SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2001  
SYTA sy3ta2, v., förr äv. SYTTA, syter sy4ter, sytte syt3e2, sytt syt4, äv. -ade, -at, -ad. (pr. sg. -ar Hemberg ObanStig. 22 (1896) osv.; -er Forsius Fosz 109 (1621) osv. — ipf. -ade OPetri 1: 276 (1527: sythede) osv.; sytte Teitt Klag. 30 (1556) osv. — sup. sijtt TRudeen Vitt. 320 (c. 1700); sytat Collinder Kalev. 193 (1948) osv.; syth (-yy-) LPetri 2Post. 44 b (1555), Börk Darius 617 (1688); sytt UpplDomb. 2: 70 (1579) osv. — p. pf. syten Brahe Oec. 191 (c. 1575; uppl. 1971: Vsytet, n.), Därs. 58 (c. 1580; uppl. 1971: osyttne, pl.); sytt ÅngermDomb. 1647, s. 74 osv.). vbalsbst. -ANDE, -ING, sbst.1 (, 3SthmTb. 5: 327 (1604)), -NAD, se d. o., -NING; -ARE, se avledn.
Ordformer
(sijijt- 1660. syt- (z-, -ÿ-, -ÿÿ-, -h-) 1527 osv. sytt- (-ÿ-) 15541698 (: Syttninge löhn))
Etymologi
[fsv. syta, sv. dial. syta (med stark o. svag böjn.), sita; jfr nor. syte, fvn. syta; avledn. av det ord som föreligger i fvn. sút, sorg, nor. sut, bekymmer, omsorg, av ovisst ursprung, möjl. växelform till SOT, sbst.2 (se HPipping InlednNordStudLjudl. 117 (1922)); med avs. på inf.-formen sytta jfr HYTTA, v. — Jfr BESYTA, O-SYTEN, O-SYTLIGEN, OM-SYTE, -SYTAN, SYTE, SYTEN, SYTESMAN, SYTING, sbst.2, SYTNAD]
I. tr.
1) ägna (riktig l. vederbörlig l. lämplig) omsorg l. vård åt (ngn l. ngt), vårda l. omhändertaga; särsk. med obj. betecknande ngn l. ngt som det åligger den handlande att ss. en plikt l. ett åtagande l. ss. arbetsuppgift syssla med l. vårda l. ha (det yttersta) ansvaret för o. d.; förr äv.: sköta l. beställa l. bestyra (se c). — särsk.
a) med personobj.
α) (förr) med obj. betecknande person som på grund av sjukdom l. orkeslöshet l. hög ålder o. d. var oförmögen att klara sig själv, ofta liktydigt med: ta hand om l. vårda l. sörja för l. underhålla o. d.; särsk.: ge (hemmansägare o. d. som överlåtit sitt hemman) livstids omvårdnad o. underhåll (i form av fri bostad o. andra (natura)förmåner som den överlåtande rättsligen betingade sig av den nye ägaren); ofta i mer l. mindre tautologisk förb. med föda l. sköta o. d.; jfr 3. J andra konunga bökerna .. finnes thet .. ath the helga prophetar .. (Elias o. Elisa) hade .. samman kallat monga .. gudheliga men .. j Jsraels land .. huilka the födde och sythede. OPetri 1: 276 (1527). Någen lösöre, som Henrich Joensson .. hade giffvit Henrich Henrichson, för thet han sytte honom, udi hans blindheet, til döderdag. Teitt Klag. 30 (1556). Gamble föräldrerne, haffuer gifuit all sin Egedelar, vnder barnen, och de skulle sytta dem i dödedaghar. ÅngermDomb. 16 ⁄ 10 1638, fol. 140. Han sytte och schiötte honom till hans döde dagh. Därs. 1647, s. 61. Jag kan på det högsta bedyra, at jag (under min sjukdom) aldrig så af swänskt folk, slächt och wänner kunnat så wähl sytter blefwin, som jag där i Anclam af min wärd och wärdinna. HT 1891, s. 197 (1707). (En adoptivson i östra Finl. på 1500-t.) var skyldig att tjäna och syta sina adoptivföräldrar till dödsdagen. KulturhistLex. 1: 25 (1956).
β) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på barn: vårda l. sköta l. passa. En Liten flicka .. som hafuer warit hosz honom till tienst .. at sytta små barn, och nu i förleden som(m)a .. hafuer hon warit alena hemma stadder, at sytta de små spenabarn. ÅngermDomb. 27 ⁄ 11 1640, fol. 160. Hon syter barnen. Sahlstedt (1773). Ja, hadd i haft småfolk, kund jag fäl låtit tala vid mej att komma och syta ungarna ett kast åt er under bärgning och skörd. Carlsson GlestGård. 277 (1943). En stående uppgift för de äldre syskonen var att syta de yngre, medan mor var upptagen utanför köket. Bergfors KartMogn. 45 (1948).
γ) (†) försörja (ngn). Dät vore migh omöieligin att så monga arbetare syta. Rudbeck Bref 354 (1697).
δ) (†) allmännare: ta hand om (ngn), betjäna; ägna sig åt (ngn). Komme .. flere (dvs. resande) än Gästgifwere och Ländzman kunne syte och befordre, då skal (osv.). Ordn. 22 ⁄ 4 1604. Kommer een Pilt in, blifr’ han .. (den äldsta systerns) kost, / Doch skulle samkas fleer, them hoon ey hinde syta, / Så ståår dä henne fritt, emellan Syskon byta. CupVen. A 5 a (1669). — särsk. övergående i bet.: hjälpa (ngn). Effter han swåra anfächtades af Sathan, och man eij torde släppa honom uth på wägen allena, och han platt inge medel hadhe at läja sig någon medh sigh, som sig sytte och styrde. HärnösDP 1663, s. 51.
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på djur: vårda l. vakta l. passa l. sköta o. d.; ss. vbalsbst. -ning ofta liktydigt med: skötsel; äv. mer l. mindre bildl. Så haffua .. the helghe Patriarcher .. och Apostlar troliga nogh syyt och wachtat fåren .. at .. medh them ingen brist warit haffuer. LPetri 2Post. 44 b (1555). HFinLappm. 3: 118 (1733; med avs. på renar). Syta boskapen. Sahlstedt (1773). Stundom talades de vid om egen bosättning och sytningen .. af de egna renar, som de erhöllo i tjänstelön. Hemberg ObanStig. 102 (1896). De bofastas renar överlämnades .. på sytning till flyttlapparna. Fennia XLIX. 4: 178 (1929).
c) (†) med sakobj.: vårda l. ta hand l. vård om, sköta (se SKÖTA, v.4 I 1 c); ägna sig åt; äv.: beställa l. bestyra l. göra o. d. Wij .. haffue besinnat ath vtj then motton (dvs. att indriva biskopstionde) kan jngen bettre tiena oss och syta wårt betsta än j bådhe. G1R 7: 207 (1530). En from hustru skall ackta och sÿtha sitt huus. LPetri Œc. 43 (1559). Man hafwer .. (av de franska ambassadörernas oförskämdhet) ej welat göra någon bruit .. utan fast heller simulerat ignorantiam, intil desz en beqwämare tid sig yppar, sådana indigniteter at syta. HC11H 2: 56 (1678). Han fortfoor .. at syta de angelägne ährender, som .. honom woro på skuldrorna lagde. Esbergius Olivecrantz 100 (1707). H:r lector Theologiæ obligeras hädanefter, att med större flit .. så syta sitt ämbete, som in för Gud och hwarje manne kan wara förswarligit. ÅbSvUndH 68—69: 338 (i handl. fr. 1721). När under frihets skygd och Lagarnas helgd, hwar och en med säkerhet förmodar sig kunna syta och sköta sin näring. Gadd SvarVetASvFolk 3 (1765). — särsk.
α) med avs. på kläder: vårda l. rengöra l. borsta ren o. d. HovförtärSthm 1592 C, s. 137. Tuetterskor att Sÿta kläder medh Rogklij 20 t(unn)or. Därs. 1593 C, s. 131.
β) med avs. på mat, om mage: smälta. SvMerc. 2: 472 (1757).
