SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2005  
TJUR ɟɯ4r, sbst.2, m. l. r.; best. -en (Schroderus Comenius 42 (1639) osv.) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -n (Bellman (BellmS) 1: 156 (c. 1771, 1790) osv.); pl. -ar.
Ordformer
(kiur 1546 (: kiurebetthe)1843. tiyrr c. 1585. tjur (tiu(u)-, tiw-, tyw-) 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. þiur; jfr fd. thiur, thiyr (dan. o. nor. tyr), fvn. þjórr; till den rot som äv. föreligger i lat. taurus, gr. ταῦρος, fkyrkslav. turŭ, uroxe, fpreuss. tauris, bisonoxe, lit. tauras; ordet har ombildats med anslutning till stammen i got. stiur, tjur, fsax. o. fht. stior (t. stier); av ovisst ursprung. — Jfr TJURA, v.2]
1) hane av arten Bos taurus Lin., nötkreatur; särsk. om sådan fullvuxen o. avelsduglig hane; äv. i jämförelse, betecknande att ngn l. ngt i styrka l. storlek l. temperament erinrar om l. liknar en tjur (i ovan angiven bet.); jfr OXE, STUT, sbst.1 G1R 1: 175 (1523). Tiuren är aff Naturen ett käckt, stolt, mycket wredsampt och hetzigt Creatur, hans Styrkia är uthi Halsen, han kastar sitt Hufwud i Högden, och är altijd redo til Strijd. IErici Colerus 2: 6 (c. 1645). Här i Consistorio stod han som en tiur, wände sig icke engång till sin brudh eller swärmor. ConsEcclAboP 525 (1661). Qvigor och Tjurar / Para sig i äng och dal. Bellman (BellmS) 1: 188 (c. 1775, 1790). Det finns inga beskedligare kräk än tjurar, bara man inte retar dem från början. Söderberg Främl. 79 (1903). Kort till växten, med bröst som en atlet och nacke som en tjur, var han en imponerande företeelse. Munthe SMich. 253 (1930). Han blänger som en tjur på en köttmånglare (ilsket och hatfullt). Holm Ordspr. 331 (1964). — jfr KORT-HORNS-, MJÖLK-, PROBER-, SEMIN-, SLAKT-, SOCKEN-, SPRING-TJUR m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som taga tjur l. vilja ha tjur, om ko l. kviga: bli betäckt resp. vara brunstig. Therföre bör ingen qwiga få taga Tjur, för än hon är fyra år. PH 6: 4805 (1758). Kon vill ha tjur, är brunstig. Dalin (1854). Kvigan .. hade nyss tagit tjur. Moberg Nybygg. 37 (1956).
b) [jfr motsv. uttr. i t. den stier bei den hörnern packen, eng. to take the bull by the horns] i uttr. taga tjuren i l. vid hornen, oförskräckt (o. resolut) ta sig an l. angripa ngt, i sht ett problem l. en uppgift o. d. Nelsons plan var att först tillintetgöra .. (danskarnas) försvarslinie, ty han ville icke ”taga tjuren i hornen” genom att börja norrifrån. Kjellgren DanmH 153 (1862). Skulle jag .. djärft taga tjuren vid hornen och kasta mig ut i det okända! Nyström NKina 1: 184 (1913).
2) i utvidgad anv., om hane av vissa större däggdjur; jfr KALV, sbst.1 I 1 g, KO, sbst.1 e.
