publicerad: 2002
Ordformer
(tal- i ssg 1555 (: Tallijna). talg- i ssg 1734 (: talg-rep). talia (-ll-, -e) 1545 (: tallior)—1698. talie- (th-, -lj-, -ll-, -llj-, -iä-) i ssgr 1543 (: tallie Linor)—1698 (: talie linor). talier (-ll-), pl. 1556—1689 (: stag tallier). talja (-ll-) c. 1695 osv. tall- i ssg 1796 (: Tallrepens)—1918 (: tallrep). tallije 1543—1556. tallijor, pl. 1544)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. talje av lt. talje l. nl. talie, av ffr. o. ä. fr. taille, sannol. efter it. taglia, talja, inskärning, snitt, till tagliare, skära, av senlat. taliare, skära, klyva, till lat. talea, avskuret stycke, sättkvist, av ovisst ursprung. — Jfr TAILLERA, TALJA, sbst.2, TALLRIK]
1) (i fackspr.) om hiss- l. draganordning bestående av ett fast o. ett löst block (se d. o. 4) o. en löpare (se d. o. 12) som sitter fast i ena blocket och skärs (se SKÄRA, v.2 32 a) två l. flera gånger genom blocken varigenom lyft- l. dragkraften ökar; äv. inskränktare, enbart om löparen (numera bl. i uttr. av typen block och talja); särsk. om sådan hiss- l. draganordning på segelfartyg av äldre typ; jfr BLOCK-TYG, GINA, sbst.2 Enkel l. tvåskuren talja, talja med två enkla block. Dubbel l. treskuren talja, talja med ett enkelt o. ett dubbelt block. Fyrskuren talja, se FYR-SKÄRA 2. SkeppsgR 1543. En aff talierne, som höltt skippett på siden i brådningen, gick sönder. 2SthmTb. 8: 112 (1589). Tallja (kallas) det, som Stycket så wähl giöres fast medh under Seglationen, som och drages medh ut uti Porten. Grundell AnlArtill. 1: 8 (c. 1695). Taljan, hvarmed faten upphissas ur källaren (i bryggerier). Snellman Tyskl. 203 (1842). Roder manövreras antingen med rorpinne direkt för hand eller ock, om större kraft erfordras, medelst taljor eller annan utvexling. Engström Skeppsb. 63 (1889). Revöglan på seglet var missformad, så det var svårt att koppla fast taljan. Wallander KnäppKanin 240 (1984). — jfr AVHÅLLS-, BOM-, HAK-, HAND-, HISS-, KANON-, MAST-, REV-, RODER-, SKOT-, STAG-, STJÄRT-, STÖT-TALJA m. fl. — särsk.
a) [jfr eng. tackel upon tackel] (numera mindre br.) i uttr. talja på talja, talja fäst på en annan taljas löpare. Ramsten 27 (1866). Talja på talja .. (dvs.) talja slagen på en annan taljas löpare för att ge ökad kraft. SohlmanSjölex. (1955).
b) [sannol. efter sådana uttr. ss. jädrar i min talg, se TALG c α] (numera bl. tillf., vard.) i kraftuttr. jädrar i min talja, minsann, sannerligen. Då jädrar i min talja dröjer vi allt me bättringen än en stund. Strix 1897, nr 29, s. 3.
c) (numera bl. tillf., vard.) i de bildl. uttr. ta nya tag i taljan, ta nya tag, ta ett tag i taljan, göra en arbetsinsats. Jag sa’ förstås, att han ju var unga karlen å kunde spotta i näfvarna å ta’ nya tag i taljan. Janson Gast. 157 (1902). Obyråkratiska, redo att när som helst själva ta ett tag i taljan, fyllda av reformiver och oförvägenhet var de mycket stimulerande arbetschefer. UrDNHist. 2: 249 (1953).
2) ss. led i ssgr, särsk. TALJE-REP, VANT-TALJA, om draganordning påminnande om talja i bet. 1, där den halande parten l. repet skär (se SKÄRA, v.2 31 a) genom jungfrur (se JUNGFRU 8 e) l. dotkoppar o. d.
