SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRAMP tram4p, sbst.2, r.; best. -en; pl. (i bet. 1, 2, numera mindre br.) -er (Fjelner TypPortr. 103 (1917)) l. -s (Wigforss Minn. 1: 336 (i handl. fr. 1909) osv.) l. (i bet. 3) -ar (SAOL (1950) osv.), äv. (numera föga br.) -s (VFl. 1912, s. 83, Victorin Örnung. 40 (1932)).
Etymologi
[liksom d., nor. tramp av eng. tramp, sbst., av tramp, v., meng. trampen, se TRAMPA, v.; eg. etymologiskt identiskt med TRAMP, sbst.3]
1) (numera föga br.) om längre färd från plats till plats, med varierande ressätt (huvudsakligen till fots) o. vanl. utan förutbestämt mål l. tidsplan o. präglad av mer l. mindre spartanska förhållanden; anträffat bl. i uttr. [efter eng. on (the) tramp] (bege sig l. vara o. d.) på trampen (ngn gg äv. tramp), (bege sig l. vara) på sådan färd l. på luffen (se LUFF); äv. med angivande av visst mål. Han anförtror mig hviskande, att han varit på ”tramp” sedan han sist slapp ut från Långholmen. GHT 1897, nr 294 C, s. 2. Jag är främmande på trakten .. (och) har visst kommit fel .. Jag är annars på trampen hem. Fridegård Tack 23 (1936). (Från San Francisco) gav jag mej med en gammal ryggsäck på trampen in i Mexiko. Engström KaapAfr. 261 (1937). Fridegård EnBlEd. 179 (1958).
2) (numera föga br.) om person som företar l. brukar företa en tramp (i bet. 1); särsk. dels om person som är hänvisad att färdas omkring för att söka sin utkomst o. d. (i sht i nedsättande anv.), dels om person som färdas runt i syfte att se sig om o. lära känna ett område o. d. Tramp .. (dvs.) landstrykare. Landsm. XVIII. 8: 44 (1900). Jag har alltid haft sympatier för ’tramps’ och känner mej i hög grad tilltalad av tanken att tillbringa .. mina somrar med att driva kring världen på landsvägarna. Wigforss Minn. 1: 336 (i handl. fr. 1909). Tramps och rallare få (i boken) representera vandrarna i det moderna kultursamhället. Ymer 1938, s. 91. En kostym som satt som på en tramp men luktade Bond Street. Alving HemBäst 146 (1948).
3) om fartyg vars destination varierar alltefter tillgången på fraktgods; motsatt: linjefartyg (se d. o. 2). Af de 24 svenska rederier (som är stora) .. hafva endast 9 regelbundna linjer, under det att de öfriga 15 uteslutande använda sina ångare som ”tramps”, d.v.s. i oregelbunden fraktfart. VFl. 1912, s. 83. Det är en gammal havens ”tramp”, som tar vad frakter den får. DN(A) 31 ⁄ 7 1929, s. 9.
Ssgr [med motsvarigheter i eng.] (till 3): TRAMP-BÅT, sbst.1 (sbst.2, se trampa, v. ssgr) (numera föga br.) trampfartyg. Våra vanligaste trampbåtar, d.v.s. de som gå med trä och massa ut och kollast hem. VL 1908, nr 20, s. 5. Östergren (1959).
-FART. sjöfart med trampfartyg (jfr -sjöfart); särsk. i uttr. gå i trampfart, äv. oeg., om person. (Fartygen) gå .. i vanlig trampfart, hufvudsakligast på Medelhafvet, dit de taga trä från svenska hamnar och stenkol från England. NDA 1912, nr 275, s. 1. Essén HExc. 79 (1916; om person). Förutom nyckeltraderna .. var världens alla hav och hamnar trampfartens jaktmarker. SvSjöfT 1977, nr 52, s. 20.
-FARTYG~02 l. ~20. tramp; jfr -båt, -ångare. BonnierKL (1927). Av trämassa .. transporteras .. betydande mängder .. med trampfartyg. TT 1943, Allm. s. 309.
-FLOTTA. (numera bl. tillf.) flotta (se flotta, sbst.1 1) av trampfartyg. Att trampflottan skulle återgå till koleldning, medan örlogsflottan och passagerarelinjerna skulle få bibehålla oljan. VFl. 1937, s. 89.
-REDERI. (numera bl. tillf.) rederi (se d. o. 2 b) som bedriver trampfart. DN(A) 2 ⁄ 2 1916, s. 8.
-SJÖFART~02 l. ~20. trampfart. SvD(A) 12 ⁄ 5 1933, s. 9.
-ÅNGARE. (förr) ångare l. ångbåt i trampfart; jfr -fartyg. Cassel Östas. 339 (1906). Ofta återvända trampångarna i barlast eller utföra triangelresor, bestående av två resor med frakt och en barlastresa. HandInd. 388 (1926).
Spoiler title
Spoiler content