a) i fråga om större arter av (par- l. uddatåiga) hovdjur ss. antilop, elefant, flodhäst, giraff, hjort, myskoxe, älg m. fl. Weste (1807). Beträffande skiljandet af könet, då man har elefanten framför sig, är man hänvisad uteslutande till betarnas form; tjurens betar äro tjockare än kons. Höpken Momb. 65 (1908). Nu stod jag inför möjligheten att med samlingarna kunna införlifva .. en giraff, efter hvad det tycktes en tjur. Sjöstedt Storv. 588 (1911). Av de sista tio myskoxarna .. voro sex kor och fyra tjurar. Wulff GrönlDagb. 204 (1917). Buffel .. 3 (tjurar) .. Giraff .. 1 (tjur) Flodhäst .. 1 (ko) .. Eland .. 4 (2 tjurar, 2 kor). Lagercrantz SkandStorvOstafr. 238 (1930). (Grannen var) skytt och älgjägare som kunde följa en tjur hur många mil som helst. Wassing Dödgr. 187 (1958). — jfr BISON-, BUFFEL-, ELEFANT-, GAFFEL-, GIRAFF-, GNU-, JAK-, KAMEL-, NOSHÖRNINGS-, REN-, SEBU-, SPETS-, ÄLG-TJUR m. fl.
b) (numera föga br.) i fråga om hane av val; jfr OXE 3 a. Fredricson Res. 231 (1940).
c) (numera bl. mera tillf.) i fråga om (större) arter tillhörande sälsläktet, ss. valross, pälssäl, sjölejon m. fl.; jfr OXE 3 b. Tjur och ko av pälssäl på Prebylowöarna. Hanström SådDjur 95 (1935). Eskimåerna lågo färdiga med sina spjut och vi siktade på var sin av de stora tjurarna. Macfie o. Westerlund Wasaw. 260 (1935). Sjölejonungkarlarna .. ligger i skuggan vid en träddunge på säkerhetsavstånd från de stora tjurarna vid stranden. De bidar sin tid, snart kan en av dem vara herre på täppan. Expressen 26 ⁄ 3 2000, s. 12.
3) [efter amerik. eng. bull] (i vissa kretsar) i fråga om förhållanden på börsen (se BÖRS, sbst.2 2): aktiemäklare l. spekulant som tror på l. räknar med (o. medverkar till) starkt stigande aktiekurs; jfr HAUSSE-SPEKULANT. Han var en av de mest smittande optimistiska ”tjurar”, som opererat på New-Yorks börs. Sanden StålRom. 190 (1929). I juni gick SEK ut med ett ”tjur- och björnlån” som är knutet till index på Tokyobörsen. .. Det lånet vände sig både till tjurar och björnar. DN 27 ⁄ 11 1986, s. 18. Glöm det där med optimistiska tjurar .. och pessimistiska björnar .. på börsen. VeckAff. 2002, nr 26–32, s. 8.
Ssgr (i allm. till 1): A: TJUR-BETE, förr äv. -BET. (tjur- 1555 osv. tjure- 1546) (numera bl. tillf.) bete (se bete, sbst.1 2) avsett (enbart) för tjur(ar). RA I. 1: 486 (1546). (Åkern är) offte ofruchtsam och läggies igen till ängies bord, tiurbett, thernest till kalffvehage, koobett. G1R 25: 269 (1555).
-BLOD. (tjur- 1806 osv. tjure- 1650) blod av tjur; äv. [efter ung. bikavér, av bika, tjur, vér, blod] oeg., om (viss typ av) starkt o. mustigt rödvin. Hildebrand MagNat. 188 (1650). Det .. välkända odlingsområdet ligger kring staden Eger (i Ungern), med det berömda tjurblodet ”Egri Bikavér”. Hufvudstadsbl. 27 ⁄ 9 2002, s. 16.
-FÄKTA. [jfr -fäktning] (om utländska förh., mera tillf.) strida mot tjur; ss. vbalsbst. -ande, äv. konkretare: tjurfäktning. Tjurfäcktandet är Spaniorernas aldra högsta förnöjelse. SvMerc. 3: 1070 (1753). Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 309 (1930).
-FÄKTARE, m. ⁄ ⁄ (ig.). (om utländska förh.) person som (yrkesmässigt) utövar tjurfäktning; jfr -fäkterska o. matador, pikador. Agrell Maroco 2: 293 (1799, 1807). Till yrket var han tjurfäktare, närmare bestämt toreador. Adelborg VVärld. 33 (1943).
Ssgr (om utländska förh.): tjurfäktar-, äv. tjurfäktare-arena. tjurfäktningsarena. VFl. 1906, s. 104.
