SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2008  
TRULA trɯ3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. trula, tyst harmas, vara tvär o. trumpen; möjl. kontamination av TRUTA o. ä. sv., sv. dial. mula, hänga läpp, vara surmulen]
(ngt vard.) vara trumpen l. surmulen l. butter; tjura (se TJURA, v.2 2); äv. i uttr. trula med munnen, visa en trumpen osv. min. AntT 2: 184 (1869). Fru Ingeborg satt där och trulade, mumlade misslynt med neddragna mungipor: Äsch vad det var tråkigt. Bergman Chef. 267 (1924). Clary går och trular, missmodig och besviken som hon är. Bäckström ClaryGift. 9 (1930). När hon trulade med munnen och otåligt stampade med sina små fötter anmärkte han (osv.). Renner Lilius FolkFilipp. 70 (1934).
Avledn.: TRULIG, adj.
1) om person: surmulen, trumpen, butter; äv. om ansiktsuttryck l. min l. sätt o. d.: som tyder på att ngn är surmulen osv.; äv. ss. adv. Varför ser du så trulig ut, lilla Ebba? SvSkämtl. 43: 53 (1914). Han har både diskat och torkat och dammat .. Han har gjort det som en plikt. Ibland truligt och motvilligt. Branner PojkSib. 39 (1940). Den positiva viljan att förstå eleverna, även när de i skolan visar upp ett taggigt eller truligt sätt. TSvLärov. 1949, s. 232. Sedan kom hon av sig och gled ner i sängen med truligt putade läppar. Jersild 50Fräls. 144 (1984). Så kom polisen på morgonen och berättade vad som hänt, svarade han truligt. Wahlberg FrusLiv 378 (2003).
2) i överförd l. bildl. anv. av 1, om ngt sakligt: tjurig, motsträvig. Trist och truligt vardagsjobb. Blomberg FlodStig. 314 (1933). (Stenkatten) kommer .. simmande som det första truliga vårtecknet vid Öresund. TurÅ 1955, s. 72.
Avledn.: trulighet, r. till 1: egenskapen att vara trulig, trumpenhet l. butterhet o. d. Det är nog med fula pojkar som med fula flickor .. man måste hjälpa dem på traven och inte låtsas om deras trulighet. Bergman LBrenn. 105 (1928). Badgästerna ondgjorde sig ofta över ortsbornas inbundenhet eller trulighet. Gaunt o. Löfgren MytSv. 62 (1984).
Spoiler title
Spoiler content