TRANSPLANTATION -plantaʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[sannol. av t. transplantation; jfr eng., fr. transplantation; till TRANSPLANTERA]
(† utom i slutet) flyttning l. omflyttning l. omplantering. Narfvens befästning och transplantation till Uluga. RP 9: 205 (1642). Den unga plantan, som merendels altid blir lidande genom transplantationer, får nu ostörd wäxa fort. Fischerström 1: 238 (1779). Ekbohrn (1936). — särsk. i sht kir. motsv. TRANSPLANTERA a: handlingen att transplantera, transplantering; ofta konkretare. Organdonation och transplantation hänger nära samman. Många patienter väntar på en transplantation. Sundevall ÅrsbVetA 1845–50, s. 235. Det lyckligaste vore givetvis om man .. snart hittar en teknik att kunna vänta till efter dödens inträde med transplantation av (donatorns) njurar och andra organ. DN(A) 22 ⁄ 1 1965, s. 2. — jfr HUD-, SEN-TRANSPLANTATION. —
-KIRURGI. område inom kirurgin som sysslar med transplantation. De amerikanska kirurgerna har .. varit vägvisare inom transplantationskirurgien. SvD(A) 27 ⁄ 11 1964, s. 21. —
-KOORDINATOR. sjuksköterska med ansvar för samordning i samband med transplantation. GbgP 27 ⁄ 10 1984, s. 28. Vid en hjärttransplantation får det bara gå fyra timmar från det att hjärtat slutar slå i donatorns bröst till första slaget i mottagarens. Ansvaret för att detta skall fungera vilar på Sveriges nio transplantationskoordinatorer. 1985 blev Ann-Christin Croon den första i Skandinavien. SvD 27 ⁄ 7 1993, s. 5. —