-kadrilj. jfr kadrilj 3. Berg Spanskt 58 (1915).
-FÄKTERI1004 l. 0104. (numera bl. mera tillf. om utländska förh.) tjurfäktning. Se på et Tiur-fäkteri i det Swenska Toledo: Där ser I unge will-tiurar. Dalin Arg. 2: 332 (1734, 1754). Expressen 12 ⁄ 1 2003, s. 53.
-FÄKTERSKA, f. (om utländska förh.) kvinnlig tjurfäktare. SvD 31 ⁄ 8 1931, s. 11.
-FÄKTNING. (tjur- 1734 osv. tjure- 1687) (om utländska förh.) ss. nöjesarrangemang utövad kamp mellan tjur o. tjurfäktare; jfr -fäktare, -fäkteri, -fäkterska. OSPT 1687, nr 2, s. 8. I Spanien brukas tjurar till tjurfäktningar, wid hwilka de ilskna djuren retas och .. stickas ihjäl af personer, som dertill äro enkom öfwade. Berlin Lsb. 47 (1852).
Ssg (om utländska förh.): tjurfäktnings-arena. arena varpå tjurfäktning utövas. Zilliacus Mar. 29 (1890).
-FÖRENING. (förr) om lantbruksförening vars medlemmar hade tillgång till o. ansvarade för underhåll av gemensamt ägd(a) avelstjur(ar); jfr -station o. tjurhållnings-förening. LAHT 1890, s. 13. Sveriges lantbruksförbund framhåller att de tjurföreningar som ännu finns kvar använder tjurar som fyller högre krav än vad lantbruksstyrelsen föreskriver. PropRiksd. 1969, nr 98, s. 4.
-GALEN. om ko l. kviga: brunstig. Verelius 36 (1681). (Han) påpekade .. att två kor voro tjurgalna; så att båda tjurarna måste ut i kväll. Bengtsson Lustg. 200 (1953).
-GESTALT. (mera tillf.) gestalt (se d. o. 3 b slutet) l. skulptur i form av en tjur. Från de öppna fialerna kring tornen nedblicka väldiga tjurgestalter. Hahr ArkitH 252 (1902).
-HALS. hals av l. på tjur; äv. oeg. l. bildl., om kort o. bred l. kraftig hals (t. ex. hos person); jfr -nacke. ARetzius hos Billing Hipp. 89 (1836). På bordets ena sida var framsatt en stor, helkokt skinka ock en ofantlig tjurhals, ock mitt emellan dessa tronade en större julkaka. Landsm. V. 7: 17 (1891). En ung herre, snyggt klädd .. mycket korpulent, med en tjock tjurhals och röd hy. Lundberg-Nyblom Serao Luftsl. 201 (1892).
-HETSNING. (förr) om ss. nöjesarrangemang anordnad hetsning l. strid mellan hund o. tjur. Arnell Smith Hill 1: 148 (1829). Pitbull-terriern framavlades på 1800-talet för att brukas vid bland annat tjurhetsning. Expressen 24 ⁄ 7 1999, s. 7.
-HORN. horn från l. på tjur. En urtidskonstnär tog en gång ett tjurhorn och satte det på fötter och sjöng runor öfver det. Heidenstam Folkung. 1: 22 (1905).
-HUD. (tjur- 1667 osv. tjura- 15551631. tjure- 15541781) jfr hud, sbst.1 2. KlädkamRSthm 1554 K, s. 9 a. En tjurhud kännetecknas .. av att kärnan, ryggpartiet av huden, är tunt, medan hals- och bukpartierna äro kraftigt utvecklade. Form 1934, s. 146.
-HUND. (förr) om (för ändamålet speciellt framavlad) hund som användes vid tjurhetsning; jfr bulldogg. Serenius P 1 c (1734). Det gifves till antalet sju .. sjelfständiga urformer (av hundar), nemligen: hushunden, silkeshunden, taxen, jagthunden, vindthunden, tjurhunden och nakna hunden. TIdr. 1881, s. 44.
