SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TÖJ töj4, m. l. r.; best. -en.
Ordformer
(tög 1719. töj 1826 osv.)
Etymologi
[till TÖJA, v.2]
(numera bl. tillf.) töjning; töjbarhet. NoraskogArk. 4: 213 (1719; läst i orig.). Genom direct observation ficks (för en järnstång) denna töj = 2r,984. JernkA 1826, 2: 50. (Vid anspänning) blir töjen något mindre .. i förhållande till den töjande kraften. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 74. Numera köpes .. (snöre o. tömmar till drag) färdigt av bomullstråd .. emedan den ger mera töj, så att man inte rycker makrillen av kroken. Hasslöf SvVästkustf. 94 (1949). Ännu mer töj kan man önska sig i barnkläder. DN(A) 6 ⁄ 4 1966, s. 22.
Spoiler title
Spoiler content