SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVEG-, ssgsförled.
Ordformer
(äv. swe-)
Etymologi
[till sv. dial. sveg, sveig, böjlig, böjd, något fuktig, motsv. d. svej, böjlig, fvn. sveigr, böjlig, nor. nn. sveig, dets.; till SVIGA, v.1 — Jfr SVEGA, v.2, SVEGNA]
ss. förled i ssgr: böjd; krokig.
Ssgr (†): SVEG-BAKIG. [jfr sv. dial. svebakter; jfr ä. d. svejbaget] svankryggig. Om .. (hästen) förer nosen i vädret och är svedbakig (felaktigt för svegbakig), så är honom omöjligt, at hålla sig tilbaka, och frimodigt beqväma sig, at jag så må säga, til Halt. Ungern-Sternberg Bourgelat 48 (1752).
-RYGGAD. [sv. dial. svegryggad; jfr d. svejrygget, nor. nn. svigryggja] svankryggig. Nordforss (1805). Ahlman o. Forsman (1885).
-RYGGIG. svankryggig. Nilsson Fauna 1: 42 (1847).
Avledn.: svegryggighet, r. l. f. svankryggighet. Nordforss (1805).
-VÄXT, p. adj. krumväxt. En swewäxt biörk eller ”krokug” biörk. NVedboDomb. Vårt. 1767, § 85.
Spoiler title
Spoiler content