SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TIBETANSK tib1eta4nsk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. tibetanisch; till landsnamnet TIBET l. TIBETAN]
som tillhör l. utmärker l. härstammar från l. på annat sätt har samband med Tibet. Tibetanska språket, litteraturen. Synnerberg 2: 126 (1815). — jfr SINO-TIBETANSK. —
Avledn.: TIBETANSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) tibetansk kvinna. SAOL (1900).
2) om det tibetanska språket. JJBjörnståhl i 1Saml. 1—6: 589 (1774).
Spoiler title
Spoiler content