γ) i uttr. betecknande att ngn (endast) sysslar med l. (vanl.) bör syssla med sina egna angelägenheter (o. icke blanda sig i andras); sköta (se SKÖTA, v.4 I 1 c ζ). Sÿte hwar sitt. Celsius Ordspr. 1: 35 (1708). (Eng.) Every man for himself, and God for us all, (sv.) det syter hwar sig. Serenius Dict. R 3 b (1734).
2) (†) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. dels: befatta sig med l. ta hand om (ngn l. ngt), dels: vårda (ngn l. ngt). (K. X G. ville själv fredsförhandla med Preussen) och det för den orsaak, att Kongl. Maij:tt måtte så mycket bättre få rårum att syta den otrogne grannen (dvs. Danmark). RARP 7: 121 (1660). (Änglarnas tal till den döde:) Tin ädla siäl vij syta, / Tig skall alzintet tryta, / Ey blijr dig döden sträng. Lindschöld Vitt. 180 (1686). Tiden såg man då förflyta, / Förr än hon (dvs. författarens hand) hant alla (bibelns kvinnor) syta, / Hwar med fina krus och band. Kolmodin QvSp. 2: Föret. c 1 b (1750). — särsk. i uttr. syta ngn som han är sjuk (till), behandla ngn efter vad han förtjänar; jfr SKÖTA, v.4 I 1 a δ. Jag sytte honom som han war sjuk. Serenius (1741). Lind (1749: til).
3) ss. vbalsbst. -ning motsv. 1 a: underhåll l. skötsel l. vård l. försörjning; särsk. om underhåll i form av fri bostad l. andra (natura)förmåner l. pengar som den som överlåter en gård l. fastighet rättsligen betingar sig av den nye ägaren (äv. om det rättsförhållandet som uppkommit gm sådan överlåtelse osv.); stundom liktydigt med: undantag (särsk. i sådana uttr. som vara l. bo l. leva på sytning); i fråga om nutida förh. bl. i Finl. [jfr fi. syytinki, sytning (som lånats från sv.)] i officiellt spr., om skattepliktigt sådant underhåll; jfr FÖDO-RÅD, FÖR-GÅNGA, sbst. Charpentier Sytn. 55 (cit. ur finländsk handl. fr. 1551: wara på). (Ett testamente) förmellendes at .. Suart Petters effterlåtne enckia hade för den .. longlige tienesth och sÿtningh som Hindrich Croen och hans .. hustru .. hade giordt och beuisth henne i sin longlige siukdom och allerdoms dager hade skiengt .. dem (osv.). 3SthmTb. 9: 350 (1616). Han skall henne till sin döde dagh medh födo och annen sytningh oppehålla och föreståå. ÅngermDomb. 1647, s. 96. Den rättsplikt som utgör den passiva sidan af rättsförhållandet bär namnet sytning eller undantag. Charpentier Sytn. 2 (1896). En .. form, under hvilken sytning betingas, är sytning i vissa produkter från fastigheten (afkomst från jord), till hvilken ansluter sig sytning i penningar och varor, sytning i persedlar. Därs. 93 (1896). FolklEtnSt. 1: 107 (1916: bo på). Han (hade) skrivit hemmanet ifrån sig åt äldste sonen och levde på sytning. Bengts Fäd. 50 (1921). (Den finländska) Senaten .. överförde privilegiet (på Suotniemi fajansfabrik) på .. (sonen) som .. inköpt .. fajansfabriken av fadern, vilken också tillförsäkrades en sytning på 600 rubel silver per år så länge han levde. Mårtenson GFinlKeram. 73 (1958). Den viktigaste formen av pension inom det civilrättsliga området (i Finl.) var sytning, ett fortfarande brukligt förfarande, varigenom äldre personer av bondeklassen vid försäljning av sitt hemman till följande generation för sin återstående livstid förbehåller sig vissa förmåner av gården, t.ex. bostad och en viss mängd livsmedel. UppslVFinl. 2: 522 (1983). (De) bor kvar i ett mindre hus på gården (i Finl.). Fri bostad livet ut med bränsle och lyse är deras sytning — ingick i uppgörelsen. Land 1984, nr 39, s. 83. I skattedeklaration anmäls inte följande inkomster .. pension eller livränta som utbetalas i pengar, förutom .. om det är fråga om skattepliktig sytning i enlighet med .. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet. FFS 1991, s. 2580. Därs. 2000, s. 43. — särsk.
