SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TEMATISK tema4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(äv. th-)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. tematisk, t. thematisch, eng. thematic, fr. thématique; ytterst till l. efter gr. ϑεματικός; avledn. av ϑέμα (se TEMA). — Jfr TEMATIK, TEMATISERA]
1) mus. motsv. TEMA 3: som har avseende på tema l. teman. Almqvist VSkr. 5: 119 (1821). Med sina bleka kinder, sin lama kraft och tematiska matthet saknade .. (Atterbergs violinkonsert) varje möjlighet att hålla intresset vid liv. GHT 12 ⁄ 12 1947, s. 8. De världsberömda Gewandhauskonserterna, som han åhörde med partituret i knät för att bättre kunna iaktta och studera den tematiska uppbyggnaden. Ruin SjunknH 234 (1956). — särsk. i uttr. tematiskt arbete, om metod vid komponerande där (beståndsdelar ur) redan givna teman, fördelade på olika stämmor, används till att bygga upp ett större avsnitt. Bauck 1MusH 164 (1862). En fuga afslutas oftast med en kortare eller längre coda, vanligen bestående af tematiskt arbete. Wegelius Musikl. 2: 78 (1889).
2) språkv. motsv. TEMA 4, i fråga om verbböjning i klassisk grekiska, om vokal: som skjuts in mellan ett ords stam o. böjningsändelse vid bildandet av vissa böjningsformer; äv. (o. numera i sht) i överförd anv., om böjning(sform) o. d.: som är bildad med sådan vokal; förr äv., i fråga om svensk grammatik, om språkljud: som är del av ett ords stam. Rydqvist SSL 2: 480 (1860). Det thematiska d .. går ej förloradt i (böjningsformerna) godt, midt. Rydqvist SSL 2: 602. I ett sammanhang borde de tematiska tempora behandlas. PedT 1904, s. 392. Tematisk .. (dvs.) om vokal: som står mellan stammen och ändelsen. IllSvOrdb. (1955). SAOL (1973).
3) motsv. TEMA 1: som har avseende på tema l. teman; särsk. i uttr. tematisk karta, om karta som visar den geografiska fördelningen av viss företeelse, ss. klimat l. befolkning o. d. KyrkohÅ 192021, s. 27. Utställningens tematiska uppläggning mottogs med största intresse. Form 1949, s. 90. Det är numera en vanlig tendens bland de forskare, som intresserar sig för den äldsta folkdiktens ursprung och utveckling, att undersöka tematiska grupper i stället för enstaka typer. Arv 1953, s. 130. Specialkartor, tematiska kartor och skolatlaser. DN 15 ⁄ 9 2000, s. B12.
Spoiler title
Spoiler content