SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYRE, sy3re2, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[bildat av de sv. kemisterna a.g. Ekeberg o. p. Afzelius 1795 (men ämnet upptäckt tidigare (se språkprovet fr. 1995 nedan)); till SUR, adj., (o. SYRA, sbst.1) i analogi med KVÄVE, VÄTE; jfr äv. nylat. oxygenium (se OXYGEN); benämningen föranledd av att man i ä. kemisk systematik antog att syret var en huvudbeståndsdel i alla syror. Jfr SYRSÄTTA, v.2]
(i sht i fackspr.) om (ett för de flesta levande organismer livsviktigt) gasformigt, färg-, lukt- o. smaklöst grundämne hörande till syregruppen (kalkogenerna i periodiska systemets grupp 16 o. med den kemiska beteckningen O) o. fritt förekommande i den atmosfäriska luften o. kemiskt bundet i många ämnen i naturen o. i de flesta organiska ämnen o. som upptages i blodet vid andningen o. som industriellt används bl. a. vid metallurgiska processer, vid svetsning o. skärning av metaller o. ss. oxidationsmedel vid organiska synteser, syrgas; jfr LIVS-LUFT, OXYGEN. Rena luften måste, som andra Gasarter bestå af någon viss basis med Värmet. Syret är den basis som här antages. Detta ämnets hufvudsakligaste egenskap at förvandla en hop kroppar, med hvilka det förenas, til Syror har gifvit anledning till dess namn. Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 12 (1795). Att syret tages i anspråk vid hvarje förbränningsprocess och att någon sådan omöjligt kan försiggå utan närvaro af syre. Keyser Kemien 1: 40 (1869). Syrets föreningar med andra grundämnen kallas oxider. Wretlind Läk. 1: 8 (1893). Växternas liksom djurens andning yttrar sig genom upptagande af syre och afskiljande af kolsyra. NF 19: 243 (1895). Ehuru luften till 23 % består av syre, är luftsyret blott en ringa bråkdel av allt syre på jorden; den största delen är bunden i vatten och mineral. 3UB 8: 319 (1939). Syre användes för att åstadkomma höga temp., då vanl. i blandning med vätgas el. acetylen .. och vidare i syrgasapparater samt vid återupplivning. 2SvUppslB (1953). Före Scheeles upptäckt av syret, publicerad i Leipzig år 1777, ansåg man att vid en förbränning av något ämne, vilket som helst, bortgick någon substans. Fatab. 1954, s. 91. Flytande syre utnyttjas som oxidationsmedel i raketer med flytande bränsle. BonnierLex. (1966). Syrets upptäckt brukar dateras till de första åren av 1770-talet, då Scheele i Uppsala och Priestley i Leeds oberoende av varandra framställde och beskrev gasen. NE (1995). — särsk. (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. Det bästa väte (finns) i hvart glas, / Det bästa syre i citronen. Valerius 2: 26 (1809). Endast bitterhet i sinnena, som med tillsats af litet syre från intresseradt håll lätt kunde blåsas upp till nationalhat. SD(L) 8 ⁄ 2 1905, s. 8. Han drar till sig andan i ett lättat bröst — förtroendets friska härliga syre strömmar åter emot honom. Moberg Rosell 97 (1932).
Ssgr: A (utom i ssgrna SYR-GAS, -SÄTTA numera bl. tillf.): SYR-DÅF. (†) syrgas, syre; jfr dof, sbst.1 Möller (1807). Weste FörslSAOB (c. 1817).
