SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TAMBUR tambɯ4r, r. l. m.; best. -en, äv. (ngt vard.) -n; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. med fransk stavning. tamber 1824, 1824 (: Tambernål). tambor- i ssg 1805 (: Tamborssöm). tambur 1773 osv.)
Etymologi
[liksom d. tambour, t. tambour, tambur, av fr. tambour (ffr. tabour), motsv. span. tambor, it. tanburo, port. (a)tambor; sannol. av ett icke anträffat lånat pers. tabūr (antagen sidoform till tabir, trumma), med nasalering i romanska språk under inflytande av arab. tunbūr, stränginstrument med trumliknande resonanskropp). — Jfr TABURETT, TAMBURIN]
1) (†) trumma. Envallsson (1802). jfr Ekbohrn (1936).
2) trumslagare i musikkår, särsk. om trumslagare med uppgift att framföra ngns budskap muntligt l. skriftligt, budbärare, härold; numera bl. i ssgn TAMBUR-MAJOR. 11. (oktober) Tychte brandeburgarne, at the såge hwita fanor utur Stralsunds toorn uthengde, låtandes therföre genom een tambour fråga, om man begärade accord. Spegel Dagb. 134 (1680). (I rullan stod som) Tambourer .. Hans Tyran, Bengdt Hiort. KKD 10: 198 (1702). Under warande belägring skickade Patkul .. en trumslagare med bref till Commendanten .. men blef honom inthet skriffteligen swarat .. Uthan sades Tambouren honom att helssa och att dess bref wore af den beskaffenheet, att man dett inthet kunde beswara. Därs. 8: 33 (c. 1710). I Carl XI tid hade Trumslagare allmänt namn af Tamburer. Hülphers Mus. 103 (1773). Tambur, vid våra bröders kista / Låt den förstämda hvirfveln gå! CVAStrandberg 2: 90 (1849). Ekbohrn (1868, 1936).
3) [utvecklat ur 1] dubbel ring l. ram (av trä) i vilken tyg spänns upp (som trumskinn) vid brodering (med virknål), sybåge, broderram; äv. om sömnad utförd med hjälp av sådant syredskap, särsk. i uttr. sy tambur, i fråga om att med fin virknål gm bottentyg virka luftmaskor; numera bl. (i fackspr.) i avledn. o. ss. förled i ssgr. En Flicka ung och smärt och små täck, som man sade; / För den hon mycken godhet bar, / Och denna flicka äfven var / Uti sitt kall at sy tambour med mera, / At kamma, sqvallra och garnera / Oändligt rar. Lenngren (SVS) 2: 288 (c. 1800). Ett Fruntimmer, som kan sy fermt Tambur på Tyll .. kan få arbete om hon anmäler sig. DA 1824, nr 18, Bih. s. 7. Tyget lägges öfver den runda bågen och fastspännes med en noga passande yttre ring .. Bågen kallas äfven tambour, då dess utseende påminner om en trumma. 2UB 8: 423 (1900). SvOrdb. (1986).
4) i bostadshus l. lägenhet: mindre förrum i anslutning till entrédörr (urspr. utan eldstad); äv. (o. numera i sht) i allmännare anv., om rum avsett för ytterkläder o. d., kapprum, farstu, hall; äv. om garderob l. kapprum i offentlig lokal (t. ex. teater l. restaurang). Drängarna .. spela sit partie Boston i farstun, eller, höfligare sagdt, i Tambouren. SkrSällskFB 1799, s. 50. Den stora uppgången (till lägenheten) går uppför en vacker trappa, genom en liten snygg förstuga och tambour. Atterbom Bref 299 (1826). Allt utrymme jag behöfver har jag i tamburen utanför mitt rumm. Stenhammar Riksd. 3: 320 (1850). Nu spökar det i trapporna / och i tamburn bland kapporna / den gamla goda tiden / hörs frasa genom siden, / fru Uggla seglar in. Fröding NDikt. 6 (1894). I omedelbar förbindelse med slöjdsalen böra finnas dels tambur .. dels ock ett mindre rum för virkesupplag. Bergqvist UndPlanRealsk. 184 (1905). Vi (restaurang Cecil) erbjuder representativ person helst med tidigare erfarenhet av liknande verksamhet i Stockholm att arrendera vår tambur. DN(A) 10 ⁄ 6 1964, s. 22.
