publicerad: 2007
TRIUMF trium4f, r. l. m. (2Mack. 4: 22 (Bib. 1541) osv.) ((†) n. HH 20: 217 (c. 1595)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(triomp- i ssg 1568 (: triompz portt). triomph- i ssgr 1568 (: triomphz porter)–c. 1740 (: triomphportar). triomphe 1712 (: Triomphe-wagn)–1789. triumf 1648 osv. triump- i ssg 1710 (: triumps-act). triumpf (-pff) 1650 (: triumpf(ar)ken)–1727 (: triumpfs-ord). triumph 1541–1889 (: triumphbågen). triumphe- i ssg 1704 (:triumphesånger))
Etymologi
[jfr eng. triumph, fr. triomphe; sannol. av t. triumph, av lat. triumphus, segertåg, segerfest, seger, (gm etruskisk förmedling) av gr. ϑρίαμβος, festsång, festtåg, av ovisst ursprung. — Jfr TRIUMFAL, TRIUMFERA, TRUMF, sbst.2]
1) (praktfull(t) l. högtidlig(t) tåg l. procession o. d. för) firande av (ngns militära) seger (l. annan lycklig tilldragelse), segerfest, jubelfest (se d. o. 2); särsk. (o. numera bl.) dels i fråga om förh. i antikens Rom, om fältherres intåg i staden efter vunnen seger, dels närmande sig l. övergående i bet. seger (se a) l. segerglädje (se b); särsk. i uttr. i (förr äv. uti) triumf, i segertåg l. triumftåg (jfr b). (Han) wardt aff .. hela stadhenom herligha vndfången, och intaghen medh blosz och stoor Triumph. 2Mack. 4: 22 (Bib. 1541). När någon Triumph eller stoor Solennitet skeer .. ock någon (synnerligen then som borde tilstädes wara) sig då försummar, straffas .. uti Tornet. Schmedeman Just. 35 (1560). Thet synes wäl ringa wara, at Christus, en segerherre öfwer synden och diefwulen, förde en röfware uti Triumph. Spegel Pass. 390 (c. 1680). De föra .. (bruden) i triumph til Mannens hus. GT 1787, nr 57, s. 3. Det är icke Triumphen, icke et skallande beröm, som Snillet fordrar til sin belöning. Kellgren (SVS) 5: 264 (c. 1793). Cæsars triumf är den bäst kända av alla romerska triumfer. Henrikson AntikHist. 2: 154 (1958). — jfr SJÖ-TRIUMF. — särsk.
a) (storartad l. lysande l. avgörande o. d.) seger l. framgång; förr särsk. i uttr. föra triumf över ngn, besegra ngn. Känslans triumf över tanken. En triumf för den moderna tekniken. Han hade skördat stora triumfer. Triumfen var fullständig. The gladelighe och segerrijke skermytzler och slagtningar, vthi hwilke thenne helghe Gwdz hielt medh stoor Triumph niderlade sijne .. fiender. Svart Ähr. 62 (1560). Thenna werldennes Furste är nu dömd, Christus haffuer honom öffuerwunnet, fångat, och öffuer honom fördt en herligh Triumph. Balck Ridd. M 4 b (1599). Ädelmod .. är dygdens dyrköpta triumf. Lidbeck Anm. 314 (1798). Clemens .. hade nyss vunnit en triumf, som ingaf honom förtroende till kraften af sina ord. Rydberg Ath. 276 (1859). Under det jullovet hände i alla fall att hon upplevde sin första triumf med Gösta Berling. Wägner Lagerlöf 1: 148 (1942). Den första svenska triumfen bokfördes .. i Colorado Springs 1962, då Tre Kronor vann VM-finalen med 5–3. AllSport 1965, nr 3, s. 37. — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) i mer l. mindre tautologisk förb. med seger. Thenne war nu then första triumph och seger, hwilken then alzmechtigste Gudh nådeligen förlänte the Swenske. Svart G1 28 (1561). Hwij skal tå Christi Seger och Triumph, icke gå widt vthöfwer alla tina synder? Muræus Arndt 2: 19 (1648). Den förste socialisten gör sin entré i riksdagen – det är en seger och en triumf. Zetterström Dag 98 (1946).
b) (ss. uttryck för l. känsla l. upplevelse av) lycka l. glädje l. stolthet o. d. över (storartad l. lysande) seger l. framgång, segerlycka, segerglädje; stundom med nedsättande bibet. av skadeglädje l. överlägsenhet l. övermod o. d.; särsk. i uttr. i triumf, i lycka l. stolthet o. d. (jfr huvudmom.). Konstatera med tyst triumf. Hon kände en ilning av triumf. Publiken vrålade i triumf. De strålade av triumf. Besinna väl, om Granskningen hos oss annat varit, än förgrymmade mesars triumf öfver svagheten? Thorild (SVS) 3: 12 (1791). En hastig glimt af triumf lyste i hennes ögon. Gripenberg MörkrPort. 74 (1909). Hon njöt en slags triumf i deras tystnad. Spong Sjövinkel 414 (1949). Du kanske .. var rädd att hos dig själv behöva iaktta skadeglädje eller triumf eller något i den vägen? Hedberg DockDans. 12 (1955). På fredagen återvände Alexander Dubcek i triumf till Prag. DN 25 ⁄ 11 1989, s. 10. Hon slutar åtta .. men höjer ändå näven i triumf när hon passerar mållinjen. Expressen 25 ⁄ 3 2002, Sport s. 7.
