SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYNKOPISK syŋkå4pisk l. syn-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. synkopisch, eng. syncopic; avledn. av SYNKOP (o. SYNKOPE)]
1) (numera föga br.) motsv. SYNKOP 1, SYNKOPE 2: som kännetecknas av en synkop l. av synkoper. Kræmer Metr. 1: 71 (1874).
2) mus. motsv. SYNKOP 2 (o. SYNKOPE 3): som utgör l. avser l. kännetecknas av en synkop l. synkoper. Anticipationen är till sin rytmiska form synkopisk. Bauck 1Musikl. 1: 170 (1864).
Spoiler title
Spoiler content