SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLSPRÅK, n.; pl. =.
Ordformer
(-spruck 1548. -spruk 1548. -språk 15481740)
Etymologi
[efter mlt. tōsprāke l. t. zuspruch, zusprache, ssg av resp. zu, till (se TAPTO), o. sprāke resp. spruch, sprache, tal, talande m. m. (se SPRÅK)]
(†) anspråk, krav (jfr TILLTAL 4); äv. övergående dels i bet.: anhållan, begäran (se d. o. 2), dels i bet.: invändning, protest, ingripande (jfr TILLTAL 1). (Kristian II) hafver .. till tette kongerikit platt ingen laglig tilspruk. RA I. 1: 572 (1548). At iag Eder .. med et Tilspråk besöker, föranlåtes iag .. Af en skyldig taksamhet. Block Pest. 89 (1711). At de må frie wara från tilspråk af Creditorerne. VRP 7 ⁄ 7 1735. (Tsaren) såg aldrahälst, at den Swenska och Danska flåttan inbördes förderfwade hwar andra, så kunde han sedan .. utan tilspråk af någondera .. fullfölja sina widlöftiga förslag, bäst han wille. Nordberg C12 2: 549 (1740).
Spoiler title
Spoiler content