-GAS. (syr- 1795 osv. syre- 17941944) (i fackspr.) syre i fritt tillstånd; jfr gas, sbst.1 2. Murray PVetA 1794, s. 28. Syrgas, blandad med qwäfgas, bildar den jorden omgifwande Luften. Hartman Naturk. 38 (1836). Syrgas användes i tekniken i stället för luft som förbränningsmedel för väte, lysgas och framför allt acetylén för att åstadkomma höga temperaturer vid smältning av platina och kvarts, svetsning och skärning av metaller .. framställning av syntetiska ädelstenar. Starck Kemi 12 (1931). Syrgasen uppträder i skrifterna från .. (slutet av 1700-talet) med det bestickande namnet livsgas, och inandningen av densamma ansågs prompt bota en mängd åkommor som kroniska sår och svårartade hudsjukdomar. Fåhræus LäkH 2: 281 (1946). Behandlingen av en koloxidskadad består i att man tillför honom rikligt med frisk luft eller ren syrgas. BilskolLb. 301 (1959).
Ssgr (i sht i fackspr.): syrgas-andning. andning medelst syrgas. SvLäkT 1935, s. 1111.
-andningsapparat. (numera mindre br.) syrgasapparat. SFS 1919, s. 1972. SvInköpsreg. 1937, s. 253.
-anläggning. SvLäkT 1935, s. 200.
-apparat. apparat för tillförsel av syrgas till andningsluften; särsk. om en (vid bl. a. narkos l. koloxidförgiftning l. flygning utan tryckkabin på hög höjd l. vid dykning l. rökdykning använd) sådan apparat bestående av en l. flera gasbehållare, en regulator o. en ansiktsmask varigenom syret medelst en slang leds in i näsborrarna, oxygenapparat; jfr syre-apparat. Till säkerhetsutrustningen (i ett flygplan) kan även hänföras syrgasapparat, avsedd att användas för underlättande av andhämtning vid flygning på stora höjder. FlygHb. 16 (1921). Syrgasapparater funnos långt före kriget .. vid arbeten i gruvor, såsom utrustning för brandmanskap m. m. Bauer SvArmHäls. 167 (1924). SpriMedTeknUtr. Basordl. 29 (1983; klandrat).
-bad. (förr) medicinskt bad innehållande syrgas som tränger genom huden på den badande med inciterande verkan på hudens nerver o. blodkärl. 2NF (1918). SvIndKal. 1948, TillvReg. s. 409.
-behandla, -ing. behandla (ngn) med syrgas; särsk. låta (patient) inandas syrgas l. luft med höjd syrgashalt; jfr syre-behandla. Om värdet av syrgasbehandling vid akuta luftvägsinfektioner hos barn. Hygiea 1925, s. 849. D:r (N.) Johannsen har låtit syrgasbehandla ett 30-tal barn, de flesta i spädbarns-, några i koltbarnsåldern, samtliga lidande av svåra bronkiter. Upsala 4 ⁄ 1 1926, s. 1.
-behållare. behållare med l. för syrgas; jfr syre-behållare. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 622.
-blandning. särsk. konkret. Kräftsjukd. 54 (1930).
-blekning. blekning (av pappersmassa o. d.) medelst syrgas. Syrgasblekningen (av pappersmassa) är en metod som starkt minskar utsläppen. NTeknik 1972, nr 34, s. 16.
-blekt, p. adj. som blekts med syrgas. DN 17 ⁄ 1 1990, s. 39 (om papper).
-blåsning. Syrgasblåsningen påskyndar (vid stålframställning) nedsmältningen av skrotet i flamugnen och färskningen. SvD(A) 17 ⁄ 3 1962, s. 5.
-blåsrör. (förr) blåsrör för blåsning av syrgas. Då .. (lerorna) formeras till små stänger af cirka en half linies tjocklek, brännas de med yttersta lätthet hvita, då de påblåsas med syrgas-blåsröret. JernkA 1820, s. 273.
-bläster. jfr bläster 1. 2NF 17: 242 (1912).
-bomb. (numera mindre br.) stålbehållare med l. för flytande syre; jfr syre-bomb. En syrgaskammare är av ett vanligt rums storlek och i detta insläppes syrgas från syrgasbomber. Upsala 28 ⁄ 3 1929, s. 9. Lindskog o. Zetterberg (1981).