Ssgr (till 1): A: TRIUMF-ARK. [jfr lat. arcus triumphalis] (†) triumfbåge (se d. o. a). Man menar .. (drottning Kristina) will sigh snart åth wpsala begiffua till att besee triumpf(ar)ken, som ther görsz. Ekeblad BrClEkeblad 24 (1650). Lantingshausen Young 1: 194 (1787). —
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3, o. triumfal, triumfatorisk. En triumfartad vandring över Neva-isen, ett triumfartat emottagande .. i arbetarnes samlingslokal: sådan var färden till friheten under den ryska revolutionens första dagar. Estlander 11Årt. 5: 21 (1930). —
a) i sht byggn. om fristående (mer l. mindre monumental o. utsmyckad) portal som till sin väsentliga del består av en l. flera valvbågar (o. som uppförts till minnet av militär seger l. för att hedra framstående person o. d.); särsk. i fråga om förh. i antikens Rom; äv. bildl.; jfr -ark, -port. Lælius Bünting Res. 2: 123 (1588). Den väg, varpå Byron kom till stridsställning mot världens ihåliga och förtryckande konvention .. förtjänar allt annat än triumfbåge över sig. Hallström LevDikt 117 (1914). En händelse, som ännu lever i färskt minne i Addis-Abeba, är kejsarkröningen 1930, och främlingen erinras därom genom tvänne triumfbågar. Ymer 1934, s. 192.
b) konstvet. o. byggn. i (ä.) kyrkobyggnad, om valvbåge som skiljer långhus o. kor (o. där triumfkrucifix är anbragt). Brunius SkK 116 (1850). Menighet och presterskap voro (under medeltiden) fördelade på långhus och kor, och de två områdena voro ganska skarpt skilda från hvarandra genom en mur, i hvilken endast fanns en tämligen smal bågöppning – triumfbågen. Hildebrand Medelt. 3: 213 (1900). —
-DAG. segerdag; förr äv. om dag för triumftåg l. segerfest; jfr dag I 3 e. Verelius 220 (1681). Denne dagen (dvs. 22 december), som war en triumph-dag för ryssarna öfwer victorien wid Pultava, utpressade många suckar af oss swänska fångar. KKD 2: 80 (1709). (Han) hade som matros varit med under segelflottans triumfdagar. Magnell GlMinn. 45 (1928). —
-FÄRD. färd i triumf; äv. oeg. l. bildl.; jfr -tåg. Återfärden till godset blev knappast den triumffärd, som upphovsmännen räknat med. Fatab. 1942, s. 11. De första två åren har .. ingalunda varit någon obruten triumffärd. KvällsP 10 ⁄ 1 2001, s. 2. —
-KORS. särsk. konstvet.: triumfkrucifix; jfr kors I 2. Brunius GotlK 3: 360 (1866). Döden har blifvit besegrad och om denne seger vittnade .. det triumfkors, som förekom i öppningen mellan koret och långhuset. Å detta kors förekom bilden af den korsfäste Christus. Hildebrand Medelt. 3: 473 (1900). —
-KRONA. (†) segerkrona (se d. o. b). Entligen bleff han .. bekrönt medh en him(m)elsk Herligheet och Triumphcrona. Swebilius SGHelmfeldt M 2 a (1678). Björkman (1889). —
-KRUCIFIX. konstvet. om större krucifix (avsett att vara) anbragt i kyrkas triumfbåge (se d. o. b); jfr -kors. UpplFmT 26–28: 32 (1910). I triumfbågen mellan kor och långhus hade triumfkrucifixet sin plats, ofta uppburet av en tvärbjälke och flankerat av bilder av jungfru Maria och Johannes. Flodström SvFolk 319 (1918). —
(1 b) -KÄNSLA. känsla av triumf. Snörmakaren kunde ingenting annat än skratta, i förlägenhet och triumfkänsla. Hellström Lekh. 92 (1927). —
-LOPP. lopp som leder till triumf; särsk. i fråga om idrott (jfr seger-lopp 2); äv. bildl. Idéströmmen från österlandet gör ett desto hastigare triumflopp. Rydberg Magi 27 (1865). Triumfloppet .. (på friidrotts-VM) var egentligen misslyckat rent tekniskt. DN 6 ⁄ 2 1996, s. C8. —
-MARSCH.
1) jfr marsch, sbst.1 1, o. -tåg; äv. bildl. När nu alt .. war rangerat ock i ordning opstält, angick den så kallade triump[h] marchen, hwar uppå czaren sielf aldra sidst .. till häst .. fölgde. KKD 2: 79 (1709). Vägen mot den europeiska valutaunionen EMU blir inte den problemfria triumfmarsch som dess förespråkare planerat. DN 22 ⁄ 4 1998, s. A18.
