SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2007  
TRAKYT traky4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-chyt 18271936. -kyt 1865 osv.)
Etymologi
[liksom t. trachyt o. eng. trachyte av fr. trachyte; till gr. τραχύς, sträv, ojämn, l. möjl. τραχύτης, strävhet, ojämnhet; av ovisst ursprung. — Jfr TRAKEA]
geol. o. mineral. om vanl. ljusgrå l. ljusbrun magmatisk bergart som bildats vid jordytan; jfr TRAPP-PORFYR. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 347. Kallnar lavan mycket långsamt, uppkomma kristalliniska bildningar, såsom trachyt och basalt. Holmström Geol. 33 (1877). Ett byggnadsverk .. helt och hållet utfördt i ljus, porfyrliknande trakyt. PT 1910, nr 37 A, s. 3.
Ssg (numera bl. tillf.): TRAKYT-BLOCK. jfr block 5 a. Rydberg KultFörel. 1: 150 (1884). SAOL (1998).
Avledn. (numera bl. tillf.): TRAKYTISK, adj. [jfr t. trachytisch] som innehåller l. består av trakyt. Det Trachytiska gebitets structur. JernkA 1828, Bih. 1: 11. 2NF 26: 244 (1917).
Spoiler title