-brist. syrebrist. Hammarsten FysiolK 111 (1883). Val- och säldjurens förmåga att långa stunder uppehålla sig under vatten och på stora djup utan att angripas av syrgasbrist och dykaresjuka. FoFl. 1949, s. 215.
-cistern. jfr -behållare o. syre-cistern. IllSvOrdb. (1955).
-fattig. syrefattig. NatUppl. 94 (1948; om fiskevatten).
-flaska. jfr -behållare. Berzelius Själfbiogr. 22 (c. 1845).
-fri. syrefri. Hammarsten FysiolK 354 (1883).
-färskning. färskning (se färska 2 a) medelst syrgas. Kaldo-processen har i första hand utvecklats för att möjliggöra syrgasfärskning av fosforrikt thomastackjärn till stål i kvalitet jämförbart med martinstål. JernkA 1957, s. 204.
-förbrukande, p. adj. syreförbrukande. Lidforss VäxtLiv 41 (1904; om organismer).
-förbrukning. syreförbrukning. Undersökningar över ämnesomsättningen på olika stora djur ha visat, att små djur ha högre syrgasförbrukning per viktsenhet än större individer av samma art. Liljestrand Livslåg. 25 (1932).
-förgiftning. förgiftning som kan inträda vid längre tids inandning av syrgaskoncentrationer över 50 %. Syrgasförgiftning är speciellt farlig för fritt arbetande dykare, vilka andas ren syrgas och därför ej böra gå ned på större djup än 10 meter. SohlmanSjölex. (1955).
-halt. syrehalt. Berzelius Kemi 1: 170 (1808).
-haltig. syrehaltig. Berzelius Kemi 1: 163 (1808; om luften).
-hunger. syrehunger. Thunberg Livsförrättn. 1: 129 (1924).
-hyvlare. person som yrkesmässigt utför syrgashyvling. Göt- och ämnesslipare .. Mera ytliga sprickor samt blåsor (i götet) tar slipare och syrgashyvlare bort. SvYrkeslex. nr 113 c, s. 1 (1953).
-hyvling. om arbete l. arbetsmetod bestående i att medelst syrgas o. brännare bränna bort sprickor o. andra felaktigheter på valsade l. smidda ämnen. JernkA 1940, s. 213. För syrgashyvling användes en brännare av liknande konstruktion som för skärning. På brännaren är fästad en trådmatningsanordning, med vars hjälp ögonblicklig tändning utan förvärmning av stålet uppnås. HbVerkstTekn. 3: 155 (1944).
-högtryck. tryck i syrgasbehållare. SvetsteknHb. 1: 16 (1947).
-inandning. syreinandning. Mot inträffad förgiftning användes syrgasinandning, åderlåtning och koksalttransfusion. Wirgin Häls. 2: 287 (1931).
-inandningsapparat. 2NF 33: 596 (1922).
-index. syreindex. Syreindex, även oxygenindex, syrgasindex, för visst material (dvs.) lägsta halt av syre i en blandning av syre och kväve, som i materialet kan underhålla förbränning med låga. TNCPubl. 84: 213 (1986).
-inhalation. jfr -inandning. LbKir. 1: 432 (1920; under narkos).
-kammare. (förr) kammare avsedd för syrgasbehandling av lungsjuk person; jfr -tält o. syre-kammare. Upsala 25 ⁄ 3 1929, s. 9.
-kokning. kokning (av flis o. d.) medelst syrgas, oxygenkokning. TNCPubl. 66: 175 (1977).
-koncentration. jfr koncentration 4 o. syre-koncentration. Liljestrand Livslåg. 25 (1932).
-konsumtion. syrekonsumtion. På sista tiden ha enkla apparater särskilt för bestämning av syrgaskonsumtionen kommit till åtskillig användning. Thunberg Livsförrättn. 1: 191 (1924).
-krävande, p. adj. syrekrävande. VäxtLiv. 2: 52 (1934; om organismer).
