SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVASTIKA svas4tika, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[liksom t. swastika, eng., fr. svastika, swastika av sanskr. svastikaḥ, lyckobringande figur, till svastiḥ, välbefinnande, lycka, till sú, väl, motsv. gr. i ὑγιής, frisk(se HYGIEN) o. ásti, (han) är, o. därmed till den rot som äv. föreligger i SANN, adj.]
(i sht i fackspr.) hakkors (se HAK-KORS, sbst.1). Böök ResSv. 15 (1924). Hakkorset, svastikan, var vanlig, särskilt på attiska och boiotiska vaser. Kjellberg GrekRomK 35 (1932). Alla, som ägde tillträde till stationen, buro märken, föreställande en orangefärgad svastika med tvenne gula tofsar. Hedin StormKung. 1: 417 (1950).
Spoiler title
Spoiler content