2) jfr marsch, sbst.1 2; äv. bildl. Tåget öppnades af musikanter, spelande en triumfmarche. Crusenstolpe Tess. 3: 104 (1847). Mitt hjärta bultar en triumfmarsch. Hildén Michajlovič När 119 (1933). —
-PORT. (triumf- 1650 osv. triumfs- 1568–1685) (i sht förr) om (mer l. mindre utsmyckad, ofta tillfälligt uppförd) port (se port, sbst.1 2) avsedd att hedra framstående person(er) l. segrande militär trupp o. d., äreport; stundom äv. liktydigt med: (enklare) triumfbåge; äv. (numera bl. tillf.) bildl. (Till målarna utlämnades en mängd färger) till the triomphz porter som giordes pro anno 68 (i samband med E. XIV:s bröllop med Karin Månsdotter). SthmSlH 1: 101 (1568). Wi (marscherade) igenom 7 triumph portar, den ena kosteligare än den andra. KKD 2: 79 (1709). Almquist InlHelSkr. 55 (1775; bildl.). Upmark Lübke 196 (1871; om triumfbåge). —
-PRYDNAD. (†) jfr prydnad 4 a; särsk. i fråga om förh. i antikens Rom. Dalin Montesquieu 109 (1755). Med äran af Konsulat och triumfprydnader, dem han vunnit i et krig med Gætulerna, hade Lentulus (osv.). Kolmodin TacAnn. 1: 337 (1833). —
(1 b) -ROP. rop av l. i triumf; jfr -skri. Phosph. 1810, s. 292. Sanningen är att triumfropen ”vi har klarat krisen” bygger på glädjekalkyler. DN 29 ⁄ 11 1997, s. A4. —
(1 b) -SKRI. (numera bl. mera tillf.) jfr skri, sbst.1 1 b, o. -rop; äv. bildl. Dygden trampas i stoftet af brottet – hör den förres suckar, det sednares triumfskri. LBÄ 36–38: 31 (1800). När mannen inte rörde sig mera höjde tjuren sitt huvud, utstötte ett hest triumfskri och fortsatte sin väg. Fridegård Fäd. 228 (1947). —
-SKRUD. särsk. i fråga om förh. i antikens Rom: triumfators skrud. Emanuelsson Plut. 3: 372 (1843). —
-STÅT. (†) ståt (se ståt, sbst.1 2) som utmärker triumftåg o. d.; jfr seger-prakt. Lundberg Paulson Erasmus 136 (1728). —
(1 b) -STÄMNING. stämning (präglad) av (vunnen l. stundande) triumf. Denna triumfstämning förbyttes till missmod, när han visat manuskriptet för Hedberg. Lamm StrindbgDram. 1: 137 (1924). —
-SÅNG. särsk. om sång som prisar l. uttrycker glädje över triumf(er); jfr seger-sång. Rosenfeldt Vitt. 185 (1704). De sånger, som tidigast framträda .. kunna föras till något af de tre slagen: sorgesånger, triumfsånger och arbetssånger. Cederschiöld Rytm. 40 (1905). —
-TÅG. tåg i l. för att fira triumf; särsk. i fråga om förh. i antikens Rom, om triumfators intåg; äv. bildl.; jfr -färd, -marsch 1 o. seger-tåg. DA 1793, nr 32, s. 2. Jupiterstemplet, där triumfatorerna efter triumftåget offrade åt öfverguden. Laurin Konsth. 66 (1900). Ackordsarbetet har ännu icke lyckats göra något särdeles triumftåg genom Frankrike. Lo-Johansson VagFrankr. 41 (1927). —
-VAGN. vagn (avsedd för l. använd) i triumftåg; särsk. i fråga om förh. i antikens Rom, om triumfators vagn; äv. bildl.; jfr -char o. seger-vagn 1. Lælius Bünting Res. 2: 115 (1588). Vacker, qvick .. älskvärd, fängslade hon vid sin triumfvagn konungar och bryggare, prinsar och judar, grefvar och bodknoddar. Ahnfelt HofvLif 1: 158 (1880). Främst i bland .. (de praktfulla romerska vagnarna) står den tvåhjuliga triumfvagnen, på hvilken de segrande fältherrarne höllo sitt högtidliga intåg. Wrangel HbHästv. 389 (1885). —
-VIS, adv. (†) i form av l. på sätt som kännetecknar triumf(tåg), triumferande. Widekindi KrijgH 528 (1671). (De) togade under trumpete-klang triumph-wis in i Staden. Celsius G1 2: 100 (1753). —
-VÄG. särsk.: väg för triumftåg. GT 1788, nr 35, s. 3. Nansendagen i Kristiania .. Från hamnen leder en flagg- och blomster-prydd triumfväg. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 3.
-PORT, se A.
Spoiler title
Spoiler content