-HUVAD. (numera bl. tillf.) tjurskallig; äv. om ngt sakligt. Nordforss (1805). Med artighet är jag tjurhufvad tillräckligt för att gå min egen gata. Lundgren Res. 185 (1851). Hela detta krig hade från sin första början varit en profkarta på de mest tjurhufvade missgrepp, som kunnat begås. Janson Abr. 325 (1901).
-HUVIG. (†) tjurskallig. Erik en god gosse .. men ganska tjurhufviger. FEdholm hos Dahlgren Herrgårdssl. 288 (1822). Björkman (1889).
-HUVUD. (tjur- 1734 osv. tjure- 17281735)
1) huvud av l. på tjur; äv. om ngt som liknar l. erinrar om sådant huvud. En Penis ytterst i stierten (på drönare) .. skapad som et tiuru-hufwud (sannol. felaktigt för tiure-) med horn. Triewald Bij 17 (1728). Östergren (1958).
2) [uppfattas av modern språkkänsla ss. hörande till tjura, v.2] bildl., i fråga om tjuraktigt sinne(lag); särsk. (o. numera nästan bl.) om person: tjurskalle (se d. o. 2). VDAkt. 1735, nr 21. Men Åslund, som var ett stort tjurhuvud och aldrig lät resonera med sig, hade (osv.). Nordström Sven 60 (1929).
Ssgr: tjurhuvud-, äv. tjurhuvuds-haj. zool. till -huvud 1, om haj (som i ä. zoologisk systematik fördes till ordningen Cestracionidae) av ordningen Heterodontiformes, omfattande (släktet hornhajar av) familjen Heterodontidae; i sht i pl., om denna ordning l. familj. Tjurhuvudhajar .. Cestracionidæ, med karakteristiskt format, tjurliknande huvud. SvUppslB 12: 306 (1932). NE 8: 304 (1992).
-konservatism. till -huvud 2: tjuraktig konservatism. Odelstierna JärnM 496 (1913).
-HÅLLARE. person som håller (se hålla, v.1 24 e) (avels)tjur; jfr -hållning. Hedenstierna Jönsson 15 (1894). Från och med fettisdagen 1959 slipper kreatursägarna i Arvidsjaur frakta sina kossor lång väg för att komma till närmaste tjurhållare. DN(B) 1959, nr 43, Bil. s. 2.
-HÅLLNING. hållning (se d. o. 1 c) av (avels)tjur; jfr -hållare. Uppl. 2: 96 (1903). Tjurhållningen har ibland ombesörjts af den största ladugårdsägaren i byn, men oftast har den gått i tur mellan grannarne. Hellström NorrlJordbr. 545 (1917).
Ssg (†): tjurhållnings-förening. tjurförening. SD(L) 25 ⁄ 3 1902, s. 4.
-KAGG. (†) kastrerad tjur; jfr kagg, sbst.1, o. -oxe. Primo: 1 oxa waldh, och 1 tiwrkag. KyrkohÅ 1920–21, s. 261 (1525).
-KALV. kalv av hankön. Will tu at Koen skal blifwa medh en Tiurkalff, så bindt .. (tjurens) wänstra Testiculum, men binder tu hans högra .. fåår .. (kon) en Qwigokalff. IErici Colerus 2: 8 (c. 1645).
-KAPITÄL. byggn. kapitäl som kröns av dekor i form av två tjurhuvuden. Hahr ArkitH 25 (1902).
-KNABB. (†) ung (o. tjock) tjur; jfr knabb 3. Lind 1: 694 (1749).
-KNYPPEL. (†) ung tjur; jfr knyppel 4. BoupptRasbo 1710. Dock achtas, at Tjurknyplarne ei i Fäfållan får, genom bestigning eller stångande skada de unga qwigor. Dahlman SundhB 36 (1743).
-KÖTT. (tjur- 1734 osv. tjure- 16001622) (numera bl. mera tillf.) kött från tjur; jfr nöt-kött 1, ox-kött 1. HovförtärSthm 1600, s. 94. (På den baskiska restaurangen) tillreder kocken .. tjurkött från de många tjurfäktningarna i regionen. DN 16 ⁄ 4 2000, Resor s. 5.
