SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2006  
TORR tor4, adj. -are ((†) superl. -est VetAH 1741, s. 144); adv. -T. Anm. I ä. tid upprädde ordet i substantivisk anv. i formen torro (-u) (eg. dat. sg. n.) o. ss. försvagningsform torre i förb. med våt, i uttr. i våto och torro.
Ordformer
(tor (th-, -oo-) 1529 (: torskoddan)1766 (: tor-docka). torr (th-, -å-) 1523 osv. tort (-dt, -th, -tt), n. o. adv. 15261904. tår (-åå-) 15341690 (: tår-achtig). tårt, n. o. adv. 16901761. tör (th-, -öö-) 1523 (: törffisk)1949 (: törköttbit). törr (th-) 15311778. tört, n. o. adv. 15581696)
Etymologi
[fsv. þor, þör; motsv. fd. thyr, thur, d. tør, nor. tørr, nor. dial. turr, fvn. þurr, got. þaursus, fsax. thurri, mlt., mnl. dorre (nl. dor), fht. durri, mht. dürre (t. dürr), feng. þyrre; till den rot som föreligger i avest. taršauu, find. trsúḥ, girig, lysten, eg.: törstande. — Jfr DARRA, sbst., TARRE, TORKA, sbst. o. v.]
A. som kännetecknas av brist på (naturlig) fukt(ighet) l. vatten o. d.
1) om klimat l. väderlek l. tidsperiod o. d.: regnfattig, (alltför) het l. solig; äv. dels om luft (jfr 8 a β): innehållande (ytterst) liten vattenmängd, dels i uttr. torr värme o. d.; äv. om snö. Jag hoppas på en torr sommar. Suckulenter trivs i torr luft. Stek köttet i låg temperatur och i torr värme. Itt tortt wädher kommer vthoffuer berghen, såsom vthu öknenne. Jer. 4: 11 (Bib. 1541). Klar törr Lufft är ögonen beqwemligare än wätskachtig. Lindh Huuszapot. 41 (1675). Vid torr väderlek. QLm. 1: 54 (1833). Klimatet på högslätterna (på Pyreneiska halvön) är torrt och mer regnfattigt än i något annat land i Europa. Dahm GeogrElSkol. 90 (1860). En torr vind i mörkret, det blåser i trädgården. Malmsten DagKastanj. 22 (1994). I torr snö har vi glidit lika bra som de bästa nationerna men i våtföre har vi legat efter exempelvis Norge. SvD 11 ⁄ 9 1997, s. 45. — jfr REKORD-, RÖTMÅNADS-TORR. — särsk. mer l. mindre bildl., i uttr. i vått och torrt (jfr 3 a slutet, 5 b), i alla väder, vad som än händer. Tjejerna höll ihop i vått och torrt. Den som en gång vunnit hans tillgivenhet eller visat honom en vänlighet höll han fast vid i vått och torrt. Hagberg VärldB 55 (1927). Högaktning och beundran för ett släkte, som i vått och torrt står på sin post, även om sjöarna vräka in över bryggor och däck. VFl. 1938, s. 167.
2) om växt l. vegetabiliskt material: vissnad, förtorkad; torkad; äv. om (del av) träd (på rot) l. trä l. virke l. ved l. ris o. d.: förtorkad l. torkad; icke rå (se , adj. 5 a β, γ) l. sur; ofta i jämförelser (i mer l. mindre bildl. anv.), särsk. i uttr. torr som fnöske, mycket torr. Det låg fullt av torra grenar på parkeringen. Barnen samlade torrt ris till elden. För thy ath sädhen på iordhenne är torr worden. Upp. 14: 15 (NT 1526). Tåår wedh gör snart eldh. SvOrds. C 6 a (1604). Et lasz af den torresta rogen på gärdet hemkördes. VetAH 1741, s. 144. Djungeln (var) redan torr som fnöske på grund av den senaste tidens omåttliga värme. Wachtmeister Budden JohnDjÄv. 147 (1933). I Suur-Jaani socken mejade pesten ned människorna som torrt gräs. Grängberg EstnSag. 137 (1945). Träet skall vara rent och torrt. BeckerFärgfakta 1991, s. 6: 4. Gravvårdande är ett långsamt pyssel och ordnande, ett rensande av ogräs och torra blommor, ett sorts hålla fint och städa, vattna, tända ljus. Expressen 16 ⁄ 7 2000, s. 12. Parkera inte bilen nära torrt gräs. Katalysatorn (och avgasröret) kan vara väldigt varm och sätta eld på gräset. KvällsP 30 ⁄ 7 2001, s. 8. — jfr ARBETS-, BRÄNN-, FNÖSK-, KVARN-, LAD(U)-, LAGER-, MAGASINS-, RI-, ROT-, SAV-, SJÄLV-, SKEPPNINGS-, SKOGS-, SLOG-, SNICKERI-, SOL-TORR m. fl. — särsk. lant. om kreatursfoder (ss. gräs l. hö l. löv): som har ringa vattenhalt, icke fuktig. Man kan icke antaga mindre än fyra ombyten af torr och våt föda för dagen, nattfodret oräknadt. LAA 1813, s. 312. Till torra fodringen hörer hö, halm, löf och säd. Florman Hushållsdj. 12 (1834). Sedan 1960-talet har en mjölkko ökat sin konsumtion av torrt foder med 40 procent – och helt naturligt har mängden gödsel och urin ökat lika mycket. DN 1 ⁄ 12 1996, s. A4.
3) som inte är täckt av vatten l. sjö l. hav o. d.
a) om land (se d. o. 6) skilt från vatten l. ss. motsats till hav (l. annat vattenfyllt område); fast (se FAST, adj.1 6 a); särsk. dels i sådana uttr. som på torra land(et), dels substantiverat, särsk. i uttr. på det torra (jfr d α), på l. i land. Genom trona gingo the genom thet rödha haff, såsom genom torra landit. Hebr. 11: 29 (NT 1526). Gudh kalladhe thet torra, Jord, och watnens församlingar kalladhe han, Haaff, och Gudh sågh at thet war gott. 1Mos. 1: 10 (Bib. 1541). Det är sant, at .. (hästen) så när hade sunkit ned (i ett moras) öfwer bringan; men Ryttaren war käck och kampen hurtig, så at de kommo lyckligen på torra landet. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). Isen är svag och en liten pojke .. damp igenom; nu var så, att jag .. räckte en stång åt pojken så att han kom upp .. och när jag väl fått pojken på det torra, gaf mig .. (pojkens mor) ett stort äpple. Wetterbergh Sign. 8 (1843). (Timmerflottaren) högg flotthaken tvärs igenom båtstammen och han drog på detta sätt den tunga flottbåten upp på torra landet i ett enda svep. SkogsarbMinn. 27 (1950). — särsk. (†) i fråga om jordegendom, särsk. i sådana sammanfattande uttr. som i våto och torro (jfr 1 slutet, 5 b), betecknande såväl våta som torra områden; utan undantag för ngn del. All engh, Skog Skijul fiskewattn Quarnstæder och all annen dell Som vnder them liggia kan j wåto och torro närj och fiærrj intet vndantagitt. G1R 1: 107 (1523). (Invånarna i den nya staden Piteå) skulle få till utrymme och mulbete 3 mantal af Öjebyn .. med samt omliggande skär och öar, nemligen Vargön och Hafnerholmen med alla dess tillegor våta och torra, fiskeri och annat. Höjer Sv. 3: 410 (1883).
b) om jord(område) (med tanke på dess jordmån) l. geologisk formation: som har kraftig avrinning l. som lider brist på vatten l. nederbörd; mager, ofruktbar, näringsfattig; ökenartad. OPetri 1: 118 (1526). Itt tort och torstigt land ther intet watn är. Psalt. 63: 2 (Bib. 1541). Intet nogot gräs til slått på denne tract, utan sumpig och mäst rödmåsa på. Elliest kan ock vara nogra torra berg och fiäll. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 83 (1737). Allt som dessa jordmåner äro på olika sätt blandade tillsamman; så blir jorden antingen tung .. klibbig eller torr, mer eller mindre frugtbar. Wåhlin LbLandth. 1 (1804). Den torra mark, som valdes för gravanläggningar har visat sig äga en fullständigt konserverande förmåga. Form 1940, s. 145. I fjällen växer .. (odon) också på de torraste platser, där det kryper utmed det kala gruset. Selander LevLandsk. 88 (1955). — jfr PEPPAR-, SAND-TORR.
c) om källa l. brunn l flodbädd o. d.: uttorkad l. sinad. Stiernhielm Parn. 3: 4 (1651, 1668; om källa). En bäck som om sommaren torr ähr. VDAkt. 1685, nr 123. När brunnen är torr, vet man dess värde. Granlund Ordspr. (c. 1880). Från Lanzhou (i Kina) .. färdades jag någon timme mot nordväst över torra flodbäddar genom ett ökenliknande landskap. Vi 1999, nr 51–52, s. 58. — jfr SOMMAR-TORR.
d) i vissa mer l. mindre bildl. uttr.
α) vara l. ha sitt på det torra (jfr a), vara (ekonomiskt) tryggad för framtiden. Nordforss (1805). Nu är vi på det torra. Nu kan vi börja omigen. Bergman Patr. 26 (1928). (Bruden) har ju sitt på det torra, åtminstone de två närmaste åren .. och sen går det av farten. Hedberg Blomb. 262 (1953).
β) skam(men) går på torra land(et), se SKAM, sbst. 5.
γ) [jfr d. tør veksel, n. tørr veksel; efter t. trockener wechsel, växel som inte sändes över havet] (†) torr växel, växel utställd att betalas av utställaren själv, egen växel (se EGEN 1 e γ). Jungberg 129 (1873). Torr växel .. (dvs.) växel, vari utställaren förbinder sig att själv utbetala den i växeln bestämda penningsumman. Ekbohrn (1936). SvAffärslex. (1948).
4) som saknar naturlig fuktighet (i form av kroppsvätska (ss. slem l. saliv) l. fett o. d.) l. är l. ger sken av att vara uttorkad (på grund av sjukdom o. d.).
a) om hud l. läpp l. hår (jfr 5) o. d.: som saknar naturlig fuktighet; lätt söndersprickande; stundom: narig; äv. om hudbesvär. Ett bra schampo för torrt hår. Den gamle hade torr och rynkig hud. Huden var torr och brännande. VeckoskrLäk. 3: 60 (1781). Torra och spruckna läppar kunna bero på en lindrig form af eksem .. eller derpå att läpparna varit någon gång ömkylda. Wretlind Läk. 5: 4 (1897). I hårbottnen förmärkes en torr mjällbildning. Strandberg HudSj. 147 (1924). En milt överfettad tvål, som passar till och med den torraste hy. SvD(B) 16 ⁄ 4 1955, s. 5. Har du torr hy, blandhy .. eller har du en fet hy? Mattsson Skön. 12 (1987). — jfr MUMIE-, PERGAMENT(S)-, SKRIK-TORR. — särsk. (†) i uttr. torr skabb, se SKABB 1 c.
b) om mun l. hals l. strupe; särsk. dels i fråga om törst, dels för att beteckna ngns nervspänning l. talängslan o. d.; särsk. i uttr. vara l. bli torr i halsen l. munnen, vara osv. törstig l. bli nervös l. få svårt att uttrycka sig. Ty Halszen den war torr, och Tungan den war steel. Achrelius Dan. C 3 b (c. 1690). Asch, hvad jag är torr i halsen! Att vi skulle gå och dricka av det där portvinet! Hedberg Guld 132 (1903). Aldrig i mitt liv har jag varit så rädd .. (Då prästen presenterade storfursten) började mina händer darra och min strupe blev alldeles torr. Appelberg Michajlovič Storf. 232 (1934). Vid konseljerna på Stockholms slott lär (man) ha haft på bordet en karaff med röd bordeaux för att vid förefallande behov läska de föredragande statsrådens torra strupar. Wieselgren Vinet 26 (1953). Hon kan säga sin mening på offentliga möten utan att bli torr i munnen och skakig i benen. Benecke Munro JupitMån. 237 (1985).
c) om hosta: utan slem l. upphostning; äv. ss. adv. Den torre Kijkhostan. Kempe Graanen 43 (1675). Han hostade gång på gång torrt och nervöst. Kleingardt Marsh DödDansBetj. 199 (1947).
d) om öga: som saknar tårflöde, icke fuktig; särsk. dels i avledn. TORRHET o. TORRÖGDHET i fråga om besvär l. sjukdomstillstånd, dels i fråga om (utebliven) sinnesrörelse, särsk. i uttr. inte ett öga var torrt, ingen var känslomässigt opåverkad. Kärleken, som kan göra ett hårdt hierta weekt, och tårra ögon wåta. Leuchowius Zader 204 (1620). Ho kan med torra ögon se then ömkan, at thet menlösa Guds lamb blifwer så jämmerligen slacktat. Spegel Pass. 310 (c. 1680). Tävlingarna invigdes under pompa och ståt med tal, musik och fyrverkeri och inte ett öga var torrt på läktarna. GbgP 7 ⁄ 4 2002, s. 29.
e) (numera mindre br.) om sjukdom: som saknar vätska; äv. om bröst l. spene: som saknar mjölk l. förmåga till mjölkproduktion; äv. substantiverat; äv. i bild; jfr LAKETORRA. Emot thet Torra. Thenna Siukdom bekomma .. (getterna) uthi heta Sommartijden, hwaruthaff Spenarna warda them så hårda som en Steen. IErici Colerus 2: 155 (c. 1645). Hwad är wår ära? .. / En Amma, hwilkens bröst blir oförmodligt tort. SamlVersSv. 1: 18 (c. 1730). Stengallan kallas torr, då det utgjutna blodet intorkar. Lundberg HusdjSj. 525 (1868). Om kon ej väl utmjölkas, tilltäppes stundom spenens sammanträngda del af löpnad mjölk, och kon kan blifva torr på den spenen. Juhlin-Dannfelt 185 (1886). Jacobæus HjärtBlodSj. 133 (1935).
f) om person l. djur: mager l. tanig l. skrumpen o. d.; som saknar fett; äv. i överförd anv. The swaghe personer torre, bleke och kålde aff naturen .. them skal man icke blod låta. Lemnius Pest. 15 (1572; uppl. 1917). Sillen som här fångas är .. nog mager och torr, fast än hon stor är. Broman Glys. 3: 631 (c. 1740). Den ene långskranglig, torr, tunn och ”tanig”, den andre tjock, däst, skinande i ansigtet. Hellberg Samtida 1: 24 (1870). Amerikas .. torra klimat är ej gynsamt för fettbildning, och man finner der ett mycket större antal magra personer än i Gamla Verlden. Derför förefaller alltid amerikanen torrare och magrare än européen. Svensén Jord. 101 (1884). Pastorn skakade och skakade Britas hand i sitt lilla torra hårda grepp. Stadener Triangeldr. 47 (1945). — jfr SKINN-TORR. — särsk. i uttr. fara (förr äv. flyga) som ett torrt skinn, se SKINN, sbst.1 2 d γ.
g) (i sht i fackspr.) om (kroppsdel hos) häst l. hund: som är fast o. hård med hud som ligger väl an mot synliga muskler. En Häst skall hafwa spetsa Öron, ett tårt Hufwud .. bredt Kårsz och Länder, tårre Been, en tiock Hals. Rålamb 13: 117 (1690). Hasen bör vara bred .. beklädd med en åtsittande, finhårad hud, så att senor och ben synas, då den kallas torr. Billing Hipp. 113 (1836). Artillerihästarne .. voro stora, torra, spänstiga halfblodsdjur. TLandtm. 1897, s. 478. Halsen (hos en cockerspaniel) ska vara medellång och torr. JägUppslB 48 (1989).
h) (†) om hugg l. slag o. d.: som inte åstadkommer blodvite l. blödande sår hos den drabbade. BtFinlH 2: 15 (1538). (Knektarna) hafve .. drifvitt officererne ifrån sigh och sin öffverste medh tårre hugg .. affvist. AOxenstierna 5: 375 (1630). Wåre soldater .. öfwermannade guarnizonen med torra slängar, utan att låssa en mousquet. KKD 10: 452 (1702). Loenbom Stenbock 1: 38 (1757).
i) i sådana uttr. som inte vara torr bakom öronen, vara omogen l. oerfaren o. d. Een flicka, som står än i knorr, / Och neplig baakom Öron torr. Lucidor (SVS) 404 (1674; uppl. 1997). (Det är) nödvändigt, att ställa krav, även på grabbar som inte är torra bakom öronen. GbgP 17 ⁄ 2 2002, s. 34.
j) (†) om blod: tjock, som flyter långsamt; äv. ss. uttr. för törst. Som en hiort när solens heta / Sticker an hans torra blod, / Månde skria, längta, leta / Effter kalla källors flod. Lybecker 102 (c. 1715). Jag säger vidare, at bloden är för torr, för tät och för seg. Rosenstein PVetA 1746, s. 18.
