson med tanke på svarta o. yviga ögonbryn, mörk hy, mörkt hår l. skägg; stundom med bibet. av: dolsk l. opålitlig; äv. (jfr 2), om ansikte, hy o. d.; ngn gg äv. om djur; jfr -lagd, -lätt, -muggig. I gnabbens inbördes och besinnen ej, at en swartmuskig tuktare, som nu sitter tyst i en wrå, kan i et anfall göra Er alle förmörkade, åtminstone i allmänna tycket. Dalin Arg. 11: 442 (1734, 1754). Bellman (BellmS) 4: 221 (1777; om hy). Uppå Ladyns knä .. Morrar en mops, svartmuskig i synen. Nicander Minn. 1: 299 (1831). Blanche Bild. 4: 53 (1865; om ansikte). En svartmuskig man med ett utländskt utseende. Ashton-Wolfe Spind. 203 (1930). Hon är tanig, svartmuskig, inte längre ung. Lo-Johansson AstrHus 55 (1966).
2) (numera bl. mera tillf.) om ngt sakligt (jfr 1): svart(aktig). En liten Kappa, af swartmuskigt Taft, med långa snittar, garnerad med flor. SP 1782, nr 50, s. 4. Knorring Axel 1: 180 (1836; om spegel). Skära brudrosor .. körsbärsrosor och svartmuskiga pionrosor. Nilsson HistFärs 232 (1940). särsk. (†) bildl., om situation: svår, kinkig. Jag befinner mig i en ganska svartmuskig belägenhet. Almqvist GMim. 1: 182 (1841). Avledn.: svartmuskighet, r. l. f. till -muskig 1, om egenskapen att vara svartmuskig; förr äv. konkret, om svartmuskig hy. Svartmuskighet .. Svartmuskig hy. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hans fulhet brydde hon sig icke om; tidigare hade den tilltalat henne genom sin skenbart kraftfulla svartmuskighet. Enckell VHjärt. 19 (1933).
-MYLLA. [fsv. svartmylla] lucker, svart jordmån med hög mullhalt; i ä. mineralogiskt system uppfört ss. enskilt mineral; ofta liktydigt med: matjord; motsatt särsk. dels: lermylla, dels: sandmylla; jfr -jord 1, -mull. VgFmT I. 6—7: 27 (1619). Svartmylla, Matjord, är en sammansatt .. jordart, som förnemligast har sin härkomst ifrån förruttnade växter och til någon del af djurriket. Rinman (1789). Svartmylla, som är den bästa matjord. Regnér Begr. 2: 87 (1813). FKM 4: 112 (1815; uppfört ss. enskilt mineral). Richter GeogrH 243 (1959). Ssgr: svartmylle-, äv. svartmylls-bälte. jfr bälte 2 o. svartajords-bälte. Kina har sin ”gula jord” och Ryssland sitt rika svartmyllebälte .. innehåller .. kväfve till ett värde af icke mindre än 16 miljarder francs! Schauman o. Christierson Gide 127 (1897). -koka. Runeberg (SVS) 3: 77 (1832). -lager. TurForskn. 12: 221 (1921).
-MYLLAD. [till -mylla] (†) svartmyllig. Rålamb 14: 60 (1690; om jord).
-MYLLIG. [till -mylla] som består av l. innehåller svartmylla; äv. i utvidgad anv., om gård med tanke på dess ägor. Svartmylliga trädesåkrar. Allardt Byber. 1: 97 (1885). Den forne upprorsmannens .. svartmylliga, välbärgade gård. Bang Övralid 26 (1946).
-MYRA. zool. myran Formica fusca Lin. Swart-Myror. VetAH 1741, s. 40. DjurVärld 3: 518 (1963).
-MÅLA, v. -ning, -ande.
1) måla (ngt) svart, måla ngt i svarta färger; särsk.: dels måla svart färg på (ngt), dels: måla (ögonbryn o. d.) med svart smink o. d.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. VGR 1763, s. 424. Svartmålade ögonbryn och rödlackerade naglar. Östergren (1951). Två svartmålade järngrindar leder in till stiftelsens gård. Beckman DamRödHatt 176 (1966).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr svart, adj. 1 u α α'): framställa (ngn l. ngt) på ett ensidigt negativt l. ogynnsamt sätt, ge en ensidigt negativ bild av (ngn l. ngt); med avs. på person stundom närmande sig bet.: förtala; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om enskild, ensidigt negativ l. ogynnsam framställning osv. av ngn l. ngt; äv. abs., särsk.: måla fan på väggen. Beskow i 2SAH 40: 192 (1866). Han hade tagit en låg litterär hämnd genom att svartmåla henne i ett misslyckat romanfragment. Hemmer Lermontov VTHjälte 9 (1926). Då .. tog den unge abbén sig till att svartmåla honom inför modern. Selander C15Dag. 177 (1927). En sockenpamp som svartmålade läget i sin trakt värre än det egentligen var. Schulze DrängSvBönd. 289 (1933). Ett par mycket korrekta damer, sansade och lugna .. De försökte aldrig att svartmåla. Aurén ResMänn. 102 (1937). Sensationspressens svartmålningar. MorgT 1948, nr 242, s. 9.
-MÅLARE. särsk.
1) [delvis till -måla 2] person som svartmålar. VFl. 1908, s. 4.
2) till 8 h; jfr -jobbare. PiteåT 22⁄5 1986, s. 2.
-MÅLERI1004, äv. 3~002.
1) (numera föga br.) till 1, om handlingen l. tekniken att i en målning utnyttja kontrasten mellan övervägande mörka partier o. ljusare. Svartmåleriet är mer eller mindre utmärkande för en stor del av tidens måleri. Tikkanen Konsth. 182 (1925).
2) [delvis till -måla 2] i bildl. anv. av 1, om handlingen att svartmåla, svartmålning; äv. konkretare, om enskild omgång av svartmålning. FinT 1896, 1: 388 (konkretare). Jag är öfvertygad därom, att detta svartmåleri är afsiktligt. Sundbärg SvFolkl. 104 (1911).
3) till 8: handlingen att måla ”svart”. DN 7⁄10 1986, s. 64.
-MÅNDAG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) svart måndag (se svart, adj. 1 b κ). Måndagen (i fastlagsveckan) kallades fläsk-, kött-, svart-, blå- ock frimåndag m. m. Landsm. 1911, s. 520. ”Svartmåndag” var även i Småland gängse benämning för måndagen i dymbelveckan. Därs. 521.
(8 h) -MÄKLARE. GbgP 6⁄12 1990, s. 7.
-MÄSSA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om högmässa där tjänstgörande prästen endast bär svart prästkappa utan liturgiska kläder. Broman Glys. 2: 92 (c. 1730). 2SvUppslB (1953).
-MÖRK. [sv. dial. svartmörk] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svart o. mörk, mörksvart. Linc. Ii 6 b (1640). Almqvist DrJ 417 (1834). Atterbom Minn. 1: 124 (1847).
-MÖRKER. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svart mörker, intensivt mörker; äv. bildl. O hwilken Swartmörckers Dag! O hwilken olyckelig Dag! Fernander Theatr. 482 (1695). Svartmörkret i december, då solen är nere i veckor. Selander Lappl. 9 (1948).
-NACKE.
1) (numera bl. tillf.) om person med svart nacke l. som är svart i nacken; äv. använt ss. okvädinsord; förr äv. ss. tillnamn. Kom(m) Lars Erichsson Suartnacka för Capitlet och begärade loff, att begifwa sigh åter till Echtenskap igen. UppsDP 22⁄11 1604. Joen swarade, Du Swartnacka får wäll hålla munnen på tigh. VDAkt. 1704, nr 94. Högberg Vred. 2: 359 (1906; i pl., om barn).
2) om fågel med svart(aktig) nacke l. hals o. d.
a) (†) fisktärnan Sterna hirundo Lin. Rothof 577 (1762).
b) (†) tättingen Phoenicurus phoenicurus Lin., rödstjärt. Möller (1790). Schulthess (1885).
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Larus ridibundus Lin., skrattmås. FoFl. 1915, s. 62 (på Öland).
3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om kvinnlig hårprydnad l. håruppsättning sammanhållen av svarta band (o. som i sht förr användes i Hälsingl.). Svartnacken sammanhålles af svarta vattrade binnikor öfver hjässan och nytjas om söndagarna i kyrkan. 1MinnNordM III. 1: 4 (1881). I Delsbodräkten .. kallades denna hårprydnad för ”nacke”. Till den vanliga kyrkdräkten hörde svarta sidenband, ”svartnacke”. SvKulturb. 1: 298 (1929).
-NÖTA. gm nötning göra (ngt) svart; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Heidenstam Birg. 280 (1901; i p. pf., om krycka).
-OLJA.
1) (numera föga br.) om svart, raffinerad tjockolja använd ss. eldningsolja l. smörjolja. SundsvP 1886, nr 151, s. 4. Vägmaskinl. 77 (1945).
2) (förr) om hjorthornsolja. (Svartolja) Hjorthornsolja .. Pyroleum animale crudum. Krook Handköpsben. 139 (1951).
(1, 3) -OLLE. (i sht förr, vard.) nedsättande l. ss. okvädinsord, om sotarpojke l. sotarlärling. ”Talte du inte om’et för mästarn, din svartolle?” hördes ur hopen en stämma. Blanche Tafl. 2: 119 (1856). Den der svartollen vill gå med i (begravnings)processionen sådan han går och står. Dens. Bild. 2: 15 (1864).
-ORIGINAL. (i fackspr.) i fråga om färgtryck, om den delfärg som återger svart text l. svart(a) symbol(er). Globen 1925, s. 27. Kartans text är maskinsatt och klistrad på svartoriginalet. Därs. 1944, s. 25.
-ORM.
1) svart(aktig) orm; särsk.
a) (†) om snoken Natrix natrix Lin. En af de ormar, som Ängelsmännerne kalla Black-Snake, och de Swenske Swart-orm. Kalm Resa 3: 136 (1761).
b) zool. om den i ö. Australien hemmahörande giftormen Pseudechis porphyriacus Shaw. 3NF (1933). DjurVärld 7: 561 (1962).
2) (†) om sjukdom l. tillstånd hos nötkreatur förorsakad (förorsakat) av orm l. mask o. som yttrar sig i svarta fläckar i munnen. Sjöstedt Husdj. 1: 179 (1860).
-OXBÄR~02 l. ~20. bot. (frukt av) busken Cotoneaster niger (Thunb.) Fries. ArkBot. II. 1: 45 (1904). VåraKulturvN 74 (1977).
-OXIDERA, v. -ing. (i fackspr.) medelst oxidationsmedel omvandla (ytskikt av järn l. stål) till svart järnoxid (som används ss. dekoration l. rostskydd); ss. vbalsbst. -ing ofta konkretare, om tekniken att svartoxidera; i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som undergått svartoxidering. Svartoxideringen är en tämligen vanlig ytbehandlingsmetod i vårt land. TT 1943, K. s. 13. Svartoxidering, brunering, av järn och stål .. omvandling av ytskikt till mörk järnoxid. TNCPubl. 67: 125 (1977). LunaVM85 1984, s. 544 (i p. pf., om hylsor).
-PALL. (förr) om (i kyrka placerad) svart pall (se pall, sbst.1 5 b) där person som begått brott l. förseelse som straff fick stå l. sitta o. schavottera offentligt; äv. i utvidgad anv., om straffet, i uttr. sitta svartpall. AFSoldan (1872) hos Aho Soldan 394. Men bör jag då nödvändigt sitta svartpall inför någon människa? Därs. 395. Ssg (förr): svartpall-ståndare. person som står ”svartpall”. Runeberg (SVS) 9: 261 (1857).
-PANNAD. [senare ssgsleden till panna, sbst.2] som har svart panna; särsk. zool. i uttr. svartpannad törnskata, tättingen Lanius minor Gmelin. Nilsson Fauna II. 1: 279 (1858).
-PAPPER.
1) (numera bl. tillf.) om silhuettpapper. Mot skogsdungen flög skatan och snart såg vi henne som klippt i svartpapper mot kvällsröd västerhimmel. Fridegård LHårdVid. 213 (1951).
2) (i fackspr.) Fotoskyddspapper, svartpapper .. svart, ljustätt, kemiskt neutralt, viktåligt, oglättat papper för inslagning av ljuskänsligt material. TNCPubl. 66: 94 (1977).
-PEPPAR.