-låga. Vid gassvetsning erhålles värmet från en fri acetylen, syrgas- eller vattengaslåga. HantvB I. 2: 81 (1934).
-lågtryck. Syrgaslågtryck (syrgasens arbetstryck), (dvs.) det tryck under vilket syrgasen lämnar reducerventilen. SvetsteknHb. 1: 16 (1947).
-manometer. manometer för mätning av syrgas tryck. SvetsteknHb. 1: 15 (1947).
-mask. ansiktsmask avsedd för inandning av syre via slang från behållare. Syrgasmasker och syrgastält. Upsala 28 ⁄ 3 1929, s. 9.
-mejsling. om skärteknik vid svetsning, som består i renmejsling med acetylensyrgas. HbVerkstTekn. 3: 156 (1944).
-mängd. syremängd. Jundell Barn. 1: 67 (1927).
-mätare. mätare av syrgas(koncentration), oxygenmätare. Schulthess (1885).
-nål. (numera bl. tillf.) nål använd ss. elektrod vid elektrolys. FKM 1: 43 (1806).
-pol. (numera bl. tillf.) pol (se pol, sbst.1 6) där syre bildas vid elektrolys. FKM 1: 40 (1806). Vid syrgaspolen voro de mot de upphöjda delarne af objektet svarande ställen uti bilden något starkare angripna än de öfriga, dock var bilden svag. Svanberg o. Liljeström ÅrsbVetA 184344, s. 191.
-process. process för tillverkning av stål ur tackjärn medelst syrgas. BonnierLex. (1966).
-producent. Man kan .. få se stora tankbilar komma rullande hit till Surahammar fulla med syrgas från syrgasproducenter i Norrland. TurÅ 1957, s. 213.
-produktion. NaturvForsknRådÅb. 195051, s. 193.
-raffinering. raffinering av råjärn medelst syrgas. JernkA 1966, s. 335.
-regulator. jfr regulator 2. SvetsteknHb. 1: 15 (1947).
-reservoar. reservoar l. behållare o. d. för förvaring av syrgas. Berzelius Kemi 1: 182 (1808).
-rik. Selander LevLandsk. 161 (1955; om vatten).
-skuld. syreskuld. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 71 (1952).
-skydds-apparat. Smith Gastj. 46 (1925).
-slang. slang till syrgasapparat o. d. Söderberg PrFlygl. 1: 190 (1935).
-ström. Den autogena metallskärningen grundar sig därpå, att järn och andra oädla metaller i syrgasström förbrinna under stark värmeutveckling, hvilken kan användas till smältning af närgränsande metalldelar. 2NF 34: 383 (1922).
-stålsprocess, äv. -stålprocess. jfr -process; i sht i pl. 1963 anordnas i Dunkerque i Frankrike en internationell kongress, vars tema är utveckling och kontroll av syrgasstålsprocesser. JernkA 1963, s. 352.
-svetsning. svetsning varvid svetsytorna uppvärms med syrgas. AdrKalSthm 1921, s. 142.
-terapi. syreterapi. Hr Anderson-Tesch höll föredrag om syrgasterapien och dess moderna apparatur. FörhLäkS(Gbg) 1909, s. 35.
-tillförsel. syretillförsel. SvLäkT 1935, s. 464.
-tillgång. syretillgång. VäxtLiv 2: 9 (1934).
-tillverkare. SvIndustri 448 (1935).
-tryck. om det partialtryck av syrgas som finns i pulsådrornas blod (vanl. i lungorna); jfr syre-tryck. Det är alltså det högre syrgastrycket i lungorna, som åstadkommer blodkropparnas mättande med syre och det lägre syrgastrycket i vävnaderna, som frigör syret mer eller mindre fullständigt ur de röda blodkropparna. Thunberg Livsförrättn. 1: 50 (1924).
-tub. jfr -behållare o. syre-tub. Ruin Drömsk. 35 (1951).
