TONKINES toŋ1kine4s, m. ⁄ ⁄ ig. l. (i bet. 2 äv.) r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tongkines 1936. tonkines 1919 osv. tonkinges 1950)
Etymologi
[jfr nor. tongkineser; av vietnamesiska dong-king (se TONKIN)]
1) (numera bl. tillf.) invånare i l. person härstammande från Tonkin. 2NF (1919).
2) ras av tamkatt uppkommen gm korsning av siames o. burma. NE (1995).
SAOB
