SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TÄNDE tän3de2, n.; best. -t.
Etymologi
[till TÄNDA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om lättantändligt material l. ämne avsett för l. använt till att underlätta antändning av ngt. Till tände hade de medfört näfver från Norrige. Læstadius 2Journ. 348 (1833). I brädfarstun fattades ett par bräder som hade gått åt till tände. Stormbom Linna SaarijärvMoar 189 (1959). — jfr ELD-, NY-TÄNDE.
Spoiler title
Spoiler content