SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
T te4, n.; best. t-t l. t-et; pl. t-n l. =; pl. best. t-na äv. t-en.
Ordformer
(t 1717 osv. te 1602 osv. Anm. Best. o. pl. skrivs äv. t’t, t’et, t’n, t’na, t’en, ibland äv. t:t osv.)
Etymologi
[av lat. t; jfr gr. ταῦ]
1) namn på den tjugonde (i ä. tid, då bokstäverna i o. j inte hölls isär, den nittonde) bokstaven i vårt alfabet; äv. om tecken för t-ljud i annat alfabet; ibland, hos ä. förf. vanl., inte strängt skilt från 2. Bokstaven t. Stort, litet, kursivt t. Bureus Runaräfst. 71 (1602). T Låter hos osz som hos alla andra nationer. Hiärne Orth. 51 (1717). Jag glömmer ibland att göra streckar över tena. Fröding 15: 33 (1881). Han gjorde långa, vällustiga slängar på t-na. Siwertz JoDr. 209 (1928). Inom segelsporten var T nationalitetsmärke för Litauen. NFSportlex. (1946). Polysulfidgummi, T. TNCPubl. 84: 163 (1986); jfr a. — särsk.
a) ss. förkortning för ord som börjar med t; särsk. övergående i speciellare anv. Om tu wilt af .. (Gud) bönhörd blifwa, så tag thesse tre T wäl i acht: Tro, Tolamod, Trägenhet i bönen. Scherping Cober 1: 11 (1734). Ofullständigt frankerade försändelser till utlandet skola .. förses med aftryck af stämpeln T (tillskottsporto, taxe à payer). Geijer Postförf. 317 (1890). Timme (l. timmar) kan förkortas t. eller tim. Östergren (1954).
b) i utvidgad anv., om den del av ordbok l. av ordförrådet i ett språk l. av adresskalender o. d. som innehåller resp. består av de med t börjande orden; särsk. använt ss. rubrik över denna del av en ordbok osv. Nu har vi äntligen börjat med T. Helsingius (1587).
c) i utvidgad anv., om T-formig(t) föremål l. figur. JournManuf. 2: 108 (1826). Det s. k. ”teet”, ett tillbygge som .. tjänstgjorde som förstuga till ladugården. Enström Gråbacka 200 (1929).
2) om ljudet, äv. om fonemet t; äv. om svenskans t mer l. mindre närstående ljud, i sht sådant som betecknas med bokstaven t. Aspirerat, oaspirerat t. Supradentalt t (språkv.). Aurén Ljudl. 17 (1869). Med teckningen tj .. förbinder man vanligtvis .. tanken på ett af t ock j sammansatt ljud. Läffler Kons. 21 (1872). Maria var märkvärdig på så vis att t-et kom före p-et (när hon lärde sig tala). Ahlin GillGång 192 (1958). Vi kan .. se att /p/ och /t/ är olika fonem i svenskan .. : tåg betyder inte samma sak som påg. Jörgensen o. Svensson NusvGr. 12 (1986).
3) i symbolisk anv.; särsk. för att beteckna ngt ss. det tjugonde (resp. nittonde) i ordningen. Paragraf 2, moment t. OPetri 1Post. 73 a (1528; ss. signatur för det nittonde arket). SAOB R 1722 (1958; ss. beteckning för moment i ordboksartikel).
Ssgr (i allm till 1 c. Anm. Ssgrna skrivs vanl. med bindestreck mellan t o. efterleden): T-ANTENN. (i fackspr.) (radio)antenn med nedledningstråd anbringad på mitten av horisontal luftledning. Erix (1923).
(3) -ARK(ET). (i fackspr.) i fråga om arksignaturer i ä. skrifter: det med bokstaven t betecknade arket. —
-BALK. tekn. (järn)balk med T-profil; jfr -järn. Martinson VägUt 304 (1936).
(1 a) -BANA. särsk. i Stockholm: tunnelbana, särsk. dels om tunnelbanesystem, dels om enskild sträcka inom sådant system; äv. om tunnelbanetåg. SvD 1 ⁄ 10 1950, s. 26. En (fråga) gäller hur man skall dra den redan beslutade sydvästra T-banan från Östermalmstorg och vidare öster- och norrut. Därs. 24 ⁄ 11 1957, Bil. s. 1. Det finns taxi .. Eller också kan man åka T-bana. SvD(A) 3 ⁄ 4 1962, s. 5. Skadade öga vid bråk i T-banan. Därs. 8 ⁄ 11 1970, s. 32 (rubrik).
Ssgr: T-bane-bråk. bråk (se bråk, sbst.1 6) l. gräl l. slagsmål i t-bana(n). 52-åring avled efter T-banebråk. SvD(A) 22 ⁄ 4 1968, s. 9.
-butik. butik i t-bana(n). SvD(A) 9 ⁄ 4 1966, s. 7.
