SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
TAFSER taf4ser, förr äv. TAFS, sbst.2, m.//ig.; best. -ern resp. -en; pl. -ar
Ordformer
(tafs 19061915. tafser 1891 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tafs, tafse, tafser; etymologiskt identiskt med TAFS, sbst.1, l. möjl. (delvis) avledn. av TAFSA, v. — Jfr TAFSA, sbst.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, vard.) tafatt l. oskicklig l. enfaldig person, tafflig person. WoJ (1891). Tafser .. (dvs.) stackare, tölp, tafatt person, fjant. IllSvOrdb. (1955).
Spoiler title
Spoiler content