SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
TAK ta4k, sbst.3, n. (Mat. 8: 8 (NT 1526) osv.); best. -et; pl. = (Mat. 10: 27 (NT 1526) osv.) ((†) -er HH 20: 214 (c. 1585), DrSimon 6 (1627)).
Ordformer
(taak (-c, -ch, -ck) 1530 (: taakrör)1759 (: taakdrop). tach 1527 (: tachtegel)1599 (: tachdretter). tack (-kk) 1533 (: tackfärdoge, pl.)1771 (: Tack-Koppar). tagh 1665. tak (-c) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. þak; jfr d. tag, fvn. þak, mlt. dack, dahe, mnl. dac, dec, fht. dah (mht. dach, t. dach), ffris. thek, feng. þæc (eng. thack, halmtak); till den rot som äv. föreligger i lat. tegere, täcka, tectum, tak, o. på annat avljudsstadium fir. tech, hus, gr. στέγος, τέγος, tak, hus. — Jfr DÄCK, TEGEL, TJOCK, TÄCKA, TÄCKE]
1) om konstruktion som uppåt begränsar o. täcker byggnad o. skyddar mot väder o. vind, i allm. bestående av trä- l. järn- l. betongkonstruktion (med större l. mindre lutning o.) täckt med halm l. tegel l. skiffer o. d., yttertak; äv. enbart om den bärande konstruktionen; äv. om konstruktion som uppåt begränsar våningsplan l. rum i en byggnad (o. samtidigt utgör golv på nästa våningsplan), innertak; särsk. i uttr. brutet tak, se BRUTEN 3; jfr GOLV 1, LOFT, sbst.1 1. Regnet smattrar på taket. Herrgårdens brutna tak är vackert. Grannen lägger tegel på sitt tak. De ska resa taket i morgon. I salongen ser man tydligt stuckaturerna i taket. Mat. 24: 17 (NT 1526). När tu bygger itt nytt hws, så gör såsom een wärn offuan om kring på taket. 5Mos. 22: 8 (Bib. 1541). Att hwar och en skulle haff(w)e wathnn på sin taak, för thenn törke skuldh, som nu allrede är, och her effther förmodes. 2SthmTb. 7: 202 (1586). Innan till under taket så är .. (kyrkan) ganska medh guldh öffwerstruken. Bolinus Dagb. 19 (1667). Inga bjälkar äro i huset, ej eller något horizontelt tak, utan gå sparrarna up til ryggåsen, ofwan uppå belagde med täta bräder och täkte med näfwer samt torf. Linné Sk. 37 (1751). Hvad står du där och bekikar / Tak och väggar dum som en so? Bellman (BellmS) 1: 207 (c. 1771, 1790). Taket i rummet bör gerna vara hvitt, så vida ej en särskild stil i rummets dekorering fordrar andra färger. Langlet Husm. 813 (1884). Herrummet med blårandiga tapeter och i taket en fotogenlampa som går att hiva opp och ner. Hedberg DockDans. 32 (1955). — jfr AULA-, BAND-, BIND-, BJÄLK-, BLECK-, FLÅ-, FÄRG-, FÖR-, GIPS-, GLAS-, HALM-, HALV-, HJÄLM-, HUS-, INNAN-, INNER-, KASSETT-, KLOVE-, KRON-, KROPPÅS-, KYRK-, LADU-, LIST-, LUT-, MELLAN-, PANEL-, PAPP-, PULPET-, PUTS-, RAFT-, RES-, RYGGÅS-, SKIFFER-, SKULL-, SKUR-, SNED-, SPEGEL-, SPILLER-, SPÅN-, STALL-, STEN-, STUCK-, SÄTERI-, TEGEL-, TORN-, TORV-, VALM-, VASS-, VATTEN-, VINDS-, YTTER-, ÅS-TAK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Huus som byggias medh allemans råå, kommer aldrig taak vppå. Törning 70 (1677). ”Upplysningen stiger” — sa’ bonden höjde lampan mot taket. Holmström Sa’ han 76 (1876).
b) (numera mindre br.) i uttr. predika på l. från taken, förkunna l. ropa ut l. sprida (ngt) i vida kretsar. Thz iach sägher idher j mörkreth, thet sägher j liwset, och thet som huiskas idher j örath, thet prediker på taken. Mat. 10: 27 (NT 1526). Det rådde ingen tvekan om att Maunu här predikade på taket vad Fia viskat till honom i kammaren. Bergfors Norr. 105 (1936).
c) i uttr. under tak, inomhus, in l. inne i skydd (för väder o. vind o. d.) (jfr 1 d); särsk.
α) i förb. med föra l. ha l. l. förvara ngn l. ngt, i uttr. betecknande att ngn l. ngt förs osv. inomhus. Till Päder Kartt .. att han beställer, thett all tulfisken bliffver väll förvaredt under taak. G1R 26: 549 (1556). För de blesserade giordes all möjelig anstalt, at få dem under tak. Nordberg C12 1: 274 (1740). Snarare före än efter sina grannar hade Marit sin skörd under tak så väl detta som andra år. Schröder Bruksb. 86 (1892).
β) i förb. med vara i uttr. betecknande att ngn l. ngt är inne l. inomhus; särsk. om hö: vara bärgat; äv. bildl. (jfr 3): ha funnit sin trygga plats l. tillvaro, vara tryggad. Höet var under tak, råg och hvete bergade. Strindberg Hemsöb. 87 (1887). Den djärfva unionsreformen var ännu ej under tak. Hjärne BlSpörsm. 199 (1898, 1903).
γ) i förb. med komma i uttr. betecknande att ngn l. ngt kommer inomhus l. in i värmen; särsk. om hö: bärgas. The fattige som liggia för kÿrkiedörrerne .. at the måtthe komma i Danewikenn eller annarstedz vnder taak (osv.). 3SthmTb. 1: 148 (1593). På flera ställen ligger rågen aftagen sedan en wecka tillbaka och har icke kunnat komma under tak. Snällp. 1848, nr 27, s. 1. Jag önskar jag komme under tak. Bergman Patr. 29 (1928).
δ) [specialanv. av α] (numera bl. tillf.) i förb. med l. ha, särsk. i bildl. uttr. betecknande att ngn får l. har sitt (se SIN, pron.2 4 a α) i säkerhet l. på det torra (jfr 3). Herr Markurell .. sade, att han hade sitt under tak och att han beklagade envar, som icke hade det. Bergman Mark. 130 (1919).
d) i uttr. bringa l. sätta (byggnad o. d.) under tak, komma så långt i färdigställandet av hus o. d. att allt är täckt; särsk. i uttr. vara under tak, om byggnad: vara färdigbyggd. SthmSlH 1: 106 (1571). Wi .. befalle .. at .. allan Allmoge .. i tilkommande Wåhr, hielper til Huusen, at optimbra och under taak sättia. Schmedeman Just. 370 (1664). 1673 .. var Kyrkan under tak och blef .. invigd af Biskoppen. Sundelius NorrköpMinne 415 (1798). Följande år hade man lyckats få byggnaden under tak utan skuldsättning. Prärieblomman 1903, s. 237.
e) i fråga om bostad l. hus(håll) l. hem o. d.; särsk. i sådana uttr. som vara l. bo l. leva under ett tak l. under samma tak, vara under eget l. sitt tak; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 3). Mat. 8: 8 (NT 1526). När Adams eller Noachs affödhe så wordo vtwidgadhe, at the icke kunde wistas alle tilhopa vthi itt hws eller vnder itt tak, så (osv.). L. Paulinus Gothus MonPac. 81 (1628). Undersåtarne (kräver) at få lefva trygge under sina tak emot bofvar, skiälmar och förrädare. Höpken 2: 128 (1748). Arbetsamhet och last kunna icke trifvas under ett tak. Almqvist Arb. 11 (1839). De bo nu under samma tak efter att .. länge ha kokt i samma gryta. Blanche Bild. 1: 215 (1863). Men vid ihopslagningen kunde man inte ta tillvara rationaliseringsmöjligheterna. Man bara föste ihop verksamheterna under samma tak. DN 5 ⁄ 8 1984, s. 8. — särsk.
α) (†) i sådana uttr. som nå eget tak, kunna skaffa l. ha råd med egen bostad, o. äga tak, ha eget hem l. bostad. Hvad skall af dig med tiden, blifva, / Som aldrig når ditt egit tak? Bellman (BellmS) 19: 187 (1793). En trasig stackare, som äger tak, har varkunnat sig öfver en mindre trasig, som ej äger det. Livijn 1: 373 (1824).
β) i uttr. tak över huvudet; särsk. i fråga om mer tillfälligt boende l. i fråga om offentlig lokal. särsk.
α') i fråga om att ha l. ordna bostad l. husrum, i sådana uttr. som ha tak över huvudet l. ge ngn l. skaffa sig l. ngn tak över huvudet. Een Siukastuffwa .. der the wedertorfftige, som ingen huus hafwa, kunna hafwa taak öfwer huffwudet. Lagförsl. 80 (c. 1609). Det nödvändigaste måste blifva att skaffa sig tak öfver hufvud. Læstadius 1Journ. 338 (1831). Mor och dotter njöt av stunden och hade inga bekymmer. De hade mat, tak över huvudet och skydd. Fridegård Offerrök 32 (1949).
β') i sådana uttr. som vara utan l. i avsaknad av tak över huvudet, sakna husrum l. bostad. Så var jag då ånyo utan plats eller utan tak öfver hufvudet. Blanche Bild. 3: 89 (1864). I fyratio år var .. (Konstakademien) i saknad af eget tak öfver hufvudet. CRNyblom i 3SAH 5: 181 (1890).
f) i förb. med låg l. hög, särsk. i uttr. av typen rummet är l. har lågt l. högt i tak(et); äv. i opers. uttr. vara lågt osv. i tak, i fråga om rum med lågt l. högt placerat (inner)tak; äv. bildl. i fråga om små omständigheter l. fattigdom o. d. (jfr 3 b). Lenngren (SVS) 1: 147 (1776). Jag, som under låga tak / Blef född, at lag och pligter lyda (osv.). Kellgren (SVS) 2: 121 (1781). Rummen äro ljusa, rymliga och höga i tak. NFMånKr. 1938, s. 131. Det är lågt i tak, ett vitt tak en liten smula svärtat vid spisen. Hedberg GalnH 18 (1971). — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., i fråga om väder med låga resp. höga moln (jfr 2 a). Frågan är om det kan komma något flyg fram idag .. Björk brukar inte vilja ta några risker när det är så lågt i tak. Gustafson Inspeln. 111 (1965).
