publicerad: 2010
TÅLAMOD tå3la~mω2d, förr äv. TÅLMOD, n.; best. -et.
Ordformer
(tol- 1688 (i vers)–1737. tola- (th-) 1526–1807. tole- 1556–1661. tolla- 1536–1588. tolle- 1696. tål- 1642 (i vers)–1876 (i vers). tåla- 1594 osv. tåle- (th-, -åhl-) 1562–1691. tållä- 1642. tålo- 1772. -mo 1704. -mod (-oo-, -dh) 1526 osv. -modt (-ot) 1556–1620)
Etymologi
[fsv. þolomoþ; jfr fd. tolmodh (d. tålmod), nor. tålmod, feng. þolemoð (meng. tholemode); ssg av TÅLA o. MOD, sbst.1 — Jfr TÅLMODELIGEN, TÅLMODIG]
1) (numera mindre br.) egenskapen att undergivet l. resignerat l. stoiskt kunna uthärda lidande o. d., tålighet (se d. o. 1); ståndaktighet; jfr TÅLSAMHET a; särsk. i uttr. fatta sig l. sitt sinne l. sin själ i tålamod (se FATTA 4), tålamod övervinner surkål (se SURKÅL 1 a) l. allt, (den som har) tålamod övervinner äv. de svåraste hinder. Hebr. 10: 36 (NT 1526). Tålamodet .. öfwerwinner alt icke med brottande och strijdh, vthan medh vthärdande, at man intet vpgifwes. Rudbeckius JMatthiæ 31 (1670). När en menniska för Guds skull villigt emottager lidandet, bär det utan knot och prisar Gud derunder, det är tålamod inför Gud. Thomander 2: 200 (1838). Men med martyrens tålamod / Hwar bitter kalk hon tömmer. BEMalmström 6: 288 (1855). Han bar sin degradering med tålamod. Hallström Händ. 82 (1927). Holm Ordspr. 344 (1964).
2) förmåga att utan att förlora behärskningen tolerera l. (länge) stå ut med ngn l. ngt som är irriterande l. tröttande o. d.; fördragsamhet; överseende; särsk. i uttr. beväpna l. fatta l. smörja sig med tålamod (se resp. BEVÄPNA 2 d α α', FATTA 4, SMÖRJA, v. 1 c β slutet), ha tålamod med ngn l. ngt (jfr 3), tålamodet förgår ngn (se FÖRGÅ, v.2 I 1 a α), tålamodet tryter, tappa l. förlora l. mista tålamodet; jfr LÅNG-MOD, LÅNGMODIGHET, SAKTMOD, TÅLAKTIGHET, TÅLIGHET 1, TÅLSAMHET b. Ef. 4: 2 (NT 1526). Gudh wil wij skole .. älske wår näste såsom oss sielfwe, hafwe tolamodh medh honom vthi hans feel. Carl IX Cat. D 1 a (1604). Många .. brysamheter, som i högsta måtto öfwat mitt tolamod. Polhem Invent. 46 (1729). Läraren (får) aldrig tröttna att med segt tålamod rätta och förbättra barnens fel. Dahm Skolm. 156 (1846). Till slut tröt mitt tålamod, och jag började svära. Thoma Postexp. 122 (1919). Handelsmännen voro av en utomordentlig artighet, och deras tålamod var beundransvärt. Lagergren Minn. 5: 120 (1926). Du är väl inte född 1911 heller, sa snuten och höll på att tappa tålamodet. Karnstedt Slamf. 278 (1977).
3) egenskapen l. förmågan l. förhållandet att kunna ge sig till tåls l. tåla sig l. vara uthållig med ngt l. i en syssla o. d.; särsk. i uttr. ha tålamod med ngt (jfr 2). Haff tolamoodh medh mich, Iach wil alt betala tigh. Mat. 18: 29 (NT 1526). Så har Hans .. Maj:t icke allenast gifwit sig god tid och tålamod til at aktsamligen anhöra, noga skärskåda och betrakta alla .. Acta .. utan ock (osv.). HC11H 15: 83 (1697). Ack min hiertans Granne, warer doch icke så mycket hastig, hafwer tolamod uti 14 dagar, jag hoppas des för innan (osv.). Lagerström Holberg Jean 15 (1744). (Det) återstod blott at wäpna mig med tålamod och afbida regntiden. Ödmann MPark 133 (1800). Mitt tålamod blir satt på hårda prof. / Han slutar aldrig, blir med intet färdig. Oscar II 2: 11 (1887). Även de skickligaste forskare, vilka med oändligt tålamod gripa sig verket an, kunna (osv.). Sterner o. Kinch OrientMatt. 42 (1929). Tålamod är en oundgänglig egenskap på rävjakten. Petre KonstJakt 20 (1935). — jfr O-TÅLAMOD.
Ssgr: (2, 3) TÅLAMODS-FRESTANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) särsk. till 3: tålamodsprövande. Den ledsamma och tålamodsfrestande penitensen att sitta (för porträttmålare). Almqvist Ekols. 1: 14 (1847). —
(2, 3) -KRÄVANDE, p. adj. särsk. om sysselsättning l. arbete o. d.: som kräver l. fordrar tålamod hos utövaren; jfr -prövande. På denna punkt återstår ännu tålamodskrävande forskningsuppgifter. IllSvLittH 3: 47 (1956). —
(2, 3) -PROV. prövning l. påfrestning o. d. av ngns tålamod; jfr prov 1 e. Då man har alt til öfwerflöd, som man behöfwer, är det hwarken konst eller tålamods prof at wara fattig. Lagerbring 1Hist. 3: 659 (1776). För en åhörare med så spelande ingenium (som G. III) blev nog redovisningen av ideliga förhandlingar, besvärsskrifter och uppbörder för Älvsborgs lösen mången gång ett tålamodsprov. 3SAH LXV. 2: 138 (1955). —
(2, 3) -PRÖVANDE, p. adj. som sätter ngns (förmåga till) tålamod på prov; tålamodskrävande; jfr -frestande. Carlén Köpm. 1: 429 (1860). Den ganska tålamodsprövande ljusstöpningen. Celander NordJul. 1: 23 (1928). Trots hans hjälp och kritik blir .. den tålamodsprövande Edla så olik Fredrikas eget svingande, glittrande jag som möjligt. 3SAH LIX. 2: 52 (1948). —
(1–3) -PÅSE, förr äv. -PÅSA. bildl., om ngns förråd av tålamod (jfr påse, sbst. 1 h); särsk. i uttr. stoppa (se stoppa, v. I 7 a) l. lägga l. kasta o. d. ngt i tålamodspåsen, bära ngt med tålamod. SvOrds. B 5 a (1604: Lägg). Dhen som kan lijda och bijda, och kasta alt i Tholamodzposan, han öfwerwinner mycket ondt. Grubb 481 (1665). Låt bli å ryt så förbannat, tala som folk, skrek Albert som inte hade stor tålamodspåse. Martinson KärlekKr. 122 (1947). —
-SALVA. (†) särsk. till 1; jfr salva, sbst.2 c. Jag har för werck skull ro hwarken natt eller dag. Smörj tig, min Christen, med tolamodz-salfwa. Scherping Cober 2: 19 (1737). —
(2, 3) -SKOLA. (†) jfr skola, sbst.2 2 h. Ächtaståndet är en tolamods-schola. Scherping Cober 1: 99 (1734). Emedlertid får jag gå i tålamodsskolan, hvilket ju så väl kan behöfvas. AnderssonBrevväxl. 2: 408 (1863).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content