[fsv. þingat; motsv. fvn. þingat; sammansatt av fsv. þän (se DEN) o. vägh, väg o. at, åt, l. ombildat efter mönster av fsv. hingat av hin (se HIN) o. vägh, väg o. at, åt. — Jfr DIT, DITÅT]
(†) dit. Jagh wil nw gå fram för ider. / J Galileen, På thet at ock the, / Tingat måga komma, migh til at see. OPetri 4: 494(c. 1550). Ihre(1769).
SAOB
