SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TANTALIT tant1ali4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[bildat av den sv. kemisten A. G. Ekeberg till TANTAL medelst den i namn på mineral vanliga ändelsen -it]
(i fackspr., i sht kem., miner.) om (sällsynt förekommande) brunsvart till svart glänsande, radioaktivt mineral (som innehåller tantal). Malmen, som består af Tantalum, Jern, och Manganes, må heta Tantalit. VetAH 1802, s. 75. Magnetisk jernmalm, titanjern och tantalit äro goda ledare (av elektricitet). Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 195. Andra sällsynta föreningar af jernoxidulen äro tantalit och niobit, som innehålla metallerna tantal och niob. Lindström Kobell 162 (1862). (A. Nordenskiöld) lyckades .. i sitt gamla fosterland (dvs. Finland) göra ännu ett viktigt mineralfynd — det ytterst sällsynta mineralet tantalit. MGRetzius i 3SAH 16: 417 (1902). NE (1995).
Spoiler title