2) om ngt som liknar tak (i bet. 1) l. har likartad (täckande l. skyddande) funktion l. utgör högsta delen av ngt; äv. mer l. mindre bildl.; jfr BALDAKIN 2, DÄCK, sbst.1, SÄNG-HIMMEL. Bilen hamnade på taket efter krocken. Tå lät Noah taket vp på Arkenom. 1Mos. 8: 13 (Bib. 1541). Grön säng med tak. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 145 (i handl. fr. 1695). I taket på sin pinne i bur / Ren Krögarns hämpling quittra. Bellman (BellmS) 1: 105 (c. 1775, 1790). Den bekanta fabeln om flugan på taket af en med buller och rök framrullande vagn. GLagerbjelke i 2SAH 12: 209 (1827). Nästan alla gatorna voro försedda med tak, så att ett behagligt halfdunkel rådde öfverallt. GEBeskow Res. 386 (1861). (Predikstolens) tak krönes av en gotiskt hög spira. Hahr NordeurRenässArkit. 100 (1927). (Ayers Rock) är knappast världens tak — men väl Australiens mittpunkt. Expressen 5 ⁄ 12 1999, s. 14. — jfr BLINDERINGS-, DILIGENS-, FORM-, KABYSS-, KRANS-, KRON-, LJUD-, OMNIBUS-, PALANKIN-, PLATTFORMS-, PREDIKSTOLS-, PRÅM-, PURPUR-TAK m. fl. — särsk.
a) om himlavalvet, rymden; äv. om täckande lövverk (i skog). Om natten ett gnistrande tak af stjärnor öfver snöbetäckt skog och mark. MoB 7: 108 (1809). Under trädens tak, dit stjernans glans ej når, / Förloras på en gång för honom alla spår. JGOxenstierna 5: 200 (c. 1817). DN 6 ⁄ 5 2000, s. 24. — jfr HIMLA-, KRON-, LÖV-, MOLN-TAK m. fl.
b) anat. om den övre begränsningen av hålighet i djurs l. människas kropp. Hjessbenen bilda endast en liten del af hufvudskålens tak. Retzius EthnolSkr. 194 (1855). Nyström Talorg. 11 (1888: munhålans tak). — jfr GOM-, HJÄRNSKÅLS-, KRANIE-TAK m. fl.
c) bergv. om den övre begränsningen av horisontellt löpande gruvgång l. annat underjordiskt utrymme (särsk. grotta l. bergrum). G1R 23: 268 (1552). Lekebergs gruflag (måste) begynna att bryta i taket och ingalunda i väggarne eller botten. Johansson Noraskog 3: 89 (i handl. fr. 1684). Taket af kolfloen. VetAH 1739, s. 105. Äro väggarne lodrätte, så skiljas de efter väderstrecket, men om de luta kallas den öfre tak eller bergets hängande, och den undre dess liggande. Bergman Jordkl. 1: 245 (1773). Jag har .. i stället att utmärka takets höjd öfver sulan .. utsatt directa afvägningen på taket. JernkA 1824, s. 111. TNCPubl. 73: 169 (1979).
3) i vissa bildl. uttr. o. anv. — särsk.
a) det är (ingen) fara på tak(et), det finns (ingen) anledning till oro; jfr FARA, sbst. 1 b. Så länge ingen resande i yllebyxor har sökt upp lapparne på sluttningen af Kebnekaise, är ingen fara på taket. Engström 1Bok 126 (1905). Det tänkte väl inte komma någon? .. Nej, än var det ingen fara på tak. Höijer Martin 214 (1950).
b) vara högt l. lågt i tak(et), i fråga om att tillåta l. inte tillåta avvikande åsikt l. uppfattning o. d.; i sht förr äv. om hög l. låg stämning (i en lokal); jfr 1 f, 3 c. Söderberg Främl. 116 (1903). Den kvällen var det alldeles ovanligt högt i taket, äfven för Uppsalaförhållanden. Lindqvist Stud. 79 (1906). Lågt i tak inom sjukvården i Sverige alltså. I många andra länder är det nämligen fritt fram för läkare att använda alternativa metoder på eget ansvar. SvD 29 ⁄ 11 1988, s. 24.
c) (ngt, i sht glädjen) står högt i tak, förr äv. i högsta tak l. upp i tak, betecknande att stämningen är hög, att glädjen är stor. På Kungens Slott i thenna Fäst, / .. Ther skal stå glädie vp i taak. Prytz OS H 4 a (1620). När döden kommer i huset .. warder thet skrän, gråt och jemmer i huset; ther förr glädien stod vp i tak. Swedberg SabbRo 1064 (1690, 1712). Glädjen står i högsta tak. Dalin Vitt. II. 4: 153 (1754). (I lotskojan) stod julen upp i tak. Runeberg (SVS) 7: 8 (1832). Ni skola få se, huru här musiceras och deklameras och sjunges på våra samkväm .. så glädjen står högt i tak. Melander DekSympt. 31 (1908).
d) i sådana uttr. som l. flyga i taket, betecknande att ngn blir våldsamt arg l. fattar humör l. brusar upp. SvD 18 ⁄ 11 1976, s. 4. Statsministern flög i taket. DN 22 ⁄ 10 1988, s. 2. Lärarna går i taket därför att de aldrig röner uppskattning, alltid görs till syndabockar. SDS 18 ⁄ 1 1989, s. 2. DN 5 ⁄ 5 1991, s. A14.
e) kors i taket, ss. utrop av (glädjefylld) förvåning l. förundran l. överraskning: ”är det sant?”, ”fantastiskt”; jfr KORS II. Att i en internationell församling komma till ett positivt resultat .. är värt att rita kors i taket för. RöstRadio 1948, nr 40, s. 3. Kors i taket i Bonn: Adenauer besöker 65-årige Erhard. SDS 4 ⁄ 2 1962, s. 10. Kors i taket! utbrister vännen inför Ulric Samuelsons korslagda tegelpannor .. på Moderna Museet. DN 18 ⁄ 12 1998, s. 42.
f) slå klackarna i taket, se KLACK, sbst.2 2 b, SLÅ, v. I 1 c ι β' .
g) i sådana uttr. som taket lyfter sig l. ngn l. ngt lyfter taket, betecknande att ljudnivån (på grund av sång l. musik o. d.) är l. utvecklas till att bli mycket hög. Den eniga sången blef stundom så stark, att taket tycktes vilja lyfta sig. Almqvist Kap. 24 (1838). Men en annan grupp .. lyfte taket med sin entusiasm, när jag tog upp samma frågor. Pyk MacLaine HittaHem 55 (1975).
h) titta l. stirra (upp) i taket, förr äv. med ögonen i taket, dels betecknande att ngn (mer l. mindre själsfrånvarande ligger o.) är sysslolös l. uppfylld av tankar, dels betecknande att ngn är brydd l. inte vet vad som bör göras l. låtsas som ingenting. Den hvila, som är ett makligt stillasittande, med armarne i kors och ögonen i taket. Strandberg 1: 365 (1862). Hellström Malmros 63 (1931: stirra). Kommer du från fattighuset? .. Min far tappar hakan, och de båda andra herrarna tittar i taket. Wassing Dödgr. 414 (1958). Charlie låg på rygg och tittade upp i taket. Gustaf-Janson KärlekDec. 271 (1959).
i) (numera mindre br.) ta ner taket, med larm l. oljud o. d. i hög grad störa o. omöjliggöra för omgivningen att höra l. förstå (särsk. under lektion l. teater- l. bioföreställning). Björkman (1889). Han hade absolut ingen hand med pojkarna, som tävlade om att ta ner taket under hans lektioner. Andersson KinPingv. 25 (1933).
j) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå på taket med ngn, (med list l. försåtlighet) förmå ngn att rätta sig efter sin vilja. Han ska inte få inbilla sig att han kan gå på taket med mig! .. Jag ska nog hålla min unge son i tukt och Herrans förmaning. Rydsjö KvinnStensv. 62 (1977).
k) (numera föga br.) vara på taket, betecknande att ngn l. ngt är vansinnig(t) l. förryckt. UNT 27 ⁄ 8 1931, s. 3. (Till barnen som vill cykla till sjön för att åka skridskor) Sjön? Är ni alldeles på taket, tvillingar? Bockemosse räcker för er. GbgP 1956, nr 22, s. 12.
l) i sht ekon.: övre begränsning l. maximum (av ngt, t. ex. lön l. pris l. utgifter l. frånvarotimmar). Ackorden (höjdes) med 5 procent, dock högst intill vissa förtjänstlägen, s. k. tak. SvDÅb. 23: 133 (1946). Vi trodde att taket var nått när vi passerade 400 000 (besökare) för några år sedan, säger .. (intendenten) på Wasavarvet. DN 30 ⁄ 8 1964, s. 33. Taket för Bromma flygplats är 100 000 starter och landningar om året. Därs. 2 ⁄ 9 1992, s. 43. — jfr SEDEL-TAK. — särsk. i uttr. slå i taket, uppnå maximum, nå den övre gränsen (för ngt). Den svenska industrin slår i taket. SvD 24 ⁄ 10 1969, s. 4. När inkomstskatterna började slå i taket, då kom omsen och momsen. När momsen inte kunde höjas mer, kom arbetsgivaravgifterna. RiksdP 197879, nr 76, s. 42. Väldiga satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Här finns stora risker för att man med våldsam kraft slår i taket för vad som faktiskt kan åstadkommas av ”nya jobb”. SvD 21 ⁄ 9 1992, s. 2.
Ssgr (i allm. till 1): A: TAK-AG. halvgräset Cladium mariscus (Lin.) R. Br. (i ä. systematik fört till släktet Schoenus) som används till taktäckning; jfr -gräs. Linné Fl. nr 35 (1745: Schoenus). Laurell Växtn. 41 (1904: Cladium).
-ALTAN. CFDahlgren 4: 47 (1830).
(1, 2) -ANTENN, förr äv. -ANTENNA. på tak placerad anordning för att ta emot l. sända ut elektromagnetisk strålning, särsk. radio- l. TV-signaler. Stenfelt (1920: Takantenna). Vad finns det för kontroll på, att alla dessa takantenner äro fullt sakkunnigt uppsatta? SvD(L) 23 ⁄ 3 1926, s. 6.
(1, 2 c) -ARBETE~020. jfr arbete 5 b. At med jern, bläck och bly få beslå och täcka tak .. samt arbeta kant- och fotrännor med mera, som till takarbete erfodras. 2BorgP 5: 472 (1734).
-ARKITEKTUR.
1) jfr arkitektur 1. Hahr ArkitH 411 (1902).
2) jfr arkitektur 2. Lundin NSthm 102 (1887).
-ARM. (numera föga br.) vid vägg fäst arm (se arm, sbst. III 4 n) avsedd att stödja tak. Ambrosiani NordMEld. 7 (1911). SAOL (1950).
-ARMATUR. belysningsanordning avsedd att hänga l. fästas i tak. God köksbelysning med högt sittande bländfri takarmatur .. vid spis och diskbänk. Upsala 1929, nr 214 B, s. 2.
-AVSLUTNING~020. avslutning (se d. o. 1 b o. avsluta I 3) på tak. TT 1889, s. 70.
-AVSÄTTNING. (†) avsättning (se d. o. 7) l. avsats (se d. o. 1 a) på tak; jfr italiensk c, säteri-tak. PH 2: 1283 (1736). SFS 1842, nr 44, s. 19.
-AXEL. (numera mindre br.) tekn. axel (se axel, sbst.1 I 2) (fäst) i tak. TT 1872, s. 84. Separatorn drifves med rem direkt från takaxeln. LB 3: 213 (1902). SAOL (1950).
-BALKONG. (numera bl. tillf.) balkong (se d. o. 1) på l. i anslutning till tak. En envåningsanläggning med utsvängd mittrisalit och rund takbalkong. Lindblom Rokokon 174 (1929).
-BALUSTRAD. balustrad på tak. Hahr NordeurRenässArkit. 116 (1927).
-BANA. transportanordning i form av bana (se bana, sbst.1 2) som löper under taket; jfr häng-bana. JernkA 1872, s. 5. I långladugårdar användas med fördel takbanor mellan stolparne för fodrets transporterande. LAHT 1909, s. 15.
-BAND.
