SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLVARO til3~va2, r. l. f.; best. -n.
Etymologi
[vbalsbst. till TILL-VARA, v.]
1) förhållandet att existera l. finnas till; existens; förr äv.: förefintlighet; jfr TILLVARA, sbst. 1, TILLVARELSE. AB 6 ⁄ 12 1830, s. 2. Uti Westgötalagen (stadgas), att, om arflåtaren yttrat någon förmodan om tillvaro af skyldemän (osv.). Nordström Samh. 2: 225 (1840). (Om) de apokryphiska böckerna voro af Esseerna författade, kunde Josephus ej vara okunnig om deras tillvaro. Agardh ThSkr. 1: 30 (1842, 1855). Man har skäl att antaga tillvaron af mycket större (ormar) i wattnet emedan man uti hwalfisken och kaskelotten har exempel på, huru mycket sjödjuren kunna öfwerträffa landtdjuren i storlek. Holmström Ström NatLb. 3: 25 (1852). I taket syntes flera tåg och linor uppbundna, hvilkas tillvaro i en balsal föreföll oss något underlig. Ljunggren Resa 100 (1871). Jag har alltid trott, att tillvaron av törst förutsätter tillvaron av vatten. Boye Ast. 56 (1931). Föreningen som under de första månaderna av sin tillvaro kunnat glädja sig åt en måhända oväntat stor anslutning. NatGöinge 1950, s. 1. — jfr ICKE-TILLVARO — särsk.
a) (†) konkret, om levande varelse l. person. TheolT 1869, s. 143. Om det inte nästan vore en synd att binda en så ren, ung tillvaro vid mitt mörka, förfelade lif, så skulle jag falla på knä framför dig och säga: blif min räddande engel! Edgren Lifv. 1: 63 (1883).
b) förhållandet att leva; särsk. dels om livet l. världen utifrån ett kosmiskt l. universellt perspektiv, dels om den enskilde individens existens före l. under l. efter jordelivet. Meningen med tillvaron. Tillvarons (innersta) gåta. Hartman Naturk. 23 (1836). Formen .. (för Divina Commedia) är en kolossal vision av hela tillvaron på andra sidan döden. Sylwan EurLittH 1: 98 (1910). Det hade ej funnits många raster på hans tillvaros tillryggalagda väg. Krusenstjerna Dagdriv. 179 (1923). Några nöjen fingo aldrig Herminia och Angelina tänka på — att promenera på Corson en söndagseftermiddag var höjden av tillvarons lycka. Lagergren Minn. 2: 307 (1923). Jag föredrar att inte tro på någon nästa tillvaro. Lange FarlFörtära 49 (1950). Den jordiska och tidsbestämda tillvaron kan aldrig .. mätta människosjälen. Böök Ranns. 39 (1953). För trettiosextusen år sedan satt vi här .. och när trettiosextusen år har gått sitter vi här igen. Samma vita lupiner blommar .. Detta är kanske det djupaste vi vet om tillvaron. Nilson MessTräb. 111 (1990). Inget skolämne i åttan kommer i närheten av att förklara tillvarons mysterier. Pohl o. Gieth Saknar 180 (1992). — jfr FÖRUT-, INDIVIDUAL-, JORDE-, SKEN-, SKUGG-TILLVARO m. fl.
2) med huvudsaklig tanke på sättet att leva l. på de förhållanden l. omständigheter under vilka ngn lever: levnadssätt; levnadsförhållanden; levnadsvillkor; liv (sådant det levs l. gestaltar sig), särsk. dels i uttr. ha l. föra sin tillvaro, leva sitt liv, dels. i uttr. tynande tillvaro, kraftlöst l. allt svagare liv; äv. oeg. l. bildl.; jfr EXISTENS 1 b, LIV I 3, TILLVARA, sbst. 2, TILLVARELSE. Kampen för tillvaron, se KAMP, sbst.2 2 b slutet. Förändra hela tillvaron. Tillvaron ljusnar. Hvad vore ett lif utan motgångar? Intet, blott en usel, eländig vegeterande tillvaro utan känsla för fröjd eller smärta. Carlén Repr. 181 (1839). Om du på något sätt kan skaffa dig en tillvaro där hemma mindre beroende än din nuvarande och lite bättre betald, så bör du inte klaga på ödet. Wulff Leopardi 141 (1913). Denna tidning, som .. länge släpat fram en ganska tynande tillvaro. Carlsson 4711 19 (1921). Nygren Kärlekst. 1: 190 (1930: föra sin tillvaro). I de mexikanska indianbyarna gestaltar sig tillvaron i stort sett alltjämt på samma sätt som innan européerna kom dit för snart ett halvt årtusende sedan. Selander Modernt 52 (1932). En strävan att få ordning i tillvaron. Johnson Här 79 (1935). (Gorkijs farmor) fick stryk av sin despotiske make, därför att hon vågade bryta den katolska ritualen och försökte lätta upp tillvaron även för Gud, genom att göra sina böner vackra och personliga. Martinson ArméHor. 229 (1942). Hon (var) bekväm till sin natur och nöjd med sin tillvaro som hemmafru. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 12 (1965). — jfr BOHEM-, PARASIT-, RETRÄTT-, SKEN-, SKUGG-, SKUMRASK-TILLVARO m. fl.
Ssgr: A: TILLVARO-FORM. (-varo- 1912 osv. -varos- 19181948)
1) till 1: existensform; jfr livs-form 2 slutet. En ständig återfödelse till nya tillvaroformer. 2NF 18: 816 (1912).
2) (tillf.) till 2: form för ngns l. ngts tillvaro l. livsföring o. d.; jfr livs-form 2, tillvarelse-form 2. Romanen Markens Grøde .. hyllar odlarens möda som den med det jordiska livets villkor bäst överensstämmande och den sundaste av tillvaroformer. Landquist Hamsun 198 (1929).
(2) -KAMP. (-varo- 1915 osv. -varos- 1920) (numera bl. mera tillf.) kamp (se kamp, sbst.2 2 b) för tillvaron; jfr tillvarelse-kamp. Vår brutala tillvarokamp. Granslund Carlé OdågJourn. 113 (1915). Olsson Fröding 235 (1950).
B (†): TILLVAROS-FORM, -KAMP se A.
Spoiler title
Spoiler content