SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÄMJA täm3ja2, förr äv. TÄMA, v.2 -er, -de, -t, -d. (pr. sg. tämar Lucidor (SVS) 448 (c. 1670; uppl. 1997); tämer OPetri 2: 375 (1529), Schiller SvSpr. 178 (1859); tämjer Karlson ÖrebroSkolH 1: 59 (i handl. fr. 1631) osv. — pr. sg. pass. tämjes Schroderus Comenius 176 (1639) osv.; tämjs FrämRelUrk. 2: 185 (1907) osv.; täms Adlerbeth Buc. 91 (1807), Kræmer Diam. 106 (1857). — imper. täm Österling Lärops. 302 (1727), Brate SvSpr. 141 (1898); tämj Jolin Barnhusb. 137 (1849) osv. — ipf. tamde (-aa-, -bd-) Schroderus Liv. 829 (1626), SAOL (1986); tämde Adlerbeth Buc. 85 (1807), SAOL (1986); tämjde Braun Calle 71 (1843) osv. — sup. tamt (-bt, -dt) Schroderus Os. 2: 550 (1635), SAOL (1986); tämjat Strinnholm Hist. 3: 682 (1848); tämjt Braun Calle 189 (1843) osv.; tämt TRudeen Vitt. 272 (1683), SAOL (1986). — p. pf. tamd (-aa-, -bd, -bdh, -pd) Jak. 3: 7 (NT 1526), SAOL (1986); tämd (-bd) Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668), SAOL (1986); tämjd SAOL (1900) osv.). vbalsbst. -AN (, Sahlstedt (1773), Widegren (1788)), -ANDE, -ELSE (, Phrygius HimLif. 164 (1615), Lind (1749)), -ERI (mera tillf., GHT 15 ⁄ 12 1955, s. 12 (: lejontämjeri) osv.), -NING; -ARE (se avledn.), -ARINNA (numera bl. tillf., Fröding Reconval. 33 (c. 1908) osv.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(temj- (th-, -i-, -ij-) c. 15401789. them- 1629. tähmi- 1674. täm- (-æ-) 15291889. tämj- (th-, -æ-, -i-, -mmi-) 1526 osv. -a 16291889. -ja (-ia, -ie, -ije) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. tämia; jfr fd. o. dan. tæmme, nor. bm. temme, fvn. temja, nor. nn. temje, mlt. temen, temmen (t. zähmen), feng. temian; sannol. till ett urgerm. verb avlett av TAM (se Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)). — Jfr BETÄMA, TÄMMING]
1) få (djur) att vänja sig vid l. foga sig efter (o. att inte angripa) människor, göra tam; äv.: (gm övningar l. uppmuntran l. tvång) förmå l. vänja (djur) att lyda o. att behärska av människan önskade färdigheter, dressera; äv.: göra till husdjur (jfr DOMESTICERA); förr äv. om djur, med avs. på annat djur: lära upp; äv. i uttr. tämja stutar, i fråga om lek (se STUT, sbst.1 1 b). Och begäre vij .. att I vele lathe upsöke eblandh utgerdes hesterne alle the dugeligeste ther finnes och lathe temije och beride them. G1R 26: 562 (1556). Lijka som en gammal Hund bäst temjer en ungan Jachthund, altså kan och en gammal Oxe aldrabäst wänia en ungan draga. IErici Colerus 2: 3 (c. 1645). Jag lemnar hur man kan med hunger biörnar täma / Att dhe sig sedigt måst till leek och danss beqwäma. ÖB 20 (1712). Henne tilstältes en yr och skummande Häst, ey olik en af dem hwilka Castor tamde til Stridzhästar. Ehrenadler Tel. 948 (1723). Där omständigheterna därtill inbjuda, börjar en del jägarstammar att använda tämda djur, dels såsom lastdragare, dels för att föda sig af deras kött och mjölk. EkonS 1: 40 (1891). Han tämde unghästar endast med blickar och ord. Lagerlöf Länk. 137 (1894). Frusenheten satt .. långt inne i kroppen, men den var inte svår att fördra. Vilddjuret inne i henne var tämjt och kuvat. Sandgren Förklar. 153 (1960). — jfr SADEL-, TILL-TÄMJA o. HALV-, HEM-TAMD samt NY-, O-TÄMD.