1) byggn. till 1: horisontellt band (se band, sbst.1 20 c) som sammanbinder uppstående bjälkar i vägg; särsk. om översta bjälkvarvet i vägg (i korsvirkes- o. knuttimmerhus); äv. om skärningslinje mellan tak o. vägg; jfr -fot. Peringskiöld MonUpl. 148 (1710). Boningshus af trä .. få icke i något fall uppföras af mer än en våning samt tio alnars höjd till takbandet. SPF 1856, s. 11. Enligt uppgift i kyrkoarkivet skulle vid rifningen (av kyrkan) ha påträffats i ena väggen vid takbandet en sten med årtalet 1160. Cornell NorrlKyrklK 84 (1918).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2, om översta bandet (se band, sbst.1 8) l. kärven i taklös hässja. Stackarne .. äro bredast wid takbandet och smalna sedan med sidorne, mer och mer af ända til botn emot marken. Gadd Landtsk. 2: 452 (1775). Levander DalBondek. 1: 426 (1943).
3) (†) till 2 c, i gruva: till stöd kvarlämnat stycke av berg; jfr band, sbst.1 22. Dhen stoore bottn .. föll helt och hållit neder på sliepstöten och slåttschichten, tagande med sig ett stort stycke af remnade pelaren .. så at allenast taakbandet igenblef. Cletscher RelStKopparbg 17 (1696).
-BATTERI. (numera bl. tillf.) på tak placerat batteri (se d. o. 3). Busch Fästn. 81 (1880). 3NF 11: 435 (1929).
-BEKLÄDNAD. särsk. konkret, om det material l. yttre lager varmed tak täckes; jfr -beläggning, -betäckning, -täcka, sbst. KatalIndUtstSthm 1897, s. 67. Den ursprungliga takbeklädnaden av näver och torv hade ersatts med papp. Sundman Skytt. 188 (1960).
-BELYSNING. från tak(fönster) kommande ljus l. dager l. (artificiell) belysning (jfr d. o. 2); jfr -ljus. TT 1874, s. 55. Takbelysningen bör sitta högt och vara sådan, att den ej ger några onödiga skuggor. Bolin VFöda 399 (1934).
-BELÄGGNING. takbeklädnad. KyrkohÅ 1936, s. 218.
Ssg: takbeläggnings-papper. VDAkt. 1831, nr 170.
(2 c) -BERG. bergv. berg som utgör tak i bergrum l. tunnel o. d. JernkA 1896, s. 184.
-BETÄCKNING. (numera mindre br.) om ngt som utgör l. täcker tak; jfr -beklädnad, -täcka, sbst. Carlstedt Her. 1: 347 (1832). Josephson Tessin 1: 20 (1930).
-BILD. särsk.: bild (målad) i tak. PT 23 ⁄ 9 1892, s. 3.
-BJÄLKE. byggn. i takstol: horisontell bjälke som binder samman sparrarna; äv.: horisontell bjälke som bär upp l. utgör del av innertak; jfr -rem 1, -ribba, -stock. SvTyHlex. (1851). När undervåningens väggar .. äro hoptimrade, uppläggas takbjelkarna, som tillika bilda öfvervåningens golfbjelkar. ArbB 129 (1887). Snidade takbjälkar från Västanå herrgård vid Gränna. RedNordM 1929, s. 26.
-BJÄLKLAG~02 l. ~20. bjälklag i tak. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 18 (1908).
-BLECK. (numera föga br.) bleck (se bleck, sbst.3 1) till taktäckning, takplåt. J wele förthenskuld .. (råkopparen) til taakbleck vthslå låta. Rudbeckius MemQvot. 22 a (1632). JernkA 1909, s. 20.
Ssg: takblecks-smide. (†) framställning av takbleck gm smide. Hans Kongl. Maij:t (har) i nåder förordnat och tillåtit, att jämvähl andre uppå takbleckzsmijde måtte privilegeras. RARP 16: 402 (1697). HC11H 13: 84 (1697).
(2) -BLOCK. (i fackspr.) (sten)block som bildar tak över ngt (t. ex. gånggrift l. kasematt); jfr -hall, -häll. VittAMB 1873, s. 98 (över gånggrift). Busch Fästn. 42 (1888; över kasematt).
-BLY. (förr) bly (i form av plåt) avsett för taktäckning. SkeppsgR 1544. SthmSlH 1: 99 (1564).
-BONAD. (numera mindre br.) takduk. KlädkamRSthm 1673, s. 21. Till takbonad får man i (ryggås)stugor endast räkna takhimlar, som upphängdes så att de imiterade ett plant innertak. Kulturen 1936, s. 223.
(2 c) -BORRARE. bergv. person som borrar i gruvtak. Hvartill kommer, att goda takborrare i regel äro ganska svåra att erhålla. JernkA 1902, s. 223.
-BORSTE. (numera bl. tillf.) HusgKamRSthm 173536, s. 5. Därs. s. 280.
(2) -BOX. box (se box, sbst.1 1) avsedd att placeras på biltak; jfr -lastbox. KatalJosefsson 1989, Höst. s. 318.
-BRICKA. (i fackspr.) bricka avsedd att fästas i tak för isolering av elektrisk ledning. Elfving Starkstr. 344 (1909).
-BROTT.
1) (†) brott (se d. o. 2) i tak (för intrång i hus). Först ståle the ifiord ifrån en bonda j Winteråsz sokn i Närike genom taakbrot ett fläsk och en halfspan miöl. GullbgDomb. 19 ⁄ 5 1618. Auerbach (1915).
2) (numera föga br.) ställe där tak är brutet (se bruten 3). Ambrosiani DokumPprsbr. 277 (i handl. fr. 1803). I väggen mittemot dolde ett par blommiga gardiner sängalkoven i takbrottet. Nilsson TreTerm. 294 (1943).
-BRUK. (numera bl. tillf.) murbruk avsett för tak. Rothstein Byggn. 450 (1859). LfF 1862, s. 141.
-BRUNN. (avlopps)brunn på tak för regn- o. smältvatten. SvByggkatal. 1955, s. 834.
-BRYGGA. (plattformsliknande) brygga mellan skorsten o. stege på tak. Motion i 1 kam. 1951, nr 220, s. 15.
-BRYTNING.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: brytning (se d. o. 5) på tak; jfr -brott 2. Hammarsköld KonstH 3 (1817). Motorför. 1955, nr 6, s. 19 (på tält).
2) bergv. till 2 c: brytning av malm från tak i gruvrum. Rinman 1: 534 (1788).
Ssg: takbrytnings-metod. till 2. LfF 1875, s. 94.
-BRÄDA l. -BRÄDE. (tak- 1545 osv. take- 1580) [fsv. thakbrädhe]
1) till 1: bräda avsedd för tak; i sht i pl. om (det slag av) brädor varmed tak lägges. SlottRSthm 1545, s. 78 b.
2) (numera bl. tillf.) till 2: bräda som utgör tak i fönsterkarm l. hylla. 2VittAH 27: 376 (1876). Fatab. 1933, s. 60.
-BRÄTTE. (numera bl. tillf.) brätte på tak; takskägg. Dubbla rader af människor stodo tryckta mot husets ytterväggar för att under det utskjutande takbrättet finna skydd mot regnet. Mörner NärFjärr. 145 (1901).
-BYGGARE. (numera bl. tillf.) person som yrkesmässigt bygger l. konstruerar tak. (Borgmästaren har) antagit .. en mester eller tackbyggiere .. till Åbo domkyrkias behof. BtÅboH I. 1: 113 (c. 1630).
-BYGGNING. (†) iståndsättande av tak; jfr byggning 2. BtÅboH I. 2: 124 (1625).
-BÅGE.
1) till 1: båge (se båge, sbst.1 3) ingående i takkonstruktion. Vårt nya Tekniska museums ståtliga maskinhall, som med sina 8 takbågar .. skall (osv.). SvD(A) 25 ⁄ 7 1935, s. 3.
2) till 2: (tillf.) om båge (se båge, sbst.1 4) avsedd att fästas på biltak. En .. nyhet är att blåljusen (på polisens bilar) försvinner och ersätts med en takbåge med nya ljuseffekter. GbgP 23 ⁄ 2 1989, s. 8.
-BÅL. (†) (bearbetad) stock använd i takkonstruktion; jfr bål, sbst.1 2. VDAkt. 1849, nr 569.
-BÅRD. dekorativ kant mellan tak o. vägg; jfr bård, sbst.1 5. Blanche Tafl. 1: 148 (1845, 1856).
-BÄRA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [jfr sv. dial. bära (i ssgn fotbära); till bära, v., l. bärare. — Jfr -bärare] (†) takbjälke; taksparre. Schroderus Comenius 546 (1639). Ingen takbära bör tålas efter det brukeliga sättet, ty deraf blir en dal som röter wäggen. Brauner Bosk. 79 (1756).
-BÄRARE. (i fackspr.) del l. parti (av sten l. järn l. trä) som bär upp tak, stöd för tak; jfr bärare 6. UB 1: 328 (1873).
-DAGER. dager (se d. o. 1 b) som faller in genom (öppning l. fönster i) tak. BtRiksdP 1892, Saml. I. 1: 8Hufvudtit. s. 165.
-DANS-FLUGA. entomol. flugan Fannia canicularis Lin., lilla husflugan (med dansande flykt kring taklampor). Hanström MännParasit. 165 (1933).
-DEKOR. [jfr sandstens-dekor] Fornv. 1939, s. 136.
-DEKORATION. Atterbom Minn. 602 (1819).
-DROPP. (tak- 1601 osv. taka- 1740. take- 1732) [fsv. thakdrup]
1) dropp av regn- l. smältvatten o. d. från tak; äv. skämts., om snuva. 3SthmTb. 4: 100 (1601). Halvnakna barn med takdropp under näsan och hela svärmar av flugor i ansiktet. Hedin Bagdad 205 (1917).
2) (†) om otätt ställe på tak; jfr dropp, sbst.1 2. VDAkt. 1685, s. 459. Wid .. Burmans anträde till detta Pastoratet .. funnes (på sätesstugan) några Takdråp, som uppå des påminnelsse Sochnen sedan lagade. OfferdalKArk. N II 1, s. 31 (1693). MinnSvLärov. 2: 16 (1928).
3) (†) takskägg. Taakdrop, thet nedersta på taket. Linc. Bbbb 5 b (1640). VDAkt. 13 ⁄ 5 1730.
Ssgr (till 1): takdropps-rum. (†) (på tättbebyggd plats) påbjudet utrymme för att hindra takdropp in på grannes tomt l. hus; jfr dropp-rum. NoraskogArk. 4: 377 (1757).
-vatten. (numera bl. tillf.) Gadd Landtsk. 3: 204 (1777).
-DROPPE. (numera bl. tillf.) droppe av regn- l. smältvatten som faller från tak. SD(L) 1901, nr 276, s. 2. Knöppel SvRidd. 154 (1912).
-DRÄKT. (tak- 1554 osv. take- 15951599) (numera mindre br.) takduk; jfr dräkt I 8. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 142 (i handl. fr. 1554). Taket .. överkläddes med takdräkt eller sparlakan, d.v.s. långa linnedukar med lister i konstig hålsöm samt knytningar och fransar. HantvB I. 1: 411 (1934).
-DRÄTT. (numera mindre br.) takduk; jfr drätt 5. G1R 23: 24 (1552). Hela stugan är skrudad i vävnader: vit takdrätt under ryggåsen, färgrika vepor över hela taket. TurTidn. 1947, nr 6, s. 177. Hazelius-Berg Gard. 17 (1962).
-DUK. (förr) duk som spändes ss. tak dels (vid högtidliga tillfällen) som dekoration över bord, dels som imitation av tak; bordshimmel; jfr -bonad, -dräkt, -drätt, -himmel, -päll. BoupptVäxjö 1747. En över 5 meter lång takduk av linne med flätningar och infällda trädda knytningar. RedNordM 1927, s. 17.