a) (förr) i uttr. taga sytning, förr äv. (in)giva sig till sytning(s), giva sig i sytning, sätta sig på undantag. Theslikest gaff .. pär monssonn sig samptt m(edh) sinn gamble hustru till syttningh inthill .. Erich michilssonn. UpplDomb. 2: 48 (1579). ÅngermDomb. 1/3 1628, fol. 6 (: i sytningh). Gunnela Jons dotter een gammall giänta begiärade ingifwa sig till sytningz hoos sin systerson Erich Larsson i Klinger, och der Jnläggia hwadh hon eger för sig, att han skulle födha henne till sin dödh. Därs. 22 ⁄ 11 1644, fol. 5. Här kan .. frågas, när föräldrarne intet willia reesa emellan barnen att sig föda låta, om them icke må fridt stå, att gifwa sig till sytningz hoos hwilkenthera barnet them behagar. FörarbSvLag 7: 187 (1695). Länge har jag tänkt på, om det ej kunde gifvas något annat sätt att bereda våra gamla föräldrar en lyckligare tillvaro, sedan de blifvit orkeslösa och ej längre förmå sköta sina hemman, än att öfverlåta dessa åt .. något af sina barn eller åt främmande personer, och själfva taga sytning. KalSvFolkskV 1904, s. 132. När föräldrarna på endera sidan kommit så till åren, att de fått svårt att reda sig själva, har de tagit sytning av barnen. Hasslöf SvVästkustf. 492 (1949).
b) (†) taga ngn till sytning, ge ngn livsvaraktigt underhåll. De 2. sädesslandh iordh som hustro Chirstin medh sin salige man fingo aff hustro Meritt i Bölet, för det de togo henne till sytningz in till sin dödz tijdh. ÅngermDomb. 1647, s. 102. Broman Glys. 1: 89 (1741).
II. (†) refl.; motsv. I 1 a: ta vård om sig, ta hand om sig; klara sig (på egen hand). Medan han ær en siuk och fórlamatt man och fórmå endels icke wæll sÿtta ell(e)r fordra siig sielff och haffu(er) dogh jngen (osv.). 2SthmTb. 3: 120 (1555). Om hwar och een skall isynnerheet sigh själfvom syta, warder hwar sit vtryme sökjande. Lundström LPGothus 1—2: Bil. 10 (1595). En desz olyckeliga Stiufdotter .. som till sitt förstånd skall wara förstälter ock sig sielf eÿ sÿta kan. VDAkt. 1723, nr 27 (1721). — särsk.
a) motsv. I 1 c γ, i uttr. som betecknar att ngn (endast) sköter l. (vanl.) bör sköta sina egna angelägenheter (o. icke blanda sig i andras). Woro dhem begge nyttigare, att hwar sytte sigh. VDAkt. 1699, nr 496. Wittnar och, att hon hördt honom säija till sin hustru, syt du dig, iagh skall wähl syta mig. Därs. 1707, nr 614.
b) bildl., med saksubj.: tänka på sig själv. Så seer iag öfwer alt slem Egennyttighet, / Swijk, Swaghet, Giäckerij och Wanckelmodighet, / Sielfkiärt högdragit Mod som sig allena syter. ÖB 44 (1712; fr. orig.: idôlatre).
Särsk. förb.: SYTA OM (†) till I 1: sköta om (ngn l. ngt); äv. motsv. I 1 b. Wij haffue befaled them (dvs. jungfru Görvels gods) hennes förmwndare hustrw Elin .. then ther lather wäl sythe wm thom thet beste hon kan. G1R 6: 274 (1529). Gamla Britta i Björkebo .. båd’ fodrar och måkar och mjölkar och syter om fäet på karlavis. Knorring Torp. 1: 179 (1843).
