SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2006  
TRADIG tra3dig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[trol. till sv. dial. trada, v., trampa (se TRADA, sbst.)]
(vard.) tråkig; särsk.: långrandig l. tjatig; förr äv.: enfaldig. Hans Lampa sken swagt, och hans inwärtes ljus / war dunkelt: Hans wers blef så tradig! VexiöBl. 1810, nr 27, s. 2. Du kommer .. att finna intrigen fattig och Gref Alarik något tradig och omogen i sin philosophi. Bremer Brev 1: 280 (1834). Skulle han nu behöva kasta sig in i tradiga diskussioner och ändlösa gräl? Geijerstam Canning Pol. 314 (1936). Irving Berlins melodier fick sätta liv i publiken, när det hela blev alltför tradigt. UNT(A) 1943, nr 118, s. 6. Dom blev jättebesvikna på oss som kom i jeans. ’Oh, vad ni är tradiga’, sa dom. Sellerberg KonsumSoc. 112 (cit. fr. 1975).
Spoiler title