-tält. (förr) jfr -kammare o. syre-tält. Upsala 28 ⁄ 3 1929, s. 9.
-upptagande, n. syreupptagande. Sjövall Sjukd. 128 (1924).
-upptagning. syreupptagning. VetenskIDag 307 (1940).
-utveckling. jfr syre-utveckling. Syrgasutvecklingen är ganska riklig i hvarje .. (syrgasbad), den uppgår till omkr. 22 liter aktivt syre. 2NF 27: 1467 (1918).
-verk. verk för tillverkning av syrgas. 2NF 26: 338 (1917).
-HALT, -HALTIG, se B. —
-SÄTTA, v.2, se d. o.
-ÄMNE. (†) ämne som utgörs av syre, syre; äv. bildl. Den som qväfs i vatten eller en för andedrägten otjenlig luft, omkommer af brist på Syrämne, utom hvilket blodet upphör at reta hjertat. VetHLäk. III. 2: 9 (1795). Änskönt Kristi kyrka åtnjuter detta högre hägn (dvs. den yttre lagens och ordningens) och i stöd deraf sträfvar efter att såsom ett heligt syrämne öfva inflytande på den andliga verldsmassan, så (osv.). Flensburg KyrklT 243 (1876).
B (i sht i fackspr.): SYRE-ALSTRANDE, p. adj. som alstrar syre. VäxtLiv 1: 247 (1932).
-ANALYSATOR. apparat l. instrument för analys av syre. I en syreanalysator .. ledes gasen, som vanligen först passerat ett keramiskt filter, till en ringformig mätcell med ett horisontellt glasrör som förbiledning. TT 1952, s. 331.
-ANRIKAD~020, p. adj. Med syreanrikad luft bör .. (bränsleåtgången) bli ännu lägre. TT 1968, s. 605.
-APPARAT. (numera bl. tillf.) syrgasapparat. Siwertz Jord. 209 (1936).
-ATOM. Lundell (1893). Berzelius gjorde teckenspråket bekvämare genom att införa bruket av begynnelsebokstaven i grundämnets latinska namn såsom symbol för atomen och vid behov tillfoga en karakteriserande liten bokstav. Sålunda blev H beteckningen för väteatomen (Hydrogenium), O för syreatomen (Oxygenium). 19Årh. V. 1: 84 (1922).
-ATOM-KÄRNA. Ahlgren Atomkrig 52 (1946).
-AVGIVANDE, adj.2 (adj.1 se sp. 15710). TT 1900, Allm. s. 148.
-BALANS. TNCPubl. 50: 39 (1972; i vatten). Syrebalans .. (dvs.) mängd syre som åtgår för fullständig förbränning av explosivämne. Därs. 73: 166 (1979).
-BAS. (†) i ä. kemisk systematik: bas (se bas, sbst.1 4 b) innehållande syre. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 389. Cannelin (1939).
-BEHANDLA, -ing. syrgasbehandla. Östergren (1951).
-BEHOV. behov av syre. FoFl. 1909, s. 139.
-BEHÅLLARE. behållare med l. för syre, syrgasbehållare; äv. bildl. Boye Kall. 283 (1940). På den tid man värdesatte alla tillgångar i landet, ansåg man att landsbygden var syrebehållaren för folket. Medb. 20 ⁄ 12 1946, s. 6.
-BERIKAD, p. adj. TurÅ 1976, s. 278 (om luft).
-BESTÄMNING. En syrebestämning uti stål eller jern afser rättast sagdt en bestämning af dess jernoxidulhalt. JernkA 1884, s. 432.
-BILDARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 15710). om ngt som bildar syre. Växterna har .. (en) mycket viktig funktion för fiskarna, nämligen som syrebildare. De Geer SvNatRiked. 2: 204 (1950).
-BOMB. (numera föga br.) = syrgas-bomb. SvD 19 ⁄ 9 1932, s. 8. SvFiskelex. (1955).