-FALL. byggn. fall (se d. o. V 4) på tak. Carlberg SthmArchitCont. H 1 b (1740). Det flacka takfallet lutar 31° emot horisontallinjen, de båda takfallen bilda emot varandra en vinkel av 90°. TT 1940, V. s. 117.
-FIBBLA. (†) växten Crepis tectorum Lin., klofibbla. ArkBot. II. 1: 12 (1904). Auerbach (1915).
-FILT. (numera i sht i Finl.) filt (se filt, sbst.1 3 a) som material för taktäckning; takpapp. Den på taket fästa takfilten göres vatten- och eldfast genom bestrykning med asfalt-taklack, hvarefter den bestrukna ytan överströs med ren siktad sand af hirskorns storlek. AHB 83: 26 (1873). Hufvudstadsbl. 13 ⁄ 9 1983, s. 8.
-FLAGGA. (numera bl. tillf.) Lind 1: 503 (1749). Dalin (1854).
-FLÄKT. jfr fläkt, sbst.1 III 2. Björkman (1889). Takfläkt .. (dvs.) frånluftsfläkt avsedd för placering på yttertak. TNCPubl. 69: 117 (1978).
-FLÖJEL. flöjel fastsatt på tak. Strindberg Brev 1: 174 (1875).
-FORM. form på tak. Lundell (1893).
-FOT. byggn. om nedersta (begränsande) delen av ett tak(fall) (som skjuter fram utanför husvägg); äv. om det ställe där tak o. vägg möts; jfr fot 4 b o. -skägg. Linc. Eeee 3 a (1640). Hussvalan .. Bygger utomhus under takfoten. Ström SvFogl. 30 (1839). Har bygnaden .. blifvit uppförd till takfoten eller kranslisten, infinner sig .. timmermannen och .. sätter upp takstolarna. UB 1: 322 (1873).
Ssgr: takfots-, äv. takfot-bräda. etnogr. (ornerad) bräda som utgör avslutande del av takfot. Takfotsbräderna äro utskurna i underkanten. Erixon Södermanl. 11 (1924).
-list. jfr list, sbst.2 3. VetAH 1740, s. 450.
-FRESK. fresk (se fresko 2) vid l. i tak. Från renässansens tid .. takfresker .. i palazzo Doria. MeddSlöjdF 1899, 2: 87.
-FRIS. fris (se fris, sbst.3 2) vid l. i tak. Sydow Lübke 699 (1871).
-FRONTON. konstvet. fronton (se d. o. 1) över taklist. Hahr NordeurRenässArkit. 14 (1927).
-FYLLNING. (i sht i fackspr.)
1) (isolerande) fyllning i takbjälklag l. mellan skikt i tak. Hazelius Bef. 167 (1836).
2) om fyllning (se d. o. 1 c) i ramverk o. d. i tak. Den stora takfyllningen, blå med guldstjernor och fritt stiliserade plantornamenter. MeddSlöjdF 1899, 2: 88.
-FÅGEL. (om ä. förh.) (vid jultid) i tak upphängd fågelfigur. MeddNordM 1901, s. 169. Över bordet hängde .. den i trä skurna takfågeln, vilken .. symboliserade de livsbringande makterna. Flodström SvFolk 288 (1918).
-FÄLT. (dekorerat l. målat) fält i innertak; jfr -indelning. Upmark Lübke 564 (1872).
-FÄRDIG. (†) om hus, med tanke på dess (ytter)tak: i gott skick l. tät. Hvad som årliga Rentten drager mer .. skall hann .. holla hussen tackfärdoge. HH XI. 1: 45 (1533).
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA.
1) färg avsedd för tak. ÅngermDomb. 1645, fol. 17.
2) (-färga) (†) kopparmateria som vid garning medföljer röken upp genom skorstenen o. sätter sig på taket. Takfärga är mindre metallisk (än smedfärga), och samlas på taket. Wallerius Min. 475 (1747). Rinman 2: 960 (1789).
-FÄSTE, förr äv. -FÄSTA.
1) (förr) fäste (se d. o. 5 a) för spröt (se d. o. 2 c) o. d.; äv. fäste i form av vågrätt lagd stång för att hålla fast takbeklädnad (näver l. bräder l. dyl.). VDAkt. 1683, nr 120. EtnolKällskr. 3: 99 (1946).
2) ställe där tak fäster i vägg. (Svalorna) bygga mycket konstiga bo .. mästadels under takfästen. Broman Glys. 3: 291 (c. 1730).
3) fäste som anbringas i tak för att hålla fast lampa o. d. PriskatalSonesson 1895, s. 188.
(1, 2) -FÖNSTER. fönster l. fönsterliknande öppning i tak; jfr -ruta. VDAkt. 1685, nr 210.
-FÖRBAND. (†) konkret, om sammanfogning l. förbindning av tak; jfr förband 2 c. Det största (taklaget) finner man öfver exercishuset i Petersburg, hvilket är 690 fot långt, 160 fot bredt och saknar inre stöd, ehuru takförbandet väger omkring 550,000 centner. UB 1: 326 (1873).
-FÖRBINDNING. (†) sätt varpå takbjälkar hopfoga(t)s; jfr förbindning 4 a. Palmstedt Res. 120 (c. 1780).
-GALLERI. galleri (se galleri, sbst.1 1) invid tak. Schück o. Lundahl Lb. 1: 104 (1901).
-GAVEL. [jfr t. dachgiebel] (†) (dekorerad) gavel (se gavel, sbst.1 1). Wikforss 365 (1804). Upptill afslutas fasaden af mellanskeppets höga takgafvel, som ofta prydes med en stigande rundbågsfris. Upmark Lübke 324 (1871). Auerbach (1915).
-GESIMS. byggn. taklist. Stål Byggn. 2: 54 (1834).
-GLOB. lampa i form av glob (se d. o. 1 e) upphängd i tak. TT 1898, Byggn. s. 69.
-GLUGG. glugg i tak. Dähnert 25 (1746).
-GRAN. (†) växten Ajuga pyramidalis Lin., blåsuga. Aspegren BlekFl. 44 (1823). Fries Ordb. 127 (c. 1870).
-GRÄS. (numera bl. tillf.) gräs avsett för taktäckning (jfr -ag, -rör 1, -vass); äv.: gräs som växer på tak. RA I. 3: 14 (1593). DagbrKongo 289 (1911).
-GÄLL. (numera föga br.) hjälle (se d. o. 2). Högberg Vred. 1: 196 (1906). Därs. 378.
(2) -GÖDNING. (†) gödning som läggs (som ett tak) ovanpå åkerjord efter sådd. Gadd Landtsk. 3: 225 (1777). Norlind AllmogL 106 (1912).
(2) -GÖDSEL. (†) = -gödning. Arrhenius Jordbr. 1: 112 (1859). Grotenfelt LandtbrFinl. 115 (1896).
(2) -GÖK. (numera bl. tillf.) på biltak: blinkande färdriktningsvisare (som liknas vid en gök). GbgP 9 ⁄ 6 1958, s. 11.
(2) -HALL. (numera mindre br.) takblock. I underjordiska kummelgrafvar och halvkorsgrafvar är .. (takstenen) ehuru grof, oftast hallformig, och kallas takhall. 2VittAH 14: 14 (1828, 1838). TT 1895, Byggn. s. 56.
-HALM. sammanfattande om strån av takrör o. d. avsedda för taktäckning. Kjöllerström FörarbKO1571 40 (i handl. fr. 1559).
-HAMMARE. (numera mindre br.) för plåtarbete på tak avsedd hammare med fyrkantig slagyta (som gör det möjligt att slå i spik i trånga vinklar). JernkA 1833, s. 584. Varulex. Byggn. 2: 44 (1955).
-HIMMEL. (förr) himmel (se d. o. 6 b) upphängd i tak, takduk; jfr -platt. Mellin Nov. 1: 218 (1832, 1865).
-HOFS, se -ofs. —
(2) -HUD. (†) täcke l. kapell (för åkdon) av (barkad) djurhud. BtFinlH 3: 242 (1549). Broman Glys. 3: 225 (c. 1730).
(1, 2) -HUV.
1) (i sht i fackspr.) skyddande hölje l. huv (se huv, sbst.1 1, 3) på (del av) tak; äv. om framskjutande skyddstak, t. ex. över ytterdörr. Beskow Bruksherrg. 66 (i handl. fr. 1742). Till takhufven torde man ej ha något bättre ämne än galvaniserad jernplåt. Ahlström Eldsl. 129 (1879). En liten takhuv öfver ytterdörren (till Morastugan på Skansen) skyddar denna för regn och takdropp. Montelius i AntT XXI. 1: 177 (1915). Motorför. 1928, nr 2, s. 7.
2) skydd (av plåt) över ventil l. kanalöppning på tak. IllSvOrdb. (1955).
-HÅL. rökutlopp (se d. o. 2) i tak. BtÅboH I. 1: 57 (c. 1600).
-HÅLL. (†) om träkonstruktion som håller takpanel på plats; jfr håll, sbst.1 I 7 a. Taket är lagt af 18 tälgda plankor på hwardera sidan, och derutanpå en planka effter hwar såt med twå små infällda stockar tjll tak håll. HFinLappm. 3: 139 (1738).
-HÅLLA, -ning. (numera föga br.) hålla (se hålla, v.1 17) tak i (gott) skick. LfF 1854, s. 313. Widmark Helsingl. 1: 83 (1860).
(2) -HÄLL. arkeol. häll (se häll, sbst.2 3) som utgör tak över jättestuga l. hällkista l. gravkammare o. d.; jfr -block, -hall, -sten. Iduna 9: 285 (1822).
-HÄLLNING. (†) taklutning, takfall; jfr hälla, v.1 4. Som (tegel)lador fordra stort rum och dryg takhällning, så (osv.). Wijnblad Tegelbr. 20 (1761).
-HÄNGARE. (numera föga br.) anordning fastgjord i tak avsedd för gas- l. glödlampa. Lokalerna upplyses alla medelst gas .. lärosalarne med 2- à 4-lågiga takhängare. TT 1886, s. 123. 2UB 3: 171 (1897).
-HÄNG-FÅGEL. (förr) takfågel. RedNordM 1907, s. 14.
-HÖFS, se -ofs.
-HÖG, adj. som når (i höjd) upp till taket; äv. (numera bl. tillf.): som har rejäl takhöjd. VDAkt. 1661, nr 351. De takhöga ladornas generöst tilltagna förvaringsutrymmen. Form 1959, s. 422. I hörnet bakom honom .. stod en takhög bokhylla. Gyllensten Grott. 239 (1973).
-HÖJD.
1) höjd (se d. o. 2) där taket är beläget; särsk. (i Finl.) i uttr. nå takhöjd, nå det stadium (vid byggnation) då takstolar (o. takåsar) är resta. Schiller DrMargNyck. 74 (1930). Turistbuss med förarplats i takhöjd. Form 1946, s. 53. Taklagsfesten firades senaste vecka på Kyrkslätts affärshus i kyrkbyn där två affärsfastigheter .. nått takhöjd. VNyland 24 ⁄ 2 1981, s. 5.
2) höjd som motsvarar avståndet mellan väggs början vid marken l. golvet o. dess slut vid taket. Takhöjden ligger vanligen emellan 2 gånger och 1 ⁄ 2 gång bredden .. af halfva huset. Rothstein Byggn. 266 (1857). Han låg på rygg .. och stirrade i det vitkalkade taket .. Takhöjden var stor, bortåt fyra meter. Sjöwall o. Wahlöö MannSäffle 8 (1971).
-INDELNING~020. indelning av innertak (i fält l. rutor o. d.); jfr -fält. Böttiger Drottnh. 26 (1889).