1) om de ss. krydda (förr äv. officinellt) använda torkade svarta, omogna frukterna av växten Piper nigrum Lin.; jfr stark-peppar. En burk svartpeppar. Swart pepar halffannan skrupel. BOlavi 118 a (1578). Hwar och en af de sjuke få .. soppa, afredd den ena dagen med hwetemjöl och den andra med helgryn, tillika med smör, salt, krydd- och swartpeppar, purio och silleri. PH 14: 143 (1804). Pulver af svartpeppar sattes förr ofta till ”frosspulfver” af kinin. 2NF 21: 914 (1915). Bland olika slag av peppar .. må nämnas svart- eller starkpeppar, vitpeppar och långpeppar. VaruhbTulltaxa 1: 47 (1931).
2) bot. om växten Piper nigrum Lin. varav svartpeppar (i bet. 1) erhålles. Düben Vextr. 224 (1841). Ssgr: svartpeppar-buske. bot. till -peppar 2: växten Piper nigrum Lin. Hartman Naturk. 126 (1836). -kvarn. till -peppar 1. SvD 14⁄7 1972, s. 9. -växt. till -peppar 2, = -peppar 2. Nordenskiöld Vega 2: 433 (1881).
-PETTER, se C.
-PIL. bot. trädet Salix acutifolia Willd., spetsbladigt daggvide. Svensson Kulturv. 123 (1893).
-PLANSCH. (numera föga br.) plansch i svart (o. vitt); motsatt: färgplansch. Bandet illustreras av 38 färgplanscher .. 69 sidor svartplanscher. SvD 30⁄11 1927, s. 12. Östergren (1951).
-PLATTIG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svartfläckig. BoupptVäxjö 1788 (om sugga).
-PLÅT.
1) (i fackspr.) om (kvalitetsbeteckning för) varmvalsad, icke betad tunn plåt av stål; förr (o. ursprungligen) om järnplåt svart av från valsningen kvarstående oxid, järnplåt utan överdrag av koppar o. d. TT 1874, s. 209. Jernplåt .. utan överdrag eller s. k. svartplåt. (Ekenberg o.) Landin 454 (1892). Särskilt då det gäller tunnplåt har svartplåt övergått till att bli en kvalitetsbeteckning. SvTeknUppslB 2: 73 (1939). BraBöckLex. (1980).
2) (förr) om plåtskiva avsedd l. använd för tagning av avtryck vid (bok)tryckning. NordBoktrK 1917, s. 60. Man kopierar .. etsar .. svartplåten .. men täcker på den andra, färgplåten, över allt som skall ge färgtonen och bortetsar det övriga. Kroon Reprodukt. 61 (1935). SvGeogrÅb. 1948, s. 62.
-POLERA, -ing. gm att polera ge (ngt) en svart (o. glänsande) yta; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Snellman Gift. 31 (1842; i p. pf., om bordsskiva).
-POPPEL. [jfr t. schwarzpappel] bot. trädet Populus nigra Lin. (med svartaktig bark). Ström Skogsh. 49 (1846). Ssgr: svartpoppel-, äv. svartpoppels-allé. Hemberg NJagtsk. 73 (1897). -bestånd. Östergren (1951). -träd. = -poppel. Franckenius Spec. 2 (1659).
(1, 3) -PRICKIG. jfr -fläckig. Lind 1: 1398 (1749). I de stora spislarna hade det vräkt ned snö och sot från de stora skorstenspiporna, och den vita julgröten hade blivit svartprickig. Göth 5Stånd. 206 (1936). Avledn.: svartprickighet, r. l. f. SAOL (1950).
-PRICK-SJUKA. (i fackspr.) benämning på av parasitsvamp förorsakad sjukdom på vissa kulturväxter, särsk. sädesväxter, potatis o. tomat, yttrande sig ss. svarta prickar på värdplantans strån l. blad o. d.; förr äv. om svartfläcksjuka; äv., ngn gg, i utvidgad anv., om parasitsvampen Septoria aritici Rob. ex. Desm. Svartpricksjuka å hveteblad (Septoria graminum Desm.). LAHT 1890, s. 181. 2NF 38: 623 (1926; anfört ss. synonym till svartfläcksjuka). Särskilt våta år härjar svartpricksjukan i sädesodlingarna. Ymer 1948, s. 138. Septoria graminum (svartpricksjuka) (kan) bliva orsak till att vetefält uttunnas under vintern. SvVäxtförädl. 1: 105 (1951). Svartpricksjuka .. på potatis och tomat sjukdom orsakad av svampen Colletotrichum coccodes, som ger upphov till gulnande plantor med stora mängder små, svarta sklerotier på de underjordiska delarna. NE (1995).
-PRICK-SVAMP. lant. o. bot. om parasitsvampen Leptosphaeria tritici (som förorsakar svartpricksjuka). LAHT 1897, s. 131.
-PRUSTA. (†) växten Helleborus niger Lin., julros. Lyttkens Växtn. 1026 (1911).
-PULVER. (förr) svart pulver som blandat med vatten användes till färgning av sulkant, skoklack o. d. Materialier m. m. för skomakeri .. 50 paket svartpulver. TLev. 7⁄1 1913, s. 2.
-PÄLS. [sv. dial. svartpäls] (utom i vissa trakter numera bl. i skildring av ä. förh.) päls av svart skinn med ullsidan utåtvänd. Fatab. 1913, s. 11. Svartpälsar .. användes utanpå de vanliga vita fårskinnspälsarna vid långkörslor vintertid. Därs. 1939, s. 237. Därs. 1978, s. 131.
-RAGGIG, förr äv. -RAGGOT. som består av l. liknar svart ragg; äv.: svart o. sträv, svart o. borstig; om djur: som bär l. har svart ragg; jfr raggig 2. Suszla ur wåpuger Munn, som dän swart-raggota Mum Mum, / enär en främmande Karl däm frågar om hemlige Saker. Warnmark Epigr. L 2 a (1688). ”Söta far!” sade flickan och smekte honom på den svartraggiga kinden. Mellin Nov. 2: 555 (1832, 1867). Schildt Rönnbr. 89 (1917; om gorilla). IdrBl. 1935, nr 85, s. 6 (om ylletröja).
(1, 3) -RANDIG. försedd med en l. flera svarta ränder; äv. bildl. Lind 1: 1398 (1749). Raden kunde verka en smula svartrandig för att komma från författaren av den långt ifrån ortodoxa Människans elände. Holmberg Leopold 1: 247 (1953). särsk. [vad beträffar ordbildningen jfr uttr. svart- och vitbrokig (se -brokig)] i uttr. svart- och blårandig, svart- och vitrandig, randig i svart o. blått resp. vitt, försedd med svarta o. blå resp. vita ränder. Plymer .. fästas på hatten med svart- och blå-randiga bandrosor. MagKonst. 1827, s. 14. De svart- och vitrandiga ryska skyllerkurarna ha utgjort symbolen för .. (Finlands) ställning åren 1808—1918. Estlander 11Årt. 1: 45 (1919).
-RINGAD, p. adj. försedd med en svart ring. VetAH 1814, s. 164 (om insekts fotleder).
-RISKA. bot. svampen Lactarius necator (Bull.) Karst. (med svart(aktig) hatt). Romell Lindblad 60 (1901).
-ROCK. [jfr (i bet. 1) t. schwarzrock, eng. black coat]
1) (i vissa trakter) svart (lång)rock; metonymiskt, om person iförd svart rock.
a) svart (lång)rock. Swedberg Lefw. 431 (i handl. fr. 1705). Utefter stora gången kommo först alla äkta par, hustrun från vänster i svart sidenschalett med långa fransar, mannen från höger i sin grönskiftande svartrock och med gulnade vita handskar. Andræ GPrästg. 39 (1940).
b) om person iförd svart rock; särsk.
α) (vard., ngt ålderdomligt) om präst; ofta med nedsättande innebörd. Beskow i 3SAH XLVII. 2: 183 (1838). Här har du inget att hämta, svartrock. Salje NattBröd. 331 (1968).
β) (förr) om lärare l. magister. (Lärarna) ha lön för att lära oss, men inte för att slå oss, de svartrockarne! Blanche FlStadsg. 111 (1847).
γ) (förr) om medlem av Karl X Gustavs livgarde; i sht i pl. Jag gieck altså om afftonen medh Kongl. Maij:z lijfgarde, som kallades swartrockarne, 120 man stark .. fort recta åth Bugken. Dahlberg Dagb. 95 (c. 1660).
2) (numera bl. tillf.) bildl., ss. skämtsam benämning på fågel med svart färgteckning. Jahn DjurJägL 8 (1909; i pl., om korpar). Knöppel Öd. 14 (1918; i pl., om kråkor).
-ROCKAD. iförd svart rock. Steffen ModEngl. 408 (1893). DN(A) 30⁄3 1966, s. 17 (om domare).
-ROK. (†) fisken Gobius niger Lin., svart smörbult. Linné MusReg. 74 (1754).
-ROSIG. särsk.
1) försedd med mönster bestående av svarta rosor. 1 swartrosi tröjja .. 1 witrosi. Fatab. 1911, s. 85 (1774).
2) (numera bl. i vissa trakter) om djur: försedd med svarta fläckar; jfr rosig, adj.1 4 c α. Zetterstedt SvLappm. 1: 69 (1822; om säl). GHT 1896, nr 110 B, s. 2 (om get).
-ROST. [svampens rostbruna sommarsporer o. svarta vintersporer uppträder på gräsens blad o. strån] i sht lant. o. bot. om sjukdom på sädesväxter förorsakad av rostsvampen Puccinia graminis Pers.; äv. i utvidgad anv., om nämnda rostsvamp; jfr rost, sbst.2 3. Svartrosten å hafre går .. ej öfver å de andra sädesslagen, svartrosten å hvete synes också vara en skild form. LAHT 1894, s. 207. Svartrost .. förekommer på samtliga våra sädesslag. 2NF 28: 65 (1918). Ursing SvVäxt. Krypt. 412 (1949; om svampen). Ssgr (i sht lant. o. bot.): svartrost-angrepp. Upsala 19⁄10 1929, s. 4. -form. form av svartrost. LAHT 1896, s. 197. -härjning. SmåskrLandtbr. 8: 79 (1896). -skada. Upsala 31⁄8 1932, s. 1. -svamp. = -rost. 2UB 4: 110 (1899). -år. Året 1889 .. ett hos oss ytterst svårt svartrostår. SmåskrLandtbr. 8: 37 (1896).
-ROSTING. (†) om svampen Paxillus atrotomentosus (Batsch) Fr. (med svart fot), sammetsfotad pluggskivling. Krok o. Almquist Fl. 2: 233 (1907).
-ROT.
1) om (växt med) svart rot; särsk.
a) [jfr t. schwarzwurzel] bot. o. trädg. om (den välsmakande svarta roten av) den ss. köksväxt, förr äv. ss. medicinalväxt odlade växten Scorzonera hispanica Lin.; förr äv. om växten Sium sisarum Lin., sockerrot; ss. maträtt i sht i pl. Lundström Trädg. 53 (1852). Där fanns också ett stort jordgubbsland och frodiga stånd med svartrötter. Allardt Ottesfolk. 82 (1940). Skorzonera eller svartrot .. är en utvändigt svart till brunsvart .. nästan cylindrisk rot. Varulex. Livsm. 1942, s. 75. Östergren (1951; äv. om sockerrot). Svartrötter .. är långsträckta, jämntjocka med svart eller mörkbrunt skal och vitt kött. ModStKokb. 76 (1983).
b) [jfr t. schwarzwurz] (†) om (roten av) den förr officinella växten Symphytum officinale Lin., vallört; jfr -ört. IErici Colerus 2: 283 (c. 1645). Tag Swart-rot .. och Wiol-rot .. stöt det helt smått och koka det i Win: lägg det på et kläde och slå det om; så fördelar sig den sammanlupne bloden. Bruno Gumm. 34 (1762). Loppfrön användes förr allmänt af hattmakare, tillsammans med altherot och svartrot (roten af Symphytum officinale), vid hattars filtning. Almström KemTekn. 2: 420 (1845). Fries Ordb. (c. 1870).
2) (†) om en av parasitsvampar förorsakad sjukdom på unga plantor av vissa kulturväxter (särsk. betor), som angriper rothalsen som därvid färgas svart, groddbrand; jfr rot-brand. Fischerström 4: 347 (c. 1795). Svartrot .. visar sig som mörka långsträckta fläckar på groddplantornas hypokotyl. 2NF 37: 1195 (1925). Ssg: svartrots-pulver. (†) till -rot 1 b. Haartman Sjukd. 116 (1759). Swartrotspulver med lika mycket Saltpetter .. kan gifwas til Hostans lindrande. Därs. 53 (1765).