-BRIST. brist på syre; jfr syrgas-brist. PedT 1898, s. 423. Under vintern .. nedsättes växternas assimilation till ett minimum, vilket .. förorsakar en stark nedsättning av vattnets syrehalt, vilket lätt leder till fullständig syrebrist och därav följande kvävning (för fiskarna). Hammarström Sportfiske 255 (1925).
-CISTERN. cistern för l. med syre; jfr syrgas-cistern. SD(L) 1 ⁄ 11 1904, s. 2.
-DÖD, r. död förorsakad av syrebrist. GbgP 4 ⁄ 9 1987, s. 6.
-DÖD, adj. död på grund av syrebrist. GbgP 4 ⁄ 9 1987, s. 6 (om havsbottnar).
-DÖDAD, p. adj. dödad av syrebrist. GbgP 24 ⁄ 11 1988, s. 17 (om fisk).
-ELEKTRON. NaturvForsknRådÅb. 194950, s. 106.
-FATTIG. som är fattig på syre, som innehåller förhållandevis lite syre; särsk. om luft l. vatten; jfr syrgas-fattig. Sthm 1: 42 (1897; om vatten). Djuren flåsade och flämtade i den syrefattiga luften. Forss SnuggsnLäg. 75 (1939). Stillastående, syrefattigt grundvatten, som når upp mot markytan, kan verka starkt hämmande på vegetationen bl. a. genom att fylla alla porer i marken och så förhindra den lufttillförsel till rötterna som de allra flesta landväxter behöver. Selander LevLandsk. 52 (1955).
Avledn.: syrefattighet, r. SAOL (1950).
-FRI. fri från syre, utan syre; jfr syrgas-fri. Lidforss Kås. 1: 51 (1908; om luft).
-FULL. syrerik. Larsson Solsid. 30 (1910; om luften).
-FÖRANDE, p. adj. Ahlgren Papir. 152 (1901; om vattenström).
-FÖRBRUKANDE, p. adj. som förbrukar syre; jfr syrgas-förbrukande. SvD 3 ⁄ 3 1971, s. 13 (om utsläpp). Trots reningen följer en hel del syreförbrukande material med avloppsvattnet ut, och detta samt den utspädning av havsvattnet som utsläppet innebär, kan medföra påverkan på växt- och djurliv i havet. TurÅ 1976, s. 83.
-FÖRBRUKNING. förbrukning av syre; jfr syrgas-förbrukning. Människans syreförbrukning. LärovKomBet. 188485, III. 1: 448.
-FÖREKOMST~002, äv. ~200. HbSkogstekn. 636 (1922).
-FÖRENING. kemisk förening vari syre ingår. Keyser Kemien 1: 39 (1869).
-FÖRRÅD. förråd av syre. LAHT 1931, s. 1183.
-GAS, se A. —
-GRUPPEN, sg. best. om grundämnena i periodiska systemets grupp 16 (syre, svavel, selen, tellur o. polonium), kalkogenerna. Man (indelar) elementerna i tvänne stora grupper: vätegruppen med udda och syregruppen med jämna atomvärden. Rebau NatH 3: 23 (1879). Till de klassiska svavelbakterierna .. ansluta sig en del andra, senare upptäckta .. Hit höra tiosulfatbakterierna, som syrsätta tiosulfat, salter med samma sammansättning i syregruppen som vanligt s. k. fixernatron. VäxtLiv 2: 34 (1934).
-HALT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 15711). (syr- 18101818. syre- 1818 osv.) jfr halt, sbst.1 1, o. syrgas-halt. Chenevix, som äfven undersökt .. (kopparoxidulens) syrhalt genom ett alldeles dylikt försök, fann syrhalten något större. FKM 3: 191 (1810).
-HALTIG, adj.2 (adj.1 se sp. 15711). (syr- 18301832. syre- 1854 osv.) som har en viss halt av syre, som innehåller syre; jfr syrgas-haltig. Syrhaltiga ämnen. Agardh Bot. 1: 183 (1830).
