SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1999  
SVEKO- sve1ko- l. -ω- l. -å-, ssgsförled.
Ordformer
(förr äv. sw-, -c-)
Etymologi
[ssgsform till mlat. suecus, svensk, l. sueci, svenskar (se SVECISM); jfr ANGLO-, FENNO-]
ss. förled i ssgr: svensk-.
Ssgr: SVEKO-FENNISK, adj. [senare leden av nylat. fennicus, finsk] geol. I själva verket råder en stor geologisk och petrografisk överensstämmelse mellan den västra och östra hälften av detta ”svekofenniska” stråk från Värmland till Karelen. Ramsay GeolGr. 354 (1909). BraBöckLex. 19: 52 (1979; om bergskedja).
-KARELSK. geol. Det stora svekokarelska orogena systemet, vars bildningar omfattar hela Sverige öster om Fjällkedjan och Smålands- och Värmlandsgraniternas bälte .. jämte större delen av södra och nordvästra Finland. Loberg Geol. 319 (1987).
-MAN, m.//ig. [med avseende på senare leden se angloman o. fennoman] (i sht i fråga om ä. förh. i Finl.) anhängare av svenskhetsrörelsen i Finl., svenskhetsivrare i Finl.; motsatt: fennoman. AJourn. 1821, nr 121. Stenmark FinlSv. (1983).
Avledn. (i sht i fråga om ä. förh. i Finl.): svekomansk, adj. som är svekoman l. som solidariserar sig med l. har samband med svekomaner l. svekomani; motsatt: fennomansk. WoJ (1891). Den rent svekomanska mottendensen (mot fennomanin), som hade den svenska nationaliteten, icke folket som helhet i ögonsikte, daterar sig egentligen först från periodens slut. Öller VLittLiv 1: 3 (1920).
-MANI. [med avseende på senare leden se anglomani o. fennomani] (i sht om ä. förh. i Finl.) om ivrande för svenskt språk o. svenskspråkig kultur i Finl.; äv. om rörelse i Finl. med mål att främja dessa syften; motsatt: fennomani. En abstract, blind, förstockad Swecomani är i förhållande till en werklig, frisk National-poesi platt ingen bit bättre, än hwarje annan mani, den må heta Gallisk, Germanisk eller Anglisk. SvLitTidn. 1821, sp. 796. IllSvOrdb. (1955).
Spoiler title
Spoiler content