2) med avs. på person: tukta l. kuva; göra ödmjuk; sätta på plats; förr äv. övergående i bet.: träna l. lära upp (se slutet); förr äv. refl.: behärska l. tygla sig. (Judarna) hadhe .. otaliga monga .. stadgar, som Gudh sielffuer them giffuit hade, til at tämia them och settia them ther medh til pyntes. LPetri 1Post. R 8 a (1555). Tu må tigh tin beest skemma, / när tu wast munck kan tu tigh thema, / men nu tu egen hustru har, / efter horor .. far. JMessenius i HB 1: 148 (1629). Och äro månge i then Meeningen, at the Spanier icke hade ogiärna seedt, thet Nederländerne skulle wilia något Buller begynna, på thet the Lägenheet winna måtte, at tämia them medh Wapen. Brask Pufendorf Hist. 258 (1680). Man har i långliga tider slagit barn .. derför att de i den gryende utvecklingen haft den lifskraft och sjelfständighet, som man sedan efter metodisk tämjning, förebrått dem vara i saknad af. Idun 1888, s. 305. Docenten .. tämde med blicken de sammansvurna. Bergman LBrenn. 24 (1928). Orvar Bergmark tämjde den västtyske centertanken Uwe Seeler! DN(A) 5 ⁄ 11 1964, s. 21. — jfr TILL-TÄMJA. — särsk. (†) övergående i bet.: fostra l. träna l. lära upp (ngn (till ngt)); i p. pf. äv. (ss. senare led i ssgrna HEM-, SKOGS-TAMD o. O-TÄMD) liktydigt med: van. Thet hörer .. en rettsinnog första til, at så öffua och temia sina tienare medhan fridh är, at the weta huru the skola skicka sich thå örligh (dvs. krig) kommer. OPetri Kr. 78 (c. 1540). At .. (skolmästaren) the små barn och unge drängar, som .. till scholan komma .. till .. gudfruktighet i ord och åthäfwor .. af barndomen tämier. Karlson ÖrebroSkolH 1: 59 (i handl. fr. 1631). Vid dhenna mutationen kan han icke gerna mistas från dett embetett .. för än jagh får .. tämia itt annatt tiänligitt subiectum der till igen. VDAkt. 1667, nr 382. CVAStrandberg 4: 82 (1857). — jfr FINGER-, NÅL-TAMD.
3) (†) göra (växt) odlingsbar, förädla; äv.: låta växa upp l. odla. Apal, Pärunträ, Körszbärträ .. äre tamde och heemplantadhe. Schroderus Comenius 111 (1639). Telningen eller Will-Stammen skjär jag i ändan såsom en wigge, den jag tämja tänker. Strålenhielm Ymp. 15 (1751). (Träden) Ordnas i fårans rad och tämjas med kostnad och möda. Adlerbeth Buc. 73 (1807). — jfr O-TÄMD.
4) (numera bl. tillf.) i bildl. anv. av 1, med avs. på ngt sakligt: få kontroll över l. betvinga; komma att behärska (o. dra nytta av); få bukt med; äv. med sakligt subj. Alle nature bådhe diwrs och foglars .. wardher tam och är tampd vthaff menniskiones natwr. Jak. 3: 7 (NT 1526). (Satans) makt tämjes under et högre wälde. Bælter Christen 29 (1743, 1748). Så vill jag glad uti Nils Guldsmeds hus / Min länge tämda törst och hunger släcka. Jolin UHansDr 119 (1860). Utsikterna att .. kunna tämja vätekraften för fredligt bruk. SvD(A) 9 ⁄ 2 1962, s. 7. Det är de små och medelstora företagen som kan tämja den höga arbetslösheten. GbgP 10 ⁄ 10 1993, s. 14. — särsk. med avs. på kropp(sdel) l. sinne l. själslig förmåga l. känsla o. d. Tungan kan ingen man tämia. Jak. 3: 8 (NT 1526). Then sig icke gör till Musers Träl, / Han kan sit Sinne inte tämia. Stiernhielm Parn. 3: 7 (1651, 1668). Den som ei kan styra, dämpa och täma sin kärlek til wälskapada Menniskior, han bör ej hållas för klok. Bliberg Acerra 601 (1737). Nu skulle poesien visa sin makt och tämja det kalla förståndet till ett lydigt djur. Hallström GHist. 110 (1895). Klint (1906).
Ssgr: A (till 1, †): TÄMJE-FÖR. (†) särsk. om stut: som duger till att köras in (o. bli dragoxe); jfr för, adj.1 Tämjeföra stutar hwilcka til nästa Wåhr äro nödige till äckrens upkiörande. ÅgerupArk. Brev 19 ⁄ 9 1773. NVexjöBl. 1852, nr 4, s. 1.
B (särsk. till 1): TÄMJNINGS-FÖRSÖK. försök att tämja ngn. Flera .. tämjningsförsök anfördes, men alltid med samma misslyckade resultat. LAHT 1901, s. 301.
-REDSKAP~02 l. ~20. jfr redskap 2. Huru de första betslings- och tämjnings-redskap varit beskaffade, derom saknas naturligtvis all kännedom. KrigVAT 1846, s. 130.
Avledn.: TÄMJARE, m. ⁄ ⁄ ig. särsk. till 1 o. 2: person som tämjer ngn l. ngt. Linc. Bb 4 b (1640). En Hercules blifwer .. til Ähretitul kallad .. Wildiurens Kämpare, och Folkens Tämjare. Peringskiöld MonUpl. 181 (1710). Det tamda lejonet lägger sig vid den djerfve tämjarens fötter. Agardh o. Ljungberg I. 2: 77 (1853). jfr demon-, djur-, häst-, lejon-, orm-tämjare.
TÄMJBAR, adj. särsk. till 1: som går l. är möjlig att tämja; jfr tämjelig. Den nu beskrifna Asiatiska Elephanten är den större, lätt tämbara arten. Hartman Naturk. 181 (1836).
Avledn.: tämjbarhet, r. SAOL (1900). jfr o-tämjbarhet.
TÄMJELIG, adj., l. TÄMELIG, adj.1 († utom ss. senare led i ssg) till 1: tämjbar; anträffat bl. i ordböcker o. ss. senare led i ssgn o-tämjelig. Lind (1749). Björkman (1889).
TÄMJERSKA, f. (numera bl. tillf. utom ss. senare led i ssgr) särsk. till 1: kvinna som tämjer djur. Linc. Bb 4 b (1640). jfr djur-, lejon-tämjerska.
Spoiler title
Spoiler content