B. som helt igenom l. på ytan saknar fuktighet; motsatt: fuktig l. blöt l. våt l. sur.
5) som (efter våtgörande behandling av olika slag åter) är utan vatten l. fuktighet; särsk. om person, i fråga om att torka efter l. klara sig undan nedblötning o. d.; i n. sg. äv. substantiverat, särsk. i sådana uttr. som få torrt på sig l. byta torrt (på sig l. ngn), få l. ta torra kläder o. d. på sig l. ngn; äv. ss. adv., dels i fråga om förvaring för att bevara torrhet, dels i uttr. koka torrt, koka så att all vätska förångas (jfr 8 b); äv. om kastrull o. d. Det finns både blöt och torr snus. Torka riktigt torrt med en ren duk. Håret är nog torrt nu (jfr 4 a). Förvaras torrt. Jag har inte en torr tråd på kroppen. Potatisen kokade torrt. (Lat.) Siccus (sv.) torr. VarRerV 22 (1538). (Den för trolldom anklagade kvinnan) kunne neppeligen bliffua wååt, vthan när hon kom vp (ur vattnet) stodh lijka frisk och war genast thör. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 449 (i handl. fr. 1618). (Jag) hade fått torrt på mig, och en kopp varmt te i mig. Kongo 2: 336 (1888). Väggar i garderober eller skåp .. kunna uttorkas genom torra tegelstenar .. En torr tegelsten kan uppsuga 1/2 till 1 liter vatten. Wirgin Häls. 1: 106 (1931). Så länge fröet ligger torrt, visar det ej något spår av liv, det ligger i ett slags dvala. Bolin VFöda 100 (1933). En kastrull hade kokat torrt och därunder utvecklades någon gas, som gjorde att .. (husmodern) förlorade medvetandet. SvD(A) 1933, nr 248, s. 24. (Hon) går in i kammaren, byter torrt på den lille, ger honom bröstet. Martinson OsynlÄlsk. 77 (1943). Ytan (på köksbänken) bör hållas torr och en gång om året ska träet slipas och oljas in. Expressen 13 ⁄ 3 2004, s. 6. — jfr ASK-, DAMM-, KRUT-, MJÖL-, O-, PUDER-, SAND-, SNUS-, STRYK-TORR m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) i sådana uttr. som vara (l. bli) torr; om person (i sht småbarn) som inte (längre) kissar på sig; förr äv. i uttr. inte ligga torr (om nätterna), vara sängvätare. Hon blev torr i två-årsåldern. ÄARäfst 101 (1596). Een piga .. war berycktat att hon icke skulle kunna ligga torr om nätterna. VDAkt. 1664, nr 12. Är lillen inte torr än? Östergren (1958).
β) i bildl. anv., i uttr. ha torrt på fötterna, ha ordentligt med fakta l. argument o. d., vara säker på sin sak. Vi (kan) ju inte bara gå ut och föreslå något. Vi måste ju ha torrt på fötterna också, veta vad vi gör. DN 20 ⁄ 11 1984, s. 6.
b) i fråga om spannmål l. salt o. d., i uttr. torra varor; förr äv. i det sammanfattande uttr. i våto och (l. som) torro (jfr 1 slutet, 3 a slutet), med avseende på såväl våta som torra varor; förr äv. om förvaringskärl för torra varor o. d. Ij små tor ffaeth medh lereffth och handsker och hudar. TullbSthm 1534, s. 6 a. Tunnan hwarmed spannemål .. jemwäl andra torra waror, mätas skola, bör utgiöra femtie sex kannor. FörordnMåhlMåttVigt 29 ⁄ 5 1739, s. A 3 b. At för alla thesse varor, så i våto som tårro .. betalas denna förhögning. 2RARP 15: 592 (1747). Målkärl för torra waror skola förfärdigas af träd i kubisk form. SFS 1855, nr 16, s. 8. När ni stänger sommarstugan, släng inte mjöl, ris och andra torra varor. Stoppa några lagerbärsblad i burken så håller sig krypen borta. DN 29 ⁄ 8 1998, s. D4.
c) om yta (ss. golv l. vägg l. papper o. d.) som målats l. bestrukits: som inte (längre) klibbar, klibbfri; äv. om (konsistens hos) målarfärg l. klister l. bläck som torkat. Är den nymålade dörren inte torr än? Då limmet är fullkomligt torrt (men icke förr), genomskäres tyget. Hoffmann NutidMagi 2: 303 (1883).
d) i mer l. mindre bildl. anv., om krut; särsk. i uttr. hålla sitt krut torrt, se KRUT, sbst.2 b α.
6) i fråga om (konsistens hos) (konserverad l. beredd l. torkad) föda l. djurhud o. d.
a) om föda i fast form som innehåller ingen l. ringa vätska o. upplevs ss. smaklös l. trist; särsk. om kött efter tillagning: trådig l. seg; icke saftig (se d. o. 3 b); äv. om mat som äts utan dryck därtill; särsk. ss. adv., i uttr. tugga torrt, tugga utan avsöndring av saliv. Then fattige vthi sijn hungers nödh / .. Han fick hwarken wått eller tört. Svart Gensw. G 8 b (1558). Kunde tu hålla tigh från dricka i 9. dagar, och äta torran maat i samma dagar .. tå kunna (osv.). Månsson Åderlåt. 31 (1642). Skulle .. (tjädern l. orren) wara tårr inuti när han wid bordet skiäres up, så slås uputi honom af saucen som är under. Warg 236 (1755). Ibland fås hvarken (smör l. flott) .. och då händer det väl att tjenarne .. ”tjufmjölka” för att slippa äta brödet torrt. Beckman Främl. 49 (1885). Följande morgon sutto de vid kaffebordet .. De tuggade torrt och skämdes att äta i hvarandras närvaro. Strindberg Fagerv. 166 (1902). (Gubben) tuggade torrt ett par gånger med det vita bockskägget stående horisontalt ut från den tandlösa, uppkörda underkäken. Hellström Storm 77 (1935). Vacker form, men trist fet klump mitt i skinkan. Torrt kött med liten smak. Expressen 18 ⁄ 12 1998, s. 30. — jfr HALV-TORR.
b) om bröd l. kaka o. d.: som torkat l. som gm bakning skall få l. fått en hård l. spröd l. smulig konsistens, icke mjuk (se d. o. 1 b). Barnen matade fåglarna med torra brödkanter. Jag vill ha små torra kakor till kaffet. På alla .. Under-Officerare .. bestås hwar och en om Dygnet. En och en halft Marck tort, eller twå Marcker miukt Bröd. PH 1: 80 (1719; läst i orig.). Torra Mandel-Formar .. insättas, uppå en plåt, i svag ugnsvärme att gräddas. Nordström Matlagn. 153 (1822). Af hvad .. blifvit sagdt om olika brödsorters lättsmälthet framgår att första rummet .. intages af de af finsiktadt hvetemjöl beredda torra brödsorterna, ex. skorpor, cakes, ”rostadt bröd”. Walin Födoämn. 102 (1906). Kaffet var ljusbrunt och lessamt och mandelkubbarna var som de alltid varit, oändligt torra och fnasiga. DN 19 ⁄ 4 2004, s. A13.
c) (†) om smör: som innehåller för lite (smör)lake l. fett o. därmed blir kort (se KORT, adj. 1 o α). Grotenfelt Mejerih. 146 (1886). Torrt (och hårdt) eller magert säges om smör, som icke har passande smidighet samt synes innehålla för litet lake. LB 3: 444 (1903).
d) om matvara som behandlats för längre hållbarhet (i sht fisk l. kött l. frukt). Nu lanseras nya torra kryddblandningar med olika smakteman. Salt fisk och tor fisk. CivInstr. 5 (1541). Itt annet slagz plåster (mot pesten) .. giörs aff .. törre nötter, til hoopa mengde medh thet hwijta j äggiet. Berchelt PestBeg. B 5 a (1588). Skiär färska eller tårra Oxtungor uthi skifwor mycket tunna. Rålamb 14: 118 (1690). Torra krÿddor .. dill .. Senap. HovförtärSthm 1755, s. 1229. De mycket saftiga (pomerans)sorterna duga ej i handels-vägen, ty de kunna icke hålla sig, utan det äro endast de så kallade torra Pomeranserne som i handelen brukas. BBergius PVetA 1780, 1: 200. För erhållande af torr mjölk måste man aflägsna vattnet vid en mycket låg temperatur. PT 1903, nr 48 A, s. 3. 10% lägre pris på Winner torra förrättssoppor. DN 24 ⁄ 10 1974, s. 6.
e) (numera föga br.) om djurhud. G1R 21: 55 (1550). Till utförsel vesterut förordar k. Gustaf elghudar, oxhudar .. Ox- och kohudarne borde hellre vara saltade än torra. Hildebrand Medelt. 1: 692 (1884). La Plata-hudarne föras i handeln som saltade, torra eller torra och saltade. SvLädSkoind. 1910, s. 15. — jfr SALT-TORR.
f) (numera föga br.) i fråga om torkad blodplasma för transfusion, ss. förled i ssgrna TORR-BLOD, -PLASMA.
7) i fråga om drickande; särsk. om måltid l. fest o. d. där ingen l. ringa alkohol serveras; äv. substantiverat; motsatt: blöt (se BLÖT, adj. 5 b). Jngen dygdh wprinner och groor wedh wijn och i glaszom, / Wijszdomen haffwer sin Wijst, ty torra. Stiernhielm (SVS) I. 2: 29 (c. 1654). Der war ett tort Gästebud. Fernander Theatr. 53 (1695). (Sv.) Sitta med torra munnen, (lat.) Nihil ad bibendum habere. Sahlstedt (1773). Det vore nog torrt, bror Engholm, att bli bröder så här. Vi måste dricka ett glas. Almqvist DrJ 216 (1834). När jag får mig en flicka .. så skall jag bli den torraste nykterkalv världen har skådat. Didring Malm 2: 42 (1915). Ett servetthöljt glas, vars innehåll jag skulle taga för champagne om vi inte vore i det ”torra” Amerika. Mörne Katz VitMän 271 (1928). Måltiderna hade blivit enklare och torrare. I stället gick mer och mer pengar till resebidrag och anslag för klinisk prövning av läkemedel. Jersild BabH 59 (1978). — jfr SPIK-TORR.
C. i sht i till fackspr. hörande uttr. o. förb.; ofta i oeg. l. överförd anv.
8) i fråga om egenskap l. utseende hos ngt l. metod o. d. för framställning av ngt. särsk.
a) om ämne l. yta: som präglas av brist på vätska l. fuktighet; spröd l. matt l. sträv; äv. om sten l. mur: kall (se KALL, adj. 1 k γ); förr äv. om berg: som saknar fyndighet. Torr Qvartz. Kattflinta .. Är nog spröd, ser torr och tjärf ut; kan ock kännas nog torr. Wallerius Min. 102 (1747). Torra berg kallas de ofyndige hällar och gråberg, som ej föra något tecken til mineralier eller til gångar. Rinman 2: 1019 (1789). Grundmurning sker vanligen med torr sten, d. v. s. utan murbruk. Stål Byggn. 1: 242 (1834). Fabriker för tillverkning af torr stärkelse och potatismjöl. TT 1900, K. s. 18. Oljefärger äro användbara på fast och neutral torr puts, metall, trä .. och glas. IngHb. 5: 388 (1948). Det fina, yrkesmässigt efterbehandlade ”klädet” hade helt andra egenskaper än de strukturmönstrade kamgarnstygerna med deras ”torra” yta. Fornv. 1965, s. 127. — särsk.
α) (förr) dels om malm: hårdsmält (på grund av hög kiselsyrehalt medförande hög slaggbildning), dels om härd: icke sur; särsk. i uttr. torra (sten)kol, stenkol med låg andel koks. NoraskogArk. 4: 68 (1669). I Oeconomiskt afseende delar man .. (järnets) Malmer i torra, qwicka och sjelfgångande. Cronstedt Min. 186 (1758). Genom försök har blifvit funnit, att en torrare härd fordrar en mindre eller alldeles icke underskuren forma, deremot en surare en mer underskuren. Tamm Smid. 8 (1830). Torra stenkol, feta stenkol, magra stenkol samt antracit. JernkA 1894, s. 324. Holmkvist BergslHyttspr. (1945).
β) om luft l. ånga; jfr 1. Fock 1Fys. 158 (1853). Ånga, som är afsedd att användas i ångmaskin, bör vara så torr som möjligt, d.v.s. innehålla minsta möjliga vattenmängd. LB 4: 113 (1904). Man (brukar) använda termen torr luft för en blandning av 78,1 volymprocent kväve (N2), 20,9 volymprocent syre (O2), 0,9 volymprocent argon (Ar) och 0,1 volymprocent andra beståndsdelar. NE (1995).
b) om metod l. process o. d.: som används l. äger rum utan tillsats av vätska l. smörjmedel o. dyl. l. gm upphettning (utan lufttillträde); särsk. (ss. adv.,) i förb. med borra, borsta, mura o. d., borra osv. utan tillsats av vätska; äv. i fråga om anordning med mot varandra glidande metalldelar (som behöver smörjning) i uttr. l. löpa torrt; särsk. ss. förled i ssgn TORR-KOKA om ångpanna o. d. (jfr 5); äv. om metod för avlägsnande av vätska l. fuktighet, ss. förled i ssgn TORR-PRESSA. (Svavlet) evaporerar .. och giör järnet hårdt, hwilket smeden kallar gå tordt i härden. Polhem Bet. 1: 7 (1721). Med torr bränning eller calcinations hetta förstås sådan Glödgning, som sker uti glödgande Ugn eller uti sådant Kärl, där fritt luftdrag, men ej Kol eller något dylikt Bränsle, får omedelbarligen tillkomma. Rinman JärnH 303 (1782). Bjelkändarna (omges) å alla de ställen, der de beröra muren, med fet lera, eller, som det kallas, muras tort. AHB 83: 35 (1873). (Osten) föres till ostkällaren, hvarest den saltas genom torr utvändig saltning. Grotenfelt Mejerih. 208 (1881). Dragstången så väl som sliderna vid excenterspindeln måste ofta smörjas, så att de icke löpa torrt. PriskatalSonesson 1895, s. 73. Gjutjärn och brons borras torra. 2NF 3: 1216 (1905). (Bilens koppling) är numera så gott som alltid av det torra systemet, d. v. s. att någon olja skall icke tillföras densamma. Nerén BilB 2: 111 (1931). — särsk.
α) om apparat l. instrument o. d.: som fungerar l. används utan vätska l. smörjmedel o. dyl. l. för avlägsnande av luft (innehållande vätska l. fuktighet). En särskild pump för insprutning af vatten i kondensorn .. samt slutligen en pump för bortsugning af luften, en s. k. torr luftpump. TT 1895, Allm. s. 187. Torr lamellkoppling .. (dvs.) koppling, vars lameller icke gå i olja. Nerén (1930). En psykrometer består vanligtvis av en torr och en våt termometer placerade i ett ventilerat och strålningsskyddat rör. NE 15: 337 (1994).
β) metall. i fråga om framställning o. raffinering av metaller under upphettning, i uttr. torra vägen. Præcipitering på den torra vägen, som sker genom smältning; såsom då en metall smältes utur sin malm. Wallerius ChemPhys. 1: 165 (1759). Zink framställes på torra vägen genom reduktion med kol av den till zinkoxid rostade malmen. Starck Kemi 158 (1931).