-ROVA. (numera bl. tillf.) svart rova; förr äv. ss. maträtt. Swart-rofwor .. kokas .. hela och ätas i stället för Watn-gröt med Sill. Hülphers Norrl. 2: 173 (1775). Jämtlänningen kokar sina Swart-rofwor hela, och äter dem i stället för wattengröt med Sill. Fischerström 3: 98 (1783).
-RUFSIG. svart o. rufsig. Siwertz JoDr. 377 (1928; om person).
-RUGGIG. svart o. ruggig (se d. o. I 1, 2). Wacklin Minn. 3: 54 (1845; om hår). Fogelström Vakna 278 (1949; om hund).
(4 b δ ζ') -RUNA. (†) trollruna. Att man tillägnade sielfwa Runestafarne en .. hemlig kraft, hwarföre the och blefwe kallade Swartruner. Verelius Run. 15 (1675). Att then stygge swartekonsten, icke allenast öfwades med swart-runer. Tiällman Gr. 53 (1696).
-RUTIG. jfr rutig 2 c; äv. [jfr -brokig] i uttr. svart- och rödrutig, svart- och vitrutig, försedd med svarta o. röda resp. vita rutor. BoupptSthm 4⁄7 1675, s. 1031 a. Golfvet i alla rummen är svart- och rödrutigt. Strindberg Svanehvit 111 (1902). Svart- o. vitrutiga ylletyger. SvD 2⁄12 1926, s. 6.
-RYGG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fisken Alosa kessleri Grimm (med svart rygg). I Storsjön finnes ett slag af stor och fet sik; äfven ett annat magert, svartrygg kalladt. NorrlS 1—6: 114 (1802). 2SvUppslB 25: 1149 (1953).
-RYGGAD. = -ryggig 1. Sehlstedt 1: 11 (1861; om fiskar). FoFl. 1949, s. 58 (om schakaler).
-RYGGIG, förr äv. -RYGGOT.
1) som har svart(aktig) rygg (se d. o. 14). Svartryggig Ringärla. Nilsson Fauna II. 1: 376 (1858). Ahrenberg Öst. 81 (1890; om abborrar).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om nötkreatur: svart med en vit strimma längs ryggen; jfr ryggig 1 b. VgFmT I. 8—9: 84 (1554). Adlerbeth Æn. 144 (1804).
-RYKANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) om skorsten: som ger ifrån sig svart rök. Agardh BlSkr. 2: 176 (1853).
-RÅTTA. om gnagaren Rattus rattus Lin., svart råtta, hamnråtta, takråtta. Lagerlöf Holg. 1: 67 (1906).
-RÄV. (svart- 1552 osv. svarte- 1671) färgvarietet av räv, kännetecknad av mer l. mindre svart päls; äv. om (plagg av) skinn l. pälsverk av sådan räv; jfr silver-räv. Et rÿggefoder aff suart räffuer. SkinnkamRSthm 1552 A, s. 6. De pälsverk, som här omtalas, är svarträvens kostbara helsvarta skinn med vita insättningar i bringan. TurÅ 1946, s. 114. Ssgr: svarträvs- l. svarträv-päls. Wester Aksakov Fam. 124 (1911). -pälsverk. BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 2, nr 9, s. 19. -skinn. Nemnich Waarenlex. 108 (1797).
-RÖD. röd med skiftning i svart, mörkröd; äv.: svart och röd. En svartröd halsduk. Swarth Rötth flogell. TullbSthm 10⁄9 1548. Dalin (1854; äv.: svart och röd). Tyvärr blev håret (vid färgning) svartrött i stället för kolsvart. Strömstedt MittLiv 2: 96 (1982).
-RÖDING. om form av större fjällröding (Salvelinus alpinus Lin.). Nilsson Fauna 4: 429 (1853). Lilljeborg Fisk. 2: 615 (1888).
(1, 3) -RÖKT, p. adj. svart av rök, rökt svart. SvLittFT 1834, s. 316. Den svartrökta öppna spisen. Fogelström DrömStad 37 (1960).
-SAND. svartaktig sand l. sandig jordart bestående av ett lager av hopsvämmade tungmineral o. bergartsfragment. Lundell (1893). Mylla på botten af dels svartsand, dels torfjord och dels kalkunderlag. PT 1912, nr 65 B, s. 2.
-SANDIG. [delvis till -sand] (†) om jordmån: som innehåller l. utgöres av svartsand. Ruuth PVetA 1813, s. 34.
(4 a) -SEENDE, n. (numera föga br.) svartsyn, pessimism. Hallström Sparfv. 81 (1903).
-SENAP.
1) om växten Brassica nigra (Lin.) Koch (med bruna, skarpsmakande frön). Swart Senap, Kjöks-Senap, Senap, Simp, Sinapis nigra wäxer wild på åkrar i Skåne och på Gottland. Rothof 510 (1762); möjl. icke ssg. Möller 3: 318 (1790).
2) koll. l. ss. ämnesnamn, om frön l. frökärnor av svartsenap (i bet. 1); äv. om på varierande sätt (gm malning, pressning, tillsats av olika kryddor l. vätskor o. d.) framställd pulver- l. pastaartad produkt av sådana frön osv., med användning ss. krydda, förr äv. ss. läkemedel. Sönderkrossad och blandad med litet ljumt vatten till en tunn s. k. senapsdeg, begagnas svartsenap såsom ett starkt hudrodnande .. medel. NF 14: 865 (1890). Svartsenap .. Linné ansåg dessa frön hava en stimulerande och diuretisk verkan. Gentz Lindgren 217 (1933). Svartsenapen är officinell i alla kulturstater, och erhålles på de svenska apoteken i form av svartsenapsfrön, senapsolja, senapssprit och senapspapper. Hewe VälsignVäxt. 114 (1939). Krook Handköpsben. 139 (1951). Ssgr: svartsenaps-, äv. svartsenap-frö. till -senap 1. Hewe VälsignVäxt. 114 (1939). -olja. till -senap 2. olja som erhålles l. kan erhållas ur svartsenapsfrön. (Ekenberg o.) Landin 773 (1894). -släkte(t). (†) till -senap 1: (i äldre botanisk systematik) om växtsläktet Melanosinapis (DC.) Schimp. & Spenn. ArkBot. II. 1: 51 (1904). -ört. till -senap 1, = -senap 1. För över 2,000 år sedan beredde romarna av svartsenapsörten bordssenap på precis samma sätt som den beredes i dag. Hewe VälsignVäxt. 23 (1939).
-SIDA. [jfr d. sortside] (numera föga br.) om sälen Pagophilus groenlandicus Erxl., grönlandssäl (som på en gulvit grundfärg har svart huvud o. på vardera sidan av kroppen en långsträckt, oregelbundet formad svart fläck). Den för eskimåerne så oumbärliga grönlandssälen eller svartsidan, Phoca grönlandica. Chydenius ExpSpetsb. 267 (1865). Svartsida, detsamma som grönlandssälen. 2NF (1917).
-SIDE-FJÄRD-SÄL. (†) = -sida. ÖoL (1852).
-SIDIG. [sv. dial. svartsidig] (†) om nötkreatur: som har svarta sidor med insprängda vita, små, oregelbundna fläckar. 1 st Ko, Swartsidig, Kulla. BoupptRasbo 1765.
(4 b) -SINNAD. (†) gemen, elak(artad). 2RARP 16: 156 (1747).
(4 a) -SJUK.
1) i fråga om kärleks- l. vänskapsförhållande: som befinner sig l. brukar befinna sig i ett tillstånd av plågsam ängslan l. oro vanl. i förening med vrede l. hat l. vanmakt l. förtvivlan l. svårmod o. d. av fruktan för l. vid tanken l. misstanken att den person, vars kärlek (l. vänskap) man ensam vill äga, älskas av l. älskar ngn annan, varför den älskade (l. vännen) ofta misstänksamt bevakas; (sjukligt) vaksam l. misstänksam o. d.; särsk. i uttr. svartsjuk på, förr äv. mot l. över ngn l. ngt, misstänksamt l. förbittrat l. ogynnsamt o. d. stämd mot ngn l. ngt. Schroderus Dict. 173 (c. 1635). Svartsiuk mot mig och pijgan. Holmström Vitt. 200 (c. 1700). Dalin Arg. 1: 302 (1733, 1754: öfwer). Han .. var svartsjuk på den hänsyn, hon ägnade minnet af en man som hon aldrig älskat. Lundegård Tannh. 1: 148 (1895). Jag undrar rent av om det inte är så att du är en smula svartsjuk på de unga män som kommer här i huset. Hedberg DockDans. 99 (1955). Det framgår .. att han är svartsjuk, att det plågar honom att tänka på hennes man. Werin Ekelund 1: 253 (1960). särsk.
a) i överförd anv., om temperament, ilska l. ögon o. d. Juno satt lijk som på wakt / Gaff med swart-siukt Öga akt. Lucidor (SVS) 1: 182 (1672). Svartsjuka misstankar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Han mer ej styrdes af förnuft / Men gaf åt svartsjuk ilska luft. Arnell Scott Sjöfr. 69 (1829). KiromantHeml. 54 (1946; om temperament).
b) oeg. l. bildl.; förr särsk. i uttr. hans svartsjuka härlighet, ss. skämtsam titel använd till l. om svartsjuk person. Iag haffuer intet talt wid hans swartsiuka härligheet änu. Ekeblad BrClEkeblad 52 (1652). (Himlen) är swart-siuk öfwer Jorden. Lucidor (SVS) 1: 30 (c. 1670). När jag kommit inom det sköna Willåttinge härad .. mötte mig på vägen den tidiga Augusti-natten, som svartsjuk hindrade mig från åsynen af hvarje annan skönhet utom dess egen. Törneros (SVS) 2: 88 (1827). Här frågan gäller ej om sådan kärlek, / Som vill besitta fullt sitt föremål / Och svartsjuk uteslutande det ega / Samt skydda emot hvarje främlings anblick. Oscar II 2: 9 (1861, 1887).
2) [jfr t. schwarzsüchtig, melankolisk, svårmodig] (†) svårmodig l. nedstämd l. sorgsen o. d. Släng din Peruk och bulta din Hjessa, / Blif ej svartsjuk, blödig och rädd; / Lät mina ögon tårar prässa / Uppå Ulla Winblads bädd. Bellman (BellmS) 1: 15 (c. 1769, 1790).
3) som sjukligt l. ängsligt o. nitiskt vakar (över ngn l. ngt som man värderar högt); sjukligt l. ängsligt mån l. angelägen l. aktsam (om ngn l. ngt); numera i sht ss. adv. Ett wenligit Ögnebleck eller löye, kan förbittra en som är swartsiuk om sin Hustru. Palmchron SundhSp. 189 (1642). Han .. (är) ej så svartsjuk om nödige efterrättelser utur sitt Collegio .. utan meddelar dem gärna åt dem som det åstundar. BenzelBr. 47 (1730). Drottning Margaretha .. var .. svartsjuk om sin makt. Botin Utk. 432 (1764). Ingen kunde vara mindre svartsjuk om sina otryckta skatter än Warmholtz. Snoilsky i 3SAH 17: 171 (1903). Han vaktade svartsjukt sitt biblioteks skatter. Beckman SprL 156 (1918). Det finnes en hemlighet, som jag alltid svartsjukt hållit för mig själv. Wasastjerna Duveen Konäss. 301 (1936). Modern var mycket svartsjuk om sonen, och när denne förälskade sig i en glad och vacker tjänarinna .. blev modern utom sig. Hagberg DödGäst. 553 (1937).
4) (ngt ålderdomligt) avundsjuk; missunnsam; särsk. i uttr. svartsjuk på, förr äv. över ngn l. ngt, avundsjuk på ngn l. ngt; äv. i överförd anv. om ögon o. d.; äv. oeg. l. bildl. På andras välstånd man et svartsiukt öga hade. TRudeen Vitt. 271 (1683). Ödet swartsiukt på hans förra Segrar, bryter, / Hans klinga mit utaf. Knöppel Reg. 27 (1741). Swartsiuke öfwer de arbetsamma bien, kommo desse getingar fram och gjorde skada med sina bett. Sahlstedt CritSaml. 51 (1759). Vara svartsjuk på ngn .. (avundas). Cannelin (1921). Att .. de skotska ädlingarna voro svartsjuka på Wallace’ popularitet och därför övergåvo honom i slaget vid Falkirk. KyrkohÅ 1941, s. 94. Avledn.: svartsjukhet, r. l. f. (†) till -sjuk 1, om egenskapen l. förhållandet att vara svartsjuk. Dähnert 52 (1746). JGOxenstierna 5: 152 (c. 1817).