Ssgr: A: (I 1) SYT-HJON. (förr) om orkeslös person som måste vårdas, sytningshjon. Collinder Kalev. 39 (1948).
(I 1 b) -LÖN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lön för skötning av skötesren. Backman LjusnJakko 75 (1893).
(I 1 b) -REN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skötesren; jfr sytnings-ren. Bönderna hade vid .. (mitten av 1800-t.) själfva ofta renar, s. k. ”sytrenar”, hos lapparna. Modin GTåsjö 222 (1916).
B (†): (I 1) SYTNINGE-LÖN. = sytnings-lega. HFinLappm. 3: 50 (1698).
(3) -RÄTT. om rätt till vederlag för verkställd sytning. (N. Simonsson) förmenthe .. sigh haff(u)e någen sytninge rett effth(er) theris far mod(er). UpplDomb. 2: 19 (1578). (Han) haffuer .. Syttninge rätt till för:ne Jordh. Därs. 44 (1579).
C (i allm. till I 3 o. med motsv. bruklighet): SYTNINGS-AVTAL~02 l. ~20. avtal mellan sytningstagare o. sytningsgivare. Charpentier Sytn. 1 (1896). FFS 1956, s. 1040.
-BREV. (förr) av rätt (se rätt, sbst.2 3) utfärdat brev (se d. o. 2) rörande sytning. BtFinlH 2: 210 (1588).
-FOLK. [sv. dial. (Finl.) sytnings-folk] (särsk. i Finl., i sht om ä. förh.) folk som åtnjuter sytning, folk som sitter på undantag, undantagsfolk. Schalin Barnauppf. 66 (1889).
-FÖRMÅN~02 l. ~20. (särsk. i Finl., i sht om ä. förh.) förmån bestående av sytning. Den som under förbehåll om sytning öfverlåter sin fastighet benämnes sytningstagare .. och den till hvilken öfverlåtelsen sker och hvilken prestationen af sytningsförmånerna åligger sytnings- eller undantagsgifvare. Charpentier Sytn. 1 (1896).
-GIVARE. person till vilken jordöverlåtelse sker mot att han ger förre ägaren livsvaraktigt underhåll; motsatt: sytningstagare; jfr -man 2. Charpentier Sytn. 1 (1896).
-GUBBE. [sv. dial. (Finl.) sytnings-gubbe] (särsk. i Finl., i sht om ä. förh.) jfr -man 1 o. undantags-gubbe. Hembygden(Hfors) 1912, s. 45. I småskolans läsebok kunde vi läsa om hur en sytningsgubbe fick äta sin mat ur en träho. Kyrkpress. 1981, nr 30, s. 5.
-HANDLING. (förr) jfr -brev. Charpentier Sytn. 62 (1896).
-HJON. [sv. dial. (Finl.) sytningshjon] (förr) jfr hjon 3 o. -folk o. syt-hjon. RP 14: 201 (1650).
-JORD. (förr) jord som sytningstagare brukade. Charpentier Sytn. 69 (i handl. fr. 1751).
-KO. (förr) ko som nyttjades av sytningstagare. Enligt bevarade sytningskontrakt från Iskmo och Smedsby i Korsholm och från Vörå var sytningskons höranson i mitten av 1600-talet ett till två lass. Smeds Malaxb. 87 (1935).
-KONTRAKT. kontrakt mellan sytningsgivare o. sytningstagare. Charpentier Sytn. 91 (1896).
-KVINNA. (särsk. i Finl., i sht om ä. förh.) jfr -gubbe. ÅngermDomb. 1647, s. 116.
-LEGA. (förr) lega (se lega, sbst.2 2) för sytning; jfr sytninge-lön. ÅngermDomb. 7 ⁄ 9 1646, fol. 37.
-MAN.
1) (särsk. i Finl, i sht om ä. förh.) mansperson som överlåtit jordbruk o. d. åt annan person o. lever på undantag, mansperson som åtnjuter sytning, sytningstagare. (Bönderna klagar över att) aparte sytningsmän eller dagekarlar, skjutzrättare och slike oss präjudicera. Smeds Malaxb. 153 (cit. fr. 1706). Sytningsmannen Tobias S, en gråhårsgubbe om 80 år, har flera gånger .. blifwit bötfäld för bränning och krögeri. Hufvudstadsbl. 20 ⁄ 2 1989, s. 18 (i handl. fr. 1889). En sytningsman .. påstås .. hava kunnat binda ormar, så att deras bett ej gjorde ont. Hembygden(Hfors) 1914, s. 160. JämtlHärjedH 1: 325 (1948; om ä. förh.).