-LIK, adj. som liknar en tjur; som har utseende l. egenskap(er) som förknippas med en tjur. I själfva verket var det någonting trotsigt och tjurlikt hos dessa klippor, som (osv.). Wester UngPol. 98 (1901). Han höll huvet lite framåtlutat och nacken tedde sej tjurlik och hotande under det kortskurna, stripiga håret. Sandgren Furst. 20 (1962).
-LINJE. (i fackspr.) om grupp av till härstamningen enhetliga individer av en avelstjur; jfr linje 7. SvVäxtförädl. 1: 642 (1951).
(3) -MARKNAD. [efter amerik. eng. bull market] (i vissa kretsar) marknad (se d. o. 2) med starkt stigande aktiekurs(er), kraftig ”haussemarknad”. Den senaste uppgångsperioden har varit den klart längsta och starkaste under den sjuttonåriga tjurmarknaden: drygt tre och ett halvt år. SvD 6 ⁄ 9 1998, s. 31.
-MATERIAL. (i fackspr.) material (se material, sbst. 1 c) l. bestånd av tjurar (för avel). BtRiksdP 1904, 9Hufvudtit. s. 11. På varje station läggs nu upp ett mindre lager av djupfryst sperma, avsett för elitkoparningar .. Givetvis användes denna specialreserv endast för grupprena parningar i syfte att få fram tjurmaterial. SDS 11 ⁄ 12 1965, s. 18.
-MODER. (i fackspr.) avelsko varifrån (avels)tjur härstammar. LB V. 1: 68 (1907). Betydligt större inflytande få de hondjur, som utväljes till tjurmödrar, då de genom sin hanliga afkomma få sina afkastningsegenskaper öfverförda på ett betydligt större antal individer. LAHT 1913, s. 347.
-NACKAD. som har tjurnacke; särsk. oeg. l. bildl.; äv. om sinnelag l. egenskap l. inställning o. d.: hårdnackad; jfr -skallig. Med tjurnackad envishet vända Velamshyttemännen ryggen åt alla nya idéer. Koch GudVV 1: 97 (1916). En plattnäst och tjurnackad jätte, vars eleganta kostym satt som ett korvskinn, trädde fram. Fredricson Res. 273 (1940).
-NACKE. nacke på tjur; äv. bildl. l. oeg., om kort o. kraftig nacke hos människa; jfr -hals. Molin SSkr. 451 (1897). Jim Cox kände strax igen karlen på hans breda axlar och den runda tjurnacken. Janson CostaN 2: 55 (1910). Banderilleros som .. planterade sina flaggprydda pilar i den grova blödande tjurnacken. Siwertz Sel. 2: 56 (1920).
-OXE. (†) tjur som kastrerats efter inträdd könsmognad; jfr -kagg. BtFinlH 4: 190 (1563). Är .. Bätre at nådige herren låter Tiur Oxarne blifwa i bland andra Oxar jnsatte på Ågerup. ÅgerupArk. Brev 8 ⁄ 7 1754. Beckman DaNorOrdb. 24 (1907).
-PANNA.
1) panna på tjur; särsk. oeg. l. bildl., om mycket bred (o. låg) panna hos människa. Den, som kom först, var en undersätsig man med tjurpanna och grofva handleder. Söderberg Mörkn. 35 (1907).
2) (numera föga br.) i fråga om sinnelag: tjurskallig; jfr -skalle 2. Du har ett så vackert hufvud med en liten tjurpanna; därför har du fått din vilja fram! Strindberg Kronbr. 43 (1902). Lagerborg Ord 402 (1945).
Ssg (†; till 2): tjurpanne-förstånd. förstånd som kännetecknas av tjurskallighet. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 237 (1834).