Ssgr (i allm. till 1, i sht sjöt.): A: TALJ-ARMBORST~02 l. ~20. (förr) armborst som spändes medelst en talja. Spak Handskjutvap. 4 (1890). —
-BLOCK, -HAKE, -LÖPARE, -REP, se C.
B (†): TALJA-LINA, se C.
C: TALJE-BLAD. (†) [sannol. för att blockhuset består av två blad- l. skivformade sidostycken] = -block? Talie Bladh med dubbell kåpp(er) tärningar medh Ennkill tärningar med Enn kåpp(er) skiffua Medh 3 kåpp(er) skiffuer. ArkliR 1559, avd. 3. Därs. —
-BLOCK. (talj- 1880—1973. talje- 1546—1955) [liksom d. taljeblok av nl. talieblok] (numera bl. mera tillf.) block (se d. o. 4) ingående i talja; jfr -blad. SkeppsgR 1546. Stormasten med dess taljor och grova taljeblock. SvFlH 1: 357 (1942). —
-HAKE, förr äv. -haka. (talj- 1813—1973. talje- c. 1695—1872) [liksom d. taljehage, av nl. taliehaak] hake (se hake, sbst.2 1 d) på l. till taljeblock. Grundell AnlArtill. 1: 27 (c. 1695). I skothornet bör äfven en liten kort stropp vara fastgord, för att deri kunna haka andra taljehaken vid de sista halningarne då halsen skall ryckas aldeles under. FSjöbohm Görom. 22 (1791). Nackslag eller enkel Holländare begagnas vid taljehakars påslående på ändar. Frick o. Trolle 42 (1872). SAOL (1973). —
(1, 2) -LINA. (talja- 1562. talje- 1543—1639. tall- 1555) (†) särsk. till 2, om taljerep. SkeppsgR 1543. Til Nija Boijortens Vpstandz tackel .. Tallije linor tuå. Därs. 1544, s. 6 a. GävleTb. 87 (1639). —
-LÖPARE. (talj- 1830—1986. talje- c. 1695 osv.) [jfr d. taljeløber; av nl. talielooper]
1) till 1: löpare (se d. o. 12) i l. till en talja. Grundell AnlArtill. 1: 13 (c. 1695). Talja består af twänne blåck och taljelöpare. Dalman 56 (1765). En blockskiva är tillräckligt stor, om dess diameter är lika med tre gånger taljelöparens omkrets. Weinberg Sjömansk. 28 (1954).
2) till 2: taljerep. Talljelöparen til Bogstaget .. Tages lijka tiocka med Talljerepen af Wanten. Rajalin Skiepzb. 179 (1730); möjl. till 1. Undervanten äro krängda över undermasternas toppar och ansatta med jungfrur och taljelöpare. Hägg TretungFl. 27 (1941). —
(2) -MATTA. (†) matta för skydd av taljerep?; jfr -reps-matta. Grundell AnlArtill. 1: 24 (c. 1695). —
(2) -REP. (talj- 1734—1986. talje- 1698 osv. tall- 1796—1918) [jfr d. taljereb; av lt. taljereep l. nl. talreep l. taliereep] (smäckert) tåg som trädes genom jungfrur (se jungfru 8 e) l. dotkoppar o. d. för att ansätta (se d. o. I 2) fasta tacklingen på segelfartyg av ä. typ; förr äv. allmännare, om smäckert tåg varmed ett grovt tåg styvhalades. Man fyrer sachta på Staaget och Tallierepen af Stångewantet och Bardunerne. Rosenfeldt Tourville 93 (1698). Alla finare tåg, med hvilka ett groft sådant styfhalas, kallas ofta — äfven då jungfrur icke användas — taljerep, stundom sytåg. NF 15: 1322 (1891). Taljrep: tåg, som inskuret mellan tvenne ”jungfrurs” (taljrepshål) afse samma ändamål som en taljas löpare. Ekelöf Ordl. (1898). Taljerep eller tallrep .. är den i två jungfrur .. dotkoppar .. eller kauser inskurna tross, hvarmed vant, stag o.d. ansättas. Smith (1918). jfr barduns-taljrep.