-linje. På de ordinarie T-banelinjerna 11, 18 och 19 blir det ingen ändring i trafiken. SvD(A) 5 ⁄ 4 1963, s. 10.
-nedgång. (för resenärer avsedd) nedgång till t-bana(n). T-banenedgången. Östergren (cit. fr. 1952).
-spärr. spärr (se spärr, sbst.3 1 b) i t-bana(n). SvD 24 ⁄ 11 1957, s. 14.
-station. SvD 24 ⁄ 11 1957, Bil. s. 4.
-stopp. (tillfälligt) stopp (se stopp, sbst.2 I 3) i t-banetrafik. Östergren (1954).
-system. Arbetsmålet är en plan för T-banesystemens fortsatta utbyggnad. SvD 24 ⁄ 11 1957, Bil. s. 4.
-tåg. Östergren (1954).
-uppgång. jfr -bane-nedgång. SvD 26 ⁄ 11 1957, s. 3.
-vagn. SvD 24 ⁄ 11 1957, Bil. s. 10.
-vakt. SvD(A) 16 ⁄ 12 1959, s. 12. (Kommunalpolitikern) är oroad av irritationen mellan ungdomar och T-banevakter. Därs. 9 ⁄ 12 1966, s. 15.
-BEN. [möjl. elliptiskt för T-ben-stek] (mera tillf.) dubbelbiff med T-format ben, T-benstek. Ett T-ben ska ha både ytterfilé och innerfilé på ömse sidor om det T-formade benet. SvD 17 ⁄ 11 1970, s. 14.
Ssg: T-ben-, äv. T-bens-stek. (-ben- 1962 osv. -bens- 1986) [jfr eng. T-bonesteak] dubbelbiff med T-format ben. SvD 17 ⁄ 1 1962, s. 14.
-BINDA. (i fackspr.) T-formad binda (se binda, sbst. 1 a). Svalin Ordl. (1847). Till förband å vulva, perineum och anus användes en T-binda. LbKir. 1: 551 (1920).
-BLÖJA. jfr -binda. T-blöja för barn mellan 5—9 kg. SvD 26 ⁄ 5 1977, s. 6.
-FORM.
1) till 1 c: form (se d. o. I 1) av bokstaven T; form som erinrar om bokstaven T. TT 1874, s. 154.
2) språkv. till 2: språkform med (ändelsen) t. Man bör väl ihågkomma .. att adjektivet måste få t-form, om det syftar på ett ett-ord i ental. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 80 (1904). SoS 1910, s. 287.
-FORMAD, p. adj. jfr -formig. TT 1873, s. 13.
-FORMIG. som har form av ett T. EngSvOrdb. 1042 (1875).
-JÄRN. tekn. järn (se d. o. 4) med T-profil. Schulthess (1885).
(2) -LJUD. språkv. Rabe GrElGr. 13 (1857). Vid beteckningen av t-ljudet följer ordlistan helt den officiella stavningen. SAOL VIII (1950).
-NABB. nabb (se d. o. 2 d) i form av T. SD 23 ⁄ 10 1915, s. 14.
-PROFIL. tekn. profil (se d. o. 2 a) i form av ett T. TT 1873, s. 182.
-RUNA. språkv. jfr runa, sbst.1 2. NF 15: 1271 (1891).
-RÖR. tekn. T-formigt rör (avsett ss. förbindelsestycke vid avgrening). Nyström Telegr. 385 (1869).
-SHIRT ti4~ʃœ1rt l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r.; best. -en; pl. = l. -ar (Nyord 235 (1986) osv.), äv. -s (RöstRadioTV 1972, nr 33, s. 10, osv.) [av eng. t-shirt, t-tröja, ssg med shirt (se skjorta); tröjan bildar platt utlagd formen av ett T. — Jfr -skjorta, -tröja] kortärmad tröja i (bomulls)trikå. NärVarHur 1969, s. 317. T-shirten har verkligen kommit för att stanna. FeminaMånMag. 1983, nr 7, s. 28.
-SKJORTA. [av eng. t-shirt (se -shirt)] (utom i Finl. numera mindre br.) T-shirt. AB(A) 16 ⁄ 1 1965, s. 16. Diskuskastaren har anlänt, diskret klädd i rallarhatt, T-skjorta och .. träningsbyxor. SvD 23 ⁄ 7 1976, s. 13. Hufvudstadsbl. 6 ⁄ 7 1989, s. 16.
(1 a) -SPRIT. [kortform för teknisk sprit] industrisprit. Den nya tekniska spriten som går under beteckningen T-sprit. SvD(A) 16 ⁄ 11 1966, s. 3. Alltsedan T-spriten infördes år 1966 har närmast berörda myndigheter följt förbrukningen därav med största uppmärksamhet. RiksdP 1972, nr 75, s. 80.
-TRÖJA. [jfr eng. t-shirt (se -shirt)] T-shirt. DN 10 ⁄ 6 1970, s. 27.
Spoiler title