-HUNGER. om starkt behov av syre; jfr syrgas-hunger. Lovén Huxley 89 (1871).
-INANDNING~020. inandning av syre; jfr syrgas-inandning. SvLäkT 1935, s. 500.
-INDEX. (vid provning bestämt) index för visst material visande den lägsta halt av syre i en blandning av syre o. kväve, som i materialet kan underhålla förbränning med låga; jfr syrgas-index. TNCPubl. 84: 213 (1986).
-INNEHÅLL~002, äv. ~200. innehåll av syre. Thelaus Skog. 19 (1865).
-INTAG~02 l. ~20. SvD 18 ⁄ 9 1971, s. 5.
-ISOTOP. KursKärnfys. 6 (1947).
Ssg: syreisotop-kärna. VetenskIDag 255 (1940).
-KAMMARE. syrgaskammare. Liljestrand Livslåg. 50 (1932).
-KONCENTRATION, sbst.2 (sbst.1 se sp. 15711). jfr syrgas-koncentration. SvLäkT 1935, s. 461.
-KONSUMTION. jfr syrgas-konsumtion. Bergstrand SvLäkS 348 (1958).
-KRÄVANDE, p. adj. jfr syrgas-krävande. VäxtLiv 2: 7 (1934; om andningsprocesser).
-KVANTITET. Berzelius Kemi 2: 570 (1812).
-KÄRNA. atomkärna innehållande 8 protoner. En proton, d. v. s. en vätekärna, (stötes) bort, och den återstående atomkärnan innehåller 8 protoner, d. v. s. den är en syrekärna. (Fletchner o.) Gustaver Mater. 88 (1943). En α-partikel träffar en kvävekärna och bildar övergående en mycket instabil fluorisotop med masstalet 18. Denna fluorkärna faller i sin tur sönder i en proton och en syrekärna med masstalet 17. KursKärnfys. 8 (1947).
-LUFT. (†) syre. Syret ensamt, utan förening med någon annan kropp, är alltid en luftart, och denna luftart har man kalllat syrgas eller syreluft. JernkA 1827, s. 364.
-MOLEKYL. molekyl innehållande syre. 2NF 34: 396 (1922).
-MÄNGD. jfr -kvantitet o. syrgas-mängd. Strindberg NRik. 27 (1882).
-MÄTTAD, p. adj. mättad på syre, syrerik; i sht om luft. Benedictsson 7: 205 (1887). Den stärkande, syremättade skogsluften. VerdS 191: 21 (1913).
-MÄTTNAD. om den procent av i blodet tillgängligt hemoglobin som bundit sig med syre o. vars värde fastställes gm laboratorieprov. Bergstrand SvLäkS 494 (cit. fr. 1939).
-MÄTTNING. jfr -mättnad. Liljestrand Livslåg. 123 (1932).
-PARTIKEL. Berzelius FörsökMin. 92 (1814).
-PATRON. (förr) på u-båt: patron innehållande syre (att användas i nödsituation). Luften (inne i u-båten) blir allt sämre, och till följd häraf klappar hjärtat i raskare takt än vanligt, och andhämtningen blir tung, men ingen får ännu tillgripa syrepatronerna, hvilka måste sparas. VFl. 1916, s. 89.
-PROCENT. VetAH 1813, s. 222.
-PRODUCENT. Selander LevLandsk. 182 (1955; om alger).
-PRODUKTION. produktion av syre. BotN 1881, s. 127.
-RADIKAL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 15711). om oparad elektron hos syre. KommentSvFarm. 9 (1902). Ett (anlag) är genen för ett s k enzym, som behövs för att kroppen i flera steg skall oskadliggöra giftigt syre, s k syreradikaler. SDS 13 ⁄ 4 1984, s. 20.
-RIK. rik på syre. TT 1884, s. 173 (om luft).