-IS. (numera bl. mera tillf.) ispigg som hänger från tak. Celsius Ordspr. 11: 487 (c. 1710). Fredriksson Jord 22 (1928).
-JORD. (förr) jord som användes för taktäckning. Alm(Ld) 1750, s. 28.
-KAM. om takås försedd med ornering (i form av gallerverk); jfr -krön. Lind 1: 717 (1749). I tre fall har konstaterats att den horisontala takåsen prytts och förmodligen även stärkts av en genombruten takkam. Fornv. 1969, s. 231.
-KAMMARE. (numera mindre br.) kammare belägen omedelbart under (ytter)tak; mindre boningsrum i takvåning. MeddSlöjdF 1896, s. 24. Hahr ArkitTid. 4: 60 (1928).
-KANT. (fram- l. överskjutande) kant på tak. GotlLT 16 ⁄ 4 1852, s. 2.
(2) -KAPPA. (numera föga br.) takliknande kappa (se kappa, sbst.1 2 a β) över ingång l. fönster l. dyl. Rydqvist Resa 254 (1838). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 46 (1908).
-KARNIS. byggn. karnis (se d. o. 1) invid tak. Ahrenberg Landsm. 182 (1897).
-KARTUSCH. konst. kartusch (se d. o. 3) l. dekorativt ramverk i tak. SErikÅb. 1929, s. 15.
-KASSETT. byggn. kassett (se d. o. 3). Adler Meyer 272 (1894).
-KONSTRUKTION. byggn.
1) abstr.; jfr konstruktion 1 a. Rothstein Byggn. 474 (1859).
2) konkret; jfr konstruktion 1 b. BtRiksdP 1894, Saml. 1. I. 1: 8Hufvudtit. s. 171.
-KOPPAR. (tak- 1541 osv. take- 15921594) koppar(plåt) avsedd för taktäckning. VaruhusR (1541).
Ssg: takkoppar-smed. (förr) VaruhusR (1541).
-KRAN. (numera bl. tillf.) kran (se d. o. 1) i tak för (vågrät) förflyttning; jfr travers. TT 1871, s. 87. Man gör allt för att .. ersätta den mänskliga styrkan med maskinkraft. Härvid spela de elektriska takkranarne stor roll, hvilka ock undanträngt forna tiders golftraverser. Därs. 1904, Allm. s. 248. SAOL (1950).
(1, 2) -KRANS.
1) krans (se d. o. 3 m) invid tak; gesims; äv. om sådan krans på himmelssäng. Ödmann Hågk. 18 (1801). Längs takkransen löpte skönt textade bibelspråk. Lagerlöf Jerus. 1: 105 (1901). Hörnsängen .. är försedd med förlåtar, har en vävd list kring takkransen och ett skåp vid gaveln. Kulturen 1963, s. 32.
2) krans (se d. o. 1) upphängd på tak. Levertin Leg. 51 (1891).
-KROK.
1) (förr) om trä- l. järnkrok vid vilken mullrevel fästes. BtÅboH I. 1: 101 (c. 1627). Ovansiljansbygdens speciella takkrok med ett långt spetsigt utskott nertill är så sällsynt att vi blott kunde finna den på ett enda härbre. Gruddbo 231 (1938).
2) krok i tak (avsedd för lampa l. dyl.). Balck Idr. 3: 286 (1888).
-KRONA. ljuskrona av glas l. mässing o. d. avsedd för upphängning i tak; jfr -armatur. KatalIndUtstSthm 1897, s. 57.
-KRÖN. byggn. taknock. Adler Meyer 183 (1893). Och högst uppe på takkrönet tassar en svart katt med gula bärnstensögon. Hemmer Budsk. 195 (1928).
-KUPA. byggn. (med fönster försedd) kupformig inrättning på tak, homeja, vindskupa; jfr kupa 10 b. Brunius Metr. 227 (1836). Mangården, ett stenhus med trappgavlar och ornerade takkupor, låg på en klippudde i Östersjön. Selling SvHerrg. 30 (1937).
-KUR. (†) kur (se kur, sbst.2). VDAkt. 1729, s. 6. TByggn. 1859, s. 15.
-KÄPP. (förr) käpp l. stång som lades över o. höll kvar l. fäste halm l. dyl. på tak. Arrhenius Jordbr. 3: 263 (1861).
-LACK. (numera föga br.) lack (se lack, sbst.2 1) avsett för tak(färgning). KemT 1901, s. 41. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 407. jfr asfalt-taklack. —
-LAG. (tak- 1597 osv. take- 1633) byggn. bärande konstruktion i yttertak bestående av takstol o. takås; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: tak; jfr lag, sbst.3 4 c, o. lägga, v. I 12. 3SthmTb. 2: 195 (1597). Fåhr- och foderhuset under et taklag. VDAkt. 1737, Syneprot. F III 7. (Att huset) med sit torn samt höga och lika wådeliga taklag, är at anse som en wåhlkase. ÅbSvUndH 68—69: 191 (1786). Det timmerwerk som uppbär vattentaket kallas taklag, hwars hufwuddelar utgöras af takstolarne. Stål Byggn. 2: 9 (1834). Boningshus af trä, innehållande ett rum och kök jemte vedbod och ladugård, allt under samma taklag. PT 1910, nr 261 B, s. 1.
Ssgr: taklags-fest. taklagsöl. VL 27 ⁄ 9 1893, s. 2.
-kalas. taklagsöl. Schulthess (1885).
-krans. krans som sätts upp vid taklagsöl; jfr -lags-maj. TurÅ 1915, s. 26.
-maj. (numera föga br.) taklagskrans; jfr maj, sbst.2 Nilsson FolklFest. 28 (1915). SvKulturb. 7—8: 186 (1931).
-penning, äv. -peng. (förr) vanl. i pl.: gåva motsvarande en arbetares dagslön o. utbetalad vid takresning. VL 27 ⁄ 9 1894, s. 2. Byggmästarna .. hade bland annat beslutat att icke ge några taklagspenningar. ByggnArbMinn. 100 (1950).
-ställning. (†) taklag. (En byggmästare bör förstå) Föränderliga Taklags ställningar, at kunna giöra til mindre och större Huus, Kyrckior och Palais. Carlberg SthmArchitCont. E 4 a (1740).
-virke. HH XXXII. 2: 131 (1784).
-öl. fest l. gille som anordnas efter takresning vid nybygge, resgille; jfr -lags-fest, -lags-kalas o. tak-öl o. kroppås-öl, ryggås-, skorstens-kanna. UB 1: 326 (1873).
-LAMPA. lampa avsedd att hänga l. fästas i tak; jfr -armatur, -belysning, -krona. BoupptVäxjö 1816.
(2) -LAST-BOX. (mera tillf.) takbox. DN 11 ⁄ 2 1988, s. 12.
-LAV. (†) laven Letharia vulpina (Lin.) Hue, varglav, som växer bl. a. på obehandlade spåntak (o. stockväggar); jfr -mossa 2. Liljeblad Fl. 340 (1792). ÖoL (1852).
-LINJE. särsk.: linje l. kontur som yttertak bildar mot omgivningen. De annars så penselutmanande taklinierna längs kajerna (i Paris) teckna sig grått i grått. Rydberg 8: 220 (1874).
(1, 2) -LIST, äv. LISTA. särsk. om (mer l. mindre dekorerad l. profilerad) list (se list, sbst.2 3 b) på (hus)vägg vid taket l. i tak närmast väggen; jfr -gesims, -krans, -rand o. fris, sbst.3, kornisch. PH 2: 848 (1730). Rummets tak är ett slätt, vitt, putsat tak med dragen, profilerad taklist och ovalt mittfält. Fredr1Tid 10 (1924).
-LJURE l. -LJORE. (†) öppning i tak för insläppande av ljus. Rydberg Vap. 107 (1891). Heidenstam Folkung. 2: 164 (1907).
-LJUS.
1) (glasförsedd) öppning i tak, takfönster; äv. ljus från takfönster. Konstföreningens vackra lokal, nu försedd med ett ganska ordentligt takljus, har åter öppnats. PT 1892, nr 3, s. 3. TT 1898, Byggn. s. 110.
2) artificiellt ljus från taket; äv. konkret: taklampa. Kafét är det finaste i staden, skinnsofforna smakfulla och obekväma, takljuset dämpat. Asplund Stud. 63 (1912). Fogelström BorgTr. 248 (1957).
-LOSTA. bot. växten Bromus tectorum Lin. (som växer på (torv)tak); jfr -svingel, -svingel-losta. Linné Fl. nr 86 (1745).
(1, 2) -LUCKA. lucka (se lucka, sbst.2 1) i tak; särsk. om lucka på biltak. En stege, som förde till en öppen taklucka. Nyblom Hum. 102 (1874). Expressen 8 ⁄ 4 2000, s. 14.
-LUTNING. (i fackspr.) lutning (se d. o. 3) på (ytter)tak; jfr -hällning. TT 1878, s. 201.
(1, 2) -LYKTA. lykta avsedd att anbringa på l. hänga i tak. BoupptVäxjö 1830.
-LÅG. (numera bl. tillf.) som har lågt tak. Wallquist LappmDokt. 130 (1936).
-LÄGGA, -ning. lägga tak (på hus), taktäcka; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (förr äv. bildl., om insektsvinge: som är lagd som tak(tegel), taktegellagd); ss. vbalsbst. -ning: handlingen att lägga tak, taktäckning; äv. konkret, om material som används vid takläggning. Kyrkol. 19: 12 (1686). En ny byggning har blifvit upptimrad och taklagd. MoB 7: 184 (1827). Thomson Insect. 139 (1862; om fjärilsvinge). Tak-läggningen var i äldre tid af granbark. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 210 (1868).
-LÄGGARE. person som (yrkesmässigt) lägger tak, taktäckare. Berndtson (1880).
-LÄKT. läkt l. ribba som utgör underlag för takbeklädnad; förr äv. om av läkt tillverkat innertak; jfr -lätta. VDAkt. 1685, nr 89. Stugan til alt inrede utan bord ock säte uti godt stånd, enär listor omkring wäggarne upmed takläcktet blifwer upslagit. Därs. 1749, Syneprot. F III 7.
-LÄM. (förr) läm i tak över eldstad l. spis. Landsm. II. 8: 9 (c. 1830, 1882). (För att kvarhålla värmen) satte man i regel upp ett spjäll av trä i spisens övre del. Men i några ryggåsstugor förekom i stället en vridbar takläm. Därs. 1907, s. 80.
-LÄNGA. (†) räcka av sammanbyggda tak; jfr länga, sbst. 1. Et Wisterhus .. thet församlingarne förmäla sig wilja hafwa giordt lika högt med boden och loftet samt litet skiul til vtgång emellan och förthenskull alt under en taklänga. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7. Nyblom Österut 141 (1908).
-LÄTTA. (†) takläkt. Weise 311 (1697).
-LÖK.
1) bot. om växt av släktet Sempervivum Lin.; särsk.: växten S. tectorum Lin., som sedan medeltiden odlats (ss. brandskydd) på torv- o. halmtak; jfr -täckja. UHiärne Suurbr. 107 (1680). I de gårdar, där taklöken trivdes och växte vackert slog ej åskan ner, ej heller blev det eldsvåda i sådana hus. Kulturen 1942, s. 44.
2) (†) växten Sedum telephium Lin., kärleksört. Franckenius Spec. B 4 a (1659).