γ) (numera föga br.) i uttr. torr destillation, se DESTILLATION a, TORR-DESTILLATION.
c) i sht konst. i fråga om teknik att teckna l. måla o. d. utan vatten l. på icke våt grund; förr särsk. i uttr. torr nål, torrnål. At tekna och rita hade Hon .. fullkomligen lärdt, och öfwade Sig däruti .. så i Oljefärg som Miniature med Wattufärg, samt torr ritning. HC11H 6: 133 (c. 1700). (Vid arbete med miniatyrmåleri) kan (man) lemna och återtaga detsamma när och så ofta man vil: hvilket alt icke kan ske med Olje-Måleriet, där man icke gerna bör arbeta tort. Miniatursk. 66 (1784). Konstnären har till och med försökt det af Rembrandt så gärna använda graveringssättet med torr nål .. utan etsvatten. NordT 1884, s. 158. Förgyllningen (på bokpärmen) kan utföras på torr grund eller våt grund. Key Amatörbokb. 73 (1916). Att flytta en fresk målad direkt på torr puts är inte som att hänga om en tavla, utan det är bara själva färgen som flyttas. DN 12 ⁄ 2 1994, s. D1.
9) i fråga om (enl. ä. vetenskaplig uppfattning) en av fyra kvaliteter l. egenskaper som utgör ngns l. ngts natur; jfr TEMPERAMENT 1 b. The som äre Choleriske, heete och torre hafua mindre håår och skägg .. The blifua gement flijnskallotte. Forsius Phys. 232 (1611). Alla Nätzlor hafwa een heet och torr Natur, sammaledes theras Fröö, doch icke aldeles så hett. IErici Colerus 1: 192 (c. 1645). (Honungens) Natur är warm och torr uthi Ändan på then andra Grad. IErici Colerus 2: 117 (c. 1645). Barn som födas vnder .. (lejonets tecken) emellan den 12. Julij och den 12. Augusti, äre Choleriske, hetzige och torre. Meyerus Alm. 1672, s. 16. Bolin KemVerkst. 20 (1942).
10) [jfr eng. dry, fr. sec] i fråga om smak hos vin l. öl o. d. som beror på låg sockerhalt; ofta motsatt: söt (se d. o. 1 b). AHB 1: 58 (1859; om öl). Man skiljer mellan söt (doux), halftorr (demi-sec) och torr (sec) samt mycket torr (dry, brut) champagne. 2NF 5: 48 (1905). Om man låter jäsningen räcka så länge, att det mesta sockret i musten förvandlats till kolsyra och alkohol, erhåller man s. k. ”torra” viner, d. v. s. viner fattiga på socker. 2NF 32: 609 (1921). Som så många gånger förr är Jämtlands Påsköl allra bäst .. inte minst för dess välhumlade torra beska. Expressen 5 ⁄ 4 2004, s. 24. — jfr HALV-TORR.
11) om ljud l. klang l. röst (se RÖST, sbst.3 1 f): klanglös, entonig, utan fyllighet; äv. ss. adv.; förr äv. i överförd anv., om person som sjunger med sådan röst. Drifver man .. detta konstgrep för långt, äfventyrar man at blifva det man kallar styf eller torr i sin sång. JournSvL 1800, s. 381. Man måste frimodigt attackera stämbanden med en lätt utandning, frambringande ett tort ljud af vokalen a. Beyer Sång. 26 (1887). Rösten, en något ljus basbaryton, är ovanligt jämn, en smula torr ännu i mellanregistret, men för öfrigt rik på välljud. GHT 1898, nr 14 A, s. 3. På grund av den trånga borrningen och det krökta röret klingar .. (fagotten) mildare och mera beslöjat men också torrare och dunklare än de högre oboeinstrumenten. Svensson Stauder Musikinstr. 116 (1958). — jfr KNASTER-, RASSEL-, SKRAP-, SKRAVEL-, SPRAK-TORR m. fl.
D. i överförd l. bildl. anv. av 16; jfr 1 slutet, 3 d, 5 a β.
12) om person l. sak: tråkig, färglös, humorfri, nykter, saklig, kylig; korthuggen; livlös (se d. o. 6), fantasilös, andefattig, uttryckslös; äv. ss. adv. (se b). Piighan giffwer före att drengen är så törr, och trumpen att hoon ingalunda kan bliffwa hoos honom. UppsDP 25 ⁄ 11 1602. Sådan tor och lapaachtig kiärlig, som den föra min fästeman hade mot mig. Horn Beskr. 77 (c. 1657). Jag har hört sägas, att .. (döden) skall vara mycket torr i sällskap, talar aldrig ett ord och har ej vett en gång att gå bort. Kellgren (SVS) 6: 20 (1773). Poemet .. författadt i alexandrinska vers, är en torr, mycket simpel, prosaisk berättelse. Kellgren (SVS) 5: 111 (1786). Rügens klippor, Brandenburgs slätter, Unter den Linden, alla de där ställena som dittills bara varit torra ord på geografiens blad dyka levande upp. Carlsson Stockh. 55 (1915). Den på ämbetsrummet och i verket ytterligt korrekte och torre ämbetsmannen visade sig trots allt ha vissa mänskliga sidor. Lundquist MordSjälvV 178 (1950). Myhrquist var mycket torr och sur och knäppig för att någon hade påstått att statistiken inte var tillräckligt ingående. Gustafsson FamF 128 (1975). — jfr BOK-, KANSLI-, KNASTER-, SJÄLS-TORR. — särsk.
a) (†) hård, okänslig; svårtillgänglig, ej talför. Hwar nw hende ath någhor funne sich såå hårdh och torr, ath Christi pina kan inghen förskräckelse göra honom, och inghen kendzlo til sich sielff. OPetri 1: 87 (1526). Så äre och våre granner her um kring ganske torre, att vij icke heller förnimme kunne, hvad the haffve i sinnet. G1R 21: 98 (1550).
b) om ngns framställningssätt l. yttrande l. ton o. d.: som är utan omsvep, rakt på sak, lidelsefri, formell; kall (se KALL, adj. 2 b), kärv; ofta ss. adv., särsk. i förb. med säga, svara o. d. Han skriver torrt och återhållet. Linc. G 1 a (1640). Det är ingen följd at man måste skrifva torrt, för at skrifva vigtigt. LBÄ 9–10: 122 (1798). ”Om kärlek hjelper att måla och skrifva vers,” sade en herre .. ”så är giftermål en säker död för dessa talanger” .. Grefvinnan M. anmärkte torrt, att Franzén och Tegnér voro båda gifta. Bremer Pres. 62 (1834). ”Jag går ut” yttrade han i torr nästan affärsmässig ton. Idun 1890, s. 6. Prästen .. varnar, torrt men sunt, för det ytliga känslosvallet. Böök ResSv. 146 (1924). Det blev en komisk motsättning mellan stämningen vid presentens inköpande .. och det torra tacket vid dess överlämnande. Hedberg VackrTänd. 145 (1943). Stig på, stig på, sade kyrkoherden torrt, han var ju tvungen att ta emot dem fast han hellre ville umgås med Aurifaber. Nilson MessTräb. 93 (1990).
c) med positiv innebörd om (ngns) humor: fyndig, träffande; lågmäld l. underfundig. Jag gillar den torra humorn i deckaren. (Sv.) Tort skämt, (eng.) Dry bob. Serenius (1741). Han kunde vara öfverdådigt rolig med sin torra komik och sin exempellösa magerhet. Hellander Teaterorig. 115 (1900). Hans stilla, litet torra humor. Jersild BabH 144 (1978).
d) (numera föga br.) i fråga om synintryck, i sht färg l. form o. d. hos konstnärligt alster l. byggnad o. d. Estlander KonstH 543 (1867). Byggnaden .. är trots alla kolonner och dekorativa statyer torr och nykter. En viss tråkighet vidlåder detta slott (dvs. Versailles). Laurin Konsth. 352 (1900). Det är .. icke svårt att se bristerna i Sevenboms taflor: de äro torra och fantasilösa .. samma figurer och figurgrupper återkomma på olika taflor. SErikÅb. 1913, s. 20. David Söderholm har en gång tidigare .. visat prov på sin mycket rediga, verklighetsbundna och torra landskapskonst. SvD(A) 1933, nr 302, s. 5.
e) om uppfattning l. förhoppning l. egenskap l. faktum o. d.: nykter, saklig; osmyckad; oförvillad; äv. närmande sig l. övergående i bet.: obeveklig, orubblig. Til at hoppas på något ting här i wärlden, thet är itt tort hop, ty alt thet wij här kärt haffuom, thet förwisnar snarligen. Prytz MStenbock B 2 b (1633). Et torrt och kallt register / På Mänskors dygder, Mänskors brister. Lidner (SVS) 4: 242 (1793). Den spanska glödande torra stoltheten, en salamander, den tror inte på vatten. Hallström Purpur 94 (1895). Det tort förståndsmässiga, pedantiskt dogmatiska och innerst otillfredsställande i ateistens åskådning. PT 18 ⁄ 10 1904, s. 3. Han gav .. på ett ordlöst men ändå tydligt vis uttryck åt sin uppfattning genom att ådagalägga ett slags opersonlighet och torr saklighet i sin inställning. Gyllensten Grott. 303 (1973). — särsk. (numera föga br.) i sådana uttr. som torra sanningen, se SANNING 2 j.
Ssgr: A: (8 b α) TORR-ACKUMULATOR. (i ä. fackspr.) ackumulator med i en geléartad massa bunden vätska. 2UB 3: 103 (1897).
(4 e) -AMMA. (†) kvinna som tar hand om (men inte ammar) spädbarn; äv. bildl.; jfr amma 2 slutet. Till sådane Tzarens barn sätties och .. een Torramma och flere nödige Tienarinnor. Barckhusen Cotossichin 21 (1669). I alla hans .. embetsskrifvelser igenkänner man sällan något annat än Carl XIIIs Torramma, som verkeligen länge nog tuggade och stoppade i munn på den gamle allt hvad han behagade. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 61 (1829). Auerbach (1915).
(3 b) -BACKE. särsk. om torr växtplats; jfr -äng. På de soliga torrbackarna är styvmorsviolen .. ofta den tidigaste. Jändel Blmr 24 (1937). Man talar om .. örtbackar eller torrbackar. FoFl. 1974, s. 25.
(8 b α) -BATTERI. (i ä. fackspr.) batteri bestående av två l. flera serie- l. parallellkopplade torrelement. Nerén HbAut. 1: 22 (1911). Som strömkälla (till autopiloten i en flygande bomb) användes ett torrbatteri på 30 V. TT 1944, s. 1449.
(8 a) -BETNING. (i fackspr.) betning (se beta, v.3 d) medelst torrt preparat. I stället för våtbetning har man .. börjat praktisera torrbetning, varvid det .. finpulveriserade betningsmedlet helt enkelt blandas med utsädet. Lindfors SjOdlVäxt. 79 (1927). Att man i Danmark använder en annan metod, s. k. torrbetning, som i Sverige av arbetarskyddsskäl icke kan komma i fråga. SvD(A) 2 ⁄ 12 1965, s. 4.
(6 d, f) -BLOD. om torkat (o. därmed konserverat) blod från ren avsett för l. använt som ingrediens i föda hos samer; förr äv. om blod avsett för blodbank (jfr -plasma). Västerb. 1937, s. 107 (1905). Fabriksmässig framställning av torrblod, som skulle kunna lagras och i fredstid beredas för att vid krig finnas färdigt. NDA 5 ⁄ 10 1941, s. 1. Husmodern packar matsäckarna, bestående av smör, bröd, mjöl, torrblod, torrkött och torrfisk. SagSed 1960, s. 94.
(1) -BLÅST, förr äv. -BLÄST, r. l. m. (numera föga br.) torr blåst l. blåst som orsakar torka. Liufligit, tempererat torbläst. Dalin Alm. 1674, s. 16. Fjolårets pinande torrblåst. Lindqvist Herr. 68 (1917).
(1, 5) -BLÅST, p. adj. som blåsts torr av vind l. apparat o. d. Bergman Kamtch. 407 (1923; om kläder). Tänderna voro noga torrblåsta vid tandundersökningen. SvTandläkT 1950, s. 7. Nu ligger både Karlsöarna och Arkadien vittrade, torrblåsta och nakna. TurÅ 1966, s. 265.
-BLÄST, se -blåst, sbst.
(8 b) -BOKA, -ning. (förr) boka (se boka, v.1 b) (malm o. d.) utan tillsats av vatten; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om ställe där malm bokas; jfr bokning, sbst.1 Bergman ÅmVetA 1768, s. 36 (om malm). Man skiljer mellan torrbokning, då godset, vanligen malm eller sten, sönderkrossas torrt och det krossade undanskyflas efter hand, och vattubokning. Åkerman KemTechn. 1: 16 (1832). JernkA 1884, s. 87 (konkret).
(8 b) -BOKVERK~02 l. ~20. (förr) jfr bokverk, sbst.2 b. 2UB 5: 207 (1902).
(12) -BOLL. (vard.) om person som är torr o. tråkig, tråkmåns. Jag kan riktigt se för mig hur någon torrboll på valutakontoret tar ens ansökningsblankett i handen och mumlar (osv.). GbgP 11 ⁄ 5 1948, s. 12.
(8 b) -BORR. [till -borra] (†) borrhål åstadkommet gm torrborrning. En aln torrborr (betalades) med 90 öre och 2 lod olja. JernkA 1863, s. 85. JernkA 1874, s. 193.
(8 b) -BORRA, -ning. borra utan tillsats av vatten; särsk. (om ä. förh.) om sådan borrning uppåt i berg; i sht ss. vbalsbst. -ning. Eneberg Karmarsch 2: 757 (1862). (Det) bör ihågkommas att berglossningen per torrborrad fot just till följd af .. (borrhålens) rigtning uppåt, är mycket ansenlig. JernkA 1878, s. 26. Torrborrning i gruvor och stenbrott. SFS 1930, s. 1083.
(5, 8 b) -BORSTA, -ning. borsta (ngt) med torr borste; särsk. i fråga om kroppsvård. Ekenmark Dräll. 84 (1828; i fråga om textil). Kärlen kunna aldrig vid torrborstning bli så rena, som vid spolningen. Post Renhålln. 32 (1904). Torrborstning gör underverk. Sätter fart på blodomloppet, tar bort knottror och döda celler. ÖgCorr. 16 ⁄ 3 1966, s. 12.
(8 a) -BRUK. jfr bruk 11. Torrbruk – färdiga blandningar av Kronkalk, cement och välgraderad sand – endast vatten behöver tillsättas på arbetsplatsen. SvD(A) 28 ⁄ 4 1965, s. 1 (i annons).
(1, 4 a, 8 a) -BRÄND, p. adj. bränd l. förtorkad av solen (jfr bränna, v. I 5 e), i sht om jord l. växtlighet l. hud; förr äv. om ugn l. verk o. d.: torr gm bränning (jfr bränna, v. I 3). Häraf kunde .. ej slutas, att (tegel)bränningen en annan gång skulle behöfva påstå lika länge, sedan ugnen blifvit väl torrbränd. VetAH 1815, s. 202. Koch Arb. 270 (1912; om ansikte). Det där med torrbrända jordar och en nästan aldrig sinande sol uppskattas eller nervärderas beroende på situationen. GbgP 1 ⁄ 7 1992, s. 8.
(4 h) -BULTA. (†) slå l. prygla (ngn, äv. kropp(sdel)) (med händerna) utan att blodvite l. blödande sår uppstår; äv. i pass. närmande sig dep.; jfr bulta, v.3 1 b, o. -slå 1. (Han har) sprungit dem i håret och dem torrbultat. ConsAcAboP 3: 379 (1670). Lagerström Holberg MadApr. 19 (1736; med avs. på rygg). Aldenstund han hade stora Krafter, så plägade han utmana de ankommande, at med Läder-Hanskar torrbultas med sig. Malmborg Barclay 326 (1740). Cannelin (1939).
(2) -BÄRGAD, p. adj. (†) bärgad (se bärga 5) i torrt tillstånd. Fischerström 3: 382 (1787; om säd). Om den nu rådande svåra värmen fortfar, är det sannerligen ej svårt att få höskörden torrbergad. SD 1896, nr 273, s. 8.
(3 c) -DAL. geol. om dal som bilda(t)s gm eroderande vattenflöde som senare upphör(t); äv. allmännare, om torrlagd floddal o. d. Öknen (blir) genomdragen av väldiga torrdalar. Orre StrövtSahara 68 (1924). Isälvsrännorna, som .. ibland har eroderats ut i fasta berget, framträder .. som torrdalar; inget vattendrag rinner med andra ord på deras botten. Selander LevLandsk. 39 (1955).
