[jfr sv. dial. tatta, tassa, trippa; sannol. ljudhärmande]
(†) gå l. röra sig försiktigt l. långsamt fram, tassa; traska. Ther nu Wargen lågh blodigh på markena, kom Räbbe tattandes til honom. Balck Es. 108(1603). Uthi dantz / speglar sig mijn ögna glansz / leer och skrattar / tå tu tattar / trippar an / treder fram / I dantzen wijser an. Visb. 3: 566(c. 1650).
Särsk. förb. (†): TATTA EFTER. traska efter. Han sitter och rijder och låter sin Son then lille stackaren, tatta effter j skarnet. Balck Es. 232(1603).
SAOB