-LÖS. [fsv. thaklös] som saknar tak; äv. (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl.: som saknar tak över huvudet (jfr 1 e). Thet Kurtorn som Per Swenske lott forbettre, står så gott som tacklöst. G1R 11: 101 (1536). Är .. fördömdt, att en hvar, som taklös irrar i landet, / Sist skall tränga sig hit, att störa en man i sin boning. Runeberg (SVS) 3: 92 (1832).
-LÖSA, r. l. f. [fsv. thaklösa] (†) avsaknad av tak. 2SthmTb. 2: 106 (1551). Om den gamble TräScholan .. icke skulle i tida försäljas, förr än den genom taklösa, och andre fehlachtigheter aldeles warder nedruten och förderfwad. VDAkt. 1712, nr 355.
-MOGEN. (numera föga br.) om tobak: som har mognat under tak. Olika sorter takmogen odlad tobak. SFS 1915, s. 155. Man (kan) sedan låta bladen undergå torkning och därmed sammanhängande processer i oeldade öppna lokaler. Så behandlad tobak kallas i Sverige ”takmogen”. SvVäxtförädl. 1: 619 (1951).
-MOSSA.
1) bot. mossan Tortula ruralis (Hedw.) Gaertn., Meyer & Scherb. Retzius FlOec. 132 (1806). Liljeblad Fl. 537 (1816).
2) (†) = -lav. Takmosza är en Lichen orbiculis peltatis, guhl til färgen och växer merendels på Spånlagde Kyrkiotak. Linné Öl. 29 (1745). ÖoL (1852).
-MULL. (†) mull från torvtak. IErici Colerus 1: 87 (c. 1645). LAHT 1897, s. 79 (c. 1760).
(1, 2) -MÅLNING. målning av tak; äv. konkret(are), om målning i tak. Carlberg SthmArchitCont. E 1 a (1740). Det lilla trekantiga hörnkabinettet .. är .. försedt med en takmålning af trenne flygande amoriner. Böttiger Drottnh. 57 (1889). DN 25 ⁄ 3 1993, s. 19.
-NOCK. byggn. takås. Samuelsson HALärovUpps. 236 (i handl. fr. 1807).
-NÄSTE. (†) bostad l. uppehållsort, tak över huvudet; jfr näste, sbst.4 2 a. KulturbVg. 2: 122 (1791).
-NÄVER. näver till taktäckning. DA 1771, nr 126, s. 2. Smöret .. jämte hudar, skinn, skogsfågel och taknäver avyttrades på vintrarna i Overhalden i Norge. Fatab. 1933, s. 200.
-OFS l. -HOFS l. -HÖFS l. -ÖFS. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) takskägg. NVedboDomb. Vårt. 1684. Hasslöf SvVästkustf. 273 (1949: takyfs).
-ORGANISATION. övergripande organisation. Nyord (cit. fr. 1971). Den .. samordnande takorganisationen över de fyra företagen. SvD 28 ⁄ 12 1977, s. 2.
-PANEL. byggn. sammanfattande om bräder (avsedda) för taktäckning; brädpanel för innertak. VetAH 1804, s. 187. Sparrarne böra .. förenas med hvarandra, vanligast genom takpanelen eller läkterna samt remstyckena, så att .. förskjutning ej kan ega rum. Rothstein Byggn. 471 (1859). Museimännen måste offra pingstdagarna för att rädda tak- och väggpaneler till museet. Rig 1965, s. 58.
-PANELNING, förr äv. -PANELING. byggn. handlingen att panela tak; förr äv.: takpanel. König Mec. 97 (1752). Takpanelingarne af spåntade .. Bräden, spikas under Bielkarne. PH 6: 3833 (1755).
-PANNA. stycke av (kupigt) taktegel; äv. om stycke av annat material (ss. järn l. glas) för takbeklädnad; jfr panna, sbst.1 3 e. (Skepparen) Peter Suchon hemma i Stralsund löper från Hamburg heem åth medh Stenkohl och Tackpannor. OSPT 1687, nr 32, s. 8. VexjöBl. 1839, nr 8, s. 3 (om takpannor av tackjärn). jfr fals-, glas-takpanna.
Ssgr: takpanne- l. takpann-bruk. (†) taktegelbruk. VetAH 1802, s. 120.
-slageri. (†) tegelslageri där takpannor slås. Hülphers SvStäd. 2: 128 (1783). DA 1825, nr 7, s. 3.
-PAPP. (tjär- l. asfaltimpregnerad) papp för taktäckning; jfr -filt, -papper. Dalin (1854).
-PAPPER. (numera bl. tillf.) takpapp. Stål Byggn. 1: 127 (1834). Ambrosiani DokumPprsbr. 377 (1923).
-PENDEL. jfr pendel 2. KatalInstallAsea 1931, s. 241.
-PENSEL. pensel avsedd för takmålning l. limfärgning. TLev. 1908, nr 50, s. 1. Takpenslar .. är till formen runda och tillverkas av borst eller tagel eller en blandning av bådadera. Varulex. Byggn. 2: 193 (1955).
-PLAFOND. [efterleden elliptisk för plafondlampa (jfr plafond)] (platt o. bred) taklampa avsedd att fästas så att den ligger an mot innertaket. ICAKurir. 1987, nr 3, s. 18.
-PLANTERING. 2NF 28: 320 (1918).
-PLATT. (†) (tak på) baldakin; jfr platt, sbst.1 1 g, o. -himmel. HusgKamRSthm 1751 B, s. 813. Därs. 1764, s. 513.
-PLATTA. platta för taktäckning (tillverkad av tegel l. lättbetong o. d.); stundom äv. om underlag för taktäckning. Ekenberg (o. Landin) 136 (1888). SvTeknUppslB 3: 310 (1944).
-PLÅT. plåt avsedd för taktäckning; jfr plåt, sbst.1 2. HC11H 13: 75 (1697). Regnet trummade på takplåtarna och forsade i stuprännorna. Siwertz Sel. 1: 12 (1920).
Ssgr: takplåt-hammare. hammare (se hammare, sbst.2 2 a) för utsmidning av takplåt. Rosman BjärkSäb. 2: 322 (cit. fr. 1736).
-smide. (numera föga br.) framställning av takplåt genom smide. Sandels PVetA 1782, s. 64. Johansson Noraskog 2: 416 (1882).
(3 l) -PRIS. (numera bl. mera tillf.) övre gräns för prissättning, maximipris. SvD(A) 1 ⁄ 10 1947, s. 12. ÖNyland 4 ⁄ 4 1995, s. 2.
-PUTS. puts (se puts, sbst.4 1) på innertak. ArbB 198 (1887).
-PÄLL. (förr) takduk. Fatab. 1924, s. 182. Rig 1939, s. 118.
-PÄRTA. (förr) pärta använd till taktäckning. SPF 1859, s. 327. Cannelin (1921).
-RAFT. (förr) raft (se d. o. 1) som uppbar taktäckningsmaterial; jfr -roder, -räfte, -stång 2. Linc. Hhhh 3 a (1640). Cnattingius (1894).
-RAKA. (numera bl. tillf.) vid skrapning av sot o. d. från tak använd raka (se raka, sbst.4). VDVisitP 1682, s. 380. VDAkt. 1794, nr 276.
(2) -RAM. (†) om ram för sänghimmel. HusgKamRSthm 1722, s. 218. Därs. 1771, s. 319.
-RAMP. teat. ramp (se ramp, sbst.1 3 slutet) i (scen)tak. Scenen .. belyst af tvänne lampor som takramp och stearinljus i golframpen, var .. skäligen liten. NPress. 1894, nr 235, s. 3.
-RAND. (numera föga br.) övre del av vägg närmast taket, taklist. Cygnæus 7: 8 (1836). Hahr NordeurRenässArkit. 54 (1927).
-REDNING. (†) färdigställande av tak; jfr redning 2. VDAkt. 1790, s. 319.
-REGEL. regel (se regel, sbst.2) i takstomme. Stål Byggn. 2: 12 (1834).
-REM.
1) (†) till 1: takbjälke; jfr rem, sbst.2 2. BtÅboH I. 1: 51 (c. 1600).
2) till 2; i spårvagn l. annat fordon: i tak fastsatt ögleformad rem (se rem, sbst.1 1) för stående passagerare att hålla sig i under fordonets gång; jfr -stropp. Strix 1904, nr 36, s. 3.
-RESNING. abstr., om resning av takstomme; äv. konkret, om upprest (hög) takstomme; jfr resning, sbst.2 3, 3 a. Serenius Ttt 3 a (1734). (Det) regnar .. in genom takresningen, och golfvet tar röta. Topelius Fält. 2: 361 (1856). Taklagsfest .. fest som firas efter takresningen på nybygge. SvOrdb. (1986).
-REST. (†) konkret: takresning; jfr rest, sbst.2 2. Ambrosiani DokumPprsbr. 278 (i handl. fr. 1803). Faran hotade .. större delen af Staden, medelst eldens rasanden i den höga takresten som war täckt med så kallad stick-spån. VexiöBl. 1810, nr 20, s. 1.
-RIBBA. ribba i l. avsedd för tak, takbjälke. Lind (1749).
-RITNING. (†) takmålning. EP 1792, nr 30, s. 4.
-RODER. (†) takraft; jfr roa, sbst. Rothof 25 (1762). Til takroder eftersökes Aspen i Dalarne, som på näfwern länge står emot röta. Fischerström 1: 231 (1779).
-ROSETT. (förr) rosett (se d. o. 1 a) för dekoration i tak. (I rummet) finnes Bårder och Draperier, Figurer .. samt Tak-Rosetter. DA 1808, nr 41, s. 12.
-RUTA. (numera bl. tillf.) i tak placerad ruta (se ruta, sbst.2 2) av glas, takfönster. MeddSlöjdF 1896, s. 13. Hela salen skakade .. Och se! Takrutorna skilde sig åt, och ett stort tunnband .. hissades ned. VLitt. 1: 527 (1903).
-RYGG. takås. Lind 1: 717 (1749).
-RYTTARE.
1) byggn. tornliknande (mer l. mindre utsirad) utbyggnad på tak (ofta placerad i skärningen mellan lång- o. tvärskepp l. på nocken); jfr ryttare 5 d. Brunius GotlK 3: 350 (1866). Man måste .. fordra, att vid lekplatserna .. finnas täckta, tillräckligt rymliga lekskjul .. hälst försedda med takventilation eller så kallad takryttare. LärovKomBet. III. 9: 498 (188485). Almquist Häls. 543 (1896; på järnvägsvagn). Genom cistercienserordens inflytande infördes större enkelhet i kyrkobyggnaderna. Man byggde ej längre torn utan nöjde sig med en takryttare för klockorna. Hellerström Liturg. 20 (1932).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ryggträ (se d. o. 3) på halm- l. torvtak; jfr ryttare 5 c. Fatab. 1906, s. 43. Landsm. B 15: 48 (1916).
(1, 2) -RÄCKE l. -RÄCK. skyddsräcke på tak; äv. om anordning på (bil)tak använd vid fastsurrning o. transport av gods o. d. Lagerlöf KristLeg. 154 (1904). Kom ihåg att även ett tomt takräcke ökar luftmotståndet och därmed bensinförbrukningen. AlltBil. 240 (1976).
-RÄFTE. (†) = -raft. Lidbeck PVetA 1766, s. 20.
-RÄNNA. vattenränna som löper längs takfot; ibland äv. om stuprör. 2Sam. 5: 8 (Bib. 1541). Kræmer Brantings 45 (1939; om stuprör).
-RÄNNIL. (†) takränna; jfr rännil 3. Regnwatnet är det enda söta watn (på ön St Thomas) hwilket med all sorgfällighet uphämtas, och genom takrännilar på alla sidor om husen ledes i fat och andra käril. Oldendorp 1: 76 (1786).