5) byggn. o. konstvet. trumliknande underbyggnad till kupol (stundom försedd med fönster). Upmark Lübke 507 (1872). Derigenom att man anbragte dessa kupoler på höga tamburer (trumformiga underbygnader) och gaf dem en svällande, lökformig gestalt .. erhöllo .. (de ryska kyrkorna) ett högst fantastiskt utseende. UB 1: 241 (1873). En smärt elegant kupol öfver en tambur i tvenne våningar. Hahr ArkitH 405 (1902). Ur en kraftig fyrsidig underbyggnad höjer sig en rätt hög rund tambur, på vilken kupolen vilar. Munthe IslamK 90 (1929).
6) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om fyrkantig l. cirkelrund (trumliknande) ut- l. tillbyggnad på befästning l. fartyg o. d.
a) om mindre, flankerande o. med skottgluggar försedd utbyggnad (ofta bestående av pålar) framför ingång på befästning l. vall. Pålverk lagda framför portar eller ingångar, i t. ex. fyrkantig form, för att beskjuta sidorna af vallen, kallas tamburer. Hazelius Bef. 111 (1836). En kringlöpande vall, som högst ofullkomligt beströks af trenne dertill anlagde redutt-formade utbyggen eller tamburer. KrigVAH 1843, s. 324.
b) (förr) på örlogsfartyg: om mindre, avrundad utbyggnad i fartygssida (för uppställande av lättare artilleri l. strålkastare). Bestyckningen utgöres af 10 grofva kanoner på batteriet och 2 på däck .. härtill komma 4 snabbskjutande små pjeser i ”tamburer” (utbyggnader på fartygets sidor). Melander Långtur 2 (1896). Då olägenheterna af att hafva strålkastare uppstälda i tamburer .. äro större än fördelarne af att hafva dem lågt placerade (osv.). BtRiksdP 1899, 5Hufvudtit. s. 55. Vanadis och Freja förde dessutom, den förra 2 och den senare 4 st. 38 mm kanoner i ”tamburer”. Hägg TretungFl. 66 (1941).
7) (numera föga br.) ss. beteckning för vals l. cylinder l. trumma i instrument l. maskin o. d. På förkardan .. blir .. bomullen från den första rensmaskinen .. förd till kardcylindern eller tamburen. UB 6: 378 (1874). Vid Mareys kardiograf m. fl. instrument användes som skrifapparat den s. k. Mareys skrifkapsel l. Mareys tambur. 2NF 22: 1224 (1915). På lämpligt ställe på bröstet anbringar man (vid kardiografi) en luftfylld blåsa. Därifrån leder en slang till en s. k. tambour. Husén Psyk. 119 (1954). jfr TNCPubl. 66: 251 (1977; klandrat). — särsk. (†) om vatten- l. avloppstrumma. (Reservoarens) vatn faller neder igenom en tambour uti en välfd Canal. Ferrner ResEur. 493 (1761).
8) [sannol. utvecklat ur 5] (förr) om bordsdekoration (i trä l. papp). Grafström Kond. 1 (1892). Eftersom bordsdekorationerna inte var ätbara, så tillverkades de i trä. Ofta förgylldes de med bronsfärger och såg dyrbara ut. Dessa ”tambourer” hyrdes ut till bröllop och andra finare fester. Widell Sockerbag. 181 (1995).
Ssgr: A: (3) TAMBUR-ARBETE~020. (i fackspr.) (sömnads)arbete utfört i tambursöm. Morgonmössa af moll med tamburarbete. Freja 1873, s. 30. Björkman (1889).