-SJUKA. (svart- 1648 osv. svarte- 1615—1674) [delvis till -sjuk]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1, om elakartad, epidemisk sjukdom hos person l. husdjur, yttrande sig i svarta fläckar i halsen. SFS 1863, nr 32, s. 20 (angivet ss. liktydigt med mjältbrand). En .. elakartad boskapspest .. kallas .. svartsjuka. SöndN 1873, s. 125. Vad det var för sorts epidemier visste man inte, men en av dem blev kallad ”svartsjukan”, därför att de angripna svartnade nere i halsen. Vi 1951, nr 20, s. 7 (om förh. 1867).
2) till 4 a, om den känsla av fruktan l. avund som plågar en svartsjuk (se d. o. 1) person; tillstånd som utmärks av misstro rörande en annan persons kärlek l. vänskap o. fruktan för dennes intresse för l. kärlek osv. till en annan l. andra personer; jfr -sot, sbst.1 2. Lida av l. gripas av svartsjuka. Phrygius FormHonMatr. E 4 b (1615: Swartesiuka). Swartsiuka, är den plågan, som aggar en menniskia, när hon inbillar sig intet ha lika genkiärlek af den hon innerligen älskar. Kling Spect. Tt 1 a (1735). Det uppstår (hos vuxna djur) swartsjuka emellan hannarna. Holmström Ström NatLb. 1: 95 (1851). I hennes hjärta uppflammade en .. kvalfull, på en gång skarpsynt och blind svartsjuka. Wester Aksakov Fam. 219 (1911). Outsägligt intagande hade hon tidigt bortgifts med den mycket rika greve Rocca-Saporiti i Milano, som utan den ringaste anledning bevakade henne med en svartsjuka utan like. Lagergren Minn. 6: 78 (1927). särsk. (†) i uttr. fatta svartsjuka på ngn, bli svartsjuk på ngn. Serenius 45 (1741).
3) till 4 a, om den känsla av ängslan l. nit l. omsorg om ngt som ngn har som är svartsjuk (se d. o. 3). Den misztänksamma swartsjuka, med hwilken .. (Herodes) bewakade sin krona. Melin JesuL 1: 243 (1842).
4) till 4 a: avundsjuka; jfr -sjuk 4. Block MotalaStr. Dedik. 10 (1708). Jalousie eller Swartsjuka har ofta rum hos et Barn, som märker at det ej blifwer så firadt som desz Syskon. Rosenstein BarnSj. 78 (1771). Får så de större syskonen hjälpa till med vården av lillan behöver ingen svartsjuka uppstå. Form 1950, s. 158. Moderns skräck för att livet snart skall vara slut yttrar sig i hysterisk svartsjuka på dotterns ungdom. DN(A) 6⁄10 1964, s. 14. Ssgr (till -sjuka 2): svartsjuke-anfall, förr äv. svartsjuks-. Agrell Tolstoj Kar. 1: 492 (1925). -drama. drama som utspelas på grund av svartsjuka. Jensen Goldschmidt Mex. 113 (1926). -feber. (numera bl. mera tillf.) feber (se d. o. 2) som uppstår på grund av svartsjuka. Missförståndet 68 (1740). -gräl. jfr -drama o. -scen. Cederschiöld Artist. 22 (1915). -idé. om sjuklig idé l. föreställning hos en person, som förorsakas av (ogrundad) svartsjuka. SFS 1916, s. 837. Hans .. äktenskap slås i spillror av hans uppdykande förföljelse- och svartsjukeidéer. Linder IbsStrindbg 82 (1936). -mord. mord förorsakat av svartsjuka. Fogelström Somm. 217 (1951). -scen. (-sjuks-) jfr scen 4 o. -drama. Strindberg Brev 6: 135 (1886). -uppträde. jfr -drama o. -scen. Granqvist Grev. 2: 28 (1932). -utbrott. DN 5⁄11 1973, s. 4.
(4 a) -SJUKAS. [delvis till -sjuk] (†) bli l. vara svartsjuk. Kling Spect. Zz 1 a (1735). Därs. Uu 2 b.
-SKALLE. särsk. (vard.) ss. nedsättande benämning på mörkhyad l. mörkhårig person; särsk. om utlänning l. invandrare. DN 3⁄7 1977, s. 5 (om utlänningar).
(4 b) -SKATT. (numera föga br.) om oskälig l. otillåten skatt; äv. mer l. mindre bildl. Lejonet .. utkräfver uti hvad man skulle kunna kalla svartskatt, så mycket kreatur, att de uti värde uppgå till tiodubbelt emot hvad Araben i penningar betalar till scheiken. Hwasser VSkr. 3: 282 (1858, 1869). När dödskalleflaggan fladdrade på alla världens haf och barbareskstaterna togo svartskatt af all världens nationer. Lindqvist Dagsl. 2: 127 (1900).
-SKIFFER. geol. kol- o. sulfidhaltig, svartaktig lerskiffer; jfr -hall, -häll, -hälla. Ett lager af Svartskiffer eller Svart-Hall, som är en mager brand-skiffer med få eller inga glänsande streck af Kol. Wikström ÅrsbVetA 1824, s. 553. TNCPubl. 86: 256 (1988).
-SKIMLIG, äv. -SKYMLIG, förr äv. -SKYMLOT. (i ä. hippologiskt fackspr.) i fråga om hårbeklädnad hos djur (särsk. häst): som har vit l. grå färg som skiftar i svart (på grund av insprängda svarta hår). Suarttskÿmblotte hester. StallRSthm 1556—60, s. 33. En gammal varg är vanligen om vintren rostgrå eller gulaktigt grå, med mycket svart inblandadt långs åt ryggen och på svansen, samt svartskymlig nedåt sidorna. Nilsson Fauna 1: 220 (1847).
-SKIMMEL.
1) (i ä. fackspr.) svartskimlig häst (l. annat djur). Billing Hipp. 123 (1836). Svartskimmeln har svarta och hvita hår, däraf de senare blott i ringa mängd. Nauckhoff Häst. 87 (1896).
2) (i fackspr.) om färg som är karakteristisk för en svartskimmel (i bet. 1). JägUppslB 596 (1989).
-SKIMRANDE, p. adj. jfr -glänsande; äv. bildl. Albert och Julia .. är en svartskimrande dikt om det ”passionens välde” som Stagnelius tidigare avsvurit. IllSvLittH 3: 170 (1956). Sandgren Förklar. 113 (1960).
-SKINANDE, p. adj. skinande svart, svartglänsande. Hildebrand MagNat. 289 (1650).
-SKJORTA.
1) (i sht i vissa trakter) svart skjorta. IllSvOrdb. (1955).
2) om person iförd svart skjorta; särsk. om anhängare av det italienska fascistpartiet under 1920- o. 30-talen, fascist; i sht i pl. Lundh FörfResa 2: 212 (1924).
-SKO. [sv. dial. svartsko] (förr) sko tillverkad av blankläder som särsk. användes vid högtidliga tillfällen. VetAH 1803, s. 270. De s. k. svartskorna, hvarmed menas de stöflar och resårskor .. hvilka här användas ytterst sällan och då endast vid högtidligare tillfällen. Heurgren Polc. 30 (1892). Elgström BorgMeschÄv. 28 (1929).
-SKRIFT.
1) (numera föga br.) om blyertsskrift. Redan år 1854 hade ingeniörsassistenten John på centralstationen i Wien uppställt (telegraf)apparater för svartskrift. Nyström Telegr. 169 (1869). jfr SoS 1915, s. 102.
2) [jfr t. schwartzdruck] (i vissa kretsar) om vanlig svart tryckt text, särsk. motsatt: punktskrift. SOU 1976, 20: 91. Bindestreck (i punktskrift) utsätts efter samma mönster som i svartskriften. HandlednPunktskr. 19 (1990). Svartskrift får .. betraktas som ett specialuttryck inom synskadeområdet för att skilja vanlig text från punktskrift, tal och E-text (datorlagrad text). SAOBArkSakkSvar (1997). Ssgr (i vissa kretsar; till -skrift 2): svartskrifts-bok. bok med svart tryckt text. Trowald TextTal 25 (1978). -läsare. Samma stilanalys har presenterats i SRF:s förbundstidning så att synskadade ”svartskriftsläsare” .. har kunnat rösta. MångLäsMer 14 (1993). -tryck. Juridiskt är punktskrift som tryckt skrift jämställt med svartskriftstryck. SAOBArkSakkSvar (1998).
-SKRÄDDARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skräddare som specialiserat sig på att sy svarta kläder (frackar, jacketter o. d.). UNT 12⁄1 1920, s. 6.
-SKUGGAD, p. adj. som har l. är försedd med en svart färgton l. skugga (jfr skugga, v. 7 (a)). Det steg tårar i de svartskuggade ögonen. Benedictsson Ber. 108 (1887). Han .. kastade en sidoblick på den anskrämliga gestalten i fönsterrutan. Gul och svartskuggad och kvalificerad för vilken skräckfilm som helst. Andersson Snöljus 20 (1979).
-SKUGGANDE, p. adj. som ger en svart skugga. Svartskuggande kastanjeträd. Österling Fränd. 1: 52 (1912).
-SKUGGIG. Närmast mig har jag en svartskuggig kanal eller å, inhägnad på båda sina stränder af en tjock rand buskar. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 239.
-SKURARE. (förr) vid förtenneri: person med uppgift att gm skurning (med slipmedel l. rengöringsmedel) göra ngt svart o. blankt? Wid Förtenneriet .. mästaren niuter (i arbetslön) 1 Dal(er) 2 öre .. en hwit- och en swart-skurare tilhopa 9 öre Silf(wer)m(yn)t. Rinman Jernförädl. 140 (1772).
(4 a) -SKÅDARE. (i sht i vitter stil) om pessimist. FinT 1919, 1: 4.
(4 a) -SKÅDNING. (numera mindre br.) om pessimism. Den konstgjorda svartskådningen, som icke ens i literaturen .. har fått makt med oss, skall sannolikt aldrig kunna öfverväldiga en riktig stockholmare. Lundin NSthm 162 (1888).
-SKÄCK. häst med svarta fläckar (på vit botten). Florman HästKänned. 133 (1794). Allt efter fläckarnas färg skiljer man mellan svart-, brun- och rödskäckar. Hästen 12 (1938).
-SKÄCKIG. vit med inströdda (stora) svarta fläckar; i sht om häst, äv. om nötkreatur; jfr -brokig o. skäckig 1 a. En svartskäckig häst. Sjöstedt Husdj. 1: 256 (1860; om nötkreatur).
-SKÄGG. särsk. (i sht vard. l. i vitter stil, mera tillf.) metonymiskt, om man med svart skägg. Schultze Ordb. 4156 (c. 1755). Stor tack, lillefar, skrattade svartskägget och klappade honom beskyddande på axeln. Lindqvist Dagsl. 2: 17 (1900).
-SKÄGGAD. (numera föga br.) = -skäggig. Lind 1: 1398 (1749).
-SKÄGGIG, förr äv. -SKÄGGOG l. -SKÄGGOT. som har svart skägg. Holm NSv. 75 (1702: swartskäggote, sg. best.).
-SKÖL. (†) om diabasgång. VetAH 1772, s. 41. Svartsköl kallas Trappen, hälst då han finnes uti strykande gångar. Rinman (1789). Trapp, Trapezius. Kallas äfven Svartsköl, Blåbest .. består af Järnlera med en liten andel Kalk, ofta några Fältspatskorn eller andra stenarter. Retzius Min. 257 (1795).
-SKÖRL. (†) svart turmalin. (Lat.) Corneus Trapezius .. (Sv.) Trapp. Swartschjörl. Wallerius SystMin. 1: 361 (1772). (Lat.) Corneus, (sv.) Hornberg (Glänsande; Tjerf hornskifwer, horn- eller skjörl-blände, eller strålskimmer, trapp eller swart-skjörl). Brander NatH 135 (1785). Möller 1450 (1807).
(1 v ζ) -SKÖT l. -SKÖTE l. -SKÖTA. [sv. dial. svartsköta] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om sköt som är tom på strömming när den vittjas; särsk. i uttr. draga svartskötar, få klen fiskfångst. Arwidsson Strömm. 20 (1913; fr. Hälsingl.). Strömmingen hade tydligen stått i brinken, ty mot slutet av lagnet tunnade det av igen, och det blev svartskötar. UNT(A) 1943, nr 177, s. 8.