(3 l) -RÄNTA. (i sht i fackspr.) maximal ränta. SvD 4 ⁄ 8 1993, Bil. s. 1. —
-RÖR.
1) bot. växten Phragmites australis (Cav.) Trin. ex Steud. (i sht förr använd ss. takbeklädnad). HH XI. 1: 106 (1530).
2) (†) stuprör. Helsingius Hh 2 a (1587). PT 1791, nr 68, s. 4.
-RÖRELSE. (numera knappast br.) taktransmission; äv. inskränktare, om rörelse (se d. o. 16) på maskin för överföring av drivkraft från axelledning i tak. TT 1873, s. 253. Takrörelse till svarfven A19, då man vill använda maskinkraft i stället för trampning. HbValHjelpmask. 1: 71 (1890). SAOL (1973).
(1, 2) -RÖSTA, v. (i fackspr.) förse tak med röste(n), rösta (se röste, sbst.3 avledn.). Torfstackar eller hus .. sträfvas och takröstas som vanligt samt täckes med vrakbräder. Skogvakt. 1893, s. 156.
-RÖSTE. (i fackspr.) takstomme; äv. i utvidgad anv., om ngt som liknar takstomme. RannsaknAntikv. I. 1: 247 (1685). Snart varsnade vi .. (bergets) toppar och takrösten af pyramider och torn och spetsar. Wallin Bref 193 (1849).
-SERVERING. på tak belägen kaffe- l. matservering; jfr servera, v.1 4. Motorför. 1928, nr 11, s. 14.
-SIDA. (†) takfall. VGR 1742, Verif. s. 206. Sedan ena taksidan i fjol somras spåntäktes. VDAkt. 1790, nr 542.
-SKENA. skena (se skena, sbst.2 1 e) avsedd att sitta i tak. Holmberg Artill. 3: 160 (1883).
-SKIFFER. i sht geol. om viss typ av fyllit som är lätt klyvbar i tunna plattor; särsk. om sådan skiffer använd som takbeklädnad. Linné PlutoSv. 11 (1734). En god takskiffer skall låta klyfva sig med lätthet, vara tillräckligt seg att spikas, icke insupa vatten, emedan den då lätt fryser sönder, ej visa benägenhet att rosta. Svenonius Stenr. 170 (1888). Loberg Geol. 257 (1987).
Ssgr: takskiffer-, äv. takskiffers-art. Rinman 2: 660 (1789).
-brott. VetAH 1780, s. 302.
(1, 2) -SKIVA. om skiva på l. i tak; stundom äv. om skiva använd ss. (tillfälligt) tak. Murenius AV 596 (1666). JernkA 1867, s. 99.
-SKJUTPORT~02 l. ~20. port (se port, sbst.1 3) som skjutes upp under tak när den öppnas. SvByggKatal. 1955, s. 782.
-SKOTTARE. (numera bl. tillf.) person som skottar (snö) från tak. AB 7 ⁄ 12 1901, s. 2.
-SKOTTNING. skottning (av snö) från tak. WoJ (1891).
-SKRAPA. (numera bl. tillf.) skrapa varmed (plåt)tak skrapas. Ambrosiani DokumPprsbr. 192 (i handl. fr. 1788).
(2) -SKYGGE. (numera föga br.) skydds- l. skärmtak, skygge. Idun 1888, s. 294. Modin GTåsjö 235 (1916).
(1, 2) -SKYLT. (reklam)skylt på (bil)tak. Martinson Kap 139 (1933). SvD(A) 1959, nr 275, s. 3 (på taxibil).
(2) -SKYVE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = skyve. Rothof 559 (1762). Fatab. 1931, s. 212.
-SKÅLNING. (i fackspr.) jfr skåla, v.3 2. TT 1878, s. 149.
-SKÄGG. byggn. del av tak som sticker ut från yttervägg; jfr skägg 4 p δ o. -språng. VetAH 1746, s. 246. I början på maj räckte snön fortfarande ända upp till takskägget och man kunde stå och byta ut tegelpannor utan att behöva klättra på stegar. ÖgCorr. 11 ⁄ 6 1966, s. 8.
Ssg: takskäggs-knekt. byggn. knekt (se d. o. 5 a β) under takskägg. Werner Korsvirk. 5 (1924).
-SLEV. (i fackspr.) murslev (med tungliknande blad) använd vid murning på tak (o. svåråtkomliga ställen). BoupptSthm 12 ⁄ 8 1658. Takslefvar skola vara af smidt jern, släta, utan flagor, 8 tum .. långa, 2 tum breda (osv.). Gynther Förf. 8: 7 (1863).
-SNÖ. Lindorm VDikt. 9 (1925). Husägare som nästa vinter skottar ner taksnö på trottoaren måste köra bort den på egen bekostnad. DN 20 ⁄6 1985, s. 26.
-SPARRE. byggn. jfr sparre, sbst.3 1. Linc. L 2 b (1640). Takstolarna .. bestå af bindbjelkarna .. och taksparrarna eller de snedt stående bjelkarna, hvilka bilda sjelfva taket och upptill sammanhållas af en handbjelke. ArbB 129 (1887).
-SPETS. spets (se spets, sbst.2 1 c α) på tak. Schultze Ordb. 4778 (c. 1755).
-SPIK. (numera föga br.) spik använd vid byggande av tak; särsk. liktydigt med: pappspik. VaruhusR 1541. Papperstak .. läggas af så kalladt takpapper .. på bräder och fastspikas med takspik. LfF 1862, s. 141.
-SPILL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) takspån; jfr spill, sbst.2 Upsala 27 ⁄ 6 1913, s. 8.
-SPILLER. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -spill; jfr spiller, sbst.1 2. Lundell 278 (1893).
-SPIRA. spira (se spira, sbst.1 6) på tak. Lind (1738).
-SPJÄLL. (förr) spjäll (se spjäll, sbst.2 2) på l. i tak. Ugnen i en gammaldags rökstuga, med takläm eller takspjäll utvändigt. Landsm. II. 8: 9 (c. 1830, 1882). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 176 (1868).
-SPRÅNG. byggn. takskägg; jfr språng, sbst.1 I 10. TByggn. 1859, s. 17. Taksprång (finns) endast på den sida, där vattnet från taket kastas ut, men är .. så mycket rikligare tilltaget, varigenom huset icke torde behöva takrännor och stuprör. SvSlöjdFT 1930, s. 10.
-SPÅN. jfr spån, sbst.1 2 a, o. -spill, -spiller, -sticka. VarRerV 24 (1538). Takspån .. af furu, gran eller utomlands af lärketrä. Eneberg Karmarsch 1: 62 (1858).
Ssgr: takspåns-spik. Takspåns-spik: de äro så långa, att då spiken går igenom tvänne takspånar (osv.). EconA 1808, mars s. 56.
-såg. TT 1878, s. 107.
-SPÅNARE. (†) = -spänare. Wollimhaus Ind. (1652).
-SPÄNARE. (†) person som (yrkesmässigt) lägger spån på tak. Schroderus Comenius 533 (1639). Hamb. (1700).
-STAG. (numera bl. tillf.) jfr stag 2. Lundberg Lok. 42 (1902).
-STATIV. (numera bl. tillf.) stativ på tak; i sht förr äv. stativ för telefonledning på tak. AB(L) 1895, nr 287, s. 2.
-STEGE. stege som är placerad på tak; äv. om stege som leder upp till tak. Möller 3: 1509 (1790). Takstegar äro sådana hakstegar medels hvilka man, en gång uppkommen ofvan taklisten, kan klättra upptill takåsen. Ahlström Eldsl. 334 (1879). En sned skugga av takstegen föll över rutan. Stormbom Linna SaarijärvMoar 470 (1959).
(1, 2) -STEN. för taktäckning avsedd l. använd sten l. konstgjord produkt med likartade egenskaper, taktegel; äv. om sten använd som tak över gånggrift, takhäll; äv. om sten som utgör tak i gruvgång. TullbSthm 22 ⁄ 9 1579. VetAH 1740, s. 321 (i gruva). Att takstenar .. (till gånggrifter) blivit borttagna för att användas i nyare tiders byggnadsföretag. Montelius SvFornt. 114 (1874).
-STICKA. (numera mindre br.) takspån. SvT 1852, nr 34, s. 3. Spån, pertor, takstickor, takspån = olika benämningar på spån, som begagnas till taktäckning. Cnattingius 151 (1894). SFS 1947, s. 287.
-STOCK. stock (se stock, sbst.1 1, 2) som bär upp l. utgör del av innertak; jfr -bjälke. BtÅboH I. 1: 54 (c. 1600).
-STOL. byggn. i takstomme: bärande konstruktion bestående av två högben (sparrar) med sammanhållande hanbjälke; jfr stol, sbst.1 I 1 e. PH 2: 1283 (1736).
Ssgr: takstols-ben. Nyström Telef. 145 (1885).
-bjälke. Wikforss 366 (1804).
-sax. (†) om upptill i kryss förenat par av bjälkar ingående i takstol. TByggn. 1859, s. 17.
-STOMME. byggn. konstruktion som bär upp yttertak med takbeklädnad, vanligen omfattande takstol(ar), takås o. takpanel; jfr -lag, -resning, -röste. 2UB 1: 426 (1898).
(2) -STROPP. jfr stropp 2 c o. -rem 2. IdrBl. 5 ⁄ 7 1935, s. 6.
(2) -STROSS. bergv. stross. De nedåt riktade strossar, som sålunda bildas, benämnas pallar, de åt sidan eller uppåt vända väggstrossar eller takstrossar. Wetterdal Grufbr. 135 (1878).
(2) -STROSSA, -ning. bergv. bryta malm i takstross(ar); jfr strossa, v.2 Wetterdal Grufbr. 217 (1878).
-STRYKNING. strykning (se stryka, v. III 13 a) av tak med tjära l. annat impregneringsmedel; jfr -tjärning. SDS 11 ⁄ 7 1894, s. 3.
-STYCKE. om flyttbar målning l. teckning avsedd att dekorera tak; jfr stycke 20 a o. -dekoration, -indelning, -målning. Roth Kägleh. 33 (i handl. fr. 1686). (1704) uppsattes i gemaket utanför Ehrenstrahlska salongen ett af dansken H. G. Müller utfördt takstycke. Böttiger Drottnh. 24 (1889).
-STÅNG.
1) till 1, 2: stång (se d. o. 1) under l. i l. på tak som stöder l. uppbär ngt; förr äv. om hässjestång. Möller (1790). Västerb. 1934, s. 33 (om hässjestång). (Soldaterna) tog ned hålkakor från takstången med bara sabeln. Lidman TjänHör 42 (1977).
2) (numera föga br.) till 1: takraft. TSkogshush. 1878, s. 11. Fatab. 1912, s. 227.
(1, 2) -STÄLLNING. ställning (se d. o. III 1) varpå tak vilar; (förr) äv. om ställning på l. under tak avsedd att hänga l. sätta upp (ngt) på. PH 2: 1322 (1737). För framdragandet af ett större antal (telefon)ledningar uppsättas särskilda takställningar, s. k. galgar. Nyström Telef. 144 (1885).
(1, 2) -STÖTTA. jfr stötta 1 d. Siösteen ModBelg. 143 (1906).
-SUD. (†) brädbeklädnad på tak vari sud (se sud, sbst.1 1) använts. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7. En Bod .. behållen, dock bör ny taksud läggas å Östre sidan. Därs.
-SVINGEL. (†) taklosta. Iverus VästmFanerog. 29 (1877).
Ssg: taksvingel-losta. (†) taklosta. Gosselman BlekFl. 18 (1865). Bolin Gräsfrukt. 25 (1894).