-PES, äv. -PESE. (tjur- c. 1730 osv. tjure- 16981926) (numera bl. i skildring av ä. förh.) penis från tjur; särsk. om torkad sådan penis använd ss. piska (jfr -piska). ApotT 1698, s. 59. En del gubbar snarkade kraftigt och av hjärtans lust (under gudstjänsten), till dess att ”spögubben” väckte dem med tjurpesen. Levander Brottsl. 185 (1933).
-PISKA. (förr) piska tillverkad av torkad tjurpenis; jfr -pes o. tjure-basare. Stagnell Risbast. D 1 b (1755). Gif honom fem och tjugu rapp af tjurpiskan. Almqvist TreFr. 2: 169 (1842).
-PREMIERING. (i fackspr.) premiering (se premiera 1 b) av tjur. Vid tjurpremiering inom Stockholms län .. uppvisades 51 tjurar. LAHT 1887, s. 332.
-RING. nosring på tjur. SDS 14 ⁄ 3 1895, s. 4.
-RUSA. [jfr -rusning]
1) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. sport.: rusa (se rusa, v.1 1) fram på ett sätt som liknar en tjur. IdrBl. 1935, nr 18, s. 2. Jörgen Augustsson tjurrusade i första halvlek – kom bättre till sin rätt i den andra. SvD 4 ⁄ 7 1974, s. 22. Nu väntar jag bara på att sädesärlan skall .. tjurrusa fram och tillbaka. DN 15 ⁄ 5 1984, s. 17.
2) ekon. om aktiekurs: hastigt öka l. stiga i värde; jfr tjur, sbst.2 3. De europeiska börserna tjurrusade i den inledande handeln och steg med i genomsnitt drygt 4 procent. DN 8 ⁄ 4 2003, Ekonomi s. 13.
-RUSNING. [jfr -rusa]
1) rusning på sätt som liknar en tjur; särsk. (o. numera vanl.) i uttr. göra en tjurrusning; jfr rusning 2. IdrBl. 1935, nr 4, s. 12. (Löparen) replikerade med en tjurrusning genom kurvan till ledningen. DN 10 ⁄ 8 1975, s. 20. Trots att Ausonius har särskilda restriktioner lyckades han .. efter ett toalettbesök göra en tjurrusning in i personalens pentry. SDS 23 ⁄ 5 1995, s. A6.
2) [möjl. bildl. anv. av 1]; jfr run, sbst.1, o. rusning 3 samt tjur, sbst.2 3. Sommarens tjurrusning på aktiemarknaderna har en illavarslande överensstämmelse med mönstret från sommaren 1987. SDS 15 ⁄ 8 1989, s. 16.
3) om handlingen l. verksamheten att (ss. del av nöjesarrangemang) rusa l. springa (utmed gata) tillsammans med rusande (uppretad l. hetsad) tjur. Populäraste och mest spektakulära inslaget under festveckan (i Pamplona) är tjurrusningen, el Encierro, varje morgon. Expressen 9 ⁄ 7 1991, s. 6.
-SFINX. (numera bl. tillf.) sfinx med (vingad) tjurkropp. (Guden) Adar är tjur-sfinxen, Nirgal lejon-sfinxen. Tegnér Niniv. 98 (1875).
-SINT. (†) som har tjuraktigt (se d. o. 1) sinnelag, styvsint. Ombytet är altför känbart, när man från de glättige och belefwade Fransoser kommer bland plumpe och tiursinte Engelsmän. Wallenberg (SVS) 2: 134 (1769). Envisa och tjursinta bönder. Larsson I By GGodTid. 112 (1941).
-SKALLE. (vard.) om person l. djur: tjuraktig l. tjurig; ofta ss. nedsättande tillmäle; jfr -huvud 2 o. skalle, sbst.3 3 h. Din tjurskalle! Almqvist Lad. 22 (1840). Klári är envis, en riktig tjurskalle, och hon ger sig inte förrän hon får sin vilja fram. Olzon Földes FiskKattG 145 (1936).
-SKALLIG. tjuraktig l. tjurig; äv. i substantiverad anv.; jfr -huvad, -huvig, -hövdad 2, -sint. ÖoL (1852). Jag är af Panzornas slägt, som allesammans äro tjurskalliga, och säga de en gång udda, så blir det udda. Lidforss DQ 2: 606 (1892).