(8) -SLAKT. (vard.) slakt utan tillstånd. SvD 8⁄10 1942, s. 13.
(8) -SLAKTA. (vard.) jfr -slakt. SvD(B) 19⁄11 1942, s. 6.
-SLINGAD, p. adj. (†) som har invävda l. inflätade trådar av svart färg; jfr slinga, v.1 III 3 a. BoupptVäxjö 1817 (om strumpor).
-SMIDE. (i sht förr) motsatt: fin- l. klensmide.
1) abstr.: smide av tyngre slag; särsk. om sådant smide avseende tillverkning av redskap l. föremål av järn l. stål som upphettas i ässja o. sedan bearbetas med slägga o. hammare (utan vidare bearbetning); förr äv. konkret(are), om företag l. anläggning o. d. för sådant smide l. om näring(sform) som sådant smide innebar; jfr grov-smide 1, manufaktur-smide. Grofft eller så kallat swart smide. BlBergsV 17: Bil. 3, s. 1 (1724); möjl. icke ssg. Den gröfre manufacturen i jern och stål, eller det så kallade svartsmidet, tilskyndar undersåtarne i Riket åtskilliga fördelaktiga näringar. Bergv. 2: 617 (1752). Bör Directeuren öfwer swartsmidet hafwa wård och inseende öfwer alla de werkstäder, uti hwilka arbetet sker med hammare eller tilhjelp af wattenwerk. Därs. 3: 12 (1757). Den glada utsigt, att Svartsmidet blifvit efterhand med allt större omsorg vårdadt. JernkA 1819, s. 67. NE (1995).
2) konkret: föremål förfärdigat gm svartsmide (i bet. 1); i sht i pl. l. koll. (närmande sig l. övergående ss. ämnesnamn); jfr grov-smide 2, manufaktur-smide. Hwit-smide kalla .. (engelsmännen) skärande instrumenter, som knifwar, saksar .. swart-smide, häst-skor, söm (osv.). König LärdÖfn. 5: 199 (1747). Svartsmide. Därunder förstås allehanda gröfre järn- och stålmanufactur-arbeten, som .. kan vara färdigt med svart yta, eller utan at filning och polering däruppå behöfver göras. Rinman (1789). En vacker kollektion af svartsmide. TT 1897, Allm. s. 188. Svartsmiden, d. v. s. bultar, muttrar, nitar och rälsspik. 2UB 6: 310 (1904). Helmfrid Holmen. 224 (1954).
-SMINKAD, p. adj. Falck 5ÅrStrindbg 305 (1935).
-SNOK. [jfr eng. black snake] i sht zool. svart snok (se snok, sbst.2 1 b δ α'). SvUppslB (1935).
-SNÄPPA. zool. vadarfågeln Tringa erythropus Pall. (med kolsvart sommardräkt). Kolthoff DjurL 262 (1899).
-SOPPA. [jfr lt. swartsuppe, d. sortsuppe]
1) om soppa med svart färg; äv. bildl; jfr -såd. En swart-soppa på wilt. Möller 1: 230 (1755). Äfven tillredes (av lapparna) en svartsoppa af renblod med mjöl. Palmblad Norige 50 (1846). I sjelfva trollkitteln, der våld och grymhet, liksom lögn, fåfänga och bedräglighet kokat sin starkaste svartsoppa. Lundgren MålAnt. 3: 163 (1873). särsk.
a) om avredd soppa beredd av gås- (l. svin)blod, buljong, spad från kokta äpplen, vin, matättika o. ett stort antal kryddor (o. som äts i sht i s. Sverige särskilt vid Mårtenstid); jfr svart, adj. 1 g ε. Lind 1: 772 (1749). Svartsoppan var i Skåne en vanlig rätt i samband med höstslakten. BraBöckLex. (1980).
b) hist. om kraftsoppa tillredd av fläsk, blod, ättika o. salt o. som ingick i spartiaternas kosthållning; jfr svart, adj. 1 g ε. (Fr.) Brouet noir .. (sv.) svartsoppa, som fordom brukades af Spartanerna. Dalin FrSvLex. 154 (1841).
2) (†) i bildl. anv. av 1, om svart lösning, bad l. blandning avsedd för strykning på läder l. skinn. (Det) rostiga Järnextraktet slås .. uti en Järngryta .. och däruti lägges .. Mjölonris .. Denna swartsoppa kokas .. och strykes sedan på Hårsidan af det beredda Ljuftlädret. Rinman JärnH 675 (1782). Olivfärg. Härtill användes ett afkok å indiskt gulholts, ett af berberisrot samt alunvatten, svartsoppa och en svafvelsur indigolösning. AHB 53: 59 (1871).
-SOT, sbst.1 (svart- 1669—1885. svarte- c. 1696) (†)
1) till 1: om svår form av gulsot där den gula färgen mörknar o. närmar sig svart; jfr sot, sbst.2 1. Holmberg 1: 1053 (1795). Schulthess (1885).
2) till 4 a, = -sjuka 2; jfr sot, sbst.2 2. Lucidor (SVS) 1: 123 (1669). Bergius Småsak. 7: 86 (1757). Ssgr (till -sot 2; †): svartsot-anda. anda (se ande VIII 4) som kännetecknar l. utmärker svartsjuka. TRudeen Vitt. 223 (1689). -doll. (-dull) ursinnig l. galen på grund av svartsjuka. Är Jomfrun glahd-lynt strax bli’er han så swart-soot dull / At tänckia sådant skeer för annan Orsaak skull. Lucidor (SVS) 1: 122 (1669).
-SOT, sbst.2 (numera knappast br.) om sotliknande svart pulver l. massa som parasitsvampar av släktet Ustilago (Pers.) Roussel förorsakar i samband med angrepp på fanerogam växt (särsk. sädesväxt); äv. i utvidgad anv., dels om parasitsvamp(ar) framkallande sådant sot, dels [sannol. med anslutning till sot, sbst.2] om av denna (dessa) framkallad sjukdom hos växt; jfr sot, sbst.3 2, flyg-sot. De svampar, som orsaka stinksotet eller brand hos vinterhvetet och flyg- eller svartsotet hos vårsäden, äro mycket nära beslägtade. LAHT 1884, s. 310. Svartsot, sotbrand .. angriper .. ej höstsäd. Juhlin-Dannfelt 371 (1886). Svartsot, flygsot .. förorsakar kolax på korn och hafre. Holmström Naturl. 2: 116 (1889). SAOL (1950).
(1, 3) -SOTAD, p. adj. svartfärgad med sot. Hedin Transhim. 1: 605 (1909; om tak).
(1, 3) -SOTIG.
1) full av l. bemängd med sot. Hans haka .. liknade en kittelbotten. Inte en svartsotig, men en rundröd en, som en kopparkittel. Carlsson ÄlvTimm. 27 (1949).
2) som har (helt l. delvis) sotfärg; särsk. om djur med tanke på färg l. färgteckning: som (mot bakgrund av en ljusare l. röd bottenfärg) har inslag av svart. GenMRulla 8⁄10 1711 (om häst). Gosselman Col. 1: 109 (1828; om fågelvingar).
(4 b (δ)) -SPEGEL. särsk. (i sht om ä. förh.) magisk spegel, trollspegel; äv. bildl. En svartspegel .. en trollspegel, som elfvornas drottning tappat i morgondimman. Topelius Läsn. 8: 134 (1896). Allt står så klart och dock så fjärran som i en målares svartspegel, icke tungt och fast som verkligheten utan mjukt och böljande. TurÅ 1902, s. 18.
-SPETSAD, p. adj. svartspetsig; särsk. om fågelvinge o. d. LB 2: 19 (1899; om säd). Klinckowström BlVulk. 2: 116 (1911; om fågelvingar).
-SPETSIG. svart o. spetsig; särsk. om fågelvinge o. d. Rosenberg OsKvism. 112 (1934).
-SPETT. [jfr t. schwarzspecht] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hackspetten Dryocopus martius Lin., spillkråka. Swartspetten eller Spillkråkan, som är swart med röd hjessa. Holmström Ström NatLb. 2: 26 (1852). Ssg: svartspett-släkte(t). (†) släktet Dryocopus Boie. BonnierKL (1927). 2SvUppslB (1953).
-SPRUTIG. (†) svartfläckig l. svartprickig. Rinman JärnH 529 (1782). Möller (1807).
-SPRÄCKLIG, förr äv. -SPRÄCKLOT. som är försedd med svarta oregelbundna fläckar l. strimmor l. ränder l. prickar (på en botten bestående av en l. flera färger) l. som har fläckar osv. (av en l. flera färger) på svart botten; äv. [jfr -brokig] i uttr. svart- och vitspräcklig. IErici Colerus 1: 25 (c. 1645). Wallerius Min. 47 (1747; om marmor). Vargen .. grå, svartspräcklig, långhårig med yfvig svans. Berlin Lrb. 31 (1880). De svart- och vitspräckliga hackspettarna med sina lingonröda nackar. Rosendahl SkogÅbor 89 (1932).
-SPRÄNGD, p. adj. som har svarta stänk l. (fläckformiga l. strimmiga) svarta inslag, insprängd med svart. Lindqvist Dagsl. 3: 208 (1904; om tegel).
-SPÄTTIG, förr äv. -SPÄTTOT. [sv. dial. svartspättig] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om djur, särskilt nötkreatur: som har svarta fläckar i teckningen. Ett par gille otser en rödspettot Och en suart spettot. VgFmT I. 8—9: 84 (1554).
-STAMMIG. som har svart stam (se stam, sbst.3 I 1). Hedberg Vandr. 17 (1910). Under de svartstammiga, skuggande stenekarna. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 326 (1932).
-STARE. [sv. dial. svartstare] om fågel med svart teckning; särsk. (o. numera bl., i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) om tättingfågeln Turdus merula Lin., koltrast; förr äv. dels om fågeln T. philomelos Brehm, taltrast, sångtrast, dels om tättingfågeln Sturnus vulgaris Lin., (vanlig) stare; äv. bildl. Turdus merula L. .. (svartstare). ORudbeck D.y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 11. Fischerström Mäl. 168 (1785; om koltrast). Ström SvFogl. 27 (1839; om S. vulgaris). Hagberg Shaksp. 3: 315 (1848; bildl., om person). Schulthess (1885; med hänvisning till taltrast).
-STARR. bot. halvgräset Carex atrata Lin. (med svarta axfjäll). Fischerström 4: 288 (c. 1795).
-STEN. [jfr t. schwarzstein] om svartaktig bergart; svart porfyr, diabas, basalt; i sht förr äv. om mindre stycke skuret ur l. om pulver utvunnet ur sådan jordart o. använt ss. färgämne o. d.; jfr -sköl. Somlige bruka (vid teckning) jämte penn-dragen något litet upblött Tusch, eller Bister som är väl upblött Sot; andre Blodsten, andre Svartsten. Miniatursk. 82 (1784). Svartsten .. kallas trappen vid glasbruken, där den mäst brukas til svarta glasflusser. Rinman (1789). Ett verktyg af svartsten (från stenåldern) .. är funnet i Stockholmstrakten. Uppl. 1: 172 (1902). Då svartstenen å djupet öfvergick till blodsten hade malmbottnens bredd .. blifvit ökad med 2 till 4 alnar. GeolFF 1918, s. 850. Ssgr: svartstens-gruva. (förr) Lind 1: 334 (1749). -malm. (numera bl. tillf.) svartmalm, magnetit. Magnetiten eller svartstensmalm motsvarar kemiskt järnoxidoxidul. De Geer SvNatRiked. 1: 196 (1946).
-STICK. sömn. särsk. konkret: broderi i svart på vitt som tjänar som prydnad på klädesplagg; äv. konkretare, om tekniken. Prydnadssöm: svartstick eller annan lämplig teknik. SFS 1950, s. 95. Svartstick .. har sedan gammalt sytts i Dalarna med svart silke på tätt fint, vitt linne. StSyHandarbB 119 (1972). Ssg (i sht förr): svartsticks-kläde. kläde med svartstick. TextBildv. 81 (1925; från Dalarna).
-STJÄRTAD. som har svart stjärt; särsk. (numera föga br.) i uttr. svartstjärtad långnäbba, fågeln Limosa limosa Lin., rödspov. Ström SvFogl. 61 (1839). Svartstjärtade långnäbban. Rosenius SvFågl. 4: 310 (1935).