-SYLL. (numera föga br.) om hammarband på vilket taket vilar. Lagerlöf Troll 2: 41 (1921). IllSvOrdb. (1964).
(2) -SÄNG. (förr) säng med tak (av trä o. sparlakan). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 146 (i handl. fr. 1695). Fatab. 1932, s. 285.
-TAPET. (förr) tapet avsedd för tak. MeddSlöjdF 1892, s. 89. Taktapeter göra det .. möjligt att .. åstadkomma rätt prydliga takdekorationer. 2UB 8: 205 (1900).
-TEGEL. tegel avsett för taktäckning; i sht koll. l. ss. ämnesnamn. G1R 4: 119 (1527). Då Takteglet af alla Tegelsorter är mest utsatt för väderlekens åverkan, så måste urval af lera dertill ske med vida större omsorg än till murtegel. Stål Byggn. 1: 65 (1834). jfr fals-, munk-, nunne-taktegel.
Ssgr: taktegel- l. taktegels-bruk. Serenius Ttt 3 a (1734).
-bränneri. (†) taktegelbruk. 2RA 1: 618 (1723).
-formig. som liknar (mönster av) taktegel. TLäk. 1834, s. 303.
-lagd, p. pf. lagd som taktegel. VäxtLiv. 2: 251 (1934).
-lik. som liknar taktegel. Oldendorp 1: 134 (1786).
-plåt. (†) taktegel, tegelpanna för tak. Gundberg Tegel 19 (1860).
-press. press (se press, sbst.1 2) för framställning av taktegel. Rothstein Byggn. 113 (1856).
-slagare. (†) person som slår taktegel. Serenius Ttt 3 a (1734).
-vis, adv. i fråga om mönster o. d.: som lagt taktegel. Hamb. (1700). —
-TERRASS. på tak: plan avsats (ofta med samma funktion som altan l. balkong). Scholander 2: 16 (1866).
-TJÄRA, r. l. f. tjära för takstrykning. TLandtm. 1897, s. 286. jfr asfalt-taktjära. —
-TJÄRNING. jfr -strykning, -tjära. TLev. 1899, nr 18, s. 2.
-TORV. (förr) torv för taktäckning. GbgMag. 1760, s. 68. Östergren (1954).
-TRANSMISSION. (förr) i (verkstads)tak uppsatt anordning för överföring av mekanisk energi från axelledning med remskivor o. remledningar till arbetsmaskiner; jfr -rörelse. TT 1898, M. s. 132.
-TRUMMA.
1) (†) till 1: takränna. Wollimhaus Ind. (1652).
2) till 1, 2: (ventilations)trumma i tak. LB 2: 90 (1900). Den förorenade stalluften aflägsnas bäst genom vertikala taktrummor med en genomskärningsyta af 1 kvdm. pr större djur. 2NF 26: 948 (1917).
-TRÄDGÅRD~20, äv. ~02. trädgårdsanläggning på tak. Berger DärUte 110 (1901).
-TUT. (förr) om skorstensliknande rökledare (av trä). Taktuten ansågs eldfarlig och lär äfven vid flera tillfällen ha förorsakat eldsvåda. Fatab. 1907, s. 39. Erixon SkansenKultH 97 (1925).
-TÅTEL. (†) växten Descampsia cespitosa (Lin.) P. Beauv., tuvtåtel. VetAH 1776, s. 225. Thunberg FlStrengn. 8 (1791).
-TÄCKA, r. l. f. (†) takbeklädnad. (Sparvarna) wärpa äggen uti boet som giort är in uti taktäckor och andra rum. Broman Glys. 3: 288 (c. 1730). FolklEtnSt. 1: 246 (1916).
(1, 2) -TÄCKA, v., -ning. förse (ngt) med tak; äv. belägga (ytter)tak med skyddande material; ss. vbalsbst. -ning äv. i konkret anv., om material (ss. halm l. koppar o. d.) varmed tak beläggs; jfr -lägga. Stiernman Com. 1: 726 (1691). Taktäckningen utgjordes annars dels, på de större palatsen, af koppar eller jern, dels af tegel. Eichhorn Stud. 1: 1 (1869). Man har just börjat taktäcka .. (hällristningarna) och avleda vattnet för att försöka hejda den accelererande förödelsen. GbgP 13 ⁄ 8 1989, s. 35.
Ssgr: taktäcknings-material. Rothstein Byggn. 515 (1859).
-ämne. (numera föga br.) taktäckningsmaterial. SPF 1856, s. 157. 2NF 28: 321 (1918).
-TÄCKARE. person som yrkesmässigt arbetar med taktäckning; jfr -läggare. Berch Hush. 113 (1747).
-TÄCKE. (†) konkret: beklädnad på yttertak. Broman Glys. 3: 441 (c. 1740). TT 1892, s. 112.
-TÄCKJA. (tak- 1911. take- 16451694) (†) taklök. Dybeck Runa 1845, s. 62 (cit. fr. 1645). Lyttkens Växtn. 884 (1911).
-TÄCKT, sbst. (numera bl. tillf.) taktäckande; äv. konkret: (material till) taktäckning, takbeklädnad. Paper til Taktäckning .. at man, i jämnförelse med Taktäckt med Tegel, skal kunna winna ungefär imellan 40 a 50 Procent. GT 1786, nr 33, s. 2. Genom otätheter i timmer, taktäckt och fönsterposter hade tillräckligt mycken sommarluft passerat rummen för att de inte skulle vara råa. Mörk Svansången 75 (1959).
-UTSPRÅNG~02 l. ~20. mindre utbyggnad på yttertak; förr äv. om fram- l. utskjutande byggnadsdel i anslutning till innertak o. dörr. Rydberg Myt. 1: 188 (1886). Det knastrar och sprakar uppe på taket och små eldslågor slicka takutsprånget. Viksten BortLag. 40 (1919).
-VAGN. (numera bl. tillf.) vagn i takbana. LAHT 1909, s. 13.
-VAKTARE. (tak- 15781582. taka- 1578) (förr) person som (yrkesmässigt) gick vakt på tak. KlädkamRSthm 1578 A, s. 40. Därs. 1582 A, s. 43.
(1, 2) -VALV. valv i tak; förr äv. om huvudskålens tak; jfr -välvning. Höpken 1: 223 (1745). NF 5: 19 (1881; i huvudskål).
-VASS. (numera föga br.) växten Phragmites australis (Cav.) Trin. ex Steud., vass (använd ss. takbeklädnad). Strandrör .. Wasz .. Takwasz .. Tjänar til taktäckning. Rothof 497 (1762). ÖoL (1852).
-VATTEN. (regn- l. smält)vatten som rinner l. via rännor o. d. leds ner från tak. Smala blyrör leda takwattnet ned til gatan. Palmstedt Res. 164 (c. 1780).
-VED. [fsv. thakvidher] (förr, i sht i Norrl.) (o)kluvna, raka ungträd avsedda för taktäckning (på så sätt att de lades tätt intill varandra på näverklätt tak, parallellt med takfallet o. i kors över ryggåsen). HFinlKamF 1: 54 (1542). Halmtak brukas ingenstädes. I stället nyttjas .. näfwer och takwed. Fyra till sex hundrade unga oklufna träd behöfwas till tak på en wanlig bondstuga. LfF 1849, s. 26.
Ssgr (förr): takveds-spole. spole (se spole, sbst.3 1) som i sammanhållande syfte träs genom takved. FolklEtnSt. 1: 40 (1916). De över näverskiktet liggande takvedsstockarna .. korsa varandra över takkammen och äro här genomdragna medelst en lång ten, takvedsspolen. Därs. 5: 95 (1934).
-stock. okluven takved. Murenius AV 120 (c. 1643). Taken äro täckte med tro, näfwer och runda takwedstockar. Linné Dal. 14 (1734). FolklEtnSt. 5: 95 (1934).
-VENTIL. i tak: (lockförsedd) öppning l. trumma genom vilken luft cirkulerar, ventil. TT 1895, Byggn. s. 55.
-VENTILATION. system av takventiler. TT 1874, s. 8.
-VERK. (†) stöd l. stomme i takkonstruktion; jfr res-verk. Är thett gambla förlorade kyrcketaket nederrijfwit. Och lille Joen .. skulle vara förman före att vphugga och tilhopa sättia thett nya Taackweercket. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 64 (1579). BtÅboH I. 1: 51 (c. 1600).
-VINKEL. byggn. ingående vinkel mellan två takytor l. takfall; äv. om vinkel mellan innertak o. vägg. Thorild Bref 1: 35 (1781). De utgående vinklarna mellan tvenne takfall benämnas ryggar, de ingående takvinklar. 2UB 1: 426 (1898). Strålvärmare .. Monteras i takvinkel ovan fönster eller dörrar. InköpskatalSelga 1985, 1: 1058.
-VIRKE. virke till takstomme. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7.
-VÅNING. (utrymme l. lägenhet på) våningsplan närmast yttertak; jfr vinds-våning. PoetK 1815, 2: 54. Den anatomiska teatern i Gustavianums takvåning. Fåhræus LäkH 2: 218 (1946).
-VÄLVNING. takvalv. 2VittAH 21: 372 (1857).
(3 l) -VÄRDE. högsta värde som en variabel storhet inte får överskrida. BolidenÅrsredov. 1972, s. 43.
-VÄRME. värme (som strålar) från tak. Värmeelement inbakade i värmebeständig plast används för takvärme i bostäder, kontor och samlingslokaler. Sundblad o. Jacobsson Elkunsk. 68 (1976).
-YTA. byggn. särsk. om vardera av de ytor som bildar ett snedtak; äv. om innertaks yta. Stål Byggn. 2: 9 (1834). Intränger regnvatten vid takrännorna, så stå dessa ej till djup och bredd i proportionelt förhållande till takytan. AHB 83: 78 (1873). Bildmark Entrepr. 131 (1921).
-ÅS. byggn. om den övre (vågräta) begränsningen av (sadel)tak, taknock; äv. balk l. bjälke som vilar på takstolarna och bär upp taktäckningen; äv. metonymiskt: tak; jfr -nock o. kroppås, rygg-ås. Lind 1: 504 (1749). Takås .. kallas den linie eller kant, i hvilken takytornas högst liggande begränsningar sammanfalla. Rothstein Byggn. 470 (1859). På takåsarne ligga takbräderna. Nilsson HallMus. 88 (1902). Assessor Berger hade .. stängt dörren mycket hårt bakom sig till sitt skyddade rum högt uppe under takåsen. Thorén Herre 102 (1942).
Ssg: takås-tegel. Nordforss (1805).
(2) -ÖDLA. dinosaurien Stegosaurus ungulatus Marsh. (med takspånsliknande plattor på ryggen). Sefve UtdDj. 57 (1924).
-ÖFS, se -ofs. —
-ÖL. (numera bl. tillf.) taklagsöl. SöndN 1862, nr 34, s. 2. Stenmark FinlSv. (1983).
B (†): TAKA-DROPP, -VAKTARE, se A.
C (†): TAKE-BRÄDE, -DROPP, -DRÄKT, -KOPPAR, -LAG, se A. —
-RANNSAKARE. person som undersöker taks status; jfr rannsakare, sbst.1 1 a. Skorstens och take ransakare blifue förordnede. BtÅboH I. 6: 49 (1633).
-TÄCKJA, se A.
Avledn.: TAKA, v.3, se d. o.
-TAKAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som har (sådant l. sådant) tak; i ssgn platt-takad.
-TAKIG, adj. (föga br.) som har (sådant l. sådant) tak; i ssgn platt-takig.
Spoiler title