SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2005  
TJAT ɟa4t, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. tjat; vbalsbst. till TJATA (med avs. på bildning jfr KÄT)]
motsv. TJATA: hackande l. malande prat l. struntprat; särsk. i uttr. tjat och gnat; äv. i bild. Larsson Larssons 7 (1902). Man kan bli led och trött åt allt detta tjat och gnat .. mellan de .. parter, som skulle försöka samsas och begripa varandras krav. SvD(A) 1934, nr 74, s. 10. För den ovane passageraren är havet dramatiskt i storm, för den vane sjömannen blir stormen .. ett bullrande tjat som han sätter sig över. Martinson Utsikt 14 (1963). Det var ett förbannat tjat om bordeller! Johansson GogAns. 71 (1989).
Ssgr, se TJATA, ssgr.
Spoiler title
Spoiler content