-STORK. om fågeln Ciconia nigra Lin., svart stork (som tillfälligt häckat i Sverige). Malm Fauna 276 (1877). Rosenius SvFågl. 4: 34 (1931).
-STRECKAD. som har svarta streck. Nilsson Fauna II. 1: 458 (1858; om huvudet på gulsparv).
-STRECKIG. jfr -streckad. Cortin SvampHb. 53 (1937; om svamps hatt).
-STRIERAD, p. adj. jfr striera b o. -streckad. VetAH 1814, s. 171 (om insektsvingar).
-STRIMMIG. som har svarta strimmor; äv. [jfr -brokig] i uttr. svart- och vitstrimmig, som har svarta och vita strimmor. Weste (1807). Grönspetten är smutsigt grön med röd nacke och swart- och hwitstrimmiga wingar. Holmström Ström NatLb. 2: 26 (1852).
-STRIPAD. (†) om textilt arbete: försedd med en l. flera svarta ränder; jfr stripa, v.1 1 d slutet. Suart stripet samet. FörtHertJohLösegend. 56 (1563); möjl. icke ssg. Swart stripet sammet, hölt .. 2 alner 1⁄2 quarter. Därs. 82; möjl. icke ssg. —
-STRIPIG. svart o. stripig l. som hänger i raka, svarta testar; särsk. om hår; äv. om person med sådant hår. Wetterbergh Penning. 157 (1847). Siwertz Jord. 124 (1936; om indianer). Kammartjänaren, svartstripig och snedmynt och med skygga ögon, kom bockande. Sandgren Furst. 132 (1962).
-STRUPAD. som har svart(aktig) strupe; särsk. (zool.) i uttr. svartstrupad trast, fågeln Turdus atrogularis Temminck. ÖoL (1852). FoFl. 1906, s. 229 (om T. atrogularis). Därs. 1933, s. 49 (om guldfasan).
-STRUPIG. som har svart(aktig) strupe; särsk. (zool.) i uttr. svartstrupig järnsparv, fågeln Prunella atrogularis Brandt. Sjöstedt Storv. 426 (1911; om fågeln Eremopterix leucopareia Fischer & Reichenow). Rosenberg FåglSv. 314 (1995).
-STRYKA, -ning. överstryka (ngt) med svart färg; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Alla tre lanternorna (på kyrkan) äro brädbeklädda och svartstrukna. Brunius GotlK 1: 153 (1864). Svartstryka jernkaminer. Nyblom Twain 1: 98 (1873).
-STUBB. (†) om häst med stubbad svart svans; jfr stubb 1 d. DA 1793, nr 84, s. 3.
(1, 3) -STUGA. (i sht förr) rökstuga (se rökstuga, sbst.1). En rök- eller svartstuga. D. v. s. den saknar som de gamla finska pörtena skorsten. Quennerstedt C12 2: 204 (1916).
-STÄMPEL. särsk. (förr) om stämpelavtryck gjort med svart stämpel; särsk. om sådant avtryck använt vid förtullning av l. ss. garanti- l. fabriksmärke på en vara; förr äv. om stamp för åstadkommande av sådant avtryck. Accisordn. 1756, 7: 2. PH 10: 118 (1773; om stamp). Jemte placatstämpeln, bör å alla ljusa tyger den förut nyttjade swartstämpeln aftryckas så wäl å sjelfwa tyget, som å ena hörnet af placatstämpelen. Danckwardt SmndrFörf. 611 (1823). Carlander SvBibl. IV. 2: 631 (1903).
-STÄMPLING. särsk. (förr) (ngts) förseende med svartstämpel. Sedan swart-stämplingen blifwit uti Casseurens Journal antecknad, återlemnar han det stämplade Papperet till Kamereraren. SPF 2: 191 (1816). Svartstämpling av de stora transportsedlarna i växelbanken. Wollin Stilgjut. 67 (1943).
-SVANS-HJORT. zool. om den i västra Nordamerika hemmahörande hjorten Odocoileus hemionus Raf. (med delvis svart svans), åsnehjort. 2SvUppslB (1953).
(1 v η) -SVART. (numera bl. tillf.) mycket l. intensivt svart. Den svartsvarte kusken (som kör likvagnen) ser högtidlig ut. Söderhjelm Upps. 199 (1907). Det gick en sägen (i zigenarlägret) .. att Aldei, en riktigt svart-svart ung man, skulle ha gifvit en bonddräng stryk i öppen strid. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 67 (1910).
-SVEDD, p. adj. som har svetts svart (av sol, eld o. d.). Nyblom FantH 19 (1910; om trädkronor).
(4 a) -SYN. (i sht i vitter stil) om dystert l. pessimistiskt sätt att se på ngt; om mörk livssyn l. livsåskådning, (djup) pessimism, mörksyn; jfr -seende. Hallström i 3SAH 23: 16 (1908). (Tegnérs) svartsyn på tillvaron kommer naturligen mest fram i hans förtroliga brev till de vänner och väninnor, han fattat verkligt tycke för. SvFolket 8: 193 (1939). Att den svartsyn, den undergångsstämning, som från tidiga år förföljde Sven Lidman, var en av orsakerna .. till att han sökte och fann hjälp i religionen. SvLittTidskr. 1960, s. 61.
(4 a) -SYNT, adj. (i vitter stil) (djupt) pessimistisk, mörksynt. Hansson NVis. 49 (1907).
-SÅD, förr äv. -SOD. [sv. dial. svartsod] (svart- 1555—1885. svarte- 1559) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om svart soppa l. spad; särsk. om svartsoppa (se d. o. 1 (a)). Såcker .. Thil Suart Sådh 2 lodh. KryddRSthm 1555, s. 23; möjl. icke ssg. Rätter fordom brukelige uppå Konglig Taffel wid Bröllop och andre Solenniteter .. Sudene Braxen med Swartsodh. Loenbom Upl. 4: 100 (c. 1600). Swartsåd på hiortekiött. Valleria Hush. 15 (c. 1710). Schulthess (1885; med hänvisning till svartsoppa).
-SÄRK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) svart linnekjol; särsk. om sådan kjol tillhörande kvinnlig allmogedräkt i Dalarna (i sht under 1700-talet). (Orsakvinnornas) kjortlar äro af 2 slag: den ena svartsärck kallad, som brukas i kyrcka och på färder .. den andre hvitsärck. Tilas CurrVitæ 50 (1756).
-TALL. bot. o. trädg. om det i södra o. mellersta Europa o. västra Asien hemmahörande o. i Sv. ss. prydnadsträd odlade trädet Pinus nigra Arnold, i sht förr äv. kallad österrikisk svarttall (med svartbrun stam). Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 230 (: österrikiska). En tallart som är ett utmärkt parkträd och tillhör de bästa pionjärträden i strändernas vindskyddsplanteringar är svarttallen. Nitzelius BokTräd 410 (1958). Ssgr: svarttalls-, äv. svarttall-bestånd. Nitzelius BokTräd 411 (1958). -plantage. särsk. konkretare, om plantering av svarttall. SDS 2⁄11 1943, s. 14. -plantering. särsk. abstr. SDS 2⁄9 1899, s. 2.
(1 n γ) -TATTARE. (†) nedsättande, om tattare. Bureus Suml. 570 b (c. 1600).
(8) -TAXI. om (mer l. mindre yrkesmässig) illegal taxiverksamhet som bedrivs av förare utan trafiktillstånd (o. som ej redovisar sin inkomst); äv. om själva fordonet, särsk. dels i uttr. åka svarttaxi, åka taxi som körs av förare utan taxitillstånd, dels köra svarttaxi, köra taxi utan taxitillstånd; äv. (tillf.) om själva fordonet. Svarttaxi kläms åt. SvD 4⁄4 1979, s. 1. GbgP 2⁄12 1985, s. 26 (: åka). DN 6⁄7 1988, s. 1 (: köra). Svea hovrätt fastställde .. fängelsestraffet för den man som våldtagit kvinnor som han lurat med sig i sin svarttaxi. SDS 30⁄9 1992, s. A3.
-TECKNAD, p. adj. särsk.
1) till 1, om (kroppsdel hos) djur: som har svart färgteckning; äv. [jfr -brokig] i uttr. svart- och gultecknad, som har svart o. gul färgteckning. Antenner och ben (hos skalbagge) svart- och gultecknade. Thomson Insect. 87 (1862). Melin AmazUrskog. 31 (1929; om broms vingar).
2) till 1: som avtecknar sig svart. (De) varsnade .. Marit stående vid ingången till en svarttecknad klyfta i fjällsidan. Hemberg ObanStig. 24 (1896).
3) till 1 u α α': negativt l. ogynnsamt framställd (i skrift o. d.), svartmålad (jfr svart, adj. 1 u α α'). Onyanserat svarttecknade bovar. TSvLärov. 1942, s. 10.
-TECKNING. (numera mindre br.) teckning i svart (o. vitt); motsatt: färgteckning; äv. bildl.: svartmålning (jfr svart, adj. 1 u α α'). Warburg Rydbg 1: 553 (1900; bildl.). Saga med 15 färgplanscher och 16 svartteckningar. Hammar-Moeschlin KalleRask. Omsl. 4 (1924). Östergren (1953).
-TJÄRAD, p. adj. som överstrukits med svart tjära. Strindberg SvÖ 3: 155 (1890; om soplår).
-TJÄRIG. svarttjärad. Siwertz Sel. 1: 200 (1920; om skuta).
-TORSK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svartaktig varietet av fisken Gadus morhua Lin., torsk. Fries ÅrsbVetA 1832, s. 187. När .. (grästorsken) blifver mera än vanligt mörk, kallas den svarttorsk. Smitt SkandFisk. 477 (1892).
-TORV. svartaktig torv; särsk. om sådan torv som anträffas i det nedersta skiktet vid torvtäkt. Öfversta lagret, ”krot”, kastas bort, sedan har man ”mostorv”, så ”bekrånna” (beckranden) och längst ner ”svarttorv”. VgFmT II. 6—7: 60 (1907). Svarttorven, allt klibbigare och våtare ju djupare man tränger ner. Lundkvist HistÅs. 8 (1969).
-TRAST. (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) fågeln Turdus merula Lin., koltrast; jfr -stare. Forsius Phys. 282 (1611). Hortling Fågelnamn 67 (1944).
2) om tättingfågeln Sturnus vulgaris Lin., (vanlig) stare; jfr -stare. Hortling Fågelnamn 18 (1944).
-TRUT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fågel tillhörande släktet Larus Lin.; särsk. dels om fågeln L. marinus Lin., havstrut (med svart rygg), dels (o. i sht) om fågeln L. fuscus Lin., silltrut. VetAH 1783, s. 102 (om havstrut). Hortling Fågelnamn 208 (1944; om silltrut).
-TRYCK. (i fackspr.) abstr. o. konkret: tryck i svart färg; särsk. om (framställning av) gravyr l. träsnitt l. bild o. d. i svart; motsatt: färgtryck. (Kartorna har) blifvit graverade samt medelst s. k. svart- och färgtryck mångfaldigade. BtRiksdP 1872, I. 1: Prop. nr 1, Bil. 5 b, s. 42. Ett enkelt cirkelrundt exlibris stämpladt i svarttryck. Walde Krigsb. 1: 162 (1916). Alldeles förträffliga stadsplaner .. återfinnas i svarttryck för alla samhällen, där man (osv.). Rogberg Portug. 196 (1931). Ssgr (i fackspr.): svarttrycks-, förr äv. svarttryck-karta. karta i svarttryck. Globen 1926, s. 60. -plåt. (-tryck-) Alla namn å den ekonomiska kartan hava tryckts å klart genomskinlig cellophan och inklistrats å konceptkartan och sålunda samtidigt med svartritningen direkt reproducerats å svarttryckplåten. Globen 1935, s. 30. -sten. (förr) om svärtad sten varpå en bild o. d. anbringats varefter tryckning skedde. Att .. med begagnande af .. s. k. swarttrycksstenar och med tillhjelp af litografiskt tryck, topografiska kartor öfwer kustlandet .. skola tingslagswis utgifwas. SFS 1874, nr 34, s. 8. -upplaga. PT 8⁄12 1916, s. 2.
