SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYNTAX syntak4s, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. (förr äv. -taks). Anm. I ä. tid användes äv. den gr.-lat. formen syntaxis l. syntaxin (eg. ack. sg.). Till formen syntaxis bildades äv. ssgn syntaxissvenska, om svenska utgörande bristfällig översättning av latinsk text: Ordzens Syntaxin eller artige sammanfogelse. Arvidi 20 (1651). J Grammatican äro the Öfwerste komne till Syntaxin. ÅbSvUndH 83—84: 130 (1733). ”Nemo mortalium omnibus horis sapit”, hvilket på ”syntaxissvenskan” återgafs med: ”ingen af de dödlige är alla tider vis”. Laurén Minn. 151 (1877). Latinska grammatiken till och med reglerna i syntaxis kunde jag perfect. HLittSt. 3: 117 (1882).
Etymologi
[jfr t. syntax, eng. syntax, fr. syntaxe; av senlat. syntaxis, av gr. σύνταξις, sammanställning, till συντάσσειν l. συνταττειν, ställa samman, ordna, av σύν, samman (se SYN-), o. τάσσειν l. τάττειν, ställa i ordning, ordna, av ovisst ursprung (jfr TAKTIK). — Jfr SYNTAGM, SYNTAKTIKER, SYNTAKTISK]
språkv. lära(n) om ords (l. orddelars) sammanställning till satser o. satsernas sammanställning till satsföljder; satslära; ordfogningslära; äv.: sätt på vilket ord (l. orddelar) sammanfogas till högre konstruktioner (fraser, satser, meningar o. d.) i språket l. ett språk l. en författares språk o. d.; stundom avgränsat l. modifierat på olika sätt (särsk. dels uppfattat ss. liktydigt med: (en del av) betydelselära(n)); dels använt ss. sammanfattande beteckning för (systemet av) de regler som bestämmer hur uttryck i ett språk kan se ut; äv. dels om lärobok i satslära, dels bildl. Latinsk, fransk, svensk syntax. Det ena ordets lämpande efter det andra efter reglorna i Syntaxen. Möller 1: 389 (1755). Syntaxen .. är .. till en viss grad gemensam för alla språk. Tegnér (WB) 6: 185 (1828). Jag var som vanligt hemma i min gränd, / Hos min syntax och themabok tillbaka. Snoilsky 2: 112 (1881). (Slavisten Miklosisch) definierar syntaxen som den del af grammatiken, hvilken har att framställa betydelsen af ordklasser och ordformer. PedT 1897, s. 141. Slumpen, det kuriösa infallet är dessa poeters musa, och många av dem betrakta syntaxen som sin personliga fiende. Strömberg ModFrLitt. 150 (1931). Arabiskan .. är av hela skolor av språklärde utmejslad till en raffinerad finhet i uttryck och syntax. 3SAH LXII. 2: 40 (1951). Formtukten i terzinens obevekligt stränga schema .. går samman med en frihet i syntax och metaforik som knappast varit tänkbar före ”Dödsmask och lustgårds” period. Fehrman Gullberg 230 (1958). Gullberg Terzin. 37 (1958; bildl.). Olle Hedberg är noggrann och glasklar i syntaxen. Holm EpokPros. 215 (1967). Ett vidare syntaxbegrepp förekommer .. inom studiet av formella språk i logik och datavetenskap, där ”syntax” förstås som en sammanfattande beteckning för de regler som bestämmer hur uttryck i ett språk kan se ut. NE (1995). — jfr KASUS-, SKRIV-SYNTAX. — särsk. log. i utvidgad anv., i uttr. logisk syntax, lära(n) om hur l. sätt på vilket logisk slutledning sker. Den logiska syntaxen skiljer sig från syntax i vanlig språkvetenskaplig mening främst i det avseendet, att den inte endast anger, hur sammansatta språkliga enheter, som t. ex. satser, konstrueras .. utan också uppställer regler för slutledning. Regnell Sem. 173 (1958). Carnap har .. gjort gällande, att vetenskapligt filosofiska diskussioner uteslutande bör gälla de vetenskapliga språkuttryckens logiska syntax. Därs. 174.
Ssgr (i sht språkv.): SYNTAX-FEL. fel (se d. o. I 3 c) mot syntaxreglerna. Verd. 1885, s. 176. TNCPubl. 82: 117 (1984; om fel mot syntaxregler för datorer).
-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande syntax. PedT 1898, s. 598.
-REGEL. (numera bl. mera tillf.) regel (se regel, sbst.1 II 1 b η) gällande för syntax(en). Tiliander GenTy. 131 (1670).
-UPPROR~02 l. ~20. bildl.: uppror mot syntaxreglerna. Där rådde ett syntaxuppror, / min lärda och celebra bror. / Där sprang i hårda humorkval / ett annars friskt adverbial, / och adjektivet gick med kniv / och sade: Jag är substantiv. Sjöberg Syntaxuppr. 115 (c. 1925). Den nya stilens främsta karakteristikum är meningsbyggnadens nedbrytning, ett ”syntaxuppror”. Holm EpokPros. 195 (1967).
Spoiler title
Spoiler content