2) (†) mansperson som svarar l. skall svara för ngns sytning, sytningsgivare; jfr sytesman. Lasse Sigfredtzssonn .. tagher sigh till mågh och syttningzman Jöran Markussonn .. på dhett han honom skall sytta, födha och kläda. Charpentier Sytn. 47 (i handl. fr. 1620). Madtz Staffansonn .. begierer att tagha sigh till syttningzman Anders Jacobssonn .. och skäncker honom för sitt omak hallfpartten af allo .. som effter honom och hans hustro kan finnas. Därs. Smeds Malaxb. 111 (cit. fr. 1646).
-MÄLING. (†) om jordområde avsett att brukas av sytningsman. Moot qwällen på sistl. 1 St. Böndag hafa the utgåt med sine gran(n)ar .. at draga skilliefohrar emillan sin och gran(n)ars åkertegar, samt afmäta Sytningsmälingen til Ol(of) Grels(son). OfferdalKArk. N I 1, s. 108 (1720).
(I 1 b) -REN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skötesren; jfr syt-ren. De norska ”sytningsrenarna” avskiljdes .. och bevakades för sig och fördes till sina ägare sedan snöföre inträtt i oktober. Fennia XLIX. 4: 135 (1929).
-RÄTT. rätt till sytning. Charpentier Sytn. 115 (1896). FFS 1995, s. 1344.
-STUGA. (särsk. i Finl., i sht om ä. förh.) undantagsstuga. Cygnæus 6: 489 (1859). Bonden bygger sig gärna en sytningsstuga, innan han ger gården ifrån sig. SkärgårdB 573 (1948). I dag bor han, fyller snart 77 år, alltjämt på Stubböle men i sytningsstugan som en gång byggdes åt hans mor. VNyland 23 ⁄ 12 1980, Bil. s. 1. ÖNyland 17 ⁄ 5 1994, s. 2.
-SYSTEM. system i fråga om utformning o. organisation av sytning. Törhända skall ännu någon finnas, som i det nuvarande sytningssystemet ser ett uppfyllande af de kraf, som de gamla ega ställa på barnen, då de afstå sina hemman åt dem. KalSvFolkskV 1904, s. 135.
-TAGARE. [sv. dial. (Finl.) sytningstagare] person som åtnjuter sytning; jfr -folk, -gubbe, -hjon, -kvinna, -man 1. Lifstidssytning .. åtnjute sytningstagaren så länge han på hemmanet wistas. SPF 1852, s. 179. Sytningstagare, d. v. s. en bonde och hans hustru, som på ålderdomen lämnat hemmet ifrån sig till son eller måg. Cederlöf FinlPrästEkon. 219 (1934). FFS 1991, s. 532.
-ÄGA. (särsk. i Finl., i sht om ä. förh.) (om nyttjanderätt till) äga avsedd att brukas av sytningstagare. Sytningstagarens förmåner bestå .. antingen i s. k. sytningsegor eller utgöras de af naturprodukter från fastigheten. Charpentier Sytn. 92 (1896).
-ÄNKA. (särsk. i Finl., i sht om ä. förh.) DN 4 ⁄ 9 1993, s. A14.
Avledn.: SYTARE, m./ /ig. (†) till I 1: person som vårdar l. sköter ngn l. ngt. (Vi) moste .. then ene then andres Skötare, Sysleman och Sytare vthi nödhenne wara. PBenedicti Luther B 6 b (1588).
SYTSAM, adj. [sv. dial. sytsam] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 1, eg.: som kräver vård l. skötsel, besvärlig. Jag är inte död än. Jag kan bli sytsam nog innan jag slipper av. Enström Gråbacka 283 (1929).
Spoiler title
Spoiler content