(4) -BORSTE. Hallstén o. Lilius (1896).
(3) -BRODERI. (i fackspr.) broderi (som liknar kedjesöm) utfört i syring l. tambur. JournLTh. 1810, s. 992. Tamburbroderiet är ett slags virkning på tyg. Berg Handarb. 36 (1873).
(3) -BRODYR. (i fackspr.) tamburbroderi. JournD 1853, s. 39.
(3) -BÅGE. (†) syring, broderbåge. BoupptVäxjö 1847. Björkman (1889).
(4) -DÖRR. dörr mellan tambur o. trapphall l. som leder ut ur byggnad, ytterdörr. Hedenstierna FruW 155 (1890). Det ringde på tamburdörren. Han lyssnade .. Ingen gick och öppnade. Söderberg AllvLek. 54 (1912).
(3) -GARN. (i fackspr.) garn till tambursömnad. Tambourgarn à 16 sz lodet. DA 1808, nr 98, Bih. s. 1. Ekbohrn (1904).
(4) -GOLV. (tambur- 1884 osv. tamburs- 1908) Benedictsson Skåne 9 (1884).
(4) -HYLLA. hylla (på vägg) i tambur avsedd för hattar, handskar o. d.; äv. om mindre hylla försedd med spegel. Johnson GrKrilon 455 (1941). Tove och Edv. Kindt-Larsens strama och fint funktionerande tamburhylla med spegel. Form 1948, s. 140.
(4) -KLOCKA. dörrklocka i tambur. Jolin Ber. 2: 167 (1872).
(4) -LAMPA. lampa i tambur. BoupptVäxjö 1865.
(4) -LYKTA. lykta i tambur. BoupptVäxjö 1865.
(4) -LÅS. lås på tamburdörr. Krusenstjerna Pahlen 5: 370 (1933). Tamburlås. Lås med snedkolv, som öppnas utifrån med nyckel och inifrån med nyckel eller vred. Jong TerminolLås (1942).
-MAJOR.
1) till 2: marschanförare för musikkår; förr äv. om regementstrumslagare; äv. bildl. (I Madrid) sitter en Tambour-Major arresterad för (att han) .. midt på ljusa dagen låtit spela Riego-marschen för sitt regemente. DA 1825, nr 11, s. 1. En lång, trasig, rödhårig hamnbuse med en knölpåk i handen, den han svängde som en tamburmajor sin staf. Hedberg SvSkådesp. 111 (1884). Vid slutet af 1720-talet antogs en s. k. ”tambourmajor”, hvilken senare benämndes ”regementstambour”, och slutligen erhöll benämningen regementstrumslagare. Spak Fan. 22 (1890). Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 160 (1915; bildl.). Huvudfiguren .. var tamburmajoren – den vitbehandskade regementstrumslagaren – som i spetsen för sina marscherande mannar svingade den silversmidda staven. Hodell Wärdsh. 145 (1945).
2) till 2, 4: (numera bl. tillf., skämts.) rockvaktmästare (ursprungligen i uniform). Jag står i tamburen och fjäskar och bockar / Och tar emot käppar och hattar och rockar, / Och kallas ⁄ På skämt tamburmajor. Stahre Vindspel 51 (1878). Vid entrén står en livréprydd tamburmajor med handen aktningsfullt till honnör. Carlsson HelaSthm 454 (1912). SAOL (1998).
3) [utvecklat ur 2] om fristående kläd- o. hatthängare (ofta placerad i tambur). Tamburmajor .. Stålrör, svartlack. Delbar i olika höjd. Land 1991, nr 24, s. 33 (i annons).
(3) -MASKIN. (förr) symaskin för framställning av tambur- l. kedjesöm. Maskinerna, med hvilka .. kedjesöm åstadkommes, bära .. namnet tambur- eller kedjestygnsmaskiner. Wolter Symask. 20 (1866). UB 6: 479 (1874).
