TRAGGEL trag4el, n.; best. -let.
1) motsv. TRAGGLA 1: monotont l. enformigt l. långtråkigt tal; tjat; gnat. SAOL (1900). Nu får det vara nog med dogmatiskt traggel. DN 8 ⁄ 5 1969, s. 4. Det var ett evigt traggel om pengar. SvOrdb. (1986).
2) motsv. TRAGGLA 2: mödosamt l. repetitivt l. monotont arbete, knog, slit; möda; särsk. i fråga om läxor l. skolarbete o. d. Öman Ungd. 50 (1889). Traggel med satsdelar och starka verb. Swensson Willén 83 (1937). De hade mycket traggel med det tunga bagaget. SvOrdb. (1986).