Ssg (tillf.): torrdals-zon. Fennia 36: 561 (1915).
(5) -DASS. jfr dass, sbst.2, o. -toalett. Ännu stå i Kilingi by, Gällivare, de fyra prismakåtorna med tillhörande lilla uthus och torrdass, minnande om .. (det tidiga 1900-talets) skolordning. TurÅ 1963, s. 93.
(1) -DEPOSITION. luftförorenande nedfall från atmosfären i form av gas l. partiklar o. d. Försurad nederbörd och torrdeposition kan skada barrens skyddande vaxlager och skada själva barren, vilket i sin tur kan leda till att barren fälls. GbgP 11 ⁄ 3 1984, s. 2.
(8 b γ) -DESTILLATION. (i fackspr.) jfr destillation a. Berzelius Brev 13: 115 (1828). Man fann .. (att radiatorer för lågtrycksånga) gav en obehaglig atmosfär i rummen, sannolikt beroende på att den alltför höga yttemperaturen för med sig torrdestillation av organiskt damm på radiatorns yta. SvNaturv. 1966, s. 308.
Ssg (numera mindre br.): torrdestillations-produkt. SFS 1893, nr 85, s. 13. Dædalus 1947, s. 53.
(8 b γ) -DESTILLERA, -ing. (i fackspr.) jfr destillera 1 a α o. -destillation. UB 5: 348 (1874). Vid torrdestillering av växt- eller djurämnen erhållas olika slags kristalliniskt kol. Bolin OrgKem. 11 (1925).
(6 a) -DIET. (i sht i ä. fackspr.) diet (se d. o. 3) som tillför kroppen ringa l. ingen vätska; jfr -kost. (Patienten) Ordinerades .. sängläge, torrdiet enligt Wiel .. och morfin vid behof. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1891, s. 78. Lindskog o. Zetterberg (1975).
(3 b) -DIKAD, p. adj. (tillf.) dränerad gm dikning; jfr -lägga 2. Grödan (brukar) på torrdikade fält bättre motstå torka än på de ej dränerade. 2UB 4: 33 (1899).
(1) -DIS. solrök. (För dis framkallat av stoftpartiklar i luften l. av temperaturskillnader) som i Sverige sällan .. (sänker) synvidden under 10 km, användas jämväl orden solrök el. torrdis. 3NF 5: 984 (1926).
(3 a) -DOCKA. jfr docka, sbst.2 SvSaml. 3–6: 322 (1762, 1766). På Öresundsvarvet .. finns .. Skandinaviens största torrdocka, som kan ta emot båtar upp till 200 meters längd. SvD(B) 12 ⁄ 6 1955, s. 16.
-DRAGA, -ning. (i fackspr.)
1) till 5: rengöra l. fetta in (gevärspipa o. d.); jfr draga, v. I 10 g. Högdahl Jaktb. 63 (1913). Torrdragning består i att man med hjälp av rengöringsläsk (läskstång, läsklina) och borstviskare för in vapenfett i loppet. SoldIMtrl 1969, s. 23.
2) till 8 b: draga (tråd) med ett torrt smörjmedel (stearat) (som tillförs tråden via en dragbox varigm tråden löper); i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr draga, v. I 21 a. Vid jerntråds dragning användes i England smörjtalg endast till grof tråd: torrdragning. Eneberg Karmarsch 2: 289 (1861).
(5) -DRÄKT. icke vattengenomsläpplig dräkt (se d. o. II 2 a) avsedd för l. använd vid dykning l. paddling o. d. Helly Hansens nya torrdräkt. Perfekt för tidiga surfare och jolleseglare. SvD 25 ⁄ 4 1982, s. 9. Malmös tre första dykinstruktörselever fryser inte i sina varma torrdräkter. SDS 29 ⁄ 3 1993, s. C7.
(5) -ELDA. (tillf.) elda (se d. o. 6) i avsikt att torka (ngt). Den nya masugnen, som uppfördes under sommaren 1884 .. torreldades ej före ställets inrammande. JernkA 1885, s. 424.
(8 b α) -ELEMENT. (i ä. fackspr.) batteri med elektrolyten absorberad av en (halv)fast massa (ss. gips l. sågspån l. papper). Torrelement för belysning, kraft, telegrafer, telefoner, ringledningar, mintändningar m. m. KatalIndUtstSthm 1897, s. 230. Ficklampsbatterier äro torrelement. Erix (1923).
(3 b) -FARMARE. (†) farmare med jord inom torrt område. Inte en droppe regn hade fallit sedan i midten på Februari, och torrfarmarne uppe på fotkullarne hade det svårt. Grebst 1År 128 (1912).
(6 a) -FASTA. [fsv. thörfasta] (numera bl. i skildring av ä. förh.) avhålla sig från att äta kött (l. fisk). Kjöllerström FörarbKO1571 48 (i handl. fr. 1551). På then dagen dråpet skeedt waar, skulle dråparen alrigh ätha kiött, om thet elies hade warit kiöttdaagh. Men hade thet och varit fiskedagh, thå moste thå altidh then dagen torrfastas. Kjöllerström FörarbKO1571 58 (i handl. fr. c. 1560). Den värste graden kallades att torrfasta: man nöjde sig då med bröd, rötter, gräs och örter. Hildebrand Medelt. 3: 843 (1903).
(6 d) -FISK. [fsv. thörfisker] torkad fisk; i sht koll. (ss. handelsvara); äv.: dels ss. maträtt, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om gråsej (jfr grå-sida, sbst.1); jfr stockfisk. G1R 1: 151 (1523). Stor Torrfisk, som i orten (dvs. Västernorrland) kallas Seijeox eller gråsidor. PH 2: 1403 (1739; rättat efter orig.). I andtiden fick hvarje man kallskål om morgnarne, eljest bestods mest grynmat, strömming, torrfisk, ärter. Strindberg SvFolk. 2: 103 (1882). På medeltiden var torrfisk en av Norges stora exportartiklar. Torkning var helt enkelt bästa sättet att konservera fisk. DN 9 ⁄ 7 1997, s. B18.
(5) -FLUGA. om konstgjord flytande fluga (se d. o. 2) använd ss. bete vid flugfiske. Hammarström Sportfiske 35 (1925). Torrflugor som imiterar dag- eller nattsländor. ICAKurir. 1990, nr 16, s. 27.
Ssg: torrfluge-fiske. Hammarström Sportfiske 15 (1925).
(5, 6 e, 8 a) -FLÄCK. (i sht i fackspr.) torr fläck. Hudarne upphängas och man låter dem torka så länge, tills torrfläckar visa sig. Hirsch LbGarfv. 197 (1898). På torrfläcken där .. (björnen) sofvit hade snön redan smält af hans egen värme. Berg Sjöf. 149 (1910). Torrfläck .. (dvs.) område på ytan av armerad plast där armeringen inte genomfuktats. TNCPubl. 84: 218 (1986).
(2) -FLÄCK-SJUKA. (i fackspr.) benämning på sjukdom hos växt tillhörande släktet Solanum Lin. framkallad av parasitsvamp o. yttrande sig ss. torra fläckar på värdplantan(s frukt); jfr fläck-sjuka c. Torrfläcksjuka å potatis .. (På sommaren) finner man stundom å blasten mer eller mindre talrika, skarpt begränsade, svartbruna, torkande fläckar. 2NF (1919).
(2 slutet, 6 a) -FODER, sbst.1 torkat l. torrt foder (se foder, sbst.1 1); äv. i utvidgad anv., om torrskaffning. Vi tar med oss torrfoder på vandringen. En karl (sköter) beqvämligen 24 kor, med föreskrifvet ombyte af sörpning och torrfoder. LAA 1813, s. 314. För att hunden ska må bra tipsar han bland annat om torrfoder, regelbundna måltider .. motion och väck med allt godis i noshöjd. Hufvudstadsbl. 30 ⁄ 12 2002, s. 15.
(8 b α) -FODER, sbst.2 tekn. jfr foder, sbst.2 3 d. Torrfoder, (dvs.) cylinderfoder som icke kommer i direkt beröring med kylmedel. SvTeknFHb. 65: 41 (1941).
(2 slutet) -FODRA, -ing. utfodra (ngn) med torrt foder; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild omgång av sådan utfodring. Mjölken bör tagas af en fullkomligt frisk .. välfödd ko, som hälst bör vara torrfodrad. Hallin Hels. 1: 350 (1885). LAHT 1906, s. 158.
(5) -FOTAD, förr äv. -FÖTT. [fsv. thörfötter] (numera mindre br.) torr om fötterna o. d. The gingo torrfötte på haffzens botn, och komo vndan. Judit 5: 13 (Bib. 1541). Harens och Ickornens snälle Fötter förundra vi, men ei .. hur Wattnspringaren .. dantzar torfotad på vatnet. Linné PVetA 1739, s. 10. Östergren (1958).
(8 a) -FRIKTION. tekn. friktion (se d. o. 2 a) mellan torra, osmorda ytor. 2NF 26: 87 (1917). (Är inte ytorna täckta av en tunn oljehinna) uppstår torrfriktion, som medför kraftigt slitage. Motorför. 1930, nr 1, s. 15.
(6 d) -FRYST, p. adj. (numera bl. mera tillf.) konserverad gm nedfrysning o. därefter torkad, frystorkad. Den torrfrysta färdiglagade maten (behöver) varken .. förvaras eller transporteras under kylan och tål att stå i ett vanligt skåp långa tider om så behövs. DN(A) 7 ⁄ 10 1963, s. 20.
(2) -FUR l. (i bet. 1) -FURA l. (i bet. 2) -FURU.
1) fura som torkat på rot; jfr torraka, sbst.2, o. -gran, -tall, -träd. Hahr HbJäg. 541 (1866). På en för något år sedan af stormen fälld torrfura, lär man .. ha kunnat räkna icke mindre än 480 årsringar. SvNat. 1914, s. 51. Jag (iakttog) båda fåglarna sittande i en torrfur. FoFl. 1945, s. 45. Det Linné .. beskriver är sannolikt ett bestånd av torrfuror. Sådana uppkomma efter en skogsbrand, då de kvarstående tallarna genomgå en terpinisering, därigenom att rotsystemet fortfarande .. fungerar och tillför veden kådämnen ur jorden. En torrfura kan stå i långa tidsrymder, århundraden. OBannbers hos Linné Dal. 188 (1953).
2) trä l. virke av torr fur; jfr fur 2. Vintertiden ser man .. omedelbart framför dörren en betydlig vedstapel (af torrfur och torrgran) med yxa och timmersåg. Wiklund Lapp. 14 (1899). (Flottningsbyggnader bör göras) helst af torrfura, som äger den stora fördelen att bättre än annat virke motstå förruttnelsen. Ekman SkogstHb. 100 (1908).
Ssgr (till 2; numera bl. mera tillf.): torrfuru-timmer. PT 1911, nr 234 A, s. 4.
-ved. 2NF 29: 448 (1919).
-virke. TT 1902, M. s. 110.
(5) -FÄLLA, -ning. om textil: fälla (se fälla, v. 7) i torrt tillstånd. Man får se upp så att .. (plagget) inte också torrfäller .. Det går lätt att förstöra en dyr skinnsoffa med ett par byxor som färgar av sig. DN 28 ⁄ 3 1984, s. 37. ICAKurir. 1993, nr 43, s. 10.
(8 b) -FÄRSKA, -ning. (förr) färska (tackjärn l. järnmalm) till smidesjärn o. d. utan att smälta det; äv. intr.; i sht ss. vbalsbst. -ning, om förfarandet l. processen; jfr färska, v. 2 a, o. smält-färskning. JernkA 1846, s. 113. JernkA 1859, s. 29 (intr.). (Om) nedsmältningen går långsamt, torrfärskas ytan af det tackjern, som höjer sig ofvanom slaggtäcket. JernkA 1882, s. 11.
(6 a, d) -FÖDA. (i sht förr) torr l. torkad föda; ofta motsatt: kokföda; jfr -diet, -mat. När Swullnaden (efter scharlakansfeber) är förbi, bjuder man til at skaffa kroppen styrka igen med torr-föda, frotteringar (osv.). Alm(Ld) 1765, s. 42. Under transporter eller öfningar, vid hvilka kokföda icke lämpligen kan tillhandahållas, må manskapet utspisas med reservportion eller torrföda. SFS 1905, nr 33, s. 3. Vid oväder eller annat hinder för eldning i kabyssen gavs torrföda. SvFlH 3: 217 (1945).
Ssg (†): torrföde-portion. portion med torr föda. KrigVAH 1816, s. 214. FörslReglSjukvFält 1889, s. 69.
(12) -FÖRSTÅNDIG. (numera föga br.) som är torr o. förståndig; förstelnad. Då vi lära folkets söner språket, få vi framför allt akta oss att ej bli torrförståndiga. Gödecke FolkhögskÄnd. 17 (1873, 1876). Vi vilja ej ha gammalklok, torrförståndig ungdom utan lifsmärg och varmt blod. LfF 1913, s. 116.
(5) -FÖRVARING. förvaring på torrt ställe. Guppy gjorde .. iakttagelser över torrförvaringens inverkan på frönas groning. FoFl. 1954, s. 18.
(5) -FÖRVÄLLA, -ning. (numera mindre br.) förvälla (ngt) i sitt eget spad. LAHT 1911, s. 197. Cortin SvampHb. 83 (1951; med avs. på svamp).
-FÖTT, se -FOTAD. —
(8 a) -GLETE. (†) = skans-glete. Rinman 2: 1189 (1789). Nemnich Waarenlex. 110 (1797).
(5) -GNIDA, -ning. (numera bl. mera tillf.) särsk. med avs. på djurben l. juver o. d.: gnida torr. Sjöstedt Husdj. 2: 141 (1862). Såpan aftvättas .. på aftonen, då jufret omsorgsfullt torrgnides. Bohm Husdj. 116 (1902). Östergren (1958).
(2) -GRAN. (trä l. virke av) gran som torkat på rot; jfr torraka, sbst.2 Skogvakt. 1891, s. 42. Där .. (äggtjuven) träffade en ihålig torrfura eller torrgran .. tog han med yxan upp ett sidohål .. så att fågeln kunde komma in i trädet. Ekman NorrlJakt 195 (1910). En flotte, som var ihopfogad av grov torrgran. Sundström InteDö 138 (1940).
(3 a) -GRAV. (förr) icke vattenfylld grav (se grav, sbst.1 2 b) vid försvarsanläggning o. d.; äv. sport.: torr grav (se grav, sbst.1 2 c) på hinderbana. (Fästningen Helsingborg) är efter nederländskt mönster, har .. torrgraf med cunette och kringlöpande hagtornshäckar. KrigVAH 1843, s. 333. Störst bekymmer hade ekipagen .. med den s k coffin, två hinder med torrgrav emellan. GbgP 2 ⁄ 5 1987, s. 31.
(2) -GREN. jfr gren, sbst.1 2. Rosenius Himmelstr. 137 (1903).
(4 d) -GRÅT. gråt utan tårar; äv. om låtsad gråt. Torrgråt vållas därav, att modern blivit skrämd, så att hon skrikit till därvid. Landsm. VIII. 3: 378 (c. 1900). Hon låtsasgrät för skams skull, men det var torrgråt utan riktiga snyftningar. Lundkvist HistÅs. 43 (1969).
(6 d) -GÄDDA. (torr- 1556 osv. torre- 1659) (förr) torkad gädda. Teitt Klag. 41 (1556). I en gatubod .. hade de stulit lärft, halskläden och hattar, hos en hökare gödgäss, skinkor, torrgäddor, ljus och tennfat. Näsström FornDSv. 2: 40 (1948).
(8 a) -HALT. jfr halt, sbst.1 1. TNCPubl. 29: 70 (1958). Torrhalt .. (dvs.) kvot av vikt efter och före torkning. TNCPubl. 66: 240 (1977). Genom att .. använda material med högre torrhalt har Volvo lyckats klara av en produktionsökning av metallicbilar .. och ändå klara utsläppsgränsen. GbgP 27 ⁄ 6 1986, s. 24.