(4) -MATTA. (tambur- 1867 osv. tamburs- 1922) grövre matta i tambur (avsedd att torka av skorna på). NDA 1867, nr 151, s. 4.
(4) -MÖBEL. (tambur- 1904 osv. tamburs- 1880) (numera bl. tillf.) möbel (se d. o. 2, 3) avsedd för tambur. BoupptVäxjö 1880. Tamburmöbler med rottingsits. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 150 (1904).
(3) -NÅL. (i fackspr.) virknål med vilken tambursöm broderas; jfr -skaft. Nordforss (1805). Mamsell Söhl broderade på en liten sybåge, och Kapten Harenflycht satte sig bredvid henne för att, om så behöfdes, styra tamburnålen. Wetterstedt Mut. 304 (1832). Tamburnålar. Äro af stål, med en liten hulling vid spetsen, och fästas i ett litet skaft af trä, elfenben m. m., medelst en skruf. Åstrand (1855). IllSvOrdb. (1955).
(6 a) -PALISSAD. (†) = tambur 6 a. 50 st. fyrkantiga och 55 st. runda pålar til pålverk (Tamburpalissader). KrigVAT 1833, nr 7, s. 9.
(3) -SKAFT. (i fackspr.) skaft till tamburnål. I Tapisserihandeln .. försäljes .. Tambour-, Tapisseri- och Perlnålar, Virkkrokar och Tambourskaft m. m. SvT 21 ⁄ 1 1852, s. 4.
(4) -SLUSK. (numera mindre br., nedsättande) rockvaktmästare. Norling Mänskl. 215 (1930).
(4) -SPEGEL. förhållandevis stor spegel avsedd att hänga på vägg i tambur. SD(A) 22 ⁄ 4 1893, s. 7.
(3) -STYGN. (i fackspr.) stygn (av kedjesömstyp) som görs med fin virknål i bottentyg. Freja 1885, s. 49.
(3) -SÖM. (tambur- 1785 osv. tamburs- 1805) (i fackspr.) handlingen l. verksamheten att brodera l. sy i syring l. broderbåge; äv., om resultatet, i sht om kedjesöm utförd med tamburnål i sådan syring osv.; äv. om sådan söm sydd med maskin. Björn Barb. 29 (1785). En ung Flicka, som .. äger någorlunda färdighet i Tamborssöm, åstundar .. tjenst, som Fröknepiga. LdVSkr. 1805, s. 295. Ehuru tambursömmen nu mera betraktas såsom gammalmodig, kan man dock med densamma utföra så vackra arbeten. Berg Handarb. 45 (1873). Denna maskin arbetade med virknålar och sydde vanlig entrådig tambur- eller kedjesöm. UB 6: 478 (1874). (Bomullstyger) sirades .. med broderier i tambursöm. Paulsson SvStad 1: 163 (1950).
Ssg: tambursöms-broderi. RedNordM 1910, s. 19.
(3) -TRÅD. (i fackspr.) tråd till tambursöm. DA 1808, nr 59, s. 8. Cannelin (1921).
(4) -VAKTMÄSTARE. rockvaktmästare; jfr -slusk. Lindqvist Stud. 53 (1906). Han hette Carl Efraim Ståhl, han var anställd som tamburvaktmästare på Operaterrassen. Trenter Lek 145 (1950).
B: TAMBURS-GOLV, -MATTA, -MÖBEL, -SÖM, se A.
Avledn.: TAMBURERA, v., -ing. (i fackspr.) till 3, numera nästan bl. i fråga om peruktillverkning: medelst tamburnål ta upp luftmaskor ur bottentyg (o. fästa). NJournD 1854, s. 6. UB 6: 473 (1874; om spetsar). Tamburering är den metod som tillämpas för att fästa håret direkt i underlaget .. Håret knyts fast med hjälp av en tambureringsnål. Hjord Perukm. 89 (1981).
Spoiler title