Avledn.: tjurskallighet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara tjurskallig. Liljecrona RiksdKul. 329 (1840).
-SOT. (†) om sjukdom som yttrar sig i starkt stegrad könsdrift hos ko. Dannström Hering 120 (1848). Fransossjukdom, Nymfomani och Tjursot, med anledning deraf att brunsten ofta återkommer. Lundberg HusdjSj. 131 (1868). Vennerholm o. Svensson 391 (1892).
-STATION. (i fackspr.) station som håller avelstjur(ar); särsk. om (av myndighet godkänd o. kontrollerad) station i vilken tjursperma produceras o. lagras för artificiell inseminering av ko(r); jfr -förening o. semin-station. LB V. 1: 97 (1908). Att .. (Enköpings) tjurstation kunde utbyggas att betjäna upp till c:a 20 000 kor. UNT 3 ⁄ 3 1947, s. 13.
-TIGA. (numera bl. mera tillf.) envist l. tjuraktigt tiga. Benedictsson FruM 402 (1887). I ”det gamla gardets sal” .. pratas det .. aldrig, ty där sitter man och tjurtiger, tänkande argt om hvarandra såsom rivaler till nästa lediga bokförarebefattning. Öberg Kont. 213 (1909). SAOL (1973).
-UPPFÖDARE. person som (yrkesmässigt) föder upp tjur(ar); jfr -hållare. Lundgren Adams Shardik 166 (1977).
-ÄMNE. (numera bl. tillf.) om hankalv som betraktas ss. ett ämne till en god avelstjur. Har jag om wåren lagt på något Tjurämne, så har han fådt dij hela sommarn. Brauner Bosk. 34 (1756).
B (†): TJURA-HUD, se A.
C (†): TJURE-BASARE. tjurpiska. Effter Gregorius .. bewijste sigh wara oskyldigh, bleff hans Åklagare Asterius slagen medh Tiurebasare, och sedan förwijst i Elende. Schroderus Os. 2: 162 (1635).
-BETE, -BLOD, -FÄKTA, -HUD, -HUVUD, -KÖTT, -PES, se A.
Avledn.: TJURAKTIG, adj. som är utmärkande för l. erinrar om en tjur(s): ståndaktigt envis l. orubblig l. halsstarrig; ihärdig. Lind 1: 1478 (1749). (Porträttet) är för mycket smickradt och borde se mera tjuraktigt ut. 3SAH 5: 209 (1890). Herr Pettersson betraktar med tjuraktig ihärdighet spaken. Forsslund MänVing. 70 (1932).
Avledn.: tjuraktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tjuraktig. Nordforss (1805).
TJURIG, adj.1
1) (numera bl. tillf.) som har utseende som förknippas med en tjur. Han hade ett brett, tjurigt huvud med snaggigt hår. Lagerkvist OndSag. 105 (1924).
2) [uppfattas av modern språkkänsla ss. hörande till tjura, v.2 1] tjuraktig; äv. i bildl. anv., om ngt sakligt. Weste (1807). Skulle (fiske)spödelarna vara omöjliga att skilja åt .. (kan man) värma upp hylsan över en låga. I de flesta fall plägar med dylik behandling de mest tjuriga tappar släppa. Hammarström Sportfiske 13 (1925). Gottfrids tjuriga tystnad hade bragt Bohm till ursinne. Hellström Storm 311 (1935). Har man energi och är tjurig så hinner man mycket under ett liv. Madsén Hel. 142 (1955).
3) [uppfattas av modern språkkänsla ss. hörande till tjura, v.2 2] grinig (se d. o. 1 b) l. sur l. vresig l. butter o. d. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 11 (c. 1830). Sade någon .. att det han målade inte var bra, så blef han på fullaste allvar stött och kunde då vara vresig och tjurig i månadtal. Nordensvan Figge 28 (1885).
Avledn.: tjurighet, r. l. f. till 2, 3: egenskapen l. förhållandet att vara tjurig. Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content