Ssg: torrhalts-bestämning. FFS 1922, s. 749.
(1) -HET. (numera bl. mera tillf.) torr o. het. Weste (1807). I den torrheta skymningen ryker hela landskapet av eldarna på fälten och i kojorna. Asplund Or. 104 (1934).
(1, 4, 5) -HETTA. torr hetta (som orsakar brand) l. hetta (se hetta, sbst. 1 a) i samband med torka; förr äv. i fråga om kroppsvärme (jfr hetta, sbst. 2). Torrhettan af den wanliga eldkorgen, för hwilken man wid hwarje uplindning sätter (det nyfödda) barnet, är skadelig, och gör Barnet wekligt. SvMerc. V. 4: 321 (1760). Torrhetta .. (dvs.) Hetta i kroppen, utan svettning. Dalin (1854). (Bryggeriet har) nedbrunnit till grunden. Anledningen förmodas vara torrhetta i torkrummet. SD(L) 1895, nr 31, s. 6. Det var efterårssol, efter en hel del blåst och torrhetta över brunstekta, härjade tegar. Törnblom Livsöd. 143 (1915).
(5) -HINNIG. (†) om blad l. (del av) blomkrona o. d.: försedd med torr hinna; jfr hinnig, adj.1 2. De platta bladen .. få namn af tunna .. ganska tunna .. eller hinnaktiga .. En större grad af tunnhet hafva torrhinniga (scariosa), då de mer och mindre förlora sin gröna färg, bli saftlösa och ytterst tunna såsom fjäll. Hartman Fl. XXVIII (1838). Torrhinniga blomslidor. SkånTrädgFT 1900, s. 108.
(3 a) -HOPPNING. (förr) simhoppning med nedslag i sand l. sågspån. Det blev ett par svenska instruktörer .. som genom införandet av torrhoppningen .. förde den amerikanska svikthoppningen till en ståndpunkt, som betydligt överträffar den tyska. IdrBl. 29 ⁄ 2 1924, s. 7.
(4 c) -HOSTA, r. l. f. [fsv. thörhosta] hosta utan slem l. upphostning; äv. oeg. Lindestolpe Matk. 19 (1714). SvD(B) 1944, nr 274, s. 6 (hos automatvapen). (Lungsjukdomen) Sars börjar med hög feber, muskelvärk och torrhosta. Expressen 27 ⁄ 4 2003, s. 14.
(4 c) -HOSTA, v. hosta torrt; äv. oeg. Lindestolpe Matk. 18 (1714). Kranar som stått stumma ett halvår och bara torrhostat, om man kommit åt dem, har forsat och ångat. SvD(B) 1946, nr 270, s. 9. Han torrhostade och satte handen för munnen. Wahlöö Stålspr. 203 (1968).
(4 h) -HUGG. (†) hugg l. slag som inte orsakar blödande sår; jfr dunt, sbst.1 Jesuviteske prästen .. gaf lösn med en hvisl, så at alle Poler .. til värjor toghe, them våre öfverfölle, somlige med svåre torrhugh, somlige med skarp ägh. RA I. 3: 212 (1593). Schulthess (1885).
(2) -HÖ. torrt hö. Broman Glys. 1: 321 (1707). Under slåttern var det att stiga upp klockan 3 och 4 på morgonen och slå till fram på förmiddagen, sedan var det att bärga det torrhö som slagits tidigare. Rallarminn. 191 (1949).
((1,) 5) -IS. kolsyreis; äv. (tillf.) om torr is. Kylskåp, kylslingor och torris utställas (vid nordiska kyltekniska mötet). SvD(A) 30 ⁄ 8 1930, s. 9. Våren var sen i år, torrisen knastrade under deras fötter på vägen i den kyliga aprilaftonen. Moberg Sold. 390 (1944). Kolsyreis, ”torris”, används .. vid behandling av födelsemärken, vårtor och andra ytliga hudåkommor. DN(A) 20 ⁄ 11 1966, Söndagsbil. s. 2.
(6 d) -JÄST. torkad jäst. TT 1871, s. 263. Torrjäst utgör .. intagen i lämpliga former, utan tvivel en näringstillsats av högt värde. SvD(A) 25 ⁄ 11 1921, s. 5. Torrjäst kräver en degvätska på cirka 45 grader för att bli aktiv. DN 24 ⁄ 1 2002, s. B14.
(8 b) -KLISTRING. (i fackspr.) om metod att klistra fotografi l. konsttryck l. karta o. d. på kartong medelst adhesivpapper o. d. som smälter vid uppvärmning. Bättre (än vanligt klister) är torrklistring – med harts, som smältes fast. SvNat. 1918, s. 27. För museiändamål är torrklistringen att rekommendera. Rig 1922, s. 124.
Ssg (numera bl. tillf.): torrklistrings-metod. Malmberg David 93 (1910).
(5) -KLOSETT. klosett som saknar vattenspolning; jfr -dass, -toalett. Torrklosetter. ST 1914, nr 7404 B, s. 4 (i annons). Vattenledning i varje kök, torrklosetter inomhus. Gustaf-Janson LastHäxa 35 (1969).
(4 a) -KLÅDA. (†) om klåda orsakad av (stark) värme (o. svett). (Han fick under sina resor) om sommartiden af hetta, svett, damm och kanske ovana en stark och plågsam torrklåda, med stickningar i huden öfver hela kroppen, likväl utan utslag. VetAH 1797, s. 311.
(5, 8 b) -KOKA, -ning. koka (ngt) torrt; äv. intr.; särsk. (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning i fråga om överhettning av ångpanna o. d. TTekn. 1861, 2: 136. Det antages .. att olyckan (då en ångpanna exploderade) förorsakats deraf att pannan torrkokats. SDS 1894, nr 414, s. 2. Då en skål med rykande, torrkokat ris bäres in, förstår man, att måltiden är slut. Hedin Pol 1: 404 (1911). Blomberg Hjält. 64 (1932; intr.). (Han) varnar för att risken för torrkokning (i kärnkraftverket i Ignalina) och därmed radioaktiva utsläpp är stor. DN 26 ⁄ 10 1986, s. 13.
(8 b) -KOLA, -ning. (förr) kola (se kola, v.1 2) (ngt) vid hög temperatur. Som kolningsämne brukas toste-al .. som torrkolas i cylinder under 6 timmar vid 250° à 300° temperatur. Holmberg Artill. 2: 89 (1882).
(6 a, d) -KOST. jfr -diet, -mat. Varje barn medför själv torrkost. TurÅ 1926, s. 195. Patienten (som skall undersökas) får efter kl. 8 f. m. endast förtära torrkost. SvLäkT 1935, s. 962. (Hundmaten) Bravo finns .. både som burkmat och som torrkost. SDS 30 ⁄ 4 1972, s. 7.
(2) -KVIST. torr, död kvist (på träd); stundom äv. om knast i planka o. d. (jfr kvist, sbst.1 2). Spegel 486 (1712). Torrkvist får förekomma 1 st 3/4 tums och 2 st. mindre kvistar, fördelade över en planka på 15 fots längd. Edberg TräB 141 (1929). Bona voro byggda av större och mindre torrkvistar av bok, flätade in i varandra. Rosenius SvFågl. 4: 55 (1931).
(2) -KVISTNING. skogsv. borttagande av torra kvistar l. grenar. LAHT 1892, s. 122. Allt eftersom de borttagna kvistarna äro torra eller ännu grönskande, benämnes det torrkvistning och grönkvistning. Haller o. Julius 127 (1908).
(8 b) -KÖRNING. (i fackspr.) körning av maskin l. pump o. d. utan vätska l. smörjmedel. SvByggkatal. 1955, s. 105. Konventionella .. länspumpar .. blir i regel utsatta för omfattande torrkörning, som orsakar långt större slitage än pumpning av smutsvatten. SvD(A) 7 ⁄ 4 1968, s. 1.
(6 d) -KÖTT. (bit av) torkat kött. (Han) warth beskyllath .. ath han hade stulith .. 14 kaker brödh .. törkiöth 5 st, huilkien tiyffnader ladis i rethe. TbLödöse 414 (1598). Renkött för sommarbehovet saltas, röks och hängs sedan upp .. på tork, och så blir det torrkött. TurÅ 1952, s. 237.
(8 b α) -LADDAD, p. adj. (i fackspr.) om batteri: laddad o. tömd på sin elektrolyt (för ökad hållbarhet). Torrladdat batteri, (dvs.) batteri som är avsett att tas i användning så snart ackumulatorsyra fyllts på utan att batteriet först laddas. SEN R 0801: 11 (1956).
(8 b α) -LAMELL. tekn. lamell i torrlamellkoppling. Motorför. 1955, nr 1, s. 6.
(8 b α) -LAMELL-KOPPLING. tekn. lamellkoppling som arbetar utan smörjmedel. Kopplingen går i olja och kallas därför smord lamellkoppling till skillnad från torrlamellkoppling, där varannan skiva är försedd med fiberinlägg på båda sidor och där olja ej får förekomma. SvUppslB 2: 978 (1929).
(3 a) -LAND. (†) särsk. i uttr. på torrlandet, på land; motsatt: i vatten; jfr land 6. De hithörande arterna (av näbbmussläktet) begifva sig ej utan nödtvång i vattnet, och hålla sig i allmänhet på torrlandet. Lilljeborg Däggdj. 220 (1871).
(5 (b)) -LAST. last bestående av torra varor (ss. styckegods l. bulklast). Torrlast .. är motsatsen till flytande last. SohlmanSjölex. (1955). Datorn vet berätta att fartyget är holländskt, har torrlast och tillhör isklass 1A. Hufvudstadsbl. 11 ⁄ 1 2003, s. 8.
Ssg: torrlast-fartyg. SDS 22 ⁄ 10 1955, s. 3. (Faran med ej förångat släckningsvatten) är störst på passagerarfartyg, mindre på torrlastfartyg och praktiskt taget ingen på tankfartyg. Stålemo o. Hultquist BrandOmb. 75 (1966).
(8 b α) -LIKRIKTARE. (i ä. fackspr.) om likriktare med selen i fast form. KatalInstallAsea 1931, s. 257.
(1, 8 a β) -LUFT. (numera i sht i fackspr.) torr luft; jfr luft, sbst.2 1 (e). Arsenius MannKläd. 125 (1902). Man märker vådan av torrluft hos kunder som legat sjuka en tid .. De har torr, oelastisk hud, rynkorna syns mer. DN(B) 1959, nr 13, s. 13. RoFry-ugnen är en roterande varmluftsugn. Ånga hettar upp pommes friten, följd av torrluft som gör dem krispiga. Expressen 7 ⁄ 4 1994, s. 33.
-LÄGGA, -ning.
1) till 3 a (, c), i fråga om landhöjning l. ebb l. avdunstning o. d. I mån som klimatet förmildrades och landet torrlades, invandrade djur och växter från sydligare länder. Holmström Geol. 126 (1877). Det breda sund, som ebben nästan torrlägger. Lundh Bleik 3 (1911). Smältningsprocessen försiggick .. varvid större och mindre vattensamlingar bildades här och där, av vilka de största först sent på sommaren torrlades genom avdunstning. MBästJakt 122 (1950).
2) till 3 b: gm avledning l. reglering o. d. av vatten göra (mark l. sjö l. myr l. mosse o. d.) torr; dika ut; i sht ss. vbalsbst. -ning (äv. konkretare, om enskild omgång av sådan vattenavledning osv.); jfr -dikad. Arrhenius Jordbr. 1: 45 (1859). År 1883 medgaf riksdagen inrättandet af en ny lånefond för att uppmuntra till torrläggning och uppodling af landets omfattande sanka marker. SvH 10: 220 (1909). Genom att torrlägga sumpiga trakter, där frossmyggan lever .. har man lyckats att i hög grad minska förekomsten av malaria. Tigerstedt MedUtv. 2: 191 (1923). Nu är Näsbyholmssjön .. återskapad efter runt 120 års torrläggning. SDS 11 ⁄ 5 2004, s. A1. särsk. i mer l. mindre bildl. anv., i sht i fråga om (konstnärlig) skaparkraft l. idéer o. d.; äv. om person med tanke på (konstnärlig) skaparkraft osv. En så rik andes innehåll kan dock ej af hvar fattig man läggas i dagen. Djupa källor tömmas icke med små skopor. Skalderne själfve frukta att torrläggas genom en sådan utsilning. Topelius 23: 263 (1878). En viss mångordighet, ett deklamatoriskt drag som ibland torrlägger det poetiska källsprånget. SvD(A) 27 ⁄ 2 1956, s. 5.
3) (†) till 5; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: torr. SD(L) 1893, nr 312, s. 7. Frukterna blifva .. efter ett regn torrlagda på en kortare tid, än som skulle vara fallet, om den nedåt riktade ändan vore afrundad. BotN 1894, s. 120.
4) [eg. utvidgad anv. av 2] till 7, i fråga om tillgång på l. nyttjande av alkoholhaltiga drycker; i sht i p. pf. i mer l. mindre adj. anv., om person: som inte (längre) nyttjar alkohol, nykter. Förbudslagstiftningen rörande alkoholförsäljning .. har trädt i kraft i flera sydstater, och man anser, att det endast är en tidsfråga, när hela södern skall vara ”torrlagd”. Koch EmigrLand 73 (1910). Förra året beslöt riksdagen att ”torrlägga” sin egen restaurant. På order af nykterastdumhufvuden, ty ingen i vårt land vågar numera motsäga dylika. Puck 1914, nr 7, s. 2. Han är .. torrlagd alkoholist med ett par äktenskap bakom sig. SDS 31 ⁄ 5 1995, s. B9.
Ssgr (till 2): torrläggnings-arbete. arbete bestående i torrläggning. Svensén Jord. 61 (1884).
-djup. jfr djup, sbst. 1. MosskT 1893, s. 71.
-företag. om företaget att torrlägga; äv. konkretare, om företag (se d. o. 4) som utför torrläggning. (Under 1840-talet) och de två följande årtiondena utfördes en stor del torrläggningsföretag. Uppl. 2: 64 (1903). Torrläggningsföretaget avsåg att sänka vattenstånden ungefär en meter. SvGeogrÅb. 1948, s. 172.
-raseri. jfr raseri II 5 (b). TurÅ 1962, s. 299. Sänkningen av Tåkern sägs ha skapat fler tvister än åkerlappar. Och sviter efter torrläggningsraseriet är fortfarande märkbara. ICAKurir. 1983, nr 23–24, s. 4.
-LÄND, se -länt.
(3 b) -LÄNDIG. (†) = -länt. Möller (1790). Lundell (1893).
(3 b) -LÄNT, äv. -LÄND. om plats l. mark l. jord o. d.: som (gm kraftig avrinning l. solläge) är torr; jfr -ländig. Scorzonera .. stod öfwer hela stora Ängen jämte Ladugården på torrlänta ställen. Linné Öl. 36 (1745). Höstsäde .. har väl till någon del ruttnat under vintern, men befinner sig i öfrigt vacker, isynnerhet å torrländta åkrar. SvT 1852, nr 168, s. 2.
(12 b) -LÄSA, -ning. (numera mindre br.) läsa o. lära sig (fakta l. läxa o. d.) utan praktisk tillämpning. Att börja grekiska studiet med ”torrläsning” af grammatik och sedan omedelbart öfvergå till sammanhängande texter .. synes ej vara välbetänkt. PedT 1897, s. 15. SvD(A) 18 ⁄ 3 1959, s. 16.
(5, 8 b) -MALA. (i fackspr.) mala (ngt) utan tillsats av vätska; i sht ss. vbalsbst. -ning; äv. konkretare. Derstädes finnes torrmalder Senap til salu. DA 1771, nr 2, s. 2. Torrmalningen af kalkstenen slungade stora dammoln ut öfver kringliggande trakter. SvD(A) 1 ⁄ 2 1916, s. 7. TNCPubl. 27: 57 (1957).
(6 d) -MALT. jfr malt. TT 1871, s. 219. Torrmalt .. (dvs.) malt som torkats på kölnan och alltså blivit lagerfast; motsats: grönmalt. TNCPubl. 47: 67 (1971).
(3 b) -MARK. torr mark (se mark, sbst.1 3 c). 2NF 31: 135 (1920). Det som lyser gult i vägrenar, på torrmarker .. är oftast den äkta johannesörten. Expressen 21 ⁄ 8 2003, s. 32.