Ssgr: taljereps-knop. [jfr d. taljerebsknob; av nl. taliereepsknoop] sjöt. gm upptvinning bildad ändknop lagd på ett taljerep l. annat tågvirke för att hindra det att glida ur en jungfru (se d. o. 8 e) l. dyl. Taljreps knop .. nyttjas på taljrep och sådana sladdar, som med kraft skola stoppa: och är enkel, då parterna efter första smygningen hoptaglas ofvanpå; men dubbel, då de än en gång genomstickas efter första samsningen och sedan hoptaglas. Roswall Skeppsm. 1: 62 (1803). Taljerepsknop .. (dvs.) kardelknop lagd på taljerep som användas vid ansättning av stående rigg. SohlmanSjölex. (1955).
-matta. (†) matta för skydd av taljerep; jfr talje-matta. Taljerepsmatta, (dvs.) en matta, som najas utanpå taljerepen. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
-stek. [jfr d. taljerebsstik] (†) stek (se stek, sbst.3) lagt på taljerep; särsk i uttr. dubbelt taljerepsstek, bondknop, bonde (se d. o. 6). Ekbohrn NautOrdb. 193 (1840). Vida säkrare (än holländare) är en ”bonde”, äfven kallad dubbelt taljerepsstek. Man gör 2 symmetriska halfslag ett stycke från hvarandra på tåget, sätter ett eller flere fingrar i hvardera, vrider dem 2 — 3 gånger omkring och sätter haken genom båda öglorna. Öhrwall Knut. 60 (1908). —
-RING. (†) om (i kanonlavett l. skeppssida fäst) ring (se ring, sbst.1 2) i vilken taljelöpare träds l. taljeblock hakas vid surrning av kanon på krigsfartyg; jfr boxhorn. Grundell AnlArtill. 1: 26 (c. 1695). Den ena taljelöparen tages omkring främre delen af kanonen genom dess brok- eller taljering och den andra omkring kammaren eller drufvan genom en brok- eller taljering som tillhörer närstående kanon. Ehrenstam Sjöartill. 83 (1839). —
-SKÄNKLING. [av nl. talieschenkel] (†) skänkling (se d. o. 2) vari en talja fästes; anträffat bl. i ssgn -skänklings-ring.
Ssg: taljeskänklings-ring. (†) ring i ”taljeskänkling”. Surrings och talje-skänklings ringar uti portarne. ReglBilBolFärdigh. 10 ⁄ 12 1756, s. 4.
Avledn.: TALJA, v. [jfr d. talje, t. taljen, nl. talien; jfr äv. eng. tally, styvhala] (i fackspr.) hissa l. hala l. dra (ngt) med talja; äv. med predikativ betecknande resultat. Rosenfeldt Tourville 81 (1698; med avs. på rå). Talljas kanonen med lika styrcka på båda sidor fermt ock hastigt till bords. ExFlott. § 49: 8 (c. 1740). Desse slädtåg (till avlöpningsslädarna) .. taljas väl styfva. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 1 (1796). SAOL (1986).
Särsk. förb.: talja an. (†) hala i en taljelöpare (o. därmed förflytta ngt). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Dalin (1854).
talja in10 4. (numera bl. tillf.) hala in (ngt) med talja; förr äv. mera inskränkt, i fråga om att inhala den lösa bukten av ankartåget l. -kättingen medelst en talja. När nu Stycket (som halas upp ur pråmen) är kommit mitt för Porten, Talljas det in med Löös-Talljor. Grundell AnlArtill. 1: 18 (c. 1695). Talja in, (dvs.) i stillt väder sätta en talja på ankartåget eller kettingen, för att inhala den lösa bugten af det samma. Dalin (1854).
talja ned10 4 l. ner4. (numera bl. tillf.) hala ned (ngt) med talja. Platen Glascock 1: 229 (1836). Om ankaret ej släpper grund, taljas akterstäfven ned så långt som möjligt. Frick o. Trolle 219 (1872).
Spoiler title
Spoiler content