-SKULD. om det underskott av syre som uppstår i kroppen l. i ett enskilt organs celler i samband med kortvarigt o. mycket intensivt muskelarbete. 3NF 14: 480 (1931). DN 6 ⁄ 7 1976, s. 17 (hos löpare).
-SYRA. (numera mindre br.) syra innehållande syre; särsk. om syra bestående av syreatomen O o. hydroxylgruppen OH, bunden till en centralatom. Berzelius Brev 11: 16 (1818). Det finnes .. en grupp syror, som ej hålla någon hydroxylgrupp utan blott väte i förening med en negativ radikal. Sådana syror kallas vätesyror .. till skillnad från sådana, som hålla hydrat och kallas syresyror. 2UB 7: 317 (1903). SAOL (1973).
-SÄTTA, se syrsätta, v.2
-TANK. tank med l. för syre. Hanström SådDjur 49 (1935).
-TERAPI. jfr -behandling o. syrgas-terapi. SvLäkT 1935, s. 500.
-TILLFÖRSEL~020. tillförsel av syre; jfr syrgas-tillförsel. Bolin VFöda 112 (1933).
-TILLGÅNG~02 l. ~20. tillgång på syre; jfr syrgas-tillgång. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 192.
-TRYCK. syrgastryck. Man har .. gjort den experimentella iakttagelsen, att vissa svulstceller kunna dödas genom en ökning av syretrycket. Kräftsjukd. 54 (1930). Bland de faktorer som ingår i anpassningen till höga höjder är vissa enzymer speciellt informativa eftersom de direkt påverkas av syretrycket. Fornv. 1983, s. 76.
-TUB. syrgastub. Olzon Markham Västv. 19 (1943).
-TÄLT. (förr) syrgastält. Liljestrand Livslåg. 50 (1932).
-TÄRANDE, p. adj. Syretärande och giftiga spillvatten får endast släppas ut i vattendraget om detta är stort nog att medge erforderlig utspädning. TT 1966, s. 1167.
-UNDERSKOTT~002, äv. ~200. BokNat. Liv. 283 (1951).
-UPPTAGANDE, n. jfr syrgas-upptagande. Fries Växtr. 16 (1884).
-UPPTAGANDE, p. adj. SAOL (1950).
-UPPTAGNING~020. upptagning av syre; jfr syrgas-upptagning. SAOL (1986).
Ssg: syreupptagnings-förmåga. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 57 (1952). En undersökning visar att man kan komma upp till 90 % av sin maximala syreupptagningsförmåga vid rullskidåkning. Lind Sommarutrustn. 89 (1975).
-UTANDNING~020. UVTF 13: 52 (1875).
-UTVECKLANDE, p. adj. 2UB 10: 357 (1907; om salter).
-UTVECKLING~020. jfr syrgas-utveckling. Törner Fyrv. 4 (1885).
-VÄRDE. Låga syrevärden. SvLäkT 1935, s. 746.
-ÅTGÅNG~02 l. ~20. BokNat. Liv. 286 (1951).
-ÖVERFÖRANDE, p. adj. Bolin LevLivKem. 263 (1931; om färgämnet cytokrom).
-ÖVERFÖRARE. (En metod för framställning av ammoniak) går ut därpå, att en fri vätgas innehållande blandning af vattenånga och luft ledes öfver en till mörk rödglödning upphettad metalloxid, som tjänstgör som syreöfverförare. KemT 1906, s. 122.
-ÖVERFÖRING. Kväfvetrioxiden är .. enligt (professor G.) Lunge den af kväfvets oxider, som under processens fortgång förmedlar syreöfverföringen ur luften. KommentSvFarm. 118 (1902).
-ÖVERSKOTT~002, äv. ~200, sbst.2 (sbst.1 se sp. 15711). Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 105.
-ÖVERTRYCK~002, äv. ~200. SvD(A) 17 ⁄ 6 1967, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content