-TRÄDA. (numera föga br.) träda varvid jorden ligger obevuxen under sommaren, helträda; motsatt: halv-, sommarträda; jfr -träde. För att undgå svartträda kunde i största delen af odlingarne användas blandsäd med ärter och vicker, som skördas antingen till grönfoder eller också till hö. MosskT 1891, s. 77. LAHT 1920, s. 72. —
-TRÄDE. (numera föga br.) = -träda. Halfträde, d. v. s. jordens bearbetning och gödsling under tiden mellan skörd och sådd eller mellan radsådda växter (grönträde, i motsats till svartträde). 2NF 30: 130 (1919).
-TRÖJA. (om ä. förh.) om svart med ärmar försett klädesplagg av tyg hörande till (den manliga l. kvinnliga) helgdagsdräkten. 1MinnNordM III. 1: 4 (1881; i Delsbo i Hälsingl.). Norlind AllmogL 344 (1912; för män; i Gagnef i Dalarna). Till och med den stränga svarttröjan med svartluva bars av en deltagare. Rig 1933, s. 192.
-TUNNA. (förr) tunna med l. för järnsvärta (se d. o. 1) (som användes till läderfärgning). Garvaren beredde förr i tiden själv järnsvärta genom att lägga järnskrot i en med barklag fylld ”svarttunna”. Fatab. 1935, s. 182. (Hudarna) måste .. noga avtvättas med lut eljest ta de icke färg. Färgen togs ännu efter sekelskiftet ur svarttunnan som innehöll tunn barklag och järnskrot. 2SvKulturb. 7—8: 265 (1937).
-TÅG. växt tillhörande släktet Juncus Lin.; särsk. dels (i ä. botanisk systematik) om växten J. articulatus Lin., ryltåg, dels (o. numera bl., bot.) om växten J. anceps La Harpe. Svarttåg, Knuttåg (Juncus articulatus). Nyman HbBot. 352 (1858). Weimarck SkånFl. 73 (1963; om J. anceps).
-TÄRNA. zool. fågeln Chlidonias niger Lin. FoFl. 1: 283 (1905). Svarttärnan .. skiljer sig markant från alla andra svenska tärnor genom sin sotsvarta undersida, mörkt gråsvarta översida (osv.). DjurVärld 9: 541 (1961). Ssg (zool.): svarttärn-släkte(t). släktet chlidonias Rafin. SvUppslB (1935).
-ULLIG. som har svart ull; särsk. om får l. fårskinnspäls o. d. Adlerbeth Æn. 141 (1804; om får). Moberg Rid 204 (1941; om fårskinnspäls). särsk. bildl., om person: som har svartkrulligt l. svartkrusigt hår. Heidenstam Karol. 1: 179 (1897).
-VAL. (svart- 1911. svarte- 1611)
1) (†) om viss djurart beskriven ss. en val med svart hud (möjl. om späckhuggare). Suartehuaalar, som hafua en suart hwdh. Forsius Phys. 152 (1611).
2) zool. valen Globicephalus melas Traill, grindval. Hedin Pol. 1: 347 (1911).
-VALNÖT~02 l. ~20. (numera mindre br.) om det i Nordamerika hemmahörande trädet Juglans nigra Lin., svart valnöt; äv. om veden från detta träd. Lyttkens Växtn. 1220 (1912). Svartvalnöt .. namn på Juglans nigra .. ett mycket ståtligt träd, som är härdigt i Södra Sverige. 2NF 38: 623 (1926). Ekbohrn (1936; om veden).
-VARU-MAGASIN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) varumagasin l. affär som sålde svarta kläder (frackar, smokingar o. d.). PT 27⁄2 1902, s. 4.
-VATTEN.
1) till 1: svart vatten; särsk.
a) (i sht förr) om ett vid alltför hög temperatur under tjärbränning erhållet tunt vattendestillat innehållande svarta sönderdelningsprodukter. Under bränningen må man .. akta sig att gå för högt med temperaturen, enär man då erhåller s. k. svartvatten. JernkA 1905, s. 603. Svartvattnet .. bildas i dalen, när denna går het. Därs. 1907, s. 382. Utom tjära erhålles (vid kolning av törved) vattendestillat, dels tunt, s. k. svartvatten, dels tjockare, s. k. tjärpärma. 2NF 29: 226 (1919).
b) (förr) om läkemedel bestående av en blandning av kalomel o. kalkvatten, bl. a. använt vid behandling av syfilis. TLäk. 1834, s. 151 (1830). 2NF (1918).
2) (i fackspr.) till 1, 3, om vatten som bortledes l. skall bortledas l. bortletts i avloppsledning o. d., avloppsvatten, smutsvatten. Termen svartvatten används främst i samband med reningsanläggningar för fritidsbebyggelse och fartyg. TNCPubl. 65: 86 (1977).
3) i oeg. anv. av 1, om urin; i ssgn -vatten-feber. Ssgr: svartvatten-, äv. svartvattens-feber. [jfr eng. black water fever] med. till -vatten 3, om svår komplikation vid tropisk malaria, varvid blodfärgämne utsöndras med urinen som blir svartaktig. Den s. k. svartvattensfebern är en följd af kronisk malaria och slutar oftast med döden. Höpken Momb. 44 (1908). -flod. (numera bl. tillf.) till -vatten 1: flod med svart vatten. Till all lycka tycks .. myggen .. vara föga besvärlig vid Rio Negro, vilket även lär gälla andra svartvattenfloder. Melin AmazUrskog. 62 (1929).
-VIDE. [bladen svartnar vid torkning] bot. busken Salix myrsinifolia Salisb.; äv. om den som en ras av vide uppfattade busken S. myrsinifolia ssp. borealis (Fr.) Hyl., sätervide. Nyman HbBot. 342 (1858). Hägg, rönn, sälg och svartvidet Salix borealis och fläckvis asp står insprängda bland björkarna. Selander LevLandsk. 111 (1955).
-VINBÄR~20, äv. ~02. [sv. dial. svartvinbär] (i vissa trakter) om svarta vinbär. Med svartvinbär full hennes skäppa / jag plockade. Ahléen IdyllPast. 45 (1935). I fem år har vi sålt svartvinbär till självplockning. VNyland 2⁄8 1981, s. 4.
-VINBÄRS-BRÄNNVIN. (i vissa trakter) svart vinbärsbrännvin. Sjödin StHjärt. 292 (1911).
-VINBÄRS-BUSKE. (svart- 1868. svarta- 1945—1947) (i vissa trakter) buske av gruppen Ribes nigrum Lin. inom släktet Ribes Lin., vinbärsbuske med svarta bär. Nyman VäxtNatH 2: 4 (1868).
-VINBÄRS-LIKÖR. (i vissa trakter) svart vinbärslikör. Leufvenmark Vin. 1: 164 (1869).
-VINBÄRS-MARMELAD. (i vissa trakter) svart vinbärsmarmelad. TurÅ 1985, s. 279.
-VINBÄRS-SAFT. (i vissa trakter) Ahrenberg Männ. 6: 189 (1914).
-VINGAD. som har svarta vingar; särsk. zool. dels i uttr. svartvingad påfågel, fågeln Pavo nigripennis Sclat., dels i uttr. svartvingade vadarsvalan, fågeln Glareola nordmanni Nordmann; äv. bildl. Minnen af denna hemliga art borde .. icke erhålla lof att i egenskap af svartvingade anekdoter ge sig ut på den förrädiska hviskningsresan kring verlden. Carlén Skuggsp. 2: 22 (1865). Svartvingade silltrutar lyfte från stranden. TurÅ 1958, s. 82. DjurVärld 9: 229 (1961: påfågel). Rosenberg FåglSv. 165 (1995: vadarsvalan).
-VINTER. (i sht i vissa trakter) om mörk (o. kall) period, ofta utan sol, under vinterhalvåret; äv. om den snölösa perioden i början av vintern; jfr svart, adj. 1 j β. ”Svartvintern”, som den kallades .. med starka snöfall och kyla och korta, ofta sollösa dagar. Modin GTåsjö 251 (1916). Svartvintern betecknar i Västmanland perioden före snön, i södra Lappland den mörkaste tiden från slutet av november till slutet av februari. Ymer 1943, s. 178.
-VIOLETT. violett med skiftning i svart, mörkviolett. Hartman Naturk. 253 (1836).
-VIT. svart o. vit; äv. i uttr. svart och vit (äv. sammanskrivet). Gosselman Col. 2: 390 (1828; om änder). En löst åtsittande svartochvit klänning. Krusenstjerna Fatt. 1: 443 (1935). En svartvit amatörbild. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 135 (1965). särsk.
a) zool. i uttr. svartvita flugsnapparen, Ficedula hypoleuca Pall. Forsslund Djur 110 (1900).
b) i överförd anv., om film l. television o. d.: som visar bilder i svart och vitt (o. icke i färg). Nu ligger det .. så bra till att vi kan sätta i gång med svart-vit television. Upsala 20⁄11 1952, s. 3. (Eng.) black and white film (sv.) svart-vit film, i motsats till färgfilm. Englund EngSvFotogrLex. 38 (1955). TV-licensen är idag 177 kr i kvartalet för färg-TV och 137 kr i kvartalet för svartvit TV. Arbetet(L) 30⁄5 1984, s. 7.
c) bildl.; särsk. om debatt. SvD 18⁄1 1977, s. 8. Ssgr: svartvit-, äv. svartvits-bild. (i fackspr.) om bild i svart o. vitt; motsatt: färgbild. Fornv. 1932, s. 367. jfr -vitt-bild. -exposition. jfr -vit-utställning. En utställning, som bjuder på så många utmärkt goda saker som denna svart-hvit-exposition, måste (osv.). SDS 7⁄5 1905, s. 2. -reproduktion. reproduktion i svartvitt; jfr -vitt-reproduktion. Fornv. 1953, s. 46. -utställning. utställning av konst i svartvitt. SDS 7⁄5 1905, s. 2. Anm. Stundom skrivs och efter förleden, t. ex. svart- och vitklädd, klädd i svarta o. vita kläder. SDS 24⁄2 1989, s. 45 (: svart- och vitklädda servitris).
-VIT-BROKIG. SDS 10⁄2 1900, s. 4 (om boskapsras).
-VIT-FLÄCKIG. Eriksson Ritter KvPol. 60 (1939; om färg på fågel).
-VIT-RANDIG. Larsson Borring Uppr. 65 (1930; om rock).
-VIT-RUTIG. Engström Adel 74 (1923; om byxor).
-VIT-RÖD. Knöppel Barb. 42 (1916; om flagga).
-VITT, n. [senare leden är n. sg. o. utgår från uttr. i svartvitt (l. i svart och vitt)] om ngt som har l. visas i l. kännetecknas av svart o. vit färg; särsk. dels om televisionsutsändning i svart o. vitt, dels i uttr. i svartvitt, i svart(a) o. vit(a) färg(er), i svart o. vitt. Jacka i svartvitt. SvD 24⁄2 1933, s. 11. Japansk konst i svart-vitt. SvD(B) 17⁄5 1961, s. 14. En .. finess med systemet är att mottagare för svartvitt kan användas även när det sänds färgtelevision. SvD(A) 1962, nr 131, s. 9. Två litografier i svart-vitt. Därs. 17⁄12 1965, s. 4. Ssgr: svartvitt-bild. svartvitbild. TSvLärov. 1952, s. 459. -gnistrande, p. adj. [förleden kan vara rent adverbiell till -vit] gnistrande i svartvitt. TurÅ 1970, s. 185 (om snösparvhannar). -konst. (i fackspr.) konst i svart o. vit färg; konst(art) som arbetar med svart(a) och vit(a) färg(er); särsk. dels om grafisk konst, dels om målerikonsten som arbetar med svarta o. vita färger, dels om film- o. fotograferingskonsten. TSvLärov. 1946, s. 261 (om silhuettklippning). -mottagare. SvD(A) 16⁄5 1962, s. 9. -program. televisionsprogram i svartvitt. SvD(B) 19⁄8 1967, s. 9. -reproduktion. svartvitreproduktion. TSvLärov. 1951, s. 339. -tänkande, n. bildl., om benägenheten att tänka i fixa o. stela tankebanor (utan nyanser). SDS 22⁄10 1952, s. 4. Anm. Stundom skrivs och efter förleden, t. ex. svart- och vittbild, om bild i svartvitt, svart- och vittblad, om blad i svartvitt, svart- och vittkonst, svartvittkonst. Ernst Norlinds .. svart- och vitt-blad. RöstRadio 1940, nr 42, s. 7. (Strix) svart- och vittbilder bestämma åtminstone i vissa fall vår uppfattning om hur svenskarna se ut. Silfverstolpe i 3SAH LII. 1: 26 (1941). Den väsensskillnad som .. skiljer de bägge svart-och-vittkonsterna, fotografi och grafik. Nyman Yran Exlibris 18 (1948).
-VIVAD, p. adj. (†) svarthöljd. Qvaar ähr det svarthvijffvade mörkret, / Föör all verlden i önskligh roo. UHiärne Vitt. 115 (1665).
-VULEN, p. adj. (†) svartaktig. Hon kallade Herr Magnum en Kättlebotare, effter som han war mager, och vthi Ansichtet swart wulen. Sylvius EOlai 165 (1678).
(8 h) -VÄXLARE. (vard.) person som bedriver olaglig valutaväxling (gm att bjuda en högre kurs än den officiella o. sälja vidare den utländska valutan med förtjänst). GbgP 30⁄10 1982, s. 2 (i Polen).
(8) -VÄXLING. jfr -växlare. DN 5⁄10 1987, s. 6.
-ÅDRIG. som har svarta ådror. Almqvist DrJ 271 (1834; om berghällar).
(8 h) -ÅKARE. (vard.) person som (mer l. mindre yrkesmässigt o.) utan trafiktillstånd bedriver taxi- l. transportverksamhet. ÖgCorr. 24⁄9 1971, s. 14. Svartåkarna, personer som på sin fritid tar den egna bilen och olagligt agerar taxi, har blivit allt fler. SvD 26⁄11 1978, s. 11.
(8) -ÅKERI1004, äv. 3~002. (vard.) svartåkning. GbgP 7⁄2 1979, s. 8.
(8) -ÅKNING. (vard.) om (mer l. mindre yrkesmässigt o.) olagligt bedrivande av taxi- l. transportverksamhet. MotRiksd. 1977⁄78, nr 780, s. 1.
(4 a α) -ÅR. (ålderdomligt) om missväxtår l. nödår. Enkan Anna Jacobea .. Kom hit i Landet 1695 på det stora swartåret. Västerb. 1936, s. 91 (1762). Nödår och svartår ha härjat, då all säd tagits av frosten. Ekholm SvL 80 (1926).
-ÅT. [av nor. svartåt] fisk. om till familjen Limacinidae hörande små snäckdjur o. snäcklarver som utgör föda åt fisk (i sht sill), i vars mage de gm magsaftens inverkan får en svart färg; i sht koll. Stuxberg Fisk. 571 (1895). Svartåt ruttnar hastigt i fångad (död) sills tarmkanal, varför sill som ätit svartåt är otjänlig till saltning, om ej tarmkanalen drages ut. SvFiskelex. (1955).
(1, 4 b, 7) -ÄLV. (†) = -alf. Den enfalliga hopen .. hafwandes mycket säja om Skogs-Rå, Swart-Elfwar .. och hwad de kunna uträtta. Broman Glys. 1: 903 (1707). Landsm. XI. 10: 47 (c. 1888).
-ÄRT. (†) växt tillhörande släktet Vicia Lin.; särsk. dels om växten V. cracca Lin., kråkvicker, dels om växten V. villosa ssp. villosa Roth., luddvicker. HushJourn. 1782, jan. s. 223 (om kråkvicker). Som .. (råglostan) tillika med Swartärter äro ifrån Slö-Råg nästan oskiljaktige, så (osv.). Fischerström 3: 148 (1783). Iverus VästmFanerog. 218 (1877; om luddvicker).
-ÖGA.
1) (i sht i vissa trakter) svart öga; förr äv. i uttr. slå svartögon omkring, stirra runtomkring med svarta (o. nyfikna l. förvånade) ögon; i sht i pl. Den lille slog svartögon stora omkring / på bonadens glans och på gästernas ring. Ling As. 216 (1833). Hela hopen av herrarna voro blint förhäxade av fröken Gründermanns beständigt klatsjande svartögon. Högberg Utböl. 1: 131 (1912). särsk.
a) (†) om pupill. NorrlS 1—6: 52 (1769). JernkA 1843, s. 360.
b) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om person (i sht kvinna l. flicka) med svarta ögon; förr äv. om flicka i allmänhet. Wallenberg (SVS) 1: 258 (1771). Landsm. XVIII. 8: 40 (1900; om flicka i allmänhet, skolpojksuttryck fr. Uppsala).
2) (†) om ormsläktet Helicops Dumér Bibr. 1Brehm III. 1: 93 (1876).
3) bot. om den i södra Afrika hemmahörande slingerväxten Thunbergia alata. Hylander PrydnV 70 (1948). Ekbrant VVRumsv. 322 (1955).
-ÖGD. [fsv. svartöghder] som har svarta ögon, mörkögd; äv. bildl. ORudbeck D. Y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 13. PoetK 1819, s. 24 (bildl., om natt). Krusenstjerna Pahlen 1: 122 (1930; om kvinna). Selander LevLandsk. 158 (1955; om storskrake). Avledn.: svartögdhet, r. l. f. SvD 20⁄9 1912, s. 8.
-ÖL. (förr) om ett slags svart, surt öl. Svartöl av detta urgamla, hedniska, sura, förskräckliga slag, vilket man ofta med stolthet förvarar på gårdarna. Lindqvist Herr. 17 (1917).
-ÖRA. bot. svampen Auricularia mesenterica (Dicks.) Pers. (med vid torkning svart undersida). Krok o. Almquist Fl. 2: 283 (1907). 2SvUppslB (1955).
-ÖRAD. som har svarta öron; särsk. om djur. FoFl. 1915, s. 242 (om hare).
-ÖRT. (†) = -rot 1 b. Linc. S 1 b (1640).
B [ssgstypen utgår från ordfogningar innehållande sg. best. l. pl.] (utom i SVARTA-MAJA numera bl. i ssgr l. avledn. till fasta förb. av typen svarta börsen): SVARTA-BRODER, se A.
-BÖRS-AFFÄR m. fl., se svartabörs- ssgr.
-BÖRSARE, se d. o.
-BÖSSA, se A.
-HAVS-VETE. vete från (områden kring) Svarta Havet. Rönnholm EkonGeogr. 86 (1907).
-JORDS-BÄLTE m. fl., se svartajords- ssgr.
-KONSTIG, se A.
-MAJA. [senare leden är bildl. anv. av namnet Maja; jfr eng. black Maria, fångvagn o. d.] (vard.) om fordon för transport av fångar l. arresterade, polispiket o. d. Inne under .. bladvalven i parken längs Champs Elysées göms hundratals grågröna jeepar och svartamajor. AB 30⁄5 1958, s. 5.
-MARKNADS-AFFÄR, m. fl., se svartamarknads- ssgr.
-VINBÄRS-BUSKE, se A.
C [ssgstypen utgår från ordfogningar innehållande sg. best. l. pl.] (numera bl. i ssgn svarte-petter): SVARTE-BOK, -BRODER, -BYTTA, -BÖSSA, se A.
-DÖD. [jfr d. sortedød, nor. dial. svartedauen] (†) om svarta döden (se svart, adj. 1 b δ). L. Paulinus Gothus Com. 91 (1613).
-GRÅ, -KLÄDE, -KONST, -KONSTIG, -KONSTNÄR, -MICKEL, -MUNK, se A.
-PETTER. (svart- 1951. svarte- 1870 osv. 1) spelt. till 1: svarte Petter (se petter 4); äv. (numera bl. tillf.) bildl., om förlorande part vid rättegång. SöndN 1870, s. 81 (om spelet). Därs. 82 (om kortet). Även om det hela rör sig om en bagatell .. vet han på förhand att i en rättegång vid en kinesisk domstol är det alltid den vite mannen som blir svartepetter. Gehlin Krarup Nielsen ÅtersÖst. 121 (1948). 2) (vard.) till 3, ss. skämtsam benämning på smutsig person (i sht barn). SAOL (1950).
-RÄV, -SJUKA, -SOT, -SÅD, -VAL, se A.
D (†): SVARTS-BÖSSA, se A.
Avledn.: SVARTA, sbst.1, 2, 4, o. v., se d. o.
SVARTAKTIG, adj. [jfr d. sortagtig] till 1: som (har en färg som) stöter i svart, som (i färg) närmar sig svart; som har en skiftning i svart; om person l. ansikte l. djur o. d.: vars hy l. hud resp. färgteckning har en färg som stöter i svart osv.; äv. bildl. SkinnkamRSthm 1553 E, s. 5. Ligger Hwetet länge otröskat så blifwer thet swartachtigt. IErici Colerus 1: 107 (c. 1645). Dessa småfolk (i Sydafrika är) mer l. mindre svartaktiga. Hjärne BlSpörsm. 266 (1900, 1903). Den här karlens själ är den enklaste möjliga. En enda cell. Svartaktig, fylld med surnat hat. Koch Arb. 26 (1912). Som bekant är vår stora vattenödla normalt ovan brun till svartaktig. FoFl. 1949, s. 267. Avledn.: svartaktighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara svartaktig. Holmberg 2: 34 (1795).
SVARTHET, r. l. f. [fsv. svarthet; jfr d. sorthed] om egenskapen l. förhållandet att vara svart.
1) till 1; ofta liktydigt med: svart färg; äv. konkret, om ngt som är svart. 2Petr. 2: 17 (NT 1526). Hans hud hade fijifolkets varma mörka svarthet. Mörner SöderhSag. 151 (1910). Vattnets ogenomträngliga svarthet. Björk Beebe UndHavsyt. 163 (1937). Mörk och stormspolad sträcker sig .. (ångbåtsbryggans) stenbarriär ut i svartheten, till hälften is, till hälften vatten. Idun 1950, nr 11, s. 22. jfr blek-svarthet.
2) (†) till 3: smuts l. orenlighet. Dhe som upfödde woro i Silke, dhe måste liggia i Träck, dheras Ansichten blefwo förmörckade aff Swarthet, så at man icke kunde kiänna dhem på Gatomen. Fernander Theatr. 468 (1695).
3) i bildl. anv. av 1 (jfr svart, adj. 4); särsk.
a) i fråga om dödens l. sorgens mörker. De tunga skyarnas och dödens svarthet. Österling Hofmannsthal 44 (1911). Det var som om hon insvepts i en sky af bedröfvelse, hvars svarthet gjorde, att hon kunde inte se vare sig framåt eller tillbaka. Linder Västerl. 65 (1914).
b) (numera bl. mera tillf.) om egenskapen l. förhållandet att vara moraliskt lågtstående l. gemen l. nedrig; äv. konkretare, om lågtstående l. gemen l. nedrig handling o. d. Svartheten i hans uppsåt, af denna gerning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Svarthet .. Elakhet och nedrighet. Därs. (Sv.) Swarthet .. (Eng.) atrocity, villany, infamy, heinousness. ÖoL (1852).
SVARTING, om person m.//ig., om sak r. l. m. [jfr soting]
1) (vard.) till 1, person med svart l. mörk hud l. svart hår; äv. om person iförd svarta kläder l. svart dräkt; stundom använt l. uppfattat nedsättande dels om färgad (se FÄRGA, v.1 I d β), dels om invandrare med svart hår. Kræmer Orient. 113 (1866; om nubisk pojke). Hellström Kusk. 163 (1910; om indier). Vad skrattar du åt svarting? Essén HExc. 179 (1916). Jonason Fotb. 113 (1917; om fotbollsspelare med svart dräkt). Jag är inte ful, sade Frideborg och svängde på sig — Är du inte ful, din svarting där? grumsade då Sara. Krusenstjerna Pahlen 7: 299 (1935). I en TV-intervju .. hävdade han att ”svartingarna” i Sydafrika inte har någon kompetens att leda ett land. Kritiken från politiker och andra opinionsbildare blev häftig. DN 14⁄9 1994, s. C 1. Lindroth IngaÄnglar 108 (1995; om invandrare). jfr sot-svarting.
2) (numera bl. mera tillf.) till 1, om ngt sakligt som är svart till färgen; särsk. dels om svart cigarr, dels om svart båt o. d. SD(L) 25⁄9 1895, s. 3 (om svart torpedbåt). En ny svarting rök i munnen. Eklundh Folk 83 (1918).
3) (vard., numera bl. tillf.) till 1, 3, om sotare. SotJul 1938, s. 5.
4) (numera bl. tillf.) till 4 b δ, om djävul. Förunderligt upprymd var häxornas bal / små svartingar spelte på gigor. Weman Aftonkl. 87 (1919).
SVARTIS, sbst. o. adj., se d. o.
SVARTLIG, adj. [jfr d. sortlig] (†) till 1: svartaktig. Tranér HomIl. 247 (1818; om dimma).
SVARTNA, se d. o.
Spoiler title