SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRANSGRESSION -græʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom (o. sannol. förmedlat av) fr. transgression av lat. transgressio (gen. -ōnis), övergång, i senlat. äv.: överträdelse, vbalsbst. till transgredi (se TRANSGREDIERA)]
överträdelse, överskridande; särsk. (o. numera i sht, geol.) motsv. TRANSGREDIERA, om havs (äv. mosses o. d.) utbredning över landområde l. strandlinjens förskjutning vid landsänkning (äv. konkretare, om enskild omgång av sådan utbredning); motsatt: regression (se d. o. 1). Transgressioner, (dvs.) öfwerträdelser. Biurman Brefst. 180 (1729). Det är mossens alltjemt pågående transgression eller förstoring på kringliggande markers bekostnad. MosskT 1893, s. 534. En sänkning av ett kustområde får som omedelbar följd att havet tränger in över land, det sker en transgression eller positiv strandlinjeförskjutning. Hadding Geol. 24 (1954). Eftersom kollagren skiljs av sand- och lerbäddar har upprepade transgressioner förekommit över strandskogarna, vilka genom överlagring så småningom omvandlats till stenkolslager. Loberg Geol. 256 (1980).
Ssgr: TRANSGRESSIONS-GRÄNS. geol. jfr gräns 1 c. Fennia XLV. 16: 7 (1925). Den så kallade postglaciala transgressionsgränsen når längs Hallandsåsen c:a 8 m över nuvarande havsyta och vid Halmstad c:a 13 m. TurÅ 1976, s. 266.
-OMRÅDE~020. (numera föga br.) jfr område 2. MosskT 1893, s. 535. Det baltiska postglaciala transgressionsområdet. SvGeogrÅb. 1949, s. 173.
Spoiler title
Spoiler content