publicerad: 2000
SYLTA syl3ta2, v. -ade ((†) p. pf. -t HovförtärSthm 1727, s. 750 (: Insyltt wildt Swins kiött)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr SYLT, sbst.2, 3
Ordformer
(sylt- (ss-, -ll-, -th-, -tt-) 1536 osv. sölt- (-th-) 1581—1775 (: söltemjölck))
Etymologi
[fsv. sylta; liksom fd. sylt(h)æ (ä. d. sylte, sølte, d. sylte), nor. sylte, av mlt. sülten, motsv. nl. zulten, mht. o. t. sulzen, sülzen; till stammen i SYLTA, sbst.3 — Jfr INSYLTA]
1) med avs. på födoämnen, numera i sht gurkor, lök, tomater, i sht förr äv. grisfötter: konservera (se d. o. 2 slutet) gm inläggning l. inkokning i lag av ättika o. socker l. annat sötningsmedel, förr äv. saltlake (med kryddor som smaktillsats); förr äv. i fråga om surgöring (med avs. på kål, mjölk; i fråga om hö: ensilera); ofta i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv.; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2; jfr INSYLTA 1. Syltade gurkor och tomater. KryddRSthm 1541, s. 43. Därs. 1558—59, s. 54 (med avs. på nejonögon). Annamadhe Hermann hanss till enn koch som foor till findlandh. At sylte fogler. Honung .. Pepar. AccisBSthm 1582. OrdnLilleTull. 1658, s. A 3 b (i p. pf., med avs. på kål). At sylta Strömming. Egerin Kokb. 318 (1733). Wid d. 20 October skulle .. fårmiölk syltas. Lagerbring 1Hist. 4: 255 (1783). (Sv.) Sylta .. (t.) Einsalzen. Heinrich (1814). Syltadt foder — eller, som det äfven kallas, surhö — förtäres gerna af våra flesta husdjur. Sjöstedt Husdj. 2: 61 (1862). Hon satte fram kallt, stekt fläsk, syltade grisfötter, ost och smör och bröd. Nilsson HistÖsterlen 34 (1972).
2) med avs. på frukt l. bär l. andra växtdelar: konservera (se d. o. 2 slutet) gm inkokning i socker l. annat sötningsmedel (ofta med smaktillsats); äv. abs.; jfr INSYLTA 2, KANDERA 2. Sylta bär och frukt. Syltade ingefärspäron med vispgrädde. Saftning och syltning. TullbSthm 1536, s. 132 b. Hagberg Shaksp. 6: 24 (1849; abs.). Hvad sockret går åt när syltningen börjar i köken. Strindberg Fagerv. 88 (1902). Safta hallon och sylta körsbär. Bergman LFrkSöd. 98 (1909). De är flera fruar som träffas för att sylta och safta. Olsson Sab. 172 (1985). — jfr IN-, NED-, RÅ-SYLTA o. O-, SIRAPS-, SPÄCK-SYLTAD.
3) i bildl. anv. av 1 o. 2; särsk.
a) (vard., numera mindre br.) i fråga om lek l. slagsmål o. d. (i sht bland barn) särsk. dels: gnida in snö i ansiktet på (ngn), ”mula”, dels rulla (ngn) i sand o. d. En grundlig ”syltning”, d. v. s. rullning i strandsanden. Neander 70År 81 (1929). Dessa två pågar .. (borde) inte sysselsatt sig med att ”sylta” varandra i Kungsparkens nyfallna snö. SDS 1947, nr 70, s. 6.
b) (numera föga br.) i fråga om att ge ngt ett förskönande l. insmickrande hölje. Förlägen blef den list, som orden syltat, / Den tomma ståt, som fåfängt upp sig styltat. Wirsén Vint. 124 (1890).
1) till 1, 2: sylta (ngt); jfr insylta 1, 2. Wollimhaus Ind. (1652). Att sylta in hara eller foglar. Valleria Hush. 47 (c. 1710). Sylta in hallon. SvHandordb. (1966).
2) (vard.) bildl. anv. av 1; vanl. refl.; särsk. dels i uttr. sylta in sig, äv. ngn, i (ngn gg äv. med) ngt, ge sig in i ngt, veckla l. trassla in sig l. ngn i ngt (obehagligt l. besvärligt l. otillåtet o. d.), dels i uttr. sylta in sig med ngn, inlåta sig alltför nära med ngn (o. därigm komma i en obehaglig osv. situation); äv. utan prep.-bestämning, i uttr. sylta in sig, mer l. mindre nedsättande, ge sig in i l. trassla l. veckla in sig i ngt (obehagligt osv.); jfr INSYLTA 3 b, c. Nappade .. (faran de olycksdrabbade) i bakfoten, att de tumlat öfverända, brutit armar och ben eller syltat in sig i gyttja upp öfver öronen, så (osv.). Wadman Saml. 2: 63 (1835). Ingen omdömesgill människa tror för ett ögonblick att .. (den norske statsministern) verkligen syltat in sig i Vinmonopolets tvivelaktiga manipulationer och affärstransaktioner. DN(A) 1930, nr 127, s. 3. Grevinnan de Lorche (i Hj. Bergmans pjäs Markurells i Wadköping) .. hade det delikata uppdraget att bedja om anstånd hos Markurell för sin man, som hade syltat in sig. OoB 1931, s. 113. (Han) Lovade till höger och vänster, så djävla fjäskig jämt, la sig i allt möjligt, syltade in sig med folk. Gustaf-Janson ÖvOnd. 29 (1957). En särdeles vidlyftig gentleman, som syltat in sej med en hel del kärleksaffärer. Siwertz Androm. 35 (1964). Sylta in ngn, sig i ngt. SvHandordb. (1966). —
SYLTA NED10 4 l. NER SIG4 0. (vard., numera mindre br.) till 1, bildl.: blamera sig gm att sylta in sig (se sylta in 2). Tholander Ordl. (1872). Låt inte Axel gå och sylta ned sig på det hållet. Alving AurorBröll. 12 (1906). Auerbach (1913).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan förda till 2 äv. hänföras till sylt, sbst.2 o. förda till 1 äv. hänföras till sylta, sbst.3; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (2) SYLT-BÄR. bär (lämpligt) för syltning; förr äv. i uttr. rött syltbär, om ett slags (engelskt) krusbär; jfr -körsbär. Det i våra trädgårdar temligen allmänt odlade Röda Syltbäret. HbTrädg. 3: 127 (1872). Engelska röda syltbär. Abelin MTr. 70 (1902). Det var din mammas bästa syltbär. Bendz Piltr. 30 (1918). —
(1) -FOT.
1) (i sht förr) syltad grisfot; i sht i pl. Steckta sylltfötter. HH 24: 4 (1698). Jag tycker så rysligt om syltfötter. Topelius Läsn. 1: 18 (1865). Hallstén o. Lilius (1896; i pl.).
2) (†) nedsättande, om person som beter sig tafatt l. oskickligt, slarver o. d.; äv. ss. kraftord. Topelius Dagb. 1: 4 (1832). Tusende granater, pinnar, miljoner, syltfötter, ryssar och käringar. Därs. 1: 75 (1833). Du sabla fäben ... du syltfot utan like. Janson Ön 38 (1908). Cannelin (1921). —
(1) -GÅS. (sylt- c. 1817. sylte- 1678) (†) syltad gås. Tegnér SvBild. 301 (i handl. fr. 1678). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(1) -KÅL. (sylt- 1652—1885. sylte- 1555—1783) [fsv. syltekal] (†) kål för syltning; surkål; jfr kål, sbst.2 1, 2. GripshR 1555, s. 9 b. Gårdz-Folcket (njuter) Hwit- och Sylt-Kåhl, Rofwor, sur Miölck, små Fisk, och dylikt mera til Nödtorften. Salander Gårdzf. 12 (1727). Syltkål .. (dvs.) Surkål; äfv. Kål som inlägges att blifva surkål. Weste FörslSAOB (c. 1817). Schulthess (1885).
(2) -KÖRSBÄR. (sylt- 1730 osv. sylte- 1555) (†) jfr -bär. GripshR 1555. (Sv.) Syltkörsbär .. (dvs.) En sort körsbär, som isynnerhet brukas till syltning .. (lat.) Prunus Cerasus Austera. Dalin (1854). —
(1) -LÖK. lök använd till syltning; särsk. om löken Allium cepa Lin.; äv. om sådan lök inlagd (se inlägga 3 a) i ättika, socker o. kryddor. DA 1824, nr 94, Bih. s. 3. Då det icke är önskvärt att syltlöken blir stor, odlas den på lättare och magrare jord. Sonesson HbTrädg. 511 (1919). Kulturväxtlex. 36 (1998). —
-MJÖLK, se B. —
(1) -PUMPA. pumpa (se pumpa, sbst.3 1) för syltning l. syltad pumpa; jfr -gurka. KatalÅhlénHolm 91: 246 (1926). —
(2) -PÄRON. (sylt- 1756 osv. sylte- 1549—1561) (slags) päron lämpligt l. avsett för syltning; äv. om träd med sådan frukt; syltat päron; ofta koll.: syltade päron. Till steecktte syltte pärun Honnog .. 3 kannor. GripshR 1549. Wilda Päronstammar .. äro .. af et och samma släkte med Larsmäsze- Deszmans- och Sylt-Päron. Rothof 376 (1762). Där var syltpäron, som aldrig blef mogna, och hvilka vi föraktade, men som mor värderade mest. Strindberg Kamm. 2: 30 (1907). När Mina .. skulle duka ut, hade ungarna ätit upp vartenda syltpäron av efterrätten. Bolin UngVi 38 (1938). —
(1) -ÄGG. (†) inläggning (se d. o. 2) av (hela l. sönderdelade) ägg. Till sÿlt Egg och wngz grött .. Suchur. KryddRSthm 1559 A, s. 73.
B (numera bl. i skildring av ä. förh.): (1) SYLTE-FJÄRDING. fjärding (se d. o. 4) för syltade matvaror. BoupptVäxjö 1782. —
(1) -FLÄSK. i saltlake l. dyl. inlagt l. insaltat fläsk. Fatab. 1916, 1: 71. Lindgren OrmVäg 66 (1982). —
-GÅS, se A. —
-KÅL, -KÖRSBÄR, se A. —
(1) -MJÖLK. (sylt- 1807—1854. sylte- 1678 osv.) ss. i ä. tid i sydvästra Skåne använd benämning på surgjord (får)-mjölk. Tegnér SvBild. 301 (i handl. fr. 1678). Syltemjölken gjordes av fårmjölk, som koktes och därpå hälldes i en s k syltemjölkstunna. Bringéus MatkSkåne 47 (1981).
Ssgr: syltemjölks-kopp. (eg.: kopp för servering av syltemjölk); anträffat bl. bildl., ss. en i Skåne i ä. tid använd benämning på ett slags stickad yllemössa med platt kulle (se kull, sbst.2 2). Lovén Folkl. 22 (1847; om förh. c. 1800). Far är skrudad i en stickad yllemössa, kallad ”syltemjölkskopp” på skämt. Frostin EttÅr 90 (1980).
-tunna. Lovén Folkl. 5 (1847). Större mjölkmängder förvarades i en laggad trätunna, en ”syltemjölkstunna”. Bringéus MatMåltid 110 (1988). —
(2) -MÅL. (†) angelägenheter som rör syltning; jfr mål, sbst.2 2. Lägg .. (de syltade bären) i sin burk, som måste wara wäl torr innan till .. hwilket bör observeras uti alt Syltemål. Valleria Hush. 48 (c. 1710). —
-PÄRON, se A.
C: (2) SYLTNINGS-METOD. jfr sylt-sätt. Råsyltningen som allmän syltningsmetod är knappast längre fullt aktuell. Östergren (1951). —
(2) -TID. Schulthess (1885). Det är syltningstiden, och vi sylta ofantligt mycket. Ekelund Brev 2: 54 (1919).
Avledn.: SYLTARE, m. ⁄ ⁄ ( ig.) (numera bl. tillf.) till 1, 2: (mans)person som syltar; särsk. till 1; jfr sylt-kvinna o. sylte-karl. Syltare .. (dvs.) den som lägger in. Schultze Ordb. 5284 (c. 1755). jfr: Insyltare. Linc. Tttt 5 a (1640). —
SYLTERSKA, f. (numera bl. tillf.) till 1, 2; särsk. till 1: kvinnlig syltare; syltkvinna. Skola alle Mångelskor och Sylterskor wara förplichtat at föra reenligt theras Sylter, Korfwar och Pölszer på Torget. Stiernman Com. 1: 882 (1623).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content