Ssgr: torrmarks-flora. flora (se d. o. 3) anpassad till o. växande på torrmark; jfr -marks-växt. Alpfloran är i fysiologisk mening en torrmarksflora. BotN 1914, s. 50.
-jordbruk. (i sht om utländska förh.) jfr jordbruk 2. HandInd. 327 (1926). Man har .. genom en särskild teknik, torrmarksjordbruk (dry-farming) i möjligaste mån sökt behålla fuktigheten i jorden. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 178.
-växt. jfr -marks-flora. Vattenväxternas rotsystem hafva .. stundom en viss likhet med torrmarksväxters. BotN 1900, s. 210.
(8 a) -MASSA. (i fackspr.) jfr massa, sbst.2 1 a. Hallin Hels. 1: 154 (1885). Torrmassa .. (dvs.) massa som avvattnats genom pressning och torkning till i regel en torrhalt över 85 viktprocent. TNCPubl. 66: 242 (1977).
(6 (d)) -MAT. torr l. torkad mat; förr äv.: icke lagad mat; jfr -foder, -föda, -kost, -skaffning. Schultze Ordb. 3052 (c. 1755). Förr fick .. (på juldagen) ej heller någon mat kokas, utan man begagnade endast s.k. torrmat. FoF 1915, s. 193. Livsmedelsbutikernas utbud av vanlig torrmat, där du endast tillsätter vatten eller mjölk, (är) betydligt billigare (än frystorkad mat). DN 6 ⁄ 8 2001, s. C1.
(6 d) -MJÖLK. mjölk i form av pulver (framställt gm indunstning av vattnet), mjölkpulver. Linné Skr. 5: 161 (1732). En sändning på 5 ton nya, varma barnkläder .. filtar, torrmjölk och tvål skickas .. till österrikiska Rädda barnen. SDS 30 ⁄ 10 1956, s. 3.
Ssg: torrmjölks-fabrik. Upsala 29 ⁄ 10 1915, s. 6.
(8 b) -MOPPA, -ning. rengöra (golv) medelst torr mopp. Det går att städa sönder ett golv, varnar städkonsulten .. och rekommenderar torrmoppning i stället för våttorkning. SDS 25 ⁄ 1 1994, s. A1. Vi torrmoppade parkettgolv och fuktmoppade vinylmatta i kök. ICAKurir. 1996, nr 14, s. 22.
(5) -MUGG, sbst.1 (vard.) torrtoalett. Doften av stadens torrmuggar kan inte nå hitut. Claesson Sann. 106 (1970).
(4) -MUGG, sbst.2 (†) om torr, icke vätskande mugg (se mugg, sbst.3) orsakad av torr hud. (Han) beskrifver Smuts-Ringorm eller Torr-Mugg (hos djur) som ett Ringormsartadt utslag. Dannström Hering 158 (1848). Tholander Ordl. (1872).
(1) -MULEN. (†) i fråga om väderlek (under senvinter): torr o. mulen. Februarius .. Man har ej orsak at klaga öfwer alt för mycken snö eller nederbörd: ty det är antingen klart eller torr-mulet. Alm(Sthm) 1757, s. 7. Alm(Sthm) 1760, s. 9.
(7) -MUNT. (†) torr i munnen; särsk.: utan dryckesvara; jfr -mynt. (Vid bröllopet) fick jag sitta torrmundt och styfbent. Topelius Dagb. 3: 191 (1837).
(8 b) -MURA, -ning. (i ä. fackspr.) jfr mura, v. 1. JernkA 1870, s. 90. TT 1872, s. 278.
-MYNT. (†) = -munt. Heidenstam Vallf. 150 (1888). Vi ska talas vid torrmynta. Wester Reymont Bönd. 1: 106 (1920). Östergren (1958).
(5 b) -MÅTT. (†) mått för torra varor, sädesmått. Torr mååt eller sädhes mååt. VarRerV 45 (1538). Jungberg (1873).
(8 b) -MÄLD. (numera mindre br.) torrmalning av säd; äv. konkret, om anordning för torrmalning; jfr mäld, sbst.2 1. En Wattenqwarn med 4 par Stenar, inrättad med Sigt och Torrmäld. DA 1808, nr 88, Bih. s. 2. I själva kvarnrummet hade man två par stenar igång, ena paret för torrmäld, det andra för siktmäld. Helmfrid Holmen. 96 (1954).
(8 b α) -MÄTARE. (förr) särsk. om gasmätare. TT 1875, s. 43. De (gas)mätare, som nu nästan uteslutande användas, äro s.k. torrmätare, i hvilka gasen uppmätes medelst ett par läderbälgar. SthmBelysn. 101 (1903).
(8 c) -NÅL. konst. nål använd vid torrnålsgravyr; äv. elliptiskt för torrnålsgravyr; jfr kall-nål. Torrnålen är .. ett af etsarens allra värdefullaste verktyg. Tallberg Etsn. 20 (1912). Samma pris betalades för Borglinds torrnål Järpe. SvD 30 ⁄ 1 1973, s. 17.
Ssgr (konst.): torrnåls-blad. avtryck av graverad plåt, torrnålsgravyr. Tallberg Etsn. 36 (1912).
-gravyr. om grafisk teknik där avtryck tas från kopparplåt vari bild inristats medelst torr nål o. d. (jfr -nåls-radering); särsk. konkret, om själva avtrycket ss. konstverk (jfr -nåls-blad). Ehrström Konsthantv. 120 (1924). Efter ingående studier köpte kungen tre torrnålsgravyrer. DN(B) 1958, nr 344, s. 11.
-radering. (numera mindre br.) torrnålsgravyr; äv. konkretare; jfr radera, v.1 2. Tallberg Etsn. 39 (1912). Lära sig torrnålsradering. Östergren (1958).
(3 b) -OMRÅDE~020. jfr område 2. 2NF 30: 813 (1920).
(1) -PERIOD. regnfattig period; jfr -tid. Lundström Warming 144 (1882).
(6 f) -PLASMA. (numera mindre br.) torkad blodplasma. Östergren (cit. fr. 1940). SAOL (1973).
(5) -PLYSNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) utredande av tova o. d. i ull (efter ”svettplysning”); jfr plysa 1. Qvinnor eller gossar (samlas) på et ställe til at förrätta den så kallade torrplysningen, til skilnad ifrån svettplysningen som sker förr aflakningen. Nyrén KlädFabr. 66 (1783). Kjellberg Ull 361 (1943).
(8 a) -PLÅT. (förr) jfr plåt, sbst.1 4. TT 1888, s. 42. Fotografiska torrplåtar eller s. k. emulsionsplåtar bestå vanligen av glas eller järnplåt med ett ljuskänsligt överdrag. VaruhbTulltaxa 1: 162 (1931).
Ssg (förr): torrplåts-, äv. torrplåt-fabrik. Roosval Schmidt 81 (1896).
(8 b) -POLERA, -ing. (i fackspr.) polera (ngt) utan vätska o. d. UB 6: 554 (1874).
(6 d) -POTATIS. potatis (i sht avsedd för l. använd till djurfoder) vars vatten avlägsnats. (Han) lämnade en kort redogörelse för framställning af torrpotatis i Tyskland och förevisade prof på olika slag sådan, såsom potatis-flingor, potatissnitsel m. fl. KemT 1910, s. 121. LAHT 1918, s. 56.
(12 b) -PRAT. (numera bl. mera tillf.) kallprat. Sundblad Ups. 216 (1884). SAOL (1986).
(12 b) -PRATA. (numera bl. mera tillf.) kallprata. Man kan gå och torrprata på bryggan med sina styrmän, berätta någon historia. Men inte mer. Holmström Benj. 267 (1932). SAOL (1986).
(8 a) -PREPARAT. (i fackspr.) jfr preparat 1. BotN 1915, s. 50. Till försöken användes rena torrpreparat av tre olika bakteriearter. LAHT 1930, s. 1019. I stället för att konservera fjärillarver i vätska kan man göra torrpreparat av dem. DjurVärld 15: 402 (1961).
(8 b) -PRESSA, -ning. pressa (ngt) torrt (o. kompakt); i sht med avs. på tegel o. d. JournManuf. 2: 244 (1826; med avs. på skinn). En del städer (använder) för sin gatuläggning endast .. genom torrpressning tillverkadt tegel. TT 1893, Byggn. s. 69. Torrpressad jord .. som skulle bli så mycket lättare att bära hem .. finns inte .. längre. DN 5 ⁄ 10 2003, Bil. s. 2.
(12 b) -PROSA. jfr prosa, sbst. 1. Beckman SvSpr. 227 (1904). På färglös torrprosa berättas .. om en av svensk teaters mest färgstarka personligheter .. så livlöst, så oengagerat rapporterat och citerat att det kunde vara fråga om en .. personalakt. SvD 19 ⁄ 10 1984, s. 16.
(8 b) -RENING. (†) rening utan vätska; jfr rena, v.1 2. De sista resterna av dessa ämnen borttagas i torreningen med järnoxidhydrat. Smith OrgKemi 32 (1938).
(5) -RIVEN, p. adj. (numera bl. mera tillf.) riven i torrt tillstånd. AHB 13: 40 (1865). Torriven ost. IllSvOrdb. (1964).
(12 c) -ROLIG. rolig på ett lågmält l. nyktert sätt; jfr rolig 4 a. Möller (1790). Endast någon gång, då hon kom fram med en torrolig anmärkning, framskymtade hennes blixtrande ingenium. Furuhjelm StigOron 105 (1935).
Avledn.: torrolighet, r. l. f. Weste (1807).
(2) -RUTTEN, p. adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr rutten 1 o. -röta. LAHT 1884, s. 276. LAHT 1899, s. 69.
(8 b α) -RÄNNA. (förr) brant ränna (se ränna, sbst.1 1 g) för transportering av timmer utan vatten. TurHb. 1: 189 (1894). Torrännor förekomma .. särskilt vid Indalsälven, där ett 10-tal rännor finnas, genom vilka virket bekvämt släppes från de höga strandbrinkarna ned till älven. HbSkogstekn. 287 (1922).
(5) -RÖKA. (numera bl. tillf.) kallröka (se d. o. 2); jfr röka, v.2 2. Blumenberg ÖgonblS 81 (1883, 1886; med avs. på blyertspenna). Jag torrökte farbror Hugos pipor. Lundberg-Nyblom Fyrisån 39 (1931). SvOrdb. (1986).
(2) -RÖTA. jfr röta, sbst.1 1 a α, b. Gerelius Gasupplysn. 63 (1825). Torröta kallas sådan, som angriper upphugget virke, hvars afdunstning på något sätt hämmas, eller vilket är utsatt för omvexlande väta och torka, t. ex. takbräder. Cnattingius 121 (1877, 1894). VäxtLiv 2: 166 (1934; i fråga om betor). I den övre delen av .. masten hittades torröta i brottet. DN 30 ⁄ 10 1992, s. D2.
(6 d) -SALTA, -ning. gnida in l. beströ (ngt, i sht fisk) med torrt salt; jfr salta 2. Torr-saltad Torsk och Cabillau. GT 1787, nr 60, s. 4. Torrsaltning eller rimsaltning .. består däri, att ett tunt lager fint salt .. strös öfver ostens uppåtvända sida. LB 3: 510 (1905). RådRön 1989, nr 12, s. 116 (med avs. på skinka).
(8 a) -SAND. (i fackspr.) torr sand (se d. o. 1 a β) avsedd för l. använd vid gjutning. I torr-sand formas alla sorter rör, valsar, kanoner samt mörsare. JernkA 1838, s. 184. HbVerkstTekn. 3: 57 (1944).
Ssgr (i ä. fackspr.): torrsands-, äv. torrsand-form. gjutform av torrsand. JernkA 1868, s. 224. För noggrannare gjutgods, såsom valsar, ångcylindrar m. m., begagnas torkade formar, torrsandsformar. 2UB 6: 49 (1904).
-formning. formning efter modell i ”torrsandsform”. JernkA 1838, s. 184.
(5) -SCHAMPO. torrt pulver för rengöring av hår. SAOL (1986). Kisby torrschampo. Bra när man ej har tillgång till sötvattensdusch. Ryktades vara Brigitte Bardots hemlighet. Expressen 1 ⁄ 8 2003, s. 8.
(5) -SCHAMPONERA, -ing. jfr schamponera 2 o. -schampo. BVT 1928, nr 10, s. 1. (Till riktigt fett hår) kan användas vanligt kornmjöl eller mandelmjöl eller också något av de preparat som finnas i marknaden .. Onduleringsvågor som utplånats i det feta håret framträda åter, när torrschamponeringen gjort det luftigt och mera lätthanterligt. BVT 1929, nr 47, s. 43.
Ssg: torrschamponerings-pulver. (†) Östergren 8: 479 (cit. fr. 1920). BVT 1929, nr 47, s. 43.
(6 d) -SILL. (†) om torkad sill. TullbSthm 29 ⁄ 7 1571. TullbSthm 4 ⁄ 5 1580.
(3 a) -SIM. simövning på land; äv. bildl.; jfr sim, sbst.1 b, o. -simma. Undervisningen i ”torrsim”. UNT 28 ⁄ 8 1935, s. 1. Om folkpartiet fastnar i torrsim – med stor energiåtgång men utan att röra sig en meter – samtidigt som alternativlösheten markeras i svensk politik, då (osv.). DN 30 ⁄ 11 1998, s. A2.
(3 a) -SIMMA, -ning. i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr -sim. Wretlind Läk. 3: 78 (1895). Kan man torrsimma ordentligt, går man i vattnet och försöker simtagen på en kudde. Idrottsbok. 165 (1914). Övningar i torrsimning utgöra en del av gymnastikundervisningen. Wirgin Häls. 4: 290 (1939).
(4 a) -SKABB. (†) torr skabb (se d. o. 1 a, b, c). (Lat.) Impetigo .. (sv.) torrskabb. VarRerV 16 (1538). Camfert bränwjn är ganska godt för them som thet tåla kunna, i synnerhet emot Torrskabben. Broman Glys. 1: 728 (c. 1738). Torrskabb å häst. Lundell (1893).
(6 a) -SKAFFNING. icke lagad l. kall (medhavd) mat; proviant l. matsäck o. d.; jfr skaffa 6 o. -foder, -mat. Patienter, som evakuerades, fingo från sjukhusen medtaga lämplig torrskaffning och köttsoppa, som uppvärmdes under färden till sjöss. Hygiea 1864, s. 249. En student far till akademien .. bak i kärran ligger torrskaffningen för terminen. SvFolket 9: 359 (1939). På söndagskvällarna är det ju bara torrskaffning. Wallander KnäppKanin 79 (1984).
Ssg (tillf.): torrskaffnings-diet. jfr diet 5 o. torr-diet. (Rymlingen dömdes till) endast åtta dagars fängelse vid vatten och bröd, alltså .. en ganska mild strafförvandling, i synnerhet om han varit med om torrskaffningsdieten i Finland under föregående höst. Quennerstedt Torneå 1: 191 (1901).
(5) -SKALIG. (numera mindre br.) med torrt skal; jfr skalig, adj.1 2. NF 3: 4 (1878). SAOL (1973).
(2) -SKATE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) torr trädtopp; jfr skate, sbst.2 1. Nordholm Djurf. 19 (1749). (Skogssnäpporna) sätta sig då och då på toppen av ett lägre träd eller på en torrskate. Rosenius SvFågl. 4: 260 (1933).
(5) -SKODD. [fsv. thörskodher] som har torra skor, icke våt om skorna (l. fötterna); särsk. i uttr. o. d. torrskodd, gå o. d. utan att bli våt osv.; jfr -fotad. OPetri Hb. A 4 b (1529). Alla desza många gångar lågo så horizontailt, at man nästan kunde gå torr-skodd, igenom hela grufwan. Linné Sk. 362 (1751). Passagerarna kunde torrskodda stiga iland vid Långa Trappan. Johansson HusFlon 217 (1997).
(2) -SKOG. torr (l. skadad l. död) skog; äv. (om utländska förh.) om skog växande i område med torrtid. (Hyttan har) ganska ringa skough och måste .. tillhandla sigh torskough .. till sin blåsnings fortsättiande. Johansson Noraskog 3: 256 (i handl. fr. 1684). Torrskogarna har mer än regnskogarna fått ge vika för odling och boskapsskötsel, och deras ursprungliga flora och fauna har förändrats starkt. NE (1995).
(3 b) -SKORPA. (i sht i fackspr.) jfr skorpa, sbst. 1. Om ”torrskorpan” utsättes för allt för stor belastning .. pressas den blöta leran undan och en sättning inträffar. Flodström Naturförh. 139 (1918).
(8 b) -SKRAPA, -ning. (i fackspr.) skrapa (ngt) utan att använda vätska; särsk. utan obj. Då blyfärg nyttjas vid målningsarbete, åligger det arbetsgivaren att .. särskilt tillse .. (att) vid torrslipning eller torrskrapning därav åtgärder till förebyggande av förgiftning äro vidtagna. SFS 1926, s. 38. Man måste .. (vid borttagande av oljefärgstapeter) antingen torrskrapa eller begagna sig av lut för att därmed lösa oljefilmen. HantvB I. 1: 167 (1934).
(12 b) -SKRATT. (numera föga br.) jfr -skratta. Eller huru, Herr Capten? (Med et torrskratt.) Hä, hä, hä! Kanske det intet är sant? Envallsson TokrolNatt. 2 (1791). Byström Galsworthy Aristokr. 59 (1919).
(12 b) -SKRATTA. (numera föga br.) skratta kallt l. kärvt l. hånfullt o. d.; särsk. i uttr. torrskratta ngn i synen (jfr skratta c); jfr -skratt. Zedritz 2: 37 (1857). Gran är ju inte skog, sade nog bägge två och torrskratta’ mej i syna, när jag bjöd dem granen inpå handeln. Högberg Utböl. 2: 71 (1912).
(8 b) -SKRÄDNING. (förr) skrädning (se skräda, v. 2 b) av malm i torrt tillstånd. Den lösbrutna (tenn)malmen undergår först en torrskrädning samt anrikas sedan vidare genom våtbokning, slamning o. s. v. UB 4: 243 (1873).
(2) -SKYTTE. (†) skytte (se skytte, sbst.4) orsakad av torka. Torr- och frostskytte, som ej härrör av svampangrepp, utan förorsakas av de meteorologiska förhållandena. SvUppslB 25: 150 (1935).
(8 b) -SLIPA, -ning. (i fackspr.) jfr slipa, v.2 2; i sht ss. vbalsbst. -ning. Almroth Karmarsch 574 (1839). Vid torrslipning är slipdammet besvärande, och stationära slipmaskiner skall därför vara försedda med effektiv utsugningsanordning. Varulex. Byggn. 2: 110 (1955).
(8 b) -SLIPERI. (†) anläggning l. verkstad för torrslipning. I torrsliperier har slipstensdammet befunnits på arbetarnes helsa utöfva ett högst förderfligt inflytande. FörhSkandNaturf. 1863, s. 132. Almquist Häls. 645 (1896).
-SLÅ.
1) (†) till 4 h: slå (ngn) utan tillhygge o. utan att blödande sår uppstår; jfr -bulta. Där medh lopo dee till och torrslogho wachtmästaren, medh bara händer och fötter. ConsAcAboP 2: 86 (1657).
2) (numera föga br.) till 8 b; jfr slå, v. I 7 b; särsk. i p. pf., om tegel. Torrslaget kallas Tegel, som slås af en hårdare massa i sandströdd form. Juhlin-Dannfelt 400 (1886). SD 1902, nr 22, s. 4.
(8 b) -SLÄCKA, -ning. (i fackspr.) jfr släcka, v.2 1 c. SFS 1919, s. 2287. SvIndustri 248 (1935; i p. pf.). Vid torrsläckning (av kalk) tillsättes endast så mycket vatten, som erfordras, för att fullständig utsläckning skall äga rum, varvid den släckta kalken erhålles som ett pulver. SvByggkatal. 1955, s. 139.
(5) -SMINK. (numera bl. mera tillf.) smink i form av pulver. PriskurWBecker 1904, s. 62. SAOL (1973).
(4 d) -SNYFTA. (numera bl. mera tillf.) snyfta utan tårar l. på ett tillbakahållande sätt. (Han) bet underläppen blodig för att dölja hur han torrsnyftade invärtes. Samzelius Fänr. 28 (1899). Spong Kråkn. 243 (1963).
(1) -SNÖ. jfr snö, sbst. 2. Strindberg SvÖ 2: 296 (1883).
(5) -SOCKRA. i fråga om djupfrysning: beströ (ngt, i sht bär) med socker (utan att koka). Till de bär som med lika gott resultat kan torrsockras eller frysas i sockerlag hör jordgubbar, blåbär, björnbär. LD 25 ⁄ 7 1958, s. 9.
(1) -SOMMAR. om torr sommar. Högberg Vred. 3: 250 (1906). Det är ingen stor källa, men inte ens under de svåra torrsomrarna sinade den. TurÅ 1964, s. 260.
(8 b) -SOPA, -ning. sopa (golv l. gata o. d.) utan vatten; äv. utan obj. Ribbing BarnFostr. 51 (1892). Ej nog med att man i vissa städer torrsopar om nätterna, utan detta sker äfven under dagarna. PT 1901, nr 150 A, s. 2. Efterhand som skurgolven försvann och ersattes med linoleummattor, våtsopningen ersatte torrsopningen .. steg givetvis hygienen (i skolorna) markant. Fatab. 1970, s. 42.
(5) -SOPOR, pl. jfr sopa, sbst.2 Sonesson BöndB 226 (1955).
(4 e) -SPATT. (†) hos häst: torr inflammation i hasled, spatt. Benspatt eller torr-spatt är en sådan ben knuta, som sätter sig allenast på bakbenen innan til på hasleden vid skinbenet. Florman Abildgaard 83 (1792). Björkman (1889).
(8 b) -SPINNA, -ing. (i fackspr., i sht textil.) spinna (se spinna, v.1 2 e β) (garn) i torrt tillstånd; i sht med avs. på kortfibriga garner ss. ull l. bomull. UB 6: 402 (1874). TurÅ 1988, s. 22.
(2, 3 b, 4 a, 5) -SPRICKA. om spricka orsakad av uttorkning. Sliprarne levereras raka, af frisk, fullmogen och vinterhuggen furu, utan röta, skadliga kvistar eller torrsprickor. TLev. 1901, nr 37, s. 2. Händer med svarta torrsprickor som lyste röda längst in på djupet. Salje NattBröd. 160 (1968). (Lantbrukaren) pekar ut över ett fält med djupa torrsprickor. Normalt skulle blasten stått grön och täckt marken. DN 8 ⁄ 7 1992, s. A5.
(8 a) -SPRIT. särsk. sprit (se sprit, sbst.3 2) (använd ss. bränsle) i fast l. geléartad form; jfr meta-tablett. Östergren (cit. fr. 1920). (Spriten) medföres som torrsprit eller metabitar med tillhörande ”kök” av en eller annan modell. TurKal. 1927, s. 92.
(8 a α) -STEN. (förr) kvartshaltig, svårsmält järnmalm (som smälts med kalkhaltiga malmer); jfr -stens-malm. NoraskogArk. 5: 122 (1621). Torrstenar benämndes de malmer, som i masugnen gingo så ”trögt och torrt”, att de ej enbart kunde smältas, utan fordrade en större eller mindre tillsats af ”lim”. JernkA 1904, s. 44.
Ssgr: torrstens-gruva. (†) Rinman JärnH 1059 (1782). JernkA 1876, s. 18.
-järn. (†) Polhem Bet. 1: 10 (1721). Rinman 2: 1020 (1789).
-malm. (förr) torrsten. NoraskogArk. 4: 268 (1744). Rinman ger bruket berömmet att äga förutsättningar att av Norbergs torrstensmalmer erhålla ”ett bland de bästa sorters järn, som här i riket för manufakturer kan tillverkas”. Dædalus 1942, s. 100.
(8 b α) -STERILISATOR. (i fackspr.) apparat som steriliserar medelst torr, het luft (vanl. 160° C). BtRiksdP 1905, 8Hufvudtit. s. 175. Näringssubstrat kunna .. ej steriliseras i torrsterilisator. De måste kokas i gryta eller upphettas i vattenånga. Pettersson Bakt. 77 (1926).
(8 b) -STERILISERA, -ing. sterilisera (se d. o. 3) (ngt) medelst torr, het luft; numera bl. ss. vbalsbst. -ing. LAHT 1897, s. 289.
(2) -STICKA. (numera bl. mera tillf.) torr kvist l. sticka (att tända eld med (jfr sticka, sbst.1 1 a δ α')); förr äv. om sticka avsedd för l. använd ss. ljuskälla (jfr sticka, sbst.1 1 a δ γ'). (Sv.) Tor-sticka, eller tor-qwist .. (lat.) ramale, cremium, virgultum siccum. Spegel 486 (1712). Under den äldre tiden nyttjades till lyse endast bloss och torrstickor. Palmblad Fornk. 1: 217 (1843). (Hon) sprätte eld på en speta, höll stickorna under en torrsticka, som sprakande flammade upp. Moberg SistBr. 108 (1959).
(2) -STOCK. (tillf.) torr stock. (I tävling med fan om vem som först säger tre trädslag:) Torparen: ek, al, ask. Fan: tall, furu, torrstock. Landsm. VII. 8: 26 (1889).
(4 b) -STRUPAD. (numera mindre br.) som har torr strupe. Dina fäder gingo torrfotade över Röda havet, men härifrån skall icke du gå torrstrupad. Hedenvind-Eriksson FallSkog 110 (1910). Ett stort och torrstrupat kompani. GbgP 19 ⁄ 6 1949, s. 8.
(8 b) -STÄMPLA, -ing. (i ä. fackspr.) stämpla (papper o. d.) utan trycksvärta gm att pressa in figur l. stämpel. Nordin Boktr. 254 (1881). S. k. oäkta eller imiterat vattenmärke anbringas .. medelst gummistämplar i det färdigbildade papperet .. genom torrstämpling. HantvB I. 5: 288 (1937).
(8 a) -SUBSTANS. (i sht i fackspr.) återstod av ett ämne sedan dess halt av vatten avlägsnats (gm torkning l. indunstning o. konstant vikt uppnåtts); jfr substans 3 o. -ämne. Lundström Warming 55 (1882). En ren sockerlösning ger naturligtvis 100 % socker i torrsubstansen. KemT 1905, s. 62. Om torrsubstansen inte är mindre än 84 procent är höet lagringsbart. Land 1984, nr 38, s. 54. jfr ost-, rotfrukts-torrsubstans.
Ssgr (i fackspr.): torrsubstans-bestämning. SFS 1894, Bih. nr 78, s. 5.
-halt. LAHT 1910, s. 266. Torrsubstanshalt (dvs.) kvot av vikt efter och före torkning. TNCPubl. 74: 267 (1980).
-produktion. 56 % av växtens torrsubstansproduktion sker under dessa tre veckor. LAHT 1931, s. 138.
(8 b α) -SUG. jfr sug, sbst.1 3. I går anlände .. en inhyrd oljesaneringsmaskin, en så kallad torrsug, som likt en dammsugare suger upp oljeklumparna utan att få med sand och andra lösa partiklar. GbgP 19 ⁄ 3 1992, s. 7.
(3) -SVIKT. (förr) svikt (se svikt, sbst.1 III 1) på land avsedd för l. använd vid inlärning av svikthopp. Hoppning från torrsvikt erbjuder den stora fördelen att hopparen ej så fort tröttas, som vid hopp i vattnet. IdrIMar. 1935, s. 111.
(4 b) -SVÄLJA. (numera bl. mera tillf.) jfr svälja, v. 2. Petter torrsvalde några gånger och så kom det. GbgP 27 ⁄ 3 1948, s. 7.
(6 d) -SYLT. (†) om frukter l. växtdelar med en torr yta av socker; jfr sylt, sbst.2 slutet. Under namn torrsylter eller glacerade pomeransskal, calmusrötter o. s. v. förekomma äfven de .. behandlade skalen eller rötterna öfverdragna med en torr skorpa af socker; men icke nedlaggda i syrup. Nyblæus Pharm. 111 (1846). Björkman (1889).
(6 d) -SYLTAD, p. adj. (†) jfr -sylt. Almström KemTekn. 2: 254 (1845).
(3 a) -SÄTTA, -ning. placera (fartyg o. d.) i docka (se docka, sbst.2 a); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av sådan placering; förr äv. med avs. på docka: tömma på vatten. Ålund Ant. (c. 1900). En fråga af väsentlig vikt vid en dockkonstruktion är torrsättningen af själva dockan. TT 1904, M. s. 22. Skulle det .. visa sig efter ångarens torrsättning, att ”Maud” erhållit några bottenskador vid grundstötningen, synes det (osv.). SDS 1935, nr 155, s. 16. Det blir Finnboda varv i Stockholm som tar sig an .. (fartyget). Där har man möjlighet att omedelbart torrsätta henne. DN 16 ⁄ 11 1968, s. 22.
(2) -TALL. torrfura, torraka (se torraka, sbst.2). Å förra stället kolades 6 st. milor, till hvilka veden utgjordes af flottad torrtall. JernkA 1897, s. 365. Jag .. lyfter studsaren men ser att en tumstjock torrtall kommer i siktlinjen. TurÅ 1954, s. 168.
(5) -TANK. tom tank (se tank, sbst.1 1 a) i fartygsskrov som ger utrymme för inträngande vatten. Redarne för de .. beställda lastångarne hafva beslutat sig för att följa flottans praktik, och ha s. k. ”torrtank” mellan de båda bottnarne under pannan. TSjöv. 1900, s. 202. Det var endast det yttre skrovet som skadats. Vattnet fyllde dock en torrtank och under några timmar efter grundstötningen visste man inte hur stor del av skrovet som var skadat. DN 21 ⁄ 12 2001, s. A8.
(1) -TERMIK. (i fackspr.) i fråga om förh. då temperaturen är konstant l. ökar med ökande höjd: termik (se d. o. 2) utan molnbildning. Upsala 5 ⁄ 6 1950, s. 5. De första uppvindarna på morgonen uppstår genom lokal markupphettning och innan de har nått kondensationsnivån ger de upphov till så kallad torrtermik. BokNat. Mater. 373 (1953).
(1) -TID. tid då torka råder; särsk. (i sht i fråga om förh. i tropiska l. subtropiska trakter): årstid (närmast ekvatorn: vardera av de årstider) då ringa l. ingen nederbörd faller. Under torrtidens senare period voro de blad, som växte i skydd af taket, minst håriga. BotN 1893, s. 91. I området mellan 10° n. och 10° s. bredd står solen två gånger om året med utpräglade mellantider i zenit. Här inträffa två regntider, skilda åt av två torrtider. Elander JordLiv 75 (1921). Även i dag ryker sanden under torrtider över sydhalländska ägor. TurÅ 1976, s. 91.
(2) -TIMMER. (numera mindre br.) timmer från träd som torkat på rot; jfr -virke. Dock förtjenar framhållas att virke af torrtimmer .. endast nådde relativt låga pris. SD 1900, nr 88, s. 2. IllSvOrdb. (1964).
(5) -TOALETT. toalett med latrintunna l. tank o. d.; äv. om mindre byggnad innehållande sådan(a) toalett(er); jfr -dass, -klosett, -mugg, sbst.1 I en norrsluttning ledde en stig ner till torrtoaletten med plats för tre personer. Fatab. 1977, s. 152. I den nya generationen torrtoaletter sugs avföring och urin snabbt in i varsin tank med hjälp av undertryck. Expressen 21 ⁄ 1 1994, s. 16.
(2) -TOPP. torr trädtopp (jfr -skate); förr särsk. om på grund av svampangrepp förtorkad furutopp (jfr tjär-gadd). Någon förstoring af torrtoppen å en .. (av rost angripen) tall har man dock ej kunnat iakttaga .. och det antages derför, att svampen dör, sedan torrtoppen bildats. LAHT 1896, s. 242. (Jorduggle)honornas väsande skrin (ljuder) från tuvängar och porsmarker, där de sitta uppflugna på pålar och torrtoppar. Rosenberg OsKvism. 71 (1934).
(5) -TORKA, -ning. torka (ngt) torrt; äv. utan obj. Af- och torrtorka skosulan väl. SvD(B) 13 ⁄ 5 1917, s. 11. Låt .. skidorna stå ca 10 minuter och torrtorka slutligen noga med en ren trasa. Lind Vinterutrustn. 152 (1976).
(12 (b)) -TRÅKIG. torr o. tråkig; långtråkig l. trist. Skrattet lyste .. för ett ögonblick upp i hans ögon, men han dämpade det genast, och tvang sig att se lika torrtråkig ut som vanligt. Benedictsson Eftersk. 55 (c. 1885). Samuelsson HALärovUpps. 631 (1952; om sammanträde).
(2) -TRÄD. (torr- 1887 osv. torre- 1941) träd som torkat på rot; jfr torraka, sbst.2 JernkA 1887, s. 325.
(8 a) -TÄNKT. (i fackspr.) särsk. om massa (se massa, sbst.2 1 b α). 2NF 10: 129 (1908). Torrtänkt massa (dvs.) beräknad torr massa i materialmängd. TNCPubl. 71: 442 (1978).
(3 b) -VALL. (†) torr, gräsbärande mark. Kalm VgBah. 198 (1746). (Enen) tol all slags jordmon, dock helst torrwall. Gadd Landtsk. 2: 117 (1775).
(5 (b)) -VARA. torr vara; i sht i pl. Serenius P 4 b (1734). Varför är portionerna så snålt beräknade på rispaket, andra torrvaror samt halv- och helfabrikat? DN 14 ⁄ 7 1987, s. 40.
Ssgr: torrvaru-mål. (förr) rymdmått för torra varor; jfr mål, sbst.3 1 c, o. -varu-mått. SFS 1826, nr 46, Bih. s. 18. Torrvarumålet skulle bliva foting och mått samt våtvarumålet kanna och tumming, och båda målen tillsammans bilda ett enda system med decimaldelning. SvLantmät. 2: 365 (1928).
-mått. (förr) jfr mått, sbst.4 1 b, o. -varu-mål. Weste (1807).
(1, 3 b) -VARM. om trakt l. klimat l. period o. d.: torr o. varm. Den torrvarma sommaren 1901. Almquist UpplVeg. 223 (1929). Ymer 1957, s. 41 (om trakt). Nordhallands speciella kombination av en bruten topografi och ett – relativt sett – torrvarmt klimat. FoFl. 1969, s. 173.
(2) -VED. torr ved; särsk. speciellare, om kådrik barrved (avsedd för l. använd till uppgörande av eld l. bloss l. tjärbränning o. d.) (jfr tjur-ved, töre). Helsingius Ii 4 b (1587). Uti ett tidehvarf, då man än icke upfunnit konsten, att af talg eller vax göra ljus, uplystes rumen af faklor och brinnande torrved, som sattes uti ett slags lyktor eller djupa eldfat. 2VittAH 3: 49 (1793). Man skaffade torrved för bränningen och granbark som lades i bottnen på tjärdalen. Pers LärBondTidn. 121 (1948). Jag plockade ihop torrved till en brasa men lyckades inte få eld på den. Strömholm Fält. 46 (1977).
Ssgr: torrveds-, äv. torrved-bloss. (förr) jfr bloss 1 a; äv. bildl. (Lat.) Lychnus ligneolus .. (sv.) Torwedzblos. Linc. Vv 5 b (1640). Almqvist Brev 113 (1837; bildl.). Om man åker kälke i kvällsmörkret, har man torrvedsbloss eller bränner tjärtunnor. SvFestGlädje 2: 128 (1948).
-brasa. (numera bl. tillf.) jfr brasa, sbst.1 1. JernkA 1876, s. 271. Göth Bondeh. 5 (1923).
-fackla. (numera föga br.) jfr fackla 1 o. -veds-bloss. (När kräftorna) nalkas landet något nära, så upsöka Negrerne dem om natten med Torrweds-facklor. Oldendorp 1: 128 (1786). Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 96 (1934).
-rot. (numera bl. tillf.) rot som har l. består av (kådrik) torrved. En torr-vedz-root huilken kan brina hela dyngnet med stark Eld nog. Polhem ESkr. 3: 257 (c. 1719). Ansiktena voro kantiga, underligt skulpterade, liksom skurna ur en torrvedrot. Haglund Lappl. 123 (1934).
-rök. (†) om fasta partiklar i rök från torrved som avsätter sig i rökfång o. d.; jfr rök, sbst.2 3, o. kimrök. Tåruedz röck .. 2 fat. TullbSthm 21 ⁄ 7 1574.
-sticka. (förr) jfr sticka, sbst.1 1 a δ γ', o. lys-sticka, pärta 2. JWollimhaus Syll. G 4 a (1649). Ljusen, särskilt de köpta, ha ju alltid varit en lyxvara hos allmogen, där man före brännoljornas tid .. vid behov kompletterat med osande torrvedsstickor eller tranlampor. Fatab. 1950, s. 104.
(8 a) -VIKT. (i fackspr.) i fråga om ämne l. vara: vikt i torrt l. torkat tillstånd. UtsädT 1893, s. 132. Genom att beräkna förhållandet mellan äggskalets torrvikt och dess storlek kan man få fram ett skalindexvärde. FoFl. 1973, s. 28.
(2) -VIRKE. (i ä. fackspr.) virke från träd som torkat på rot; jfr -timmer. Vid timringen (av skogsarbetarkojor) användes helst torrvirke .. på grund av att detta krymper mindre än råvirke. HbSkogstekn. 216 (1922).
(12 b) -VULEN. (†) om lärobok l. brev o. d.: torr o. tråkig; äv. (tillf.) till 2, om blomfoder: torraktig. Calyces på desza (örter) äro torrwulna, och utgiöra största delen af hela blomman. Möller PrincBot. 9 (1755). Friherrinnan .. värderar skelettformiga, torrvulna läroböcker. Almqvist AmH 1: 77 (1840). Jag har slängt bort fragmenten (till svarsbrevet). De voro så dumma och torrvulna. Fröding 2Brev 1: 105 (1886).
(1) -VÄDER. torrt l. nederbördsfattigt väder. Murenius AV 521 (1662). Om jorden, sedan efter torr-wäder fallit rägn, luktar wäl eller smakar icke illa i munnen .. så är den jorden god. Bruno Gumm. 206 (1762). Pollineringen blev dålig eftersom humlor och bin bara ger sig ut i torrväder. SDS 5 ⁄ 10 1991, s. B2.
(1) -ÅR. nederbördsfattigt år. Vassenius Alm. 1725, s. 17. Målet (för Röda korsets förebyggande insatser) är att kunna förhindra att ett torrår automatiskt leder till svält. GbgP 22 ⁄ 5 1986, s. 30.
(6 d) -ÄGG. (†) äggpulver. AB 1 ⁄ 2 1913, s. 1. Liksom man av mjölk framställer torrmjölk för fabrikernas behov, gör man av äggen torrägg eller äggpulver. Bolin VFöda 203 (1933).
(8 a) -ÄMNE. jfr -substans. Juhlin-Dannfelt 82 (1886). Allt vin måste (för att få försäljningstillstånd) lämnas in till analys, där man bland annat mäter syra, ph, viktvolym och torrämnen. DN 27 ⁄ 7 2002, s. 24.
Ssg: torrämne-, äv. torrämnes-bestämning. (numera mindre br.) torrsubstansbestämning. LAHT 1904, s. 62. SvVäxtförädl. 1: 408 (1951).
-halt. (i fackspr., i sht lant.) jfr torrsubstans-halt. Juhlin-Dannfelt 127 (1886).
(3 b) -ÄNG. bot. äng på genomsläpplig mark; jfr -backe. Sterner ÖlVäxtv. 102 (1926). Torräng eller stäppäng är ännu något sånär vanlig inom Skånes krit- och kalkområden. Selander LevLandsk. 371 (1955).
Ssg: torrängs-flora. Selander LevLandsk. 390 (1955).
(4 d) -ÖGD. som har torra ögon; äv. i bildl. anv. (Lat.) Siccoculus .. (sv.) Som ej kan gråta, torrögd. Ekblad 354 (1764). Vi män från Band Orientál äro ej alltid torrögda män, och jag har gråtit sedan dess. Jensen Hudson PurpL 164 (1924). Det är en torrögd höst, sommarens skratt har tystnat. Ljungquist Paula 379 (1956). När hon svängde ut på motorvägen, blek men torrögd, kände hon (osv.). Pokora-kulinska Anthony Hämn. 25 (1979).
Avledn.: torrögdhet, r. l. f. med. ögontorrhet (vanl. till följd av minskat tårflöde l. orsakat av vitamin A-brist), xeroftalmi. NF 18: 77 (1894).
B (†): TORRE-GÄDDA, -TRÄD, se A.
Avledn.: TORRA, v. (†) till 2, 5: torka av l. torka (ngt). Törrade min[a] saker. KKD 10: 153 (1708). Om man torrar roten af .. (brunörten) och påtar dhe tänder som wärka, att bloden blir qwar på roten .. så stadnar werken. Linné Örtabok 176 (1725).
TORRAKTIG, adj. till 1, 5, 6 a, 9: något torr, mer l. mindre torr. POlai Alm. 1585, s. B 7 b. Melancholij, som är kall, torrachtigh, swart och tiock. Palmchron SundhSp. C 7 a (1642). Tiädrar, Årrar och andre Foglar, som hafwa torrachtigt Kött. Palmchron SundhSp. 403 (1642). Eichstadius Alm. 1643, s. 5 (om frost). Valleria Hush. 10 (c. 1710; om smet). Han (beskriver), huru .. (gyttjan) ingnides, tills den på kroppen segnat och tyckes kännas torraktig. 2NF 10: 806 (1908).
Avledn.: torraktighet, r. l. f. (†) egenskapen att vara torraktig. (Holländarna) pläga .. koka .. (kabeljon) medh Moorrötter, then Torrachtigheeten til at förbättra. Palmchron SundhSp. 106 (1642).
TORRHET, r. l. f. [fsv. thörhet] egenskapen l. förhållandet att vara torr. särsk.
1) till 1, 2: brist på vatten l. nederbörd, torka; äv.: halt av fukt l. vätska. The(n)na stora och förskreckeligha öknena, ther .. torrheet och platt intet watn war. 5Mos. 8: 15 (Bib. 1541). Quistar skola brista sönder för torrheet, så at quinnor skola komma och göra ther eeld medh. Jes. 27: 11 (Bib. 1541). (Höet) räfsas .. tillhopa uti längre strängar .. hvarefter det sammansättes uti hopar, hvilkas storlek rättas efter torrheten. LBÄ 44–50: 278 (1801). I stort sett är klimatet (i Libyen), på grund av luftens torrhet, sunt. NFMånKr. 1939, s. 251.
2) till 4: brist på (kropps)vätska, uttorkning. Herren skal slå tigh medh swulnat, skelffuo, heta, brenno, torrheet och bleekheet. 5Mos. 28: 22 (Bib. 1541). The Siukdomar som aff förmycken torrheet, aff sträfft och skarpt Salt .. til magerheet och Kropsens torckande disponera. UHiärne Suurbr. 19 (1679). Torrhet i halsen .. kan lindras genom att i munnen hålla glycerinpastiljer. Setterblad Mackenzie 186 (1887). (Ögonen) brände av en torrhet, som icke lindrades genom att han blinkade. Malmberg Werfel 40Dag. 454 (1935). Tvål kan .. vara allergiframkallande – och de rengörande tensiderna kan framkalla sveda och torrhet. Expressen 22 ⁄ 6 2003, s. 44.
3) (†) till 4 g, om fasthet i muskulatur. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 17 (1836). De kallblodiga hingstarnes antal var större, och såg man med glädje, att flere hade vackra rygglinier och en stor grad af torrhet. SD(L) 1901, nr 180, s. 4.
4) (i fackspr.) till 8 a, b. Sedan påslås vatten, upkokas, filtreras och inkokas til torrhet, då åter fås alkali fixum. Scheffer ChemFörel. 45 (c. 1750). Jag neutraliserade pikrinsyra och natronkarbonatlösning och avdunstade lösningen i sandbad till torrhet. Schillberg ApotMinn. 144 (1927). Ystningsarbetet går i stort sett ut på att .. bibringa ostmassan en lämplig fasthet och torrhet. StKokb. 108 (1940).
5) till 10. Sherry, hvars torrhet bör vara tillräckligt stor för att tillfredsställa äfven de mest högt ställda anspråk. Vallentin London 361 (1912). Den enda skönhetsfläcken var en något smörig smak, en smak som tog udden ur den torrhet och den beska som man förväntar sig av en pilsner. DN 20 ⁄ 9 2003, s. 24.
6) till 12: torrt lynne l. stelhet l. kärvhet; saklighet. SvMerc. V. 4: 217 (1760). (Lat.) Austeritas .. (sv.) Skarphet, torrhet, stränghet, owänlighet. Ekblad 30 (1764). Den läkare, som undersökt den döde, anmärkte med yrkesmässig torrhet, att greven icke hade behövt begå självmord. GbgMP 22 ⁄ 3 1929, Vy s. 9. (Lektorns skarpa förstånd) intresserade sig mera för detaljerna än för de stora sammanhangen och kunde ej fritagas från en viss torrhet och brist på fantasi. ÅbSvUndH 59: 138 (1940). särsk.
a) till 12 b: knapphet l. nykterhet; (stilistisk) enkelhet l. torftighet l. enformighet. Möller (1745). De mönster (i predikovältaligheten), som uppvisas från början af sjuttonde århundradet, öfverflöda ännu af tyska talesätt, förråda en tröttande torrhet .. och läses ej gerna utan yttersta ledsnad. 1SAH 1: 149 (1786, 1801). Torrhet .. utmärker den franska poesien i allmänhet i jemförelse med den engelska och den tyska. Verd. 1884, s. 198. En onödigt vidlyftig lärdomsapparat, som i sin benhårda torrhet ofta torde skrämma ganska vettiga läsare på flykten. Lidforss Vetensk. 136 (1903). Enkelheten, torrheten, anspråkslösheten i den färdiga dikten är produkten av mer än tio års utveckling. Hornborg Antip. 108 (1915). särsk.
b) till 12 d. Hvad man i allmänhet kan förebrå hans taflor .. är en viss torrhet och ängslighet i behandlingen. Eichhorn Stud. 2: 73 (1872). Det är ett genomreflekterat måleri, tuktat, rent – men utan torrhet – är det uttryck för ett känsligt sökande temperament. SvD(A) 31 ⁄ 1 1965, s. 4.
Ssgr: torrhets-fördragande, p. adj. (i ä. fackspr.) till torrhet 1; om flora: anpassad till torka, xerofil; jfr -älskande. Fennia XV. 3: 52 (1898). Selander LevLandsk. 217 (1955).
-grad. (i fackspr.) till torrhet 1, 4: grad av torrhet. Från det anförda .. (kan följande sanning) ledas: .. att samma vigt af olika trädslag, men vid samma torrhetsgrad, utvecklar samma mängd värme. JernkA 1846, s. 54. Maskinens arbete är så fullständigt, att man på ett par minuter uppnår samma torrhetsgrad, hvartill vid vanlig torkning skulle erfordras lika många timmar. UB 2: 108 (1873). Sonesson BöndB 495 (1955; i fråga om spannmål).
-känsla. till torrhet 2. Luftröret, svalg och gomhvalf besvärade af torrhetskänsla. LGBranting 2: 33 (1840). Vid behandling med .. (hostmedicinen kan) viss torrhetskänsla i näsa och mun förekomma. PatFass 199091, s. 526.
-älskande, p. adj. (i ä. fackspr.) till torrhet 1; jfr -fördragande. Fennia XV. 3: 37 (1898). Indirekt bidrar de låga temperaturerna troligen .. till att kalfjällets växtsamhällen ofta har en mer xerofil, d.v.s. torrhetsälskande, prägel än vattentillgången tycks motivera. Selander LevLandsk. 74 (1955).
TORRIS, m. ⁄ ⁄ ig. (vard.) till 12, om torr o. tråkig person, tråkmåns. Nyord (cit. fr. 1963). Det gällde att fort ta reda på vilka som var torra och vilka som var klämmiga, så att man inte hamnade i samma rum som de som var förlorade ... För det var som om det smittade, torrisarna betydde ohyra i rummet. Born RopSten. 10 (1991).
Spoiler title