SYNAPS synap4s, r.; best. -en; pl. -er. Anm. I fackspr. används ofta den gr. formen synapsis i bet. 1 o. 2. VäxtLiv 2: 380(1934; i bet. 2). Lindskog o. Zetterberg (1981; i bet. 1 o. 2). Till denna form bildas äv. ssgr: Synapsisnystanet. VäxtLiv 2: 386(1934). Synapsisstadiet. Hofsten Ärftl. 1: 260(1927).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. synapse, eng. synapsis; av gr. σύναψις, sammanbindning, förening, till συνάπτειν, binda samman, av σύν, samman (se SYN-), o. ἅπτειν, binda, av ovisst urspr. — Jfr SYNAPTAS]
1) anat. kontaktställe mellan två neuroner l. mellan neuron o. muskelcell. Man har till de s. k. synapserna .. velat förlägga den mekanism, som bestämmer ledningens riktning i nervbanan. 2NF 19: 808(1913). Beröringsstället, kallat synaps, har mycket stor betydelse, emedan det genomsläpper nervimpulsen i endast en riktning. 3NF 8: 383(1928). Neuronerna är kopplade till varandra med kemiska kopplingar, som kallas synapser. SvD 7 ⁄ 11 1979, s. 20.
2) biol. syndes (se d. o. 2). Synaps .. (dvs.) den hopsmältning el. parning av kromosomerna som äger rum vid celldelning (meios